Feministiskt forum i Stockholm såg första dagen ut att arta sig till succé! Redan vid öppningsdags klockan tio strömmade hundra pers genom portarna i ABFs funkisbunker på Sveavägen. En kvinna på väg till kinesiska tolkmötet blev så nyfiken att hon kanske skulle titta ner på lunchen, sa hon.
Jag lyssnade till Katarina Lindahl från RFSU, om kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa världen över. Kvinnors orätt, snarare. Bland kvinnor i fertil ålder (i ett geografiskt område jag glömt) är våld en lika vanlig dödsorsak som cancer och dubbelt så vanlig som trafikolyckor och malaria. Apropå trafikolyckor är det i Indien lag på att föraren av de vanliga motorcyklarna ska bära hjälm. De lika vanliga bakpå-passagerarna behöver inte, och gissa vem som kör... Under en ganska dyster framställning nötte Lindahl in i oss kvinnans position som ägodel och handelsvara, samtidigt som vi tycks vara närmast värdelösa.
Det var trångt och mingligt i korridorerna, det fanns gott om godis på bokborden. Jag hörde Gudrun Schyman säga till en kvinna att det var skönt att komma bort från rampljuset och inte ständigt granskas. Om det var så bråttom med den saken hade hon kunnat lämna tillbaka vänsterns riksdagsmandat före valet -06 istället för att blåsa det i ett nytt partiprojekt.
Bland söndagens seminarier kommer bland annat queerpedagogik, feministiskt självförsvar, och presentation av Respektguiden av Varken hora eller kuvad. Hela programmet här!
Är du i Stockholm, ta sista chansen att besöka Feministiskt forum i ABF-huset på Sveavägen.
lördag, februari 09, 2008
fredag, februari 08, 2008
Förhindra familjer ett rimligt krav
Alliansregeringen kommer att kräva ordnad försörjning av den som vill leva samman med sin familj.
Nej nej! Det innebär inte hinder att ingå äktenskap för två infödda arbetslösa svenskar! Det gäller bara för den som flyttat hit och har sin livskamrat i ett annat land. Det är då det gäller.
Ett nytt språk tar du lättigt in medan du skickar uppmuntrande sms till frugan. Sen entreprenerar du dig till en födkrok som om ingen diskriminering existerade. Om maken fortfarande lever när du har flyttat in i acceptabel boendestandard på en plats där det inte finns för många av såna som dig, då kan ni kanske återuppta samlivet.
Tobias Billström (migrationsminister, M) säger: "Det är rimligt att ställa krav på att den som vill att anhöriga ska komma till Sverige först ordnar ett arbete och en bostad som familjen kan bo i. "
Men rimlighet är beroende av position och situation. Låt vara att det är rimligt för Billström att ställa krav. Det säger inte att kraven är rimliga.
Peter Eriksson (Mp) säger: "I valrörelser säger sig regeringen vilja satsa på familjen, men det verkar bara gälla svenska medborgare, inte de familjer som flyr från förföljelse och förtryck."
Fredrik Reinfeldt (statsminister, M) säger: "Det multikulturella Sverige fungerar bättre om trångboddhet och bidragsberoende minskas."
Vilket j-la Sverige som helst fungerar bättre med ett självförsörjande folk i rymliga bostäder. Det skamliga är att Reinfeldt som högste ansvarig inte tänker göra något åt den saken. Han utsoursar den helt enkelt till de individuella immigranterna.
Kalle Larsson (V) säger: "Detta en av de mest allvarliga inskränkningar av flyktingars mänskliga rättigheter som skett på många år. Det finns ingenting som tyder på att det skulle bli lättare för folk att få ett jobb och en rimlig bostad bara för att de förhindras att träffa sina närmaste."
Vad säger då kärnfamiljskramarna Kd? Jo, från början tyckte de att det viktigaste är att hålla ihop familjen. Sen ändrade de sig till att det viktigaste är att hålla ihop Alliansen.
Och vad säger folkets röst? Jo, läsaromröstningen i Expressen visade fredag förmiddag 91 mot 8 till förmån för regeringen.
Så nu har Alliansen äntligen lyckats lansera något som går hem brett.
Nej nej! Det innebär inte hinder att ingå äktenskap för två infödda arbetslösa svenskar! Det gäller bara för den som flyttat hit och har sin livskamrat i ett annat land. Det är då det gäller.
Ett nytt språk tar du lättigt in medan du skickar uppmuntrande sms till frugan. Sen entreprenerar du dig till en födkrok som om ingen diskriminering existerade. Om maken fortfarande lever när du har flyttat in i acceptabel boendestandard på en plats där det inte finns för många av såna som dig, då kan ni kanske återuppta samlivet.
Tobias Billström (migrationsminister, M) säger: "Det är rimligt att ställa krav på att den som vill att anhöriga ska komma till Sverige först ordnar ett arbete och en bostad som familjen kan bo i. "
Men rimlighet är beroende av position och situation. Låt vara att det är rimligt för Billström att ställa krav. Det säger inte att kraven är rimliga.
Peter Eriksson (Mp) säger: "I valrörelser säger sig regeringen vilja satsa på familjen, men det verkar bara gälla svenska medborgare, inte de familjer som flyr från förföljelse och förtryck."
Fredrik Reinfeldt (statsminister, M) säger: "Det multikulturella Sverige fungerar bättre om trångboddhet och bidragsberoende minskas."
Vilket j-la Sverige som helst fungerar bättre med ett självförsörjande folk i rymliga bostäder. Det skamliga är att Reinfeldt som högste ansvarig inte tänker göra något åt den saken. Han utsoursar den helt enkelt till de individuella immigranterna.
Kalle Larsson (V) säger: "Detta en av de mest allvarliga inskränkningar av flyktingars mänskliga rättigheter som skett på många år. Det finns ingenting som tyder på att det skulle bli lättare för folk att få ett jobb och en rimlig bostad bara för att de förhindras att träffa sina närmaste."
Vad säger då kärnfamiljskramarna Kd? Jo, från början tyckte de att det viktigaste är att hålla ihop familjen. Sen ändrade de sig till att det viktigaste är att hålla ihop Alliansen.
Och vad säger folkets röst? Jo, läsaromröstningen i Expressen visade fredag förmiddag 91 mot 8 till förmån för regeringen.
Så nu har Alliansen äntligen lyckats lansera något som går hem brett.
torsdag, februari 07, 2008
Krav och liv
Regeringen presenterar krav för anhöriginvandring.
