När Jan Björklund var skolborgarråd i Stockholm mötte jag honom på någon skolledartillställning. Han gjorde intryck. Lidelsen för makt glimmade i två gossaktigt skojfriska ögon, och han kom med en så kallat entusiasmerande inledning som gjorde det omöjligt att bedöma om karln var begåvad eller dum. Jag har ännu inte fått det klart för mig. Dock visar en kritisk granskning av SR att Björklunds största politiska triumfer vilar på högst personliga tolkningar av internationell statistik.
Politiskt förblindande skribenter anser att det inte spelar någon större roll om Björklund sa rätt eller fel, för skolan är dålig iallafall Om utbildningsmajoren råkar säga sämst när han menar medelmåttig ska vi tolka det som att medelmåttigt är väldigt dåligt - naturellement!
I bloggosfären sjuder det. Vare sig ministrar eller magistrar ska ljuga. Men jag tvivlar på att Björklund och hans pr-avdelning sitter och tänker ut fiffiga lögner som de litar på accepteras som vanligt tryggt skolgnäll. Jag tror mer på Björklunds uppriktighet när han inte känner igen den skola han själv gick i, och blir förvirrad. Detta är inskränkt, en inskränkthet som går att dra nytta av till manipulation.
Det är enkelt att säga det som ”alla vet” och få ”alla” med sig.
Det är enkelt att upprepa enkla lösningar utan specifikt innehåll och framstå som handlingskraftig.
Det till synes självklara har sin lockelse. Den kallas populism.
Ett briljant citat ur Arena: ”Björklund har bombarderat debatten med felaktiga svartmålningar - - - för att kunna köra genom sina intellektuellt hypertunna reformer.”
Björklunds bluff är bara beklämmande.
Det är hans reformer som i sin tomhet är förskräckande.
- - -
Anders Widen tackas för tipset!
PS. Ännu ett briljant citat, nu från Esbati: ”Det är just insinuationerna, hetsen, dimridåerna som är politiken.” I hans inlägg gällde det de moderata rasisterna alt. rasistiska moderaterna, men det passar lika bra ifråga om ovanstående.
En av många bloggar: Christermagister
onsdag, augusti 27, 2008
Otydligt, klumpigt, felaktigt, maktberusat osv
Moderaterna älskar att äga, numera även människor. Eftersom de vill ställa krav på ”våra” invandrare. ”Problembilden börjar bli tydlig” skriver Billström m fl, men det är inte diskriminering, fattigdom och bristande demokratiskt inflytande de har identifierat. Nej, det handlar om att Sverige tar emot fel sorts människor (flyktingar och deras anhöriga) på fel sätt (”kravlöst”). Människor som bara får ”halva sanningen” om Sverige.
Halva sanningen, kan det vara att Sverige är ett litet land med fred, frihet och ekonomiskt välstånd? Baksidan får immigranterna lära sig den hårda vägen. Enligt moderaterna skulle processen underlättas om ”vi” (vem? jag och vem mer?) upplyser om medborgerliga skyldigheter.
Men vilka skyldigheter är det som immigranter inte ”förstår eller ens accepterar”? Har vi så egendomliga lagar i Sverige? Varifrån en människa än kommer måste hon ha begripit det världsomspännande faktum att man måste arbeta för att äta. Moderaterna syftar på något de kallar ”värderingsburen lagstiftning”, och åter undrar jag vad de är ute efter. Alla lagar vilar på värderingar; respekt för människovärdet eller för äganderätten.
Till sakfrågorna:
- Moderaterna har ökat invandrarkvinnors möjlighet till arbete. Menar de hushållstjänsterna?
- De har föreslagit att privata företagare engageras i integrationsprocessen – jag tror de minns ett ogenomtänkt budgetförslag om lotsar som ska tjäna på varje arbetsför immigrant.
Moderaterna kräver också:
- att asylsökande ska bosätta sig där jobb och bostäder finns. Men vilka är alla orter som uppfyller det kriteriet? Och varför kan inte infödda svenskar bo där?
- att den enklare tjänstesektorn ska tilåtas växa. Då växer även fattigdom och otrygghet, som tydligen ska reserveras för immigranter.
- att medborgarskapet ska betyda mer, vilket måste få som resultat att utländska medborgares villkor på motsvarande vis försämras
Låt oss ta en titt på språket också:
”1950- och 60-talens arbetskraftsinvandring ersattes av ett passiviserande omhändertagandeperspektiv.”
Meningen är omöjlig! - migration kan för djur och djävlar inte ersättas med ett perspektiv. Tydligen måste ett visst antal kodord alltid in i en artikel, även när gränsen till det löjliga överskrids. Moderaterna påstår att ”vi är rädda för att kommunicera” och artikeln ger onekligen det intrycket. Men själv betackar jag mig för påhoppet. Jag har kommunicerat dag ut och dag in i trettio år och har tröttnat. Nu vill jag sitta i Rosenbad och smeta glosor över DN:s sidan 3.
Andra som bloggat: Alliansfritt Sverige, Yazdanfar och Svensson, t ex
Halva sanningen, kan det vara att Sverige är ett litet land med fred, frihet och ekonomiskt välstånd? Baksidan får immigranterna lära sig den hårda vägen. Enligt moderaterna skulle processen underlättas om ”vi” (vem? jag och vem mer?) upplyser om medborgerliga skyldigheter.
Men vilka skyldigheter är det som immigranter inte ”förstår eller ens accepterar”? Har vi så egendomliga lagar i Sverige? Varifrån en människa än kommer måste hon ha begripit det världsomspännande faktum att man måste arbeta för att äta. Moderaterna syftar på något de kallar ”värderingsburen lagstiftning”, och åter undrar jag vad de är ute efter. Alla lagar vilar på värderingar; respekt för människovärdet eller för äganderätten.
Till sakfrågorna:
- Moderaterna har ökat invandrarkvinnors möjlighet till arbete. Menar de hushållstjänsterna?
- De har föreslagit att privata företagare engageras i integrationsprocessen – jag tror de minns ett ogenomtänkt budgetförslag om lotsar som ska tjäna på varje arbetsför immigrant.
Moderaterna kräver också:
- att asylsökande ska bosätta sig där jobb och bostäder finns. Men vilka är alla orter som uppfyller det kriteriet? Och varför kan inte infödda svenskar bo där?
- att den enklare tjänstesektorn ska tilåtas växa. Då växer även fattigdom och otrygghet, som tydligen ska reserveras för immigranter.
- att medborgarskapet ska betyda mer, vilket måste få som resultat att utländska medborgares villkor på motsvarande vis försämras
Låt oss ta en titt på språket också:
”1950- och 60-talens arbetskraftsinvandring ersattes av ett passiviserande omhändertagandeperspektiv.”
Meningen är omöjlig! - migration kan för djur och djävlar inte ersättas med ett perspektiv. Tydligen måste ett visst antal kodord alltid in i en artikel, även när gränsen till det löjliga överskrids. Moderaterna påstår att ”vi är rädda för att kommunicera” och artikeln ger onekligen det intrycket. Men själv betackar jag mig för påhoppet. Jag har kommunicerat dag ut och dag in i trettio år och har tröttnat. Nu vill jag sitta i Rosenbad och smeta glosor över DN:s sidan 3.
