Intressant understreckare (kommer förmodligen i www.svd.se imorgon) om knepen att nå fiendens hjärta och hjärna – om "psyop", den psykologiska krigföringens olika grepp och missgrepp under 1900-talet.
Frågan väcks på nytt: vad är viktigast, bilden eller verkligheten? och finns det en annan verklighet än bildens?
Det går lätt att också dra paralleller till fredstid. Masskommunikationens avsikt är att påverka. Därför är det varken konspirationsteoretiskt eller ett utslag av elitism att då och då påpeka att medias bilder och språk påverkar folkets bilder och språk. De vore helt enkelt ena skräpmedia om de inte klarade av en sån basal sak!
Sämst i artikeln är slutet, där författaren låtsas att varje krig skulle ha kunnat vara en informationsoperation. I sitt sammanhang kan det möjligen fungera som skämtsam slutknorr, men med tanke på hur förintelseförnekarna väljer att betrakta historiska urkunder som falsarier och martyrier är det inte särskilt lustigt.
1 kommentar:
Kan man nå´fiendens hjärna genom hjärtat eller tvärtom-måste kanske påverka båda, vaför inte genom poesi?Ordet PSYOP-kanske duger det, om vi lindar in det i drömmar´ser till att den flyter med strömmen av de andra viktiga orden? MVH Gladiatan
Skicka en kommentar