Kalle Larsson citerar Petter Larsson:
”Den som inte arbetar ska inte få träffa sin barn. Snacka om incitament. Man kanske skulle göra det samma med svenskar, ta familjen som gisslan? Men på vilket sätt blir det lättare för folk att få jobb och bostad för att de inte får träffa sina närmaste? Risken är ju tvärtom stor att människor som ofta redan lever i en pressad situation helt bryts ned.”
Larssons har rätt. Alliansen har fel. Och jag har för mycket att göra.
Eftersom jag arbetar i skolan hinner jag inte gå upp till kamp mot betygen. Intyg däremot!
Skriva intyg om usel bostad och svår psykisk press för barn som inte kommer att få något betyg alls därför att de inte förmår koncentrera sig på en läsebok där LISA BOR I OLAS HUS därför att barnens pappa inte bor i barnens hus eftersom han är kvar därborta i landet där pappor dör.
DÅ, just precis då, ska väl vi som är vi äntligen börja ställa krav på dom, eller hur.
OLA HAR ETT HUS. LISA BOR I OLAS HUS. OLA SER LISA. LISA LER.
Är detta vad arbetsskygga alliansföräldrar kallar för livspussel?
Kalle Larsson citerar Petter Larsson:
”Den som inte arbetar ska inte få träffa sin barn. Snacka om incitament. Man kanske skulle göra det samma med svenskar, ta familjen som gisslan? Men på vilket sätt blir det lättare för folk att få jobb och bostad för att de inte får träffa sina närmaste? Risken är ju tvärtom stor att människor som ofta redan lever i en pressad situation helt bryts ned.”
Larssons har rätt. Alliansen har fel. Och jag har för mycket att göra.
Eftersom jag arbetar i skolan hinner jag inte gå upp till kamp mot betygen. Intyg däremot!
Skriva intyg om usel bostad och svår psykisk press för barn som inte kommer att få något betyg alls därför att de inte förmår koncentrera sig på en läsebok där LISA BOR I OLAS HUS därför att barnens pappa inte bor i barnens hus eftersom han är kvar därborta i landet där pappor dör.
DÅ, just precis då, ska väl vi som är vi äntligen börja ställa krav på dom, eller hur.
OLA HAR ETT HUS. LISA BOR I OLAS HUS. OLA SER LISA. LISA LER.
Är detta vad arbetsskygga alliansföräldrar kallar för livspussel?
onsdag, februari 06, 2008
Varför icke en stafningsreform tillika?
Nu är det kört. Bokstavsbetygen återinförs i grundskolan med gamla tiders flitmoral i ryggen. Utbildningsmajoren kommenterar: ”Det ska löna sig att vara flitig i skolan.” Med det menar han att ådagalagd flit ska ge bättre betyg. Men vad är det som betygen ska mäta: kunskap, färdighet eller arbetsinsats?
Flitpremien möjliggörs genom fler betygssteg. ”Rättvisare” tror Björklund. Men betyg ska faktiskt inte vara rättvisa. Däremot ska de vara rättvisande i förhållande till sitt syfte.
Med dagens betyg och de kriterier som är knutna till dem har vi under en kort period levt med ett av de mera rättvisande betygssystemen. En enorm möda lades ned på att formulera kriterierna, och de studerande hade en god chans att få veta vad som förväntades av dem. Jag antar att hela detta jobb nu måste göras om igen för att motsvara nya nivåer. Eller ska vi gå tillbaka till det rena godtycket och belönandet av goda egenskaper?
Ren krage och gudsfruktan kanske inte är så intressanta idag, men social kompetens är det tvivelsutan. Liksom flit! – och inte nödvändigtvis vad fliten resulterar i.
Toppbetyget A blir ”vassare” än MVG, säger Björklund, som tydligen redan har ställt upp de nya kriterierna. Eller tycker han att för lite krävs för ett MVG? Låt honom testa i fysik eller franska, då. Eller menar han att om så många som idag lyckas prestera MVG syns det inte att skolan är så kass som han påstår?
Nåja, den saken ska han råda bot på genom lägstbetyget F som står för inte godkänt* och innebär att den obligatoriska skolan fortsättningsvis tillåts att ge upp ifråga om tolvåringar. Eftersom betygen ska sättas från skolår 6.
Vi hade kunnat avskaffa grundskolebetygen och avkräva skolväsendet att varje barn ska klara av ett minst godkänt resultat. Om denna lösning är för intellektuellt krävande för dem som vill nåla fast kunskapen i bokstäver och siffror, hade vi kunnat bearbeta dagens betygssystem och dess verkställare för att åstadkomma större genomskinlighet och minskat godtycke.
Men alliansarna väljer att stämpla barnen istället. Så nu är det kört.
* I Aftonbladet används genomgående ”godkänd”, vilket beskriver den studerande, istället för ”godkänt” som står för resultatet. Där står också ”icke” istället för inte vilket står för 1800talets normer.
Flitpremien möjliggörs genom fler betygssteg. ”Rättvisare” tror Björklund. Men betyg ska faktiskt inte vara rättvisa. Däremot ska de vara rättvisande i förhållande till sitt syfte.
Med dagens betyg och de kriterier som är knutna till dem har vi under en kort period levt med ett av de mera rättvisande betygssystemen. En enorm möda lades ned på att formulera kriterierna, och de studerande hade en god chans att få veta vad som förväntades av dem. Jag antar att hela detta jobb nu måste göras om igen för att motsvara nya nivåer. Eller ska vi gå tillbaka till det rena godtycket och belönandet av goda egenskaper?
Ren krage och gudsfruktan kanske inte är så intressanta idag, men social kompetens är det tvivelsutan. Liksom flit! – och inte nödvändigtvis vad fliten resulterar i.
Toppbetyget A blir ”vassare” än MVG, säger Björklund, som tydligen redan har ställt upp de nya kriterierna. Eller tycker han att för lite krävs för ett MVG? Låt honom testa i fysik eller franska, då. Eller menar han att om så många som idag lyckas prestera MVG syns det inte att skolan är så kass som han påstår?
Nåja, den saken ska han råda bot på genom lägstbetyget F som står för inte godkänt* och innebär att den obligatoriska skolan fortsättningsvis tillåts att ge upp ifråga om tolvåringar. Eftersom betygen ska sättas från skolår 6.