Andra som bloggat: Alliansfritt Sverige, Yazdanfar och Svensson, t ex
tisdag, augusti 26, 2008
Profitens pedagogik
Åter till privatskolesystemet - det är svårt att släppa något som gör en så förbannad. Enligt en rapport från Skolverket är det närmast unikt i världen att privata företag driver skolor med skattepengar och samtidigt tillåts ta ut vinst.
Vanligen måste alla skolor som betalas med offentliga medel drivas ”non profit”, det vill säga utan vinstsyfte. Det gäller bland annat i Nederländerna som i alla år haft framför allt kyrkliga skolor blandade med de kommunala. Och i England anses det alltför kapitalistiskt att låta offentligt finansierade skolor göra överskott som delas ut till ägarna som vinst.
Men i det Sverige som av näringslivslobbyn beskrivs som en sovjetmakt där entreprenörerna jagas av paragrafryttare, ger vi bort skattepengar som understöd till privat företagsamhet. ”Ett non profit-system skulle skrämma bort stora aktörer och lägga hämsko på skolmarknaden”, enligt arbetsgivarorganisationen Almega, som organiserar många friskoleföretag.
Kanhända det. Men när bestämdes att marknaden är överordnat intresse i kunskapssammanhang?
Även i England blir det förmodligen en ändring, så att Kunskapsskolan och andra företag kommer att kunna undervisa där ”på vanligt sätt”. Det vanliga sättet har inget med undervisningsmetoder att göra, utan betyder att ta hem en vinst. Vilket har blivit vanligt på rekordkort tid. Företaget själv konstaterar förnöjt att det är ”tack vare 15 år med skolpeng som Kunskapsskolan har vågat steget utomlands!” Tacka den statliga jultomten.
Men - på vilket sätt är det bra för skolan att exporteras?
Svar: ”Det ger intäkter till moderbolaget.”
Svaret är korrekt, men har ingenting med frågan att göra.
På vilket sätt är det bra - för skolan? för barnen? för kunskaperna?
Ska det vara på dethär viset går jag snart in i skattebetalarnas förening.
Källa: Skolvärlden
Vanligen måste alla skolor som betalas med offentliga medel drivas ”non profit”, det vill säga utan vinstsyfte. Det gäller bland annat i Nederländerna som i alla år haft framför allt kyrkliga skolor blandade med de kommunala. Och i England anses det alltför kapitalistiskt att låta offentligt finansierade skolor göra överskott som delas ut till ägarna som vinst.
Men i det Sverige som av näringslivslobbyn beskrivs som en sovjetmakt där entreprenörerna jagas av paragrafryttare, ger vi bort skattepengar som understöd till privat företagsamhet. ”Ett non profit-system skulle skrämma bort stora aktörer och lägga hämsko på skolmarknaden”, enligt arbetsgivarorganisationen Almega, som organiserar många friskoleföretag.
Kanhända det. Men när bestämdes att marknaden är överordnat intresse i kunskapssammanhang?
Även i England blir det förmodligen en ändring, så att Kunskapsskolan och andra företag kommer att kunna undervisa där ”på vanligt sätt”. Det vanliga sättet har inget med undervisningsmetoder att göra, utan betyder att ta hem en vinst. Vilket har blivit vanligt på rekordkort tid. Företaget själv konstaterar förnöjt att det är ”tack vare 15 år med skolpeng som Kunskapsskolan har vågat steget utomlands!” Tacka den statliga jultomten.
Men - på vilket sätt är det bra för skolan att exporteras?
Svar: ”Det ger intäkter till moderbolaget.”
Svaret är korrekt, men har ingenting med frågan att göra.
På vilket sätt är det bra - för skolan? för barnen? för kunskaperna?
Ska det vara på dethär viset går jag snart in i skattebetalarnas förening.
Källa: Skolvärlden
måndag, augusti 25, 2008
Bakgrundsbrus
Förintelsen gjordes möjlig genom det ”antisemitiska bakgrundsbrus ” som tidigare präglade stora delar av Europa, konstateras i dagens understreckare. Mycket i artikeln är bra, visar på svårigheten för svenskarna att inse vår delaktighet. Uttrycket bakgrundsbrus beskriver förträffligt den komplexa självklarhet som vi teoretiskt försöker ringa in med begrepp som diskurs, commonsense eller struktur – detdär som alla vet utan att veta hur man vet det.
Men varför endast ”antisemitiskt”? Rasistiskt bakgrundsbrus är vår vardag. Vi kan knappast höra det om det inte formerats mot en underordnad befolkningsgrupp. Då kan det ges namn som “antiziganism” eller ”negerhat”, och en sådan etikett kan ha betydelse om vi ska förstå precis hur och varför en grupp drabbas under vissa historiska villkor. Men överordnat hotfullt bakgrundsbrus är rasismen.
Antisemitism är en rasism. Men ingen särskild sort som ska betraktas i ett särskilt ljus. Därför bekymrar det mig när jag läser att Stéphane Bruchfeld pläderar för att ”det tvetydiga begreppet Förintelsen ska ersättas med ’judeutrotningen’ eller dylika entydiga definitioner”.
Den som av någon anledning syftar specifikt på folkmordet av judar bör förstås säga det.
Men den som talar om Förintelsen - och om detta må vi berätta! - syftar på alla som mördades, utrotades, försvann, förintades då och där.
Det är inget som går att rangordna eller konkurrera med.
Låt oss vara lika åtminstone i döden.
Men varför endast ”antisemitiskt”? Rasistiskt bakgrundsbrus är vår vardag. Vi kan knappast höra det om det inte formerats mot en underordnad befolkningsgrupp. Då kan det ges namn som “antiziganism” eller ”negerhat”, och en sådan etikett kan ha betydelse om vi ska förstå precis hur och varför en grupp drabbas under vissa historiska villkor. Men överordnat hotfullt bakgrundsbrus är rasismen.
Antisemitism är en rasism. Men ingen särskild sort som ska betraktas i ett särskilt ljus. Därför bekymrar det mig när jag läser att Stéphane Bruchfeld pläderar för att ”det tvetydiga begreppet Förintelsen ska ersättas med ’judeutrotningen’ eller dylika entydiga definitioner”.
Den som av någon anledning syftar specifikt på folkmordet av judar bör förstås säga det.
Men den som talar om Förintelsen - och om detta må vi berätta! - syftar på alla som mördades, utrotades, försvann, förintades då och där.
Det är inget som går att rangordna eller konkurrera med.
Låt oss vara lika åtminstone i döden.
lördag, augusti 23, 2008
Sensommarens gott & blandat
”Det här är ju ändå en film som en hel befolkning bara går och väntar på”, säger Aftonbladet om Män som hatar kvinnor.
Nåja. Sjätte Harry Potter-filmen har skjutits från november till nästa sommar, så snacka om att gå och vänta! Då vill man inte bli tillskriven en överbefolkad väntan på Larssons kinkyfierade avslöjarmurvleri.
Men M.Nyqvist som spelar M.Blomkvist säger något roligt:
”Jag vill spela allt. Jag bad Lars Norén att skriva en roll till mig där jag får spela Yoko Ono."
Så ska det låta.
Eller som Berglin. Han hade en fin ministrip i SvD som gick ut på att det är ert fel, alla ni som far och flyger till Thailand och bidrar till klimatförsämringen, att vi som envisas med att stanna i Sverige får såna trista somrar.
Missunnsamt, snålt och grinigt. Äkta svensk sommar minsann.
