Jesus hoppar fram

En långfredag nästan lika snöig som denna gick jag till numera nedlagda biografen Vinterpalatset. Enda filmen som fanns att se denna långa kalla dag var Mannen från Nasaret med Max von Sydow som Jesus. Jag minns att kassörskan inte trodde att en ung tjej skulle vara intresserad av en sån film. Men jag blev djupt gripen, handlingen ligger mycket nära evangelierna.
När jag många år senare var i Jerusalem stannade jag till på Via Dolorosa, än en gång djupt gripen. Jag såg just den portal där Jesus stod och flåsade när han bar korset! Sedan insåg jag förstås att det var Max von Sydow som flåsat där. Detta säger något, men jag vet inte om vad.

I efterhand har jag omvärderat både filmen och von Sydows tolkning. Han gör Jesus till en salvelsefull långpratare, bitvis sentimental. När det sista den karln hade råd att vara var just sentimental. Klipp av! Följ mig! Ingen tid att fjanta runt, ledsen mamma, men jag måste göra dethär. Den radikaliteten saknas ofta i Jesus-bilden.
Ännu oftare saknas hans humor. Jesus som trickster, den som alltid är någon annanstans, slår igen från oväntat håll. Vem tror du att du har korsfäst, en människa? Hoppsan, det står en gud bakom ryggen på dig! Varför tittar du in i tom grav? Trodde du för ett ögonblick att Jesus snällt skulle ligga där man lagt honom? Sånt gör han aldrig!

Om du inte gillar att prata om Jesus kan jag tillägga att den 21 mars också är internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering samt världspoesidagen. Leve det!

Några rader på Förintelsedagen

Massutrotningen av människor kan, som sociologen Zygmunt Bauman menar, vara den yttersta konsekvensen av logik och rationalism.
Den kan också vara förnuftets gräns. Brottet på tidslinjen.
Jag tror att båda förståelseformerna är nödvändiga. Eftersom Förintelsen inte är möjlig att helt och fullt begripa, bör vi använda varje periskopisk skärva av insikt.

I Jerusalem år 1998 var det en sten som sjönk rakt igenom mitt förnuft.

Den klagande muren

Tusen år sedan begravningen av gudarna
världen lämnad åt mäninskan
sten staplad på sten

Tusentals kommer från de längtande länderna
böner piper i sprickorna
sköra ben söker sten

En sten
är hämtad från helvetet
En sak är kvar,
ental, stensak
från Treblinka

Gudarna är borta.

Muren är för alla.

Klagan är för himlen.

stenen
är
för
sig

(ur Manifestation)