Vi hade kunnat avskaffa grundskolebetygen och avkräva skolväsendet att varje barn ska klara av ett minst godkänt resultat. Om denna lösning är för intellektuellt krävande för dem som vill nåla fast kunskapen i bokstäver och siffror, hade vi kunnat bearbeta dagens betygssystem och dess verkställare för att åstadkomma större genomskinlighet och minskat godtycke.
Men alliansarna väljer att stämpla barnen istället. Så nu är det kört.
* I Aftonbladet används genomgående ”godkänd”, vilket beskriver den studerande, istället för ”godkänt” som står för resultatet. Där står också ”icke” istället för inte vilket står för 1800talets normer.
tisdag, februari 05, 2008
PSYOP
Intressant understreckare (kommer förmodligen i www.svd.se imorgon) om knepen att nå fiendens hjärta och hjärna – om "psyop", den psykologiska krigföringens olika grepp och missgrepp under 1900-talet.
Frågan väcks på nytt: vad är viktigast, bilden eller verkligheten? och finns det en annan verklighet än bildens?
Det går lätt att också dra paralleller till fredstid. Masskommunikationens avsikt är att påverka. Därför är det varken konspirationsteoretiskt eller ett utslag av elitism att då och då påpeka att medias bilder och språk påverkar folkets bilder och språk. De vore helt enkelt ena skräpmedia om de inte klarade av en sån basal sak!
Sämst i artikeln är slutet, där författaren låtsas att varje krig skulle ha kunnat vara en informationsoperation. I sitt sammanhang kan det möjligen fungera som skämtsam slutknorr, men med tanke på hur förintelseförnekarna väljer att betrakta historiska urkunder som falsarier och martyrier är det inte särskilt lustigt.
Frågan väcks på nytt: vad är viktigast, bilden eller verkligheten? och finns det en annan verklighet än bildens?
Det går lätt att också dra paralleller till fredstid. Masskommunikationens avsikt är att påverka. Därför är det varken konspirationsteoretiskt eller ett utslag av elitism att då och då påpeka att medias bilder och språk påverkar folkets bilder och språk. De vore helt enkelt ena skräpmedia om de inte klarade av en sån basal sak!
Sämst i artikeln är slutet, där författaren låtsas att varje krig skulle ha kunnat vara en informationsoperation. I sitt sammanhang kan det möjligen fungera som skämtsam slutknorr, men med tanke på hur förintelseförnekarna väljer att betrakta historiska urkunder som falsarier och martyrier är det inte särskilt lustigt.
måndag, februari 04, 2008
Frankrikes jaså
Det kloka franska folket är inte kloka. Var det inte alldeles nyss som de satte unionsivrarna på plats genom att rösta nej till det överstatliga fördraget? Nu låter de parlamentet rösta igenom det nya förslaget utan reaktioner. Frågan om det medborgerligas karaktär i Europa är abstrakt i jämförelse med bankkris och prisökningar.
Med en träffsäker formulering skriver SvD att nej-sidan aldrig hämtade sig från segern. Nej – eller var oförmögna att använda den. Socialistpartiet måste vara handlingsförlamade eftersom de tar en grundlagsändring med ett jaså. Som om intet och ingenting vore viktigare än att lämpa sin kandidat över tröskeln på Elyséepalatset.
Det är ingen fruktbar politisk inställning. Men tyvärr kanhända en som väljarna delar.
Tidningen Libération skriver: ”Än en gång ger EU-anhängarna intryck av en sluten elit. Det trista intrycket blir att de är rädda för folket”. Mais oui.
Då är den redaktören ändå anhängare av fördraget! Men en som vill ha acceptans bland folket – inte apati. Denna hedervärda inställning bara understryker nödvändigheten av en folkomröstning i Sverige.
Med en träffsäker formulering skriver SvD att nej-sidan aldrig hämtade sig från segern. Nej – eller var oförmögna att använda den. Socialistpartiet måste vara handlingsförlamade eftersom de tar en grundlagsändring med ett jaså. Som om intet och ingenting vore viktigare än att lämpa sin kandidat över tröskeln på Elyséepalatset.
Det är ingen fruktbar politisk inställning. Men tyvärr kanhända en som väljarna delar.
Tidningen Libération skriver: ”Än en gång ger EU-anhängarna intryck av en sluten elit. Det trista intrycket blir att de är rädda för folket”. Mais oui.
Då är den redaktören ändå anhängare av fördraget! Men en som vill ha acceptans bland folket – inte apati. Denna hedervärda inställning bara understryker nödvändigheten av en folkomröstning i Sverige.
söndag, februari 03, 2008
Klipp med utblick
Läs en fin intervju med Sven Lindqvist i SvD. En deltagande intellektuell fortfarande i arbete med att frilägga de brott mot mänskligheten som kommit att ingå i västerländsk normalitet. Inledningen till Utrota varenda jävel är beklagligt hållbar ännu efter femton år:
”Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.”
Vilka slutsatser? Till exempel - med citat ur artikeln:
- De som utrotar alla som inte passar in i den rasistiska idealvärlden visar en gränslös uppfinningsrikedom.
- ...segermakternas historieskrivning, förmågan att dölja sanningen om vad vi demokratiska européer förmår göra
Mer läsning i LO-tidningen där Josefin Brink skriver om arbetsrätten inom europeiska unionen. Bortsett från att hon har rätt och bortsett från att hon skickligt balanserar på gränsen till vad-var-det-vi-sa, är det roligt att se en av våra mer färgstarka företrädare i LO-organet.
”Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna.”
Vilka slutsatser? Till exempel - med citat ur artikeln:
- De som utrotar alla som inte passar in i den rasistiska idealvärlden visar en gränslös uppfinningsrikedom.
- ...segermakternas historieskrivning, förmågan att dölja sanningen om vad vi demokratiska européer förmår göra
Mer läsning i LO-tidningen där Josefin Brink skriver om arbetsrätten inom europeiska unionen. Bortsett från att hon har rätt och bortsett från att hon skickligt balanserar på gränsen till vad-var-det-vi-sa, är det roligt att se en av våra mer färgstarka företrädare i LO-organet.
lördag, februari 02, 2008
Nationell katastrof i Södertälje
SvD:s bilaga Dagens Samhälle har i pappersupplagan 3/08 en intressant artikel om Nationaldemokraternas vågmästarroll i Södertälje. De handlar utgående från sin agenda, men situationen ser ut att tråcklas ihop genom att alla övriga partier gjort en uppgörelse om att alltid göra uppgörelser Nd förutan.