Den vi ändå alltid saknar - som Berglin ritade i veckan som gick. Hans förvildade hustru som inte kan släppas ut bland folk liknar mig som inte kan röra mig inomhus därför att det står möbler i vägen.
Ty nu är hon här: hemvändandet, avslutningen, Pomona, den bysantinska drottningen, kräftmörkret, de första riktiga nätterna...
som vår störste sommarskald älskade
Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn
och älgtjuren söker den ona
han vann med sitt stridbara horn,
nu tecknar slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
- -
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm –
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt
E A Karlfeldt
Nåja. Sjätte Harry Potter-filmen har skjutits från november till nästa sommar, så snacka om att gå och vänta! Då vill man inte bli tillskriven en överbefolkad väntan på Larssons kinkyfierade avslöjarmurvleri.
Men M.Nyqvist som spelar M.Blomkvist säger något roligt:
”Jag vill spela allt. Jag bad Lars Norén att skriva en roll till mig där jag får spela Yoko Ono."
Så ska det låta.
Eller som Berglin. Han hade en fin ministrip i SvD som gick ut på att det är ert fel, alla ni som far och flyger till Thailand och bidrar till klimatförsämringen, att vi som envisas med att stanna i Sverige får såna trista somrar.
Missunnsamt, snålt och grinigt. Äkta svensk sommar minsann.
Den vi ändå alltid saknar - som Berglin ritade i veckan som gick. Hans förvildade hustru som inte kan släppas ut bland folk liknar mig som inte kan röra mig inomhus därför att det står möbler i vägen.
Ty nu är hon här: hemvändandet, avslutningen, Pomona, den bysantinska drottningen, kräftmörkret, de första riktiga nätterna...
som vår störste sommarskald älskade
Nu öppnar nattglim sin krona
i åkrarnas yviga korn
och älgtjuren söker den ona
han vann med sitt stridbara horn,
nu tecknar slåtterblomma
och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma
som förr till min älskades bröst.
- -
På hösläden lägret jag reder
av jungfru Marie halm
Där vill jag hos dig sjunka neder
i hässjornas ångande kvalm –
en jordson, stark och härdig
fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig,
mörkögda augustinatt
E A Karlfeldt
fredag, augusti 22, 2008
Skola slumpvis
Det finns ännu ett skäl att vara emot privatskolor förutom dem jag redan nämnt. Man bör hushålla med byråkratiska klagomål, som att det inte är någon ordning i våra papper och ett gott dagsverke omöjliggörs. Men det är så det är.
Från ena dagen till den andra vet vi inte hur många elever vi har. Hundratusentals budgetkronor, alltså.
Medborgarnas skatter går åt till att avlöna kompetenta yrkesmänniskor som tvingas tuvhoppa mellan kortsiktiga lösningar. En ny organisation, nya grupperingar, nya scheman snyter vi ur handen... tills nästa samtal: Mitt barn ska sluta. Mitt barn ska börja. Mitt barn vill gå i en annan klass, annars slutar hon. Mitt barn vill gå i samma klass som sin bror, annars slutar han. Mitt barn är hos sin pappa men kommer senare. Mitt barn ska bara gå här en månad, sen reser vi.
Och: Varför har ni bytt lärare? När får vi riktigt schema?
Ingenstans står det skrivet att en oöverblickbar ekonomi är tillväxtfrämjande.
Ej heller att arbetskraften presterar maximalt när de inte vet vad de håller på med.
Faktum är att raka motsatsen står skrivet. Och inte precis i Kommunistiska Manifestet.
Erik Berg på Flamman är en som vet hur det ligger till.
Något mycket roligare: sonetter. Kraxpelax skriver dem. En prestation!
Från ena dagen till den andra vet vi inte hur många elever vi har. Hundratusentals budgetkronor, alltså.
Medborgarnas skatter går åt till att avlöna kompetenta yrkesmänniskor som tvingas tuvhoppa mellan kortsiktiga lösningar. En ny organisation, nya grupperingar, nya scheman snyter vi ur handen... tills nästa samtal: Mitt barn ska sluta. Mitt barn ska börja. Mitt barn vill gå i en annan klass, annars slutar hon. Mitt barn vill gå i samma klass som sin bror, annars slutar han. Mitt barn är hos sin pappa men kommer senare. Mitt barn ska bara gå här en månad, sen reser vi.
Och: Varför har ni bytt lärare? När får vi riktigt schema?
Ingenstans står det skrivet att en oöverblickbar ekonomi är tillväxtfrämjande.
Ej heller att arbetskraften presterar maximalt när de inte vet vad de håller på med.
Faktum är att raka motsatsen står skrivet. Och inte precis i Kommunistiska Manifestet.
Erik Berg på Flamman är en som vet hur det ligger till.
Något mycket roligare: sonetter. Kraxpelax skriver dem. En prestation!
torsdag, augusti 21, 2008
Förintelsen - saknas kunskap eller insikt?
Mycket viktig undersökning: Forum för levande historia, om skolornas undervisning om Förintelsen. En delvis tvivelaktig undersökning - och viktig just därför, även om jag endast hunnit skumma dess 106 sidor.
Vid snabbläsning ser jag upprepade frågor om antisemitism. Men idag är detta inte det största hotet, och lärarna svarar att de knappast märker något av den. Enkäten nämner också Porraimos, utrotandet av romer, men ställer inga frågor om antiromska stämningar idag. Det svaret skulle nog bli ett annat.
Hitlers judehat var djupt känt. Men den överordnade rasideologin intresserade honom inte i samma grad som den präglade t.ex. Himmler. Och det blinda hatet uppstår ur rasideologi, inte tvärtom. Det är symptomatiskt att lärarna har ringa kunskap om rasbiologins en gång starka ställning i Sverige. Ända tills sista åren har sådan kunskap varit svår att få. Den riktar nämligen ljuset mot delaktighet och samhällsskuld. Nasse-demoniseringen blir svårare.
Kunskapsfrågorna i enkäten tar upp en hel del detaljer om årtal och lägernamn, frågor som inte ens jag kan besvara trots bisarra läsvanor. Det står i förordet att historiker anser frågorna adekvata, och det tror jag säkert. Men nu var temat vad pedagoger behöver i sin undervisning. Ett avslöjande av faktabrister säger ingenting om det.
De tillfrågade pedagogerna svarar ”varken-eller” på frågor om hur olika faktorer påverkar deras undervisning, om stoffval och arbetssätt underlättas eller försvåras. Svaren ger en bild av att ingenting har större inflytande än något annat. Med andra ord, lärarna verkar helt tondöva. Och den säkra rutinens jag-kör-min-grej är ett större hot mot kunskapsspridningen än några missade årtal.
Jag ser också att omkring en femtedel av respondenterna tror att myndigheterna döljer obehagliga sidor av invandringen och att vårt land behöver en ledare med en fast hand. Alltså: närmare tjugo procent uttrycker aningslöst uppfattningar som faktiskt banade väg för Hitlers maktövertagande.
Pedagogerna har som uppgift att befästa de mänskliga rättigheternas okränkbarhet. För att kunna göra det måste de först och främst stå för dem själva och våga se att vi befinner oss i ett samhälle där de ifrågasätts. Sedan ska de välja lyhörda arbetsmetoder som låter sig påverkas av verklighetens brus.
Kan Forum för levande historia bidra till detta - och bör Forum, som myndighet, göra det?
Nej uppgiften hör hemma på universitet och högskolor, som ska ha tillräckliga medel för den så kallade tredje uppgiften; kunskapsspridning i samhället.
