Vad det verkar enkelt att skriva ledare i SvD. Merit Wager presterar idag en helspalt generaliseringar och passivformer om vad ”man” har gjort och vad som ”anses” om barn och betyg, utan att ens närma sig motståndarens argument. Ogenerat blandar hon ihop begreppen förväntningar, krav, press och uppmuntran till en enda värdefull fostran som ”av någon outgrundlig anledning” förvägrats svenska barn. De som nu ska lyckliggöras med betygsliknande omdömen.
Jag anser att vi pedagoger måste anstränga oss bättre att nå fram, att utvecklingssamtalen måste dokumenteras, och att barnen ska vara delaktiga och ansvariga vid utarbetandet av hur målen ska nås. Det jag nu sagt skulle kunna få skriftliga omdömen som resultat, även om jag är generellt kritisk mot standardiserade formulär när det gäller bildning och utveckling. Jag ser också problem när det gäller risken för godtycke, och svårigheten att hålla en rågång mellan kunskaper och egenskaper.
De problemen finns redan inbakade i betygssystemet. Mindre med dagens system än tidigare, men dock. Det är en av nackdelarna med betyg. Flera nackdelar är att de inte mäter vad de avser att mäta, att de styr den undervisning som pedagoger och studerande ska planera, och att de i sin trubbighet säger mycket lite om lärandeprocessen.
I Finland har betygsskalan varit densamma i över hundra år, säger Wager uppskattande. Då känner föräldrarna känner igen sig och förstår, eftersom de själva och även deras föräldrar hade samma system.
Men finns det något annat samhällsområde där någon på allvar kan framhålla att det är en värdefull service att konservera farfars vanor och ovanor?
I Sverige är vi många som vill se en smula utveckling inom skolväsendet åtminstone sådär vart hundrade år. Föräldrarna orkar säkert hänga med på det. Men bara om lärandet och tänkandet lyfts fram, på bekostnad av reaktionärt flum.
1 kommentar:
Hej!
I Finland finns det också folk som tycker att hundraåriga traditioner inte i sig är värda att bevara...
Man blir ju van vid vissa system, och visst kan jag tycka att betyg kan vara en sporre ibland, men på det stora hela taget tror jag att vårt system med skriftliga omdömen i lågstadiet är onödigt och stämplande. Det är klart att föräldrarna ska hållas a jour med hur det går för deras barn i skolan. Men det går ju faktiskt att ringa eller maila! Det är en risk som jag ser, att betyg ses som en tillräcklig länk mellan skolan och hemmet, trots att vi har utvecklingssamtal varje år, möten osv. Finland har visserligen klarat sig bäst i PISA, men finländska elever mår också sämst av alla OECD-länder och trivs sämst i skolan. Som en liten fotnot...
Skicka en kommentar