De oroväckande signalerna kommer inte från nationalisterna, utan från demokraterna.
Miljöpartisten känner sig för osäker för att delta i debatter, hon tycker nationaldemokraten är duktig och vet inte hur han ska bemötas. Pensionärspartiet kan tänka sig ett samarbete lite längre fram och uppmuntrar nationaldemokraterna när de får vara med och rösta om budgeten (vid ett tillfälle när uppgörelsen om uppgörelser sprack pga en ren glappkäft).
Socialdemokraten Anders Lago ser positiva sidor hos nationaldemokraterna, för han anser precis som de att ”invandringen ska spridas över landet”. Utöver detta, som är gott i teorin men inte har fungerat sedan Hela-Sverige-strategin havererade på 90-talet, kommer Lago också dragandes med att nationaldemokraterna ”vill ha rena, trygga gator och bra åldringsvård” och därför inte kan avfärdas.
Raljant kan det sägas att Lago i politiskt djupsinne endast avfärdar de partier som vill ha smutsiga otrygga gator och dålig åldringsvård. Seriöst kan det sägas att kommunalrådet drabbades av en omdömets härdsmälta.
En annan socialdemokrat kallar nationaldemokraternas förslag rasistiska. Men han uppmanas av en tredje socialdemokrat, nämligen fullmäktiges ordförande, att lämna talarstolen. I efterhand gör ordförande självkritik och menar att även nationaldemokraten borde ha tillrättavisats, men hennes ojämna fördelning av förebråelser är mindre intressant än att hon tycks höra ”rasistisk” som ett allmänt skällsord som inte hör hemma i en fullmäktigeförsamling. Däremot hör hon inte när ett förslag faktiskt är rasistiskt – i detta fall ett ifrågasättande av flyktingbarnens rätt till barnomsorg.
Rasisterna är halvt rentvådda då de vill ha rena gator. Men benämnandet av den gamla inhumana europeiska rasismen uppfattas som vulgär pajkastning.
Vad i helvete är det då vi ska diskutera?
De oroväckande signalerna kommer inte från nationalisterna, utan från demokraterna.
Miljöpartisten känner sig för osäker för att delta i debatter, hon tycker nationaldemokraten är duktig och vet inte hur han ska bemötas. Pensionärspartiet kan tänka sig ett samarbete lite längre fram och uppmuntrar nationaldemokraterna när de får vara med och rösta om budgeten (vid ett tillfälle när uppgörelsen om uppgörelser sprack pga en ren glappkäft).
Socialdemokraten Anders Lago ser positiva sidor hos nationaldemokraterna, för han anser precis som de att ”invandringen ska spridas över landet”. Utöver detta, som är gott i teorin men inte har fungerat sedan Hela-Sverige-strategin havererade på 90-talet, kommer Lago också dragandes med att nationaldemokraterna ”vill ha rena, trygga gator och bra åldringsvård” och därför inte kan avfärdas.
Raljant kan det sägas att Lago i politiskt djupsinne endast avfärdar de partier som vill ha smutsiga otrygga gator och dålig åldringsvård. Seriöst kan det sägas att kommunalrådet drabbades av en omdömets härdsmälta.
En annan socialdemokrat kallar nationaldemokraternas förslag rasistiska. Men han uppmanas av en tredje socialdemokrat, nämligen fullmäktiges ordförande, att lämna talarstolen. I efterhand gör ordförande självkritik och menar att även nationaldemokraten borde ha tillrättavisats, men hennes ojämna fördelning av förebråelser är mindre intressant än att hon tycks höra ”rasistisk” som ett allmänt skällsord som inte hör hemma i en fullmäktigeförsamling. Däremot hör hon inte när ett förslag faktiskt är rasistiskt – i detta fall ett ifrågasättande av flyktingbarnens rätt till barnomsorg.
Rasisterna är halvt rentvådda då de vill ha rena gator. Men benämnandet av den gamla inhumana europeiska rasismen uppfattas som vulgär pajkastning.
Vad i helvete är det då vi ska diskutera?
fredag, februari 01, 2008
Hellre slum än trams
Skolan ska lära ut hur samhället styrs. Men det är svårt, eftersom det uppfattas som så fullständigt ointressant. Från min egen ungdom minns jag hur vi skrynklade ihop öronen så fort pedagogen som ville vara aktuell viftade med landstingskatalogen. Då hade jag ändå något som kunde liknas vid ett samhällsintresse. Det vill säga, jag hörde på när yngre och skäggigare vikarier berättade om Vietnam.
Det måste finnas något angeläget. Lära dig hur du ska ringa akuten är inte intressant innan du blöder. Den brasilianske frigörelsepedagogen Paulo Freire inledde sina alfabetiseringsprojekt bland vuxna med ordet favela = slum. Han använde stavelsemetoden och lät deltagarna komma på flera ord med fa, ve och la. Det mesta handlade om fattigdom, smuts och förtryck. De utstötta lärde sig läsa när de insåg att något viktigt kan gömma sig bakom tecknen.
I grundskolan handlar det om att inte dölja intressekonflikter. Vår tradition är att låtsas att allting blir bra om bara alla bjuder till, plus en liten uppstickartradition hos de adjunkter som raljerar om politikernas påhitt. Inget av det utmanar lusten till förändring eller åtminstone påverkan.
Detta kan vara en dold läroplan. Men då kan vi inte gnälla på alla väljare som inte vet nånting om nånting.
Förresten, varför angick Vietnam oss förortsungar?
Det var drakdödarsagan.Pilten och jätten.
Den går att hitta igen, utan populistiskt trams om den lilla människan mot politikerna...
Det måste finnas något angeläget. Lära dig hur du ska ringa akuten är inte intressant innan du blöder. Den brasilianske frigörelsepedagogen Paulo Freire inledde sina alfabetiseringsprojekt bland vuxna med ordet favela = slum. Han använde stavelsemetoden och lät deltagarna komma på flera ord med fa, ve och la. Det mesta handlade om fattigdom, smuts och förtryck. De utstötta lärde sig läsa när de insåg att något viktigt kan gömma sig bakom tecknen.
I grundskolan handlar det om att inte dölja intressekonflikter. Vår tradition är att låtsas att allting blir bra om bara alla bjuder till, plus en liten uppstickartradition hos de adjunkter som raljerar om politikernas påhitt. Inget av det utmanar lusten till förändring eller åtminstone påverkan.
Detta kan vara en dold läroplan. Men då kan vi inte gnälla på alla väljare som inte vet nånting om nånting.