- - -
Andra som bloggat:
Jinge, Tomas Jonsson, Svensson
Plus DN som också har en länk till enkäten. I sin helhet finner du den på Forums hemsida
Vid snabbläsning ser jag upprepade frågor om antisemitism. Men idag är detta inte det största hotet, och lärarna svarar att de knappast märker något av den. Enkäten nämner också Porraimos, utrotandet av romer, men ställer inga frågor om antiromska stämningar idag. Det svaret skulle nog bli ett annat.
Hitlers judehat var djupt känt. Men den överordnade rasideologin intresserade honom inte i samma grad som den präglade t.ex. Himmler. Och det blinda hatet uppstår ur rasideologi, inte tvärtom. Det är symptomatiskt att lärarna har ringa kunskap om rasbiologins en gång starka ställning i Sverige. Ända tills sista åren har sådan kunskap varit svår att få. Den riktar nämligen ljuset mot delaktighet och samhällsskuld. Nasse-demoniseringen blir svårare.
Kunskapsfrågorna i enkäten tar upp en hel del detaljer om årtal och lägernamn, frågor som inte ens jag kan besvara trots bisarra läsvanor. Det står i förordet att historiker anser frågorna adekvata, och det tror jag säkert. Men nu var temat vad pedagoger behöver i sin undervisning. Ett avslöjande av faktabrister säger ingenting om det.
De tillfrågade pedagogerna svarar ”varken-eller” på frågor om hur olika faktorer påverkar deras undervisning, om stoffval och arbetssätt underlättas eller försvåras. Svaren ger en bild av att ingenting har större inflytande än något annat. Med andra ord, lärarna verkar helt tondöva. Och den säkra rutinens jag-kör-min-grej är ett större hot mot kunskapsspridningen än några missade årtal.
Jag ser också att omkring en femtedel av respondenterna tror att myndigheterna döljer obehagliga sidor av invandringen och att vårt land behöver en ledare med en fast hand. Alltså: närmare tjugo procent uttrycker aningslöst uppfattningar som faktiskt banade väg för Hitlers maktövertagande.
Pedagogerna har som uppgift att befästa de mänskliga rättigheternas okränkbarhet. För att kunna göra det måste de först och främst stå för dem själva och våga se att vi befinner oss i ett samhälle där de ifrågasätts. Sedan ska de välja lyhörda arbetsmetoder som låter sig påverkas av verklighetens brus.
Kan Forum för levande historia bidra till detta - och bör Forum, som myndighet, göra det?
Nej uppgiften hör hemma på universitet och högskolor, som ska ha tillräckliga medel för den så kallade tredje uppgiften; kunskapsspridning i samhället.
- - -
Andra som bloggat:
Jinge, Tomas Jonsson, Svensson
Plus DN som också har en länk till enkäten. I sin helhet finner du den på Forums hemsida
onsdag, augusti 20, 2008
Pinsamt svettigt
Sanslösa lilla människa! En tjugonioåring som uppger som ett av sina intressen ”att svettas på gymmet” har problem med att alla andra inte svettas där. Bekymret är att folk/kvinnor unnar sig godsaker. Inte inser späkningsmoralen. Och därför faktiskt blir... nej guuu va pinsamt... tjocka!
Krönikan fanns i Allt om barn. Låt oss anta att tjejen fått skriva den för att hon faktiskt är ett barn: kollar noga av alla andra, vill vara bäst och få beröm och ändå ha millimeterrättvisa – tja, allt om barn.
Dem som vi varje dag måste lära en annan sorts moral: att inte racka ner på andra.
- - -
Andra som bloggat är Ida och Hanna
Krönikan fanns i Allt om barn. Låt oss anta att tjejen fått skriva den för att hon faktiskt är ett barn: kollar noga av alla andra, vill vara bäst och få beröm och ändå ha millimeterrättvisa – tja, allt om barn.
Dem som vi varje dag måste lära en annan sorts moral: att inte racka ner på andra.
- - -
Andra som bloggat är Ida och Hanna
Kalla kriget i mikron
Två vita män avgör världens öden... så kan verkligheten se ut.
Två vita män försöker få det att låta som om de avgör världens öden. Så kan media se ut.
Kalla kriget snabbvärms.
Megalomana envåldshärskare riktar siktet mot Leningrad.
Monomana härskare tillägger envist: För övrigt anser jag att Moskva bör förstöras.
När jag hade tillfälle att se usanska nyheter på plats var det under ett fjantigt valfusk. Tittarna mejlade torrt humoristiska kommentarer vilka låg som en textremsa längst ned i bild, en totalgrimas åt hegemonin. Lysande idé – om någon brydde sig.
Klart att ryssarna ska ut ur Georgien.
Klart att jänkarna ska ut ur Irak. Och en massa andra ställen.
- - -
Andra som bloggat: Pastey, Björnbrum
Två vita män försöker få det att låta som om de avgör världens öden. Så kan media se ut.
Kalla kriget snabbvärms.
Megalomana envåldshärskare riktar siktet mot Leningrad.
Monomana härskare tillägger envist: För övrigt anser jag att Moskva bör förstöras.
När jag hade tillfälle att se usanska nyheter på plats var det under ett fjantigt valfusk. Tittarna mejlade torrt humoristiska kommentarer vilka låg som en textremsa längst ned i bild, en totalgrimas åt hegemonin. Lysande idé – om någon brydde sig.
Klart att ryssarna ska ut ur Georgien.
Klart att jänkarna ska ut ur Irak. Och en massa andra ställen.
- - -
Andra som bloggat: Pastey, Björnbrum
tisdag, augusti 19, 2008
Dammig men privat
Mer privatskola idag. Linder på SvD formligen älskar dem. Eftersom människor ”äntligen” får möjlighet att byta skola (vilket man alltid fått), och genom detta val kan straffa kommunala skolor som inte ”skärper sig”.
Vad är borgerlig moral? Nedlåtenhet och bestraffning, åtminstone mot alla som inte har en aktiepott i ryggen, om de också råkar vara professionella yrkesutövare.
Samt ta-det-eller-stick- resonemang, inte samarbete eller förhandling.
Skolan har ett uppdrag. I detta ingår faktiskt inte att anpassa sig efter allas önskemål och alltid ge kunden rätt. Varje familj kan inte få som de vill i grundskolan. Det går inte att beställa ändringar och betala vid leverans. Vi har en läroplan.
Men för att inte hamna i byråkrati och reglemente ingår som en del av uppdraget dialog, elevinflytande och föräldrakontakt. Dessa uteblir när den missnöjda föräldern skickar sitt barn från skola till skola, där risken är stor att hon möter nya misslyckanden.
”Är det Friskolornas riksförbund som har bestämt att kommunerna ska ge lägsta möjliga prioritet åt att hålla skolhusen i schack och skoltoaletterna fräscha?” frågar Linder, för att visa höjden av våra tokerier, vi som föredrar demokrati framför marknad.
Nej – tack och lov har inte en intresseorganisation för näringsidkare den makten över kommunparlamenten. Inte formellt.
Men i praktiken undanhålls med varje privat skola medel som kunde ha använts till arbetsmiljön.
Linder är roligare när han inte avser det - när han tänker sig elitstudenter som några som ”tågar fram genom kritdamm”. Om de ska tåga istället för att röra sig fritt måste det bero på att de studerar i ett kalkbrott!