Förresten, varför angick Vietnam oss förortsungar?
Det var drakdödarsagan.Pilten och jätten.
Den går att hitta igen, utan populistiskt trams om den lilla människan mot politikerna...
onsdag, januari 30, 2008
Fatta!
Enligt Sören Holmbergs utredning kan knappt hälften av de tillfrågade svara på frågan vilka som regerar. Detta är ett stort problem, så jag förstår inte det skadeglada i vissa mediala reaktioner: Nu fick de allt något att tänka på! Den främsta oberoende skildraren av det politiska livet i Sverige är media. Fick de något att tänka på?
Det jag fick att tänka på var när jag föreläste om ”Så styrs Sverige” på lätt svenska för SFI-studerande. Då upptäckte jag stora bildningsbehov även hos svenskfödda. Till exempel, skillnaden mellan riksdag och regering. Mellan vald och anställd. Eller mellan heltids- och fritidspolitiker! Allmänheten tror att limousinerna står på rad så fort du fått en ersättarplats i fritidsnämnden.
Vem är det som har satt i dem det?
För att inte tala om hur många människor som faktiskt tror att de politiska partierna säger samma sak. Även bland akademiker har jag mött uppfattningen att politikerna är omöjliga att skilja åt, samtidigt som de borde lyssna in fakta, sluta käbbla och ena sig för landets bästa.
Vem är det som har satt i dem det?
Holmbergs utredning är oroväckande men inte ofattbar. Så vad bör göras?
- Politiken: Klarspråk och ansvarstagande, tydlig ideologi och konsekvens
- Media: Sakliga skildringar av intressemotsättningar och förändringar
- Utbildningen: Utmaningar och lust att lära
Det jag fick att tänka på var när jag föreläste om ”Så styrs Sverige” på lätt svenska för SFI-studerande. Då upptäckte jag stora bildningsbehov även hos svenskfödda. Till exempel, skillnaden mellan riksdag och regering. Mellan vald och anställd. Eller mellan heltids- och fritidspolitiker! Allmänheten tror att limousinerna står på rad så fort du fått en ersättarplats i fritidsnämnden.
Vem är det som har satt i dem det?
För att inte tala om hur många människor som faktiskt tror att de politiska partierna säger samma sak. Även bland akademiker har jag mött uppfattningen att politikerna är omöjliga att skilja åt, samtidigt som de borde lyssna in fakta, sluta käbbla och ena sig för landets bästa.
Vem är det som har satt i dem det?
Holmbergs utredning är oroväckande men inte ofattbar. Så vad bör göras?
- Politiken: Klarspråk och ansvarstagande, tydlig ideologi och konsekvens
- Media: Sakliga skildringar av intressemotsättningar och förändringar
- Utbildningen: Utmaningar och lust att lära
tisdag, januari 29, 2008
EU större än Sverige!
Passa på att läsa Sven Eric Liedman om EU:s riktlinjer för medlemsstaternas utbildning - för jag är säker på att begrepp som nyckelkompetens och ”KSA” (knowledge, skills, attitude) snart kommer att färga också den svenska debatten.
Eller möjligtvis inte? Kanhända laborerar utbildningspolitikerna lite högre upp i unionen med en något vidare kunskapsuppfattning än ursvenske Björklunds nostalgiska dröm om det gamla realläroverket.
EU håller sig med åtta nyckelkompetenser, ”ett pensum så det förslår för ett livslångt lärande” skriver Liedman. Sedan görs för varje kompetens en indelning i KSA; på svenska kunskap, färdigheter och attittyder.
Jag hyser en viss medborgerlig skepsis mot att mäta attityder, och föredrar på det stora hela de kunskapens fyra pelare som finns i Lpo-94: fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet. Men någon objektivt korrekt indelning finns inte. Eftersom det är kunskap vi talar om, och kunskapandets process saknar det facit som den svenska borgerliga regeringen längtar efter. Hur förhåller de sig då till sina EU-kollegers genomtänkta program?
Liedman är i huvudsak kritisk till EU:s dokument. ”Lära att lära blir mest en fråga om studieteknik. Denna profanering är helt i överensstämmelse med den dominerande andan i detta aktstycke”, konstaterar han. Han beklagar även frånvaron av handens kunskap, och problematiserar den så kallade sociala kompetensen. De utbildningspolitiker vi valt, eller drabbats av, skulle nog bara bli förvirrade av resonemang på denna nivå. Något som kanske även föresvävar Liedman tdå han avslutar:
”(I) de ännu gällande styrdokumenten för den svenska skolan, Lpo 94 och Lpf 92, - - finns ett sammanhållet kunskapsbegrepp, ja till och med en föreställning om bildningens betydelse. - - Men i skoldebatten är det nu raka puckar som gäller. Allt ska göras klart och enkelt och entydigt. Kan då inte frestelsen ligga nära att yxa till några enkla regler som gör det möjligt att göra också det svårfångade i kunskapen mätbart?”
Eller möjligtvis inte? Kanhända laborerar utbildningspolitikerna lite högre upp i unionen med en något vidare kunskapsuppfattning än ursvenske Björklunds nostalgiska dröm om det gamla realläroverket.
EU håller sig med åtta nyckelkompetenser, ”ett pensum så det förslår för ett livslångt lärande” skriver Liedman. Sedan görs för varje kompetens en indelning i KSA; på svenska kunskap, färdigheter och attittyder.
Jag hyser en viss medborgerlig skepsis mot att mäta attityder, och föredrar på det stora hela de kunskapens fyra pelare som finns i Lpo-94: fakta, färdighet, förståelse och förtrogenhet. Men någon objektivt korrekt indelning finns inte. Eftersom det är kunskap vi talar om, och kunskapandets process saknar det facit som den svenska borgerliga regeringen längtar efter. Hur förhåller de sig då till sina EU-kollegers genomtänkta program?
Liedman är i huvudsak kritisk till EU:s dokument. ”Lära att lära blir mest en fråga om studieteknik. Denna profanering är helt i överensstämmelse med den dominerande andan i detta aktstycke”, konstaterar han. Han beklagar även frånvaron av handens kunskap, och problematiserar den så kallade sociala kompetensen. De utbildningspolitiker vi valt, eller drabbats av, skulle nog bara bli förvirrade av resonemang på denna nivå. Något som kanske även föresvävar Liedman tdå han avslutar:
”(I) de ännu gällande styrdokumenten för den svenska skolan, Lpo 94 och Lpf 92, - - finns ett sammanhållet kunskapsbegrepp, ja till och med en föreställning om bildningens betydelse. - - Men i skoldebatten är det nu raka puckar som gäller. Allt ska göras klart och enkelt och entydigt. Kan då inte frestelsen ligga nära att yxa till några enkla regler som gör det möjligt att göra också det svårfångade i kunskapen mätbart?”
måndag, januari 28, 2008
Hon förstår nog inte
Satte på teven och ramlade rakt in i någon sorts journalistisk konspiration. Fyra människor stod runt ett bord och diskuterade ingående Sahlins av- och tillsättningar av medarbetare. I en ton som om detta vore a) en ödesfråga för vårt land och b) något de begriper långt mer av än någon annan.
Persson bytte ministrar som man byter skjorta och fick omdömet bufflig ledarstil. Men nu handlar det inte ens om ministrar – vi har en annan regering! Ändå ska Sahlins handlingar granskas och värderas.
”Hon förstår nog inte själv vad det här innebär. Hon kanske var arg. Eller kände sig hotad. Men vad ska detta betyda för hennes regeringsduglighet... Eller ser hon inte att det inte alls spelar nån roll?... Ja det får vi allvarligt fundera över.”
Ja må de fundera. Om de bara gjorde det tyst! Men kanske de inte själva förstår, vad dethär innebär. Inte ser att deras småttiga åsikter inte alls spelar någon roll.
Persson bytte ministrar som man byter skjorta och fick omdömet bufflig ledarstil. Men nu handlar det inte ens om ministrar – vi har en annan regering! Ändå ska Sahlins handlingar granskas och värderas.
”Hon förstår nog inte själv vad det här innebär. Hon kanske var arg. Eller kände sig hotad. Men vad ska detta betyda för hennes regeringsduglighet... Eller ser hon inte att det inte alls spelar nån roll?... Ja det får vi allvarligt fundera över.”
Ja må de fundera. Om de bara gjorde det tyst! Men kanske de inte själva förstår, vad dethär innebär. Inte ser att deras småttiga åsikter inte alls spelar någon roll.
söndag, januari 27, 2008
Några rader på Förintelsedagen
Massutrotningen av människor kan, som sociologen Zygmunt Bauman menar, vara den yttersta konsekvensen av logik och rationalism.
Den kan också vara förnuftets gräns. Brottet på tidslinjen.
Jag tror att båda förståelseformerna är nödvändiga. Eftersom Förintelsen inte är möjlig att helt och fullt begripa, bör vi använda varje periskopisk skärva av insikt.
I Jerusalem år 1998 var det en sten som sjönk rakt igenom mitt förnuft.
Den kan också vara förnuftets gräns. Brottet på tidslinjen.
Jag tror att båda förståelseformerna är nödvändiga. Eftersom Förintelsen inte är möjlig att helt och fullt begripa, bör vi använda varje periskopisk skärva av insikt.
I Jerusalem år 1998 var det en sten som sjönk rakt igenom mitt förnuft.
Den klagande muren
Tusen år sedan begravningen av gudarna
världen lämnad åt mäninskan
sten staplad på sten
Tusentals kommer från de längtande länderna
böner piper i sprickorna
sköra ben söker sten
En sten
är hämtad från helvetet
En sak är kvar,
ental, stensak
från Treblinka
Gudarna är borta.
Muren är för alla.
Klagan är för himlen.
stenen
är
för
sig
Tusen år sedan begravningen av gudarna
världen lämnad åt mäninskan
sten staplad på sten
Tusentals kommer från de längtande länderna
böner piper i sprickorna
sköra ben söker sten
En sten
är hämtad från helvetet
En sak är kvar,
ental, stensak
från Treblinka
Gudarna är borta.
Muren är för alla.
Klagan är för himlen.
stenen
är
för
sig
(ur Manifestation)
lördag, januari 26, 2008
Förintelsen och romerna
Förintelsen och romerna heter en utställning som öppnade på Etnografiska museet i Stockholm i torsdags. En rad romska organisationer har arbetat för att ta hit den internationella utställningen. I synnerhet Fred Taikon (mer om honom här), redaktör för tidskriften E Romani Glinda, har gjort en stor insats.
I talen på vernissagen hörde vi flera gånger: “Tänk att inte bli erkänd ens som offer”... Än idag vet vi inte hur många romer som mördades under Förintelsen – var det en halv miljon, eller tre-fyra gånger så många?
Det glädjande med utställningen är att den romska minoriteten och alla dess människoöden får ta plats. Det sorgliga är att förföljelserna fortsätter än idag, över hela det Europa som har så svårt att hantera sin historia.
Många romer har också haft svårt att hantera fasan. Ordet för Förintelsen är Porraimos, uppslukandet. Det ohyggliga mörkret, det man inte talar om.
Ett barn av polsk härkomst berättade allvarligt för mig om den tiden när Djävulen gick på jorden och åt upp hans förfäder.
De romer som med all rätt misstrott myndigheterna fick det svårare med orsakskedjor och anklagelseakter. Några ursäkter i efterskott kom dem heller inte till del.
Långt efter det att minnesmärken motvilligt har satts upp ligger Hitlers stulna guld kvar i bankernas källare. Skylten ”ej för zigenare” förekommer ännu på butiksdörrarna i mellan-Europa. I norra Europa håller vi oss till fullbelagda hotell och badhus. I kontinentens östra delar är läget katastrofalt med fattigdom och fördrivning – samt att nynazister kan mörda romer på gatan, utan att förbipasserande vågar reagera.
Det är av dessa orsaker som utställningen är viktig, utan att tillföra något nytt i sak. Den visas gratis på Etnografiska. Jag hoppas att många besökare och studerande hittar dit, för den behövs. Det visar ett trivialt apropå i ett inslag i teveprogrammet På spåret. Där kunde de tävlande inte med vare sig lock eller lotsning svara på frågan om Sveriges fem minoritetsspråk. Det språk som de totalt glömde bort var... romani.
I talen på vernissagen hörde vi flera gånger: “Tänk att inte bli erkänd ens som offer”... Än idag vet vi inte hur många romer som mördades under Förintelsen – var det en halv miljon, eller tre-fyra gånger så många?
Det glädjande med utställningen är att den romska minoriteten och alla dess människoöden får ta plats. Det sorgliga är att förföljelserna fortsätter än idag, över hela det Europa som har så svårt att hantera sin historia.