”Var det friskolorna som bestämde sig för att det är gammaldags med ordning och arbetsro?” är en annan av Linders retoriska grodor. Ty ingen annan har bestämt det heller. Strax efter 1945 (och årtalet är ingen slump) bestämde regeringen att ordning och arbetsro inte ska vila på rädsla, utan på lust att lära. Reaktionärerna har inte kommit över det på femtio år.
Däremot gammaldagsförklarade kritdammet sig självt för sådär tjugo år sedan.
Fast så noga med arbetsmiljökraven är det väl inte i privatskolorna.
- - -
Andra som bloggat: Simone
Vad är borgerlig moral? Nedlåtenhet och bestraffning, åtminstone mot alla som inte har en aktiepott i ryggen, om de också råkar vara professionella yrkesutövare.
Samt ta-det-eller-stick- resonemang, inte samarbete eller förhandling.
Skolan har ett uppdrag. I detta ingår faktiskt inte att anpassa sig efter allas önskemål och alltid ge kunden rätt. Varje familj kan inte få som de vill i grundskolan. Det går inte att beställa ändringar och betala vid leverans. Vi har en läroplan.
Men för att inte hamna i byråkrati och reglemente ingår som en del av uppdraget dialog, elevinflytande och föräldrakontakt. Dessa uteblir när den missnöjda föräldern skickar sitt barn från skola till skola, där risken är stor att hon möter nya misslyckanden.
”Är det Friskolornas riksförbund som har bestämt att kommunerna ska ge lägsta möjliga prioritet åt att hålla skolhusen i schack och skoltoaletterna fräscha?” frågar Linder, för att visa höjden av våra tokerier, vi som föredrar demokrati framför marknad.
Nej – tack och lov har inte en intresseorganisation för näringsidkare den makten över kommunparlamenten. Inte formellt.
Men i praktiken undanhålls med varje privat skola medel som kunde ha använts till arbetsmiljön.
Linder är roligare när han inte avser det - när han tänker sig elitstudenter som några som ”tågar fram genom kritdamm”. Om de ska tåga istället för att röra sig fritt måste det bero på att de studerar i ett kalkbrott!
”Var det friskolorna som bestämde sig för att det är gammaldags med ordning och arbetsro?” är en annan av Linders retoriska grodor. Ty ingen annan har bestämt det heller. Strax efter 1945 (och årtalet är ingen slump) bestämde regeringen att ordning och arbetsro inte ska vila på rädsla, utan på lust att lära. Reaktionärerna har inte kommit över det på femtio år.
Däremot gammaldagsförklarade kritdammet sig självt för sådär tjugo år sedan.
Fast så noga med arbetsmiljökraven är det väl inte i privatskolorna.
- - -
Andra som bloggat: Simone
måndag, augusti 18, 2008
Viktigt och oviktigt ägande
Att många privatskolor fungerar väl används stundom som argument för att ägandet skulle vara oviktigt. Det stämmer, så till vida att en privatskola mycket väl kan vara trygg och ge god undervisning. Ingen klok vänsterpolitiker har heller påstått något annat.
Men varje privatskola innebär att medel dras från det offentliga, demokratiskt kontrollerade, in i det privata, kontrollerat av ägaren, och detta bara stärker argumentet att just ägande är viktigt.
DN lovordar i en ledare att det nu ska sättas stopp för avknoppning. Det vill säga att kommunala skolor inte får säljas till personalen till lägre pris än marknadsvärdet. Helt ekonomiskt och juridiskt korrekt. Med förbluffande sinne för balans påpekar DN också att privatskolor kan vägra att ta emot elever, så att den sista kommunala skolan behövs för att upprätthålla såväl skolplikt som servicenivå.
Den som startar en skola får samma skolpeng per barn utan krav att utföra samma verksamhet – det kan handla om elevhälsa, skolskjuts, modersmål, hjälpmedel för funktionshindrade och så vidare. Detta ska den kommunala skolan erbjuda. För samma skolpeng per barn, fast med färre barn och krympande budget.
Vari ligger det affärsmässiga? konkurrensneutraliteten?
Skattebetalarnas pengar används som investeringsbidrag till privat näringsverksamhet.
Ingen har frågat om det är vad medborgarna vill. Om någon fråga överhuvudtaget ställs brukar den lyda: Vill ni ha bra skolor?
Svaret är ja. Oavsett ägarform, som ju inte nödvändigt påverkar kvaliteten.
Alltså ser medborgarna lika gärna att skolorna är kommunala, så länge de är bra.
Därför ska skolor inte slumpas bort, som DN skriver, men jag vill gå ett steg längre. De ska inte säljas med vinst heller. Barns utveckling och lärande ska vara en demokratiskt styrd verksamhet med höga kvalitets- och omsorgskrav, och en budget till att klara dem.
- - -
Andra som bloggat: HBT-sossen
Men varje privatskola innebär att medel dras från det offentliga, demokratiskt kontrollerade, in i det privata, kontrollerat av ägaren, och detta bara stärker argumentet att just ägande är viktigt.
DN lovordar i en ledare att det nu ska sättas stopp för avknoppning. Det vill säga att kommunala skolor inte får säljas till personalen till lägre pris än marknadsvärdet. Helt ekonomiskt och juridiskt korrekt. Med förbluffande sinne för balans påpekar DN också att privatskolor kan vägra att ta emot elever, så att den sista kommunala skolan behövs för att upprätthålla såväl skolplikt som servicenivå.
Den som startar en skola får samma skolpeng per barn utan krav att utföra samma verksamhet – det kan handla om elevhälsa, skolskjuts, modersmål, hjälpmedel för funktionshindrade och så vidare. Detta ska den kommunala skolan erbjuda. För samma skolpeng per barn, fast med färre barn och krympande budget.
Vari ligger det affärsmässiga? konkurrensneutraliteten?
Skattebetalarnas pengar används som investeringsbidrag till privat näringsverksamhet.
Ingen har frågat om det är vad medborgarna vill. Om någon fråga överhuvudtaget ställs brukar den lyda: Vill ni ha bra skolor?
Svaret är ja. Oavsett ägarform, som ju inte nödvändigt påverkar kvaliteten.
Alltså ser medborgarna lika gärna att skolorna är kommunala, så länge de är bra.
Därför ska skolor inte slumpas bort, som DN skriver, men jag vill gå ett steg längre. De ska inte säljas med vinst heller. Barns utveckling och lärande ska vara en demokratiskt styrd verksamhet med höga kvalitets- och omsorgskrav, och en budget till att klara dem.
- - -
Andra som bloggat: HBT-sossen
lördag, augusti 16, 2008
Gäller det livet eller näringslivet?
Fin liten krönika i LO-tidningen om service i glesbygd. Eller om näringspolitik, eller om apoteket. Dessa tre saker hör nämligen ihop.
Det handlar om Horndal, ett litet ställe du säkert aldrig har hört talas om. Stället ser förskräckligt ut och har gång på gång försökt lyfta sig ur depressionen. Det överlever, trots att varje kulturell eller kommersiell inrättning undan för undan lagts ned. Dock har Horndal, påpekar LO-krönikören, förnämlig apoteksservice. Men hur länge?
I stan har jag så förnämlig apoteksservice att jag kan köpa nikotintuggummin en söndageftermiddag. Det är marknad.
Marknad är inte vad som behövs.