Många romer har också haft svårt att hantera fasan. Ordet för Förintelsen är Porraimos, uppslukandet. Det ohyggliga mörkret, det man inte talar om.
Ett barn av polsk härkomst berättade allvarligt för mig om den tiden när Djävulen gick på jorden och åt upp hans förfäder.
De romer som med all rätt misstrott myndigheterna fick det svårare med orsakskedjor och anklagelseakter. Några ursäkter i efterskott kom dem heller inte till del.
Långt efter det att minnesmärken motvilligt har satts upp ligger Hitlers stulna guld kvar i bankernas källare. Skylten ”ej för zigenare” förekommer ännu på butiksdörrarna i mellan-Europa. I norra Europa håller vi oss till fullbelagda hotell och badhus. I kontinentens östra delar är läget katastrofalt med fattigdom och fördrivning – samt att nynazister kan mörda romer på gatan, utan att förbipasserande vågar reagera.
Det är av dessa orsaker som utställningen är viktig, utan att tillföra något nytt i sak. Den visas gratis på Etnografiska. Jag hoppas att många besökare och studerande hittar dit, för den behövs. Det visar ett trivialt apropå i ett inslag i teveprogrammet På spåret. Där kunde de tävlande inte med vare sig lock eller lotsning svara på frågan om Sveriges fem minoritetsspråk. Det språk som de totalt glömde bort var... romani.
fredag, januari 25, 2008
Tjunie kronor är inte kattskit precis
Läs hur vänstern i Stockholms stadshus beräknar alliansens vinnare och förlorare.
Tusenlappen till ensamstående föräldrar blev till 29 kronor, medan miljonärerna lättigt knorvar åt sig av skattesänkningarna.
Eftersom största låginkomstgruppen är kvinnor går det lätt att konstatera att kvinnor fått mindre än män.
Kom igen alliansen, försök överraska mig!
Eller förklara åtminstone varför det är en bra idé med avgift för besök på barnakuten?
Tusenlappen till ensamstående föräldrar blev till 29 kronor, medan miljonärerna lättigt knorvar åt sig av skattesänkningarna.
Eftersom största låginkomstgruppen är kvinnor går det lätt att konstatera att kvinnor fått mindre än män.
Kom igen alliansen, försök överraska mig!
Eller förklara åtminstone varför det är en bra idé med avgift för besök på barnakuten?
torsdag, januari 24, 2008
Blir’e nå kul da?
Jo, Feministiskt forum ser ut att bli kul.
Var? Funkisbunkern! (ABF-huset i Stockholm)
När? 9-10 februari
Vad? Dussintals seminarier, diskussion, propaganda och kultur.
Om vad? Jämställdhet och feminism i olika delar av världen från Finland till Palestina.
Av vem? Exempelvis Katarina Lindahl, Gudrun Schyman, Stefan Carlén, Tiina Rosenberg, Yvonne Hirdman, Maud Eduards... plus feministiskt självförsvar med Ung Vänster och Phiel-Fridungers dokumentär om lesbiska män i Johannesburg Sydafrika.
Med vem? Unga, gamla och medelåldriga feminister av kvinnligt, manligt eller mellan-kön med bi- hetero- homo- preferenser. Ifrågasättare, kontaktsökare, politiker, slipstenar, hustomtar, kelgrisar och varför-inte-typer. Samt en och annan anti-feminist, det kan ju också vara roligt.
Mer då?
Hela programmet hämtas på olika platser i Stockholm: ABF-huset Sveavägen 4, RFSL Sveavägen 59, Vänsterpartiet Kungsgatan 84, Ung Vänster Gamla Lundagatan 2, Hallongrottan, Bergsundsgatan 25
Men nu ä jag int 08!
Utan laddar istället ner programmet på http://www.feministisktforumsthlm.se/
Vi kanske ses?
onsdag, januari 23, 2008
Entydigt kan vara enfaldigt
Får tag i departementspromemorian "En individuell utvecklingsplan med skriftliga omdömen" från Utbildningsdepartementet. Till och med myndighetstexten vanpryds av illa underbyggda påståenden, till exempel "den information som ges upplevs ofta som otydlig" eller "många föräldrar uttrycker att de vill ha information om..." När undersöktes detta? Hur många föräldrar? Vilken upplevelse? Jag betvivlar inte att det kan vara riktigt, jag efterlyser bakgrunden.
"Det är naturligt att informationens anpassas till betygssystemets steg ju högre upp i årskurserna eleverna kommer". Men är det nu så att barnens kunskapande ska utvärderas med början i vad de bäst behöver? eller från vad några vuxna känner som bekvämt och naturligt? Vad de känner och upplever är ofantligt ointressant!
Det är barnen som ska ha omdömena. Men promemorian är i likhet med borgerlig skolpolitik överlag hopkommen utan hänvisning till barnens bästa. Det är ju deras jäktade föräldrar som röstar, och dem kan man uppenbarligen inte belasta med några mer krävande kognitiva operationer.
Genomgående i betygsdiskussionen är formuleringar som denna: "... göra informationen tydligare genom en mer betygsliknande utformning". Här sammanfattas elegant en synen på information somg år ut på att den inte behöver vara gedigen, bara den är effektiv. Inga resonemang med pro & con, utan en enkel symbol; 3 eller G eller + eller BA. Detta är pinsamt symptomatiskt för den kunskapssyn de borgerliga idag har antagit. Möjligen var de bättre förr. Innan de skulle anpassa sig till sin egen inskränkta uppfattning om arbetarväljarna.
"Det är naturligt att informationens anpassas till betygssystemets steg ju högre upp i årskurserna eleverna kommer". Men är det nu så att barnens kunskapande ska utvärderas med början i vad de bäst behöver? eller från vad några vuxna känner som bekvämt och naturligt? Vad de känner och upplever är ofantligt ointressant!
Det är barnen som ska ha omdömena. Men promemorian är i likhet med borgerlig skolpolitik överlag hopkommen utan hänvisning till barnens bästa. Det är ju deras jäktade föräldrar som röstar, och dem kan man uppenbarligen inte belasta med några mer krävande kognitiva operationer.