Det handlar om Horndal, ett litet ställe du säkert aldrig har hört talas om. Stället ser förskräckligt ut och har gång på gång försökt lyfta sig ur depressionen. Det överlever, trots att varje kulturell eller kommersiell inrättning undan för undan lagts ned. Dock har Horndal, påpekar LO-krönikören, förnämlig apoteksservice. Men hur länge?
I stan har jag så förnämlig apoteksservice att jag kan köpa nikotintuggummin en söndageftermiddag. Det är marknad.
Marknad är inte vad som behövs.
fredag, augusti 15, 2008
Produktionsprocess, logistik och logik
Oavsett hur väl inläst man är på nazi-Tyskland och utrotningen av människor tillkommer alltid nya detaljer. Om teknik, om motivbild, om lägervardag och om hur den enskilda människan påverkades.
Den senaste bok jag läste var ”Auschwitz” av Laurence Rees (historiker och BBC-journalist). Hur skrämmande och motbjudande den än är måste jag rekommendera den som en ganska enkelt avfattad historik över det största och mest komplexa av nazisternas koncentrationsläger. Den bygger på intervjuer med offer och förövare, och är även viktig ur den synvinkeln. Inom kort kommer ingen längre att finnas kvar att intervjua.
”Kumulativ beslutsprocess” är ett uttryck värt att komma ihåg. Varje gång någon frågar Hur var det möjligt? eller När fattades det definitiva beslutet? bör ”kumulativ beslutsprocess” blinka till.
Führer Hitler varken skrev ned eller undertecknade några beslut. Han godkände muntliga rapporter och förslag, komponerade av underordnade som lärt sig tolka führerviljan. I det fallet kanske en reciprok beslutsprocess.
För att sedan tala vardagssvenska: det ena gav det andra.
De beslutade sig för att göra något. Detta var svårt och skapade nya problem. Problemen måste lösas. Ordergivningen löd ofta: ”Lös problemet!”, vilket gjort det svårare att utpeka någon skyldig.
”Det var ingen tillfällighet att fler människor dog /i Treblinka/ - - eftersom man drog nytta av tidigare erfarenheter i Belzec och Sobibor. - - - Till att börja med gick inte dödandet friktionsfritt vid något av lägren. - - Liksom i alla industriföretag måste komponenterna vara helt synkroniserade om det önskade slutresultatet skulle uppnås.”
Friktionen kunde vara av psykologisk art. Som att SS-männen i Baltikum mådde illa av att skjuta ner folk i massgravar timmar i sträck. Då måste man skapa större avstånd till offren.
Eller av logistisk art, som att tågen fick stå för länge och vänta så att folk dog av törst på fel ställe där civilbefolkningen hörde dem. Då måste man skapa smidiga transporter.
Eller av biologisk art, som att redan döda och begravda människor i sin förruttnelse jäser så att marken börjar bubbla. Då måste man skapa effektiva krematorier som gör av med kroppsfetterna.
Det är vad ”kumulativ beslutsprocess” betyder.
- - -
Boken finns här
Den senaste bok jag läste var ”Auschwitz” av Laurence Rees (historiker och BBC-journalist). Hur skrämmande och motbjudande den än är måste jag rekommendera den som en ganska enkelt avfattad historik över det största och mest komplexa av nazisternas koncentrationsläger. Den bygger på intervjuer med offer och förövare, och är även viktig ur den synvinkeln. Inom kort kommer ingen längre att finnas kvar att intervjua.
”Kumulativ beslutsprocess” är ett uttryck värt att komma ihåg. Varje gång någon frågar Hur var det möjligt? eller När fattades det definitiva beslutet? bör ”kumulativ beslutsprocess” blinka till.
Führer Hitler varken skrev ned eller undertecknade några beslut. Han godkände muntliga rapporter och förslag, komponerade av underordnade som lärt sig tolka führerviljan. I det fallet kanske en reciprok beslutsprocess.
För att sedan tala vardagssvenska: det ena gav det andra.
De beslutade sig för att göra något. Detta var svårt och skapade nya problem. Problemen måste lösas. Ordergivningen löd ofta: ”Lös problemet!”, vilket gjort det svårare att utpeka någon skyldig.
”Det var ingen tillfällighet att fler människor dog /i Treblinka/ - - eftersom man drog nytta av tidigare erfarenheter i Belzec och Sobibor. - - - Till att börja med gick inte dödandet friktionsfritt vid något av lägren. - - Liksom i alla industriföretag måste komponenterna vara helt synkroniserade om det önskade slutresultatet skulle uppnås.”
Friktionen kunde vara av psykologisk art. Som att SS-männen i Baltikum mådde illa av att skjuta ner folk i massgravar timmar i sträck. Då måste man skapa större avstånd till offren.
Eller av logistisk art, som att tågen fick stå för länge och vänta så att folk dog av törst på fel ställe där civilbefolkningen hörde dem. Då måste man skapa smidiga transporter.
Eller av biologisk art, som att redan döda och begravda människor i sin förruttnelse jäser så att marken börjar bubbla. Då måste man skapa effektiva krematorier som gör av med kroppsfetterna.
Det är vad ”kumulativ beslutsprocess” betyder.
- - -
Boken finns här
torsdag, augusti 14, 2008
Se hantverket!
DN har en intressant ledare om hur toppstudenter i USA och England lockats att bli lärare i storstadsskolor. Jag väntade mig ett halleluja till strikt ämnesundervisning, men faktum är att experimentet i sina framgångar lyckades visa på pedagogyrkets spännvidd.
För det första utvaldes inte studenterna enbart på sina studiemeriter, utan även efter personliga egenskaper. För det andra fick de introduktion och handledning (som de flesta nyligen lärarutbildade aldrig får), och för det tredje utförde de inga mirakler. Men det fungerade. Och medan det fungerade fick de nya minilärarna upp ögonen för reella sociala problem som de aldrig skulle ha sett om de gått en spikrak akademisk karriär. Samtidigt gav de en dos energi och utifrånreaktioner till nedgångna skolor.
Verkar intressant. Kan synliggöra pedagogiken som det hantverk den är.
Ämneskunskaper är bra och personlighet är bra. Sen ska man göra alltihop också.
När jag får tid ska jag skriva en bok om det.
För det första utvaldes inte studenterna enbart på sina studiemeriter, utan även efter personliga egenskaper. För det andra fick de introduktion och handledning (som de flesta nyligen lärarutbildade aldrig får), och för det tredje utförde de inga mirakler. Men det fungerade. Och medan det fungerade fick de nya minilärarna upp ögonen för reella sociala problem som de aldrig skulle ha sett om de gått en spikrak akademisk karriär. Samtidigt gav de en dos energi och utifrånreaktioner till nedgångna skolor.
Verkar intressant. Kan synliggöra pedagogiken som det hantverk den är.
Ämneskunskaper är bra och personlighet är bra. Sen ska man göra alltihop också.
När jag får tid ska jag skriva en bok om det.
onsdag, augusti 13, 2008
Medborgarskapet som juridik eller symbol
I Sverigedemokraternas program står det: ”Svenskt medborgarskap ska vara ett privilegium i första hand för svenskar”, vilket Rödgrönsolidaritet uppmärksammar i ett fint inlägg.
Den formuleringen är ganska festlig. Lite som ”röda äpplen ska vara röda”. Ty medborgarskapet är juridiskt. Den som är svensk är svensk.