Genomgående i betygsdiskussionen är formuleringar som denna: "... göra informationen tydligare genom en mer betygsliknande utformning". Här sammanfattas elegant en synen på information somg år ut på att den inte behöver vara gedigen, bara den är effektiv. Inga resonemang med pro & con, utan en enkel symbol; 3 eller G eller + eller BA. Detta är pinsamt symptomatiskt för den kunskapssyn de borgerliga idag har antagit. Möjligen var de bättre förr. Innan de skulle anpassa sig till sin egen inskränkta uppfattning om arbetarväljarna.
tisdag, januari 22, 2008
Världens bästa Cullberg
Ännu en jubilar – Birgit Cullberg. Länge Sveriges enda stora koreograf, tillika med eget balettkompani. Hon som kände sig som flickan utanför; känslig, artistisk, passionerad. Hon som en gång avhånades som så kallad sandalpadda av de tåtrippande ballerinorna, men långt senare bjöds in för storartade huskoreografier på Kungliga teatern. Hon som förnyade den nordiska danskonsten, uppfann tevebaletten, fick en premiärdansör och en världskoreograf till söner och tidigt insåg den dramatiska kapaciteten hos Alhanko.
Därför blir jag lite ledsen när jag läser att hennes verk inte längre dansas i särskilt hög grad längre. Går tiden så fort? Måste avantgardet hamna i glasmonter? Men jag drar mig till minnes att Cullberg aldrig var djup. Seriös, men inte svår. Hennes verk bygger på det nära personliga. Ilska och humor är nära ytan, du behöver inte famla eller gräva. Tolkningen kräver inga längre analyser. Som Cullberg själv sa om Fröken Julie: ”den handlar om klasskillnader och erotik”. Jo, det var så sant.
Denna säsong recenseras Fröken Julie som något lätt bedagat och alltför freudianskt. Å andra sidan, vem sa att Freud är för gammal?
Baletter måste dansas, och om det inte någonstans finns ett kompani som någon gång sätter upp Månrenen, Adam och Eva, Revolt eller Fröken Julie, går dansvärlden miste om några av sina mästerverk.
Därför blir jag lite ledsen när jag läser att hennes verk inte längre dansas i särskilt hög grad längre. Går tiden så fort? Måste avantgardet hamna i glasmonter? Men jag drar mig till minnes att Cullberg aldrig var djup. Seriös, men inte svår. Hennes verk bygger på det nära personliga. Ilska och humor är nära ytan, du behöver inte famla eller gräva. Tolkningen kräver inga längre analyser. Som Cullberg själv sa om Fröken Julie: ”den handlar om klasskillnader och erotik”. Jo, det var så sant.
Denna säsong recenseras Fröken Julie som något lätt bedagat och alltför freudianskt. Å andra sidan, vem sa att Freud är för gammal?
Baletter måste dansas, och om det inte någonstans finns ett kompani som någon gång sätter upp Månrenen, Adam och Eva, Revolt eller Fröken Julie, går dansvärlden miste om några av sina mästerverk.
måndag, januari 21, 2008
Forntid åt föräldrar eller bildning åt barn?
Vad det verkar enkelt att skriva ledare i SvD. Merit Wager presterar idag en helspalt generaliseringar och passivformer om vad ”man” har gjort och vad som ”anses” om barn och betyg, utan att ens närma sig motståndarens argument. Ogenerat blandar hon ihop begreppen förväntningar, krav, press och uppmuntran till en enda värdefull fostran som ”av någon outgrundlig anledning” förvägrats svenska barn. De som nu ska lyckliggöras med betygsliknande omdömen.
Jag anser att vi pedagoger måste anstränga oss bättre att nå fram, att utvecklingssamtalen måste dokumenteras, och att barnen ska vara delaktiga och ansvariga vid utarbetandet av hur målen ska nås. Det jag nu sagt skulle kunna få skriftliga omdömen som resultat, även om jag är generellt kritisk mot standardiserade formulär när det gäller bildning och utveckling. Jag ser också problem när det gäller risken för godtycke, och svårigheten att hålla en rågång mellan kunskaper och egenskaper.
De problemen finns redan inbakade i betygssystemet. Mindre med dagens system än tidigare, men dock. Det är en av nackdelarna med betyg. Flera nackdelar är att de inte mäter vad de avser att mäta, att de styr den undervisning som pedagoger och studerande ska planera, och att de i sin trubbighet säger mycket lite om lärandeprocessen.
I Finland har betygsskalan varit densamma i över hundra år, säger Wager uppskattande. Då känner föräldrarna känner igen sig och förstår, eftersom de själva och även deras föräldrar hade samma system.
Men finns det något annat samhällsområde där någon på allvar kan framhålla att det är en värdefull service att konservera farfars vanor och ovanor?
I Sverige är vi många som vill se en smula utveckling inom skolväsendet åtminstone sådär vart hundrade år. Föräldrarna orkar säkert hänga med på det. Men bara om lärandet och tänkandet lyfts fram, på bekostnad av reaktionärt flum.
Jag anser att vi pedagoger måste anstränga oss bättre att nå fram, att utvecklingssamtalen måste dokumenteras, och att barnen ska vara delaktiga och ansvariga vid utarbetandet av hur målen ska nås. Det jag nu sagt skulle kunna få skriftliga omdömen som resultat, även om jag är generellt kritisk mot standardiserade formulär när det gäller bildning och utveckling. Jag ser också problem när det gäller risken för godtycke, och svårigheten att hålla en rågång mellan kunskaper och egenskaper.
De problemen finns redan inbakade i betygssystemet. Mindre med dagens system än tidigare, men dock. Det är en av nackdelarna med betyg. Flera nackdelar är att de inte mäter vad de avser att mäta, att de styr den undervisning som pedagoger och studerande ska planera, och att de i sin trubbighet säger mycket lite om lärandeprocessen.
I Finland har betygsskalan varit densamma i över hundra år, säger Wager uppskattande. Då känner föräldrarna känner igen sig och förstår, eftersom de själva och även deras föräldrar hade samma system.
Men finns det något annat samhällsområde där någon på allvar kan framhålla att det är en värdefull service att konservera farfars vanor och ovanor?
I Sverige är vi många som vill se en smula utveckling inom skolväsendet åtminstone sådär vart hundrade år. Föräldrarna orkar säkert hänga med på det. Men bara om lärandet och tänkandet lyfts fram, på bekostnad av reaktionärt flum.
söndag, januari 20, 2008
Väntrummet
Väntrummet
det minsta finns i djupet
under luckan i
sinnenas adventskalender
du draggar förgäves när
isarna ligger snöblött över
minnenas murmelsömn
vid nyårets nymåne
andas insjön en aning
Då är du i väntrummet
ur Manifestation -04
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)