Sverigedemokraterna menar att medborgarskapet ska vara ett privilegium för människor födda på en viss plats, eller med föräldrar födda på en viss plats, eller med ett visst språk, eller kanske ett visst utseende eller en viss klädedräkt. De vet inte riktigt vad de menar, och de underkänner medborgarskapets juridiska status. En person född i Frankrike är för dem för evigt ”fransk”, hur mycket hon än viftar med sitt svenska pass.
Franskan har två uttryck: jus de sol & jus de sang. Jordens rätt och blodets rätt. I Frankrike tillämpas jus de sol-principen: den som är född på fransk mark får franskt medborgarskap. I Sverige tillämpas jus de sang-principen: den som har svenska föräldrar är svensk. Ingen av rättsprinciperna medger ett individuellt val, men utöver dem finns förvärvade medborgarskap. I Frankrike poängteras språket starkt, i Sverige vistelsetiden i landet. För båda länderna gäller att den som fått medborgarskap är fransk respektive svensk.
Det sista är vad Sverigedemokraterna vill ändra på. Rättslig status ut, känslosamt godtycke in.
Hur är det med privilegiet då? Svenskt medborgarskap är inte ett privilegium i sig, bättre än alla andra medborgarskap. Men det ger oss rätten att rösta i riksdagsval, och att bli efterlysta om vi försvinner utrikes. Samma privilegier som franska medborgare har i Frankrike.
Svenskt medborgarskap är alltså ett privilegium för svenskar, liksom röda äpplen är röda.
- -
Andra som bloggat: Rödgrönsolidaritet
Den formuleringen är ganska festlig. Lite som ”röda äpplen ska vara röda”. Ty medborgarskapet är juridiskt. Den som är svensk är svensk.
Sverigedemokraterna menar att medborgarskapet ska vara ett privilegium för människor födda på en viss plats, eller med föräldrar födda på en viss plats, eller med ett visst språk, eller kanske ett visst utseende eller en viss klädedräkt. De vet inte riktigt vad de menar, och de underkänner medborgarskapets juridiska status. En person född i Frankrike är för dem för evigt ”fransk”, hur mycket hon än viftar med sitt svenska pass.
Franskan har två uttryck: jus de sol & jus de sang. Jordens rätt och blodets rätt. I Frankrike tillämpas jus de sol-principen: den som är född på fransk mark får franskt medborgarskap. I Sverige tillämpas jus de sang-principen: den som har svenska föräldrar är svensk. Ingen av rättsprinciperna medger ett individuellt val, men utöver dem finns förvärvade medborgarskap. I Frankrike poängteras språket starkt, i Sverige vistelsetiden i landet. För båda länderna gäller att den som fått medborgarskap är fransk respektive svensk.
Det sista är vad Sverigedemokraterna vill ändra på. Rättslig status ut, känslosamt godtycke in.
Hur är det med privilegiet då? Svenskt medborgarskap är inte ett privilegium i sig, bättre än alla andra medborgarskap. Men det ger oss rätten att rösta i riksdagsval, och att bli efterlysta om vi försvinner utrikes. Samma privilegier som franska medborgare har i Frankrike.
Svenskt medborgarskap är alltså ett privilegium för svenskar, liksom röda äpplen är röda.
- -
Andra som bloggat: Rödgrönsolidaritet
måndag, augusti 11, 2008
Hur stormar vi hemmen?
”Med hänvisning till tradition eller religion inskränks ibland människors frihet. Jag tror på pluralism och mångfald, men vissa saker kan inte tolereras bara för att de händer inom hemmets ram.”
Vem sa det? Död-åt-familjen Schyman?
Nej statsministern. När han lanserar en trygghetsreform med ökat antal poliser som ”fyller rättssalarna med nya fall”.
Så bra. Jag gillar när skurkar åker dit.
Men jag fattar inte hur en konservativ familjepolitik, stärkt valfrihet för föräldrar, färre barn inom omsorgen, fritt fram för skoletableringar och allmänt ökad privatisering ska kunna motverka övergrepp i hemmen?
Ska poliserna bryta sig in?
Ja föralldel. I varenda Fritzls källare. Det finns absolut tillfällen när det är motiverat. Liksom det kan finnas skäl att försvara ett ökat omhändertagande av barn. Jag vill bara än en gång påpeka att den frågan är svår - med hänvisning till integritet och mänskliga rättigheter samt det mer diffusa privatlivets helgd.
Förtryck och övergrepp går inte att moralisera bort.
- -
Andra som bloggat:
Esbati
Irmeli Krans
Vem sa det? Död-åt-familjen Schyman?
Nej statsministern. När han lanserar en trygghetsreform med ökat antal poliser som ”fyller rättssalarna med nya fall”.
Så bra. Jag gillar när skurkar åker dit.
Men jag fattar inte hur en konservativ familjepolitik, stärkt valfrihet för föräldrar, färre barn inom omsorgen, fritt fram för skoletableringar och allmänt ökad privatisering ska kunna motverka övergrepp i hemmen?
Ska poliserna bryta sig in?
Ja föralldel. I varenda Fritzls källare. Det finns absolut tillfällen när det är motiverat. Liksom det kan finnas skäl att försvara ett ökat omhändertagande av barn. Jag vill bara än en gång påpeka att den frågan är svår - med hänvisning till integritet och mänskliga rättigheter samt det mer diffusa privatlivets helgd.
Förtryck och övergrepp går inte att moralisera bort.
- -
Andra som bloggat:
Esbati
Irmeli Krans
söndag, augusti 10, 2008
Två mördade barn i veckan
I Flamman denna vecka berättar en volontär från International Solidarity Movement om det fasansfulla läget i Palestina. Ulrika Andersson skriver veckobrev, en till synes vardaglig syssla - och två barn har mördats.
”Två barn har mördats, och omvärldens reaktioner uteblir”, skiver Ulrika. ”Det dagliga våldet skapar inga medierubriker eller toppmöten.”
Nej. Och när det skrivs är det enligt någon utslätade lika-för-lika-teori där de palestinska ”terroristerna” i normalvästliga ögon betraktas som provokatörerna och de israeliska ”soldaterna” som de som sköter försvaret, om än med vissa övergrepp. Men vem är terroristen?
Det finns inga motiv för att skjuta barn, och i en demokrati skulle soldaten dras inför rätta.
Men i Israel har vi att göra med överordnade rättsprinciper; ”Israels rätt”. Det kan kallas statsterrorism, fanatism, etniskt förtryck...
Jag förstår Ulrikas vrede inför övergrepp som ingen verkar bry sig om, det är som när jag tar upp kränkningarna av romer. Enda ljuspunkten i det är att vi, de frivilligt engagerade, är så många att vi kan ta oss an olika frågor.
Det är tråkigt att jag inte sätter löpsedlar. Jag ville ändå hjälpa till.
”Två barn har mördats, och omvärldens reaktioner uteblir”, skiver Ulrika. ”Det dagliga våldet skapar inga medierubriker eller toppmöten.”
Nej. Och när det skrivs är det enligt någon utslätade lika-för-lika-teori där de palestinska ”terroristerna” i normalvästliga ögon betraktas som provokatörerna och de israeliska ”soldaterna” som de som sköter försvaret, om än med vissa övergrepp. Men vem är terroristen?
Det finns inga motiv för att skjuta barn, och i en demokrati skulle soldaten dras inför rätta.
Men i Israel har vi att göra med överordnade rättsprinciper; ”Israels rätt”. Det kan kallas statsterrorism, fanatism, etniskt förtryck...
Jag förstår Ulrikas vrede inför övergrepp som ingen verkar bry sig om, det är som när jag tar upp kränkningarna av romer. Enda ljuspunkten i det är att vi, de frivilligt engagerade, är så många att vi kan ta oss an olika frågor.
Det är tråkigt att jag inte sätter löpsedlar. Jag ville ändå hjälpa till.
lördag, augusti 09, 2008
Rasism ny, gammal eller medium
Redan sista juli hade Esbati en intressant, lite skrämmande artikel i Aftonbladet om utvecklingen i Norge, där Höyre förbereder sig på att regera med rasistiska Fremskrittspartiet. I artikeln nämnde han bland mycket annat sajten HonestThinking som (enl Esbati) skrivit om ”islamiseringen” av Norge, och ett tänkt samband mellan ras och intelligens.
Detta ogillade HonestThinkings redaktör Anfindsen, som fått möjlighet att svara. Men istället för att belägga Esbati med felcitat beskyller han honom för att använda härskartekniker och att ha anklagat Anfindsen för ”nyrasism”*.
Anfindsen tar upp tre kriterier som måste vara förefintliga för att en utsaga ska kallas rasistisk: faktafel, förtigande eler kränkningar. Visst. Men stereotypisering, egendomliga faktasammanställningar, individualisering och skuldbeläggande, acceptans av nuläget med mera kan också räknas in. En man som är så uppenbart förtjust i fri debatt som Anfindsen får nog finna sig i att de kriterier han själv väljer inte omfattas av alla.
Till mannens mera besynnerliga idéer hör att han lider av att vara censurerad och tystad – med en hel sajt till sitt förfogande, en sajt som citeras i norska dagstidningar!
Inte på någon punkt vederlägger han Esbati genom att påvisa hur grovt han blivit missförstådd. Nej – en kritisk artikel om hur de demokratiska partierna påverkas av närvaron av ett stort rasistiskt parti uppfattas av Anfindsen enbart som ett försök att tysta honom själv och hans meningsfränder. De som tycker att ”utmaningarna som knyts till det multikulturella projektet är större än vad man trodde på 1970-talet” och som vill ta upp en debatt om ”det obehagliga temat ras”.
Vilken debatt? Om ras finns ingenting annat att säga än att en enda mänsklig ras existerar.
Allt annat är faktafel.
Och faktafel är enligt Anfindsen ett tecken på rasism.
- -
*Ordet nyrasism finns inte i Esbatis artikel och är för övrigt ett uttryck vi inom den antirasistiska rörelsen inte alls brukar använda eftersom vi menar att det är samma gamla rasism som vanligt.
Detta ogillade HonestThinkings redaktör Anfindsen, som fått möjlighet att svara. Men istället för att belägga Esbati med felcitat beskyller han honom för att använda härskartekniker och att ha anklagat Anfindsen för ”nyrasism”*.
Anfindsen tar upp tre kriterier som måste vara förefintliga för att en utsaga ska kallas rasistisk: faktafel, förtigande eler kränkningar. Visst. Men stereotypisering, egendomliga faktasammanställningar, individualisering och skuldbeläggande, acceptans av nuläget med mera kan också räknas in. En man som är så uppenbart förtjust i fri debatt som Anfindsen får nog finna sig i att de kriterier han själv väljer inte omfattas av alla.
Till mannens mera besynnerliga idéer hör att han lider av att vara censurerad och tystad – med en hel sajt till sitt förfogande, en sajt som citeras i norska dagstidningar!
Inte på någon punkt vederlägger han Esbati genom att påvisa hur grovt han blivit missförstådd. Nej – en kritisk artikel om hur de demokratiska partierna påverkas av närvaron av ett stort rasistiskt parti uppfattas av Anfindsen enbart som ett försök att tysta honom själv och hans meningsfränder. De som tycker att ”utmaningarna som knyts till det multikulturella projektet är större än vad man trodde på 1970-talet” och som vill ta upp en debatt om ”det obehagliga temat ras”.
Vilken debatt? Om ras finns ingenting annat att säga än att en enda mänsklig ras existerar.
Allt annat är faktafel.
Och faktafel är enligt Anfindsen ett tecken på rasism.
- -
*Ordet nyrasism finns inte i Esbatis artikel och är för övrigt ett uttryck vi inom den antirasistiska rörelsen inte alls brukar använda eftersom vi menar att det är samma gamla rasism som vanligt.
torsdag, augusti 07, 2008
Déjà vu-debatt
Pripp & Ölanders bok ”Fallet Nogger Black" spridet nytt ljus över gammal debatt. Utan att ännu ha läst den tillåter jag mig att citera Politik och poesi från i mars:
”Pripp & Ölander skriver om Nogger-Black-fajten i senaste numret av Invandrare & minoriteter.
Vad som hände var att Centrum mot Rasism ansåg att glassreklamen gav nytt liv åt rasistiska stereotyper. Sedan tog det hus i helvete. Motkritiken gick ut på att CMR gått för långt och gjort sig löjliga. Därmed var det fritt fram för alla andra att skämta om ras, sex och våld. Sånt som alla ’vi’ tycker är roligt, ’vi’ som vet precis var gränsen går.
Jag tyckte inte heller att CMR gjort årets mest sensibla inlägg. Öppen diskriminering och rasistiskt våld är viktigare att lyfta än en reklamslogan. Å andra sidan ligger det nära konsensus att vara emot öppen diskriminering och rasistiskt våld. Den omedvetna stereotypiseringen och den nedlåtande raljansen är viktigare att belysa, om man som CMR är en riksorganisation med detta i sitt uppdrag.
’Hur kommer det sig att ett pressmeddelande om rasistisk utformning av reklam får väletablerade människor att förlöjliga pressmeddelandets innehåll genom att frossa i just ras-och sexskämt?’ frågar sig Pripp & Ölander, eftersom de som passade på att nypa till var journalister, seriösa bloggare och även myndighetspersoner. CMR tycks ha ’yttrat sig på ett sätt som föranledde omedebar bestraffning från den svenska offentligheten’.
Det verkar som om CMR:s övertramp bestod i att de dristade sig flytta rasismen ifrån de rakade våldsverkare som alla vi fördömer, till svenskt kapital och omedvetna föreställningar däri.”
Sommaren 2005 övergick kritiken från att handla om ett enskilt och mindre lyckat pressutspel till att gå loss på hela CMR:s organisation. Dels beskylldes de för ekonomiska oegentligheter, vilket revisorerna sedan tillbakavisade, dels för att vara en del i det så kallade statliga åsiktsmaskineriet.
Märkligt, med tanke på att CMR var och är paraplyet för antirasistiska frivilligorganisationer. Möjligen tog det statliga åsiktsmaskineriet över när Alliansen i sin första budget drog in det statliga verksamhetsstödet.
- - -
Andra som bloggat:
No size fits all, kvar i misstänkliggörandet av CMR
Promemorian, mest om yttranden som tillskrivits honom
Recensioner av boken, emot och för:
Sanna Rayman
Mana
”Pripp & Ölander skriver om Nogger-Black-fajten i senaste numret av Invandrare & minoriteter.
Vad som hände var att Centrum mot Rasism ansåg att glassreklamen gav nytt liv åt rasistiska stereotyper. Sedan tog det hus i helvete. Motkritiken gick ut på att CMR gått för långt och gjort sig löjliga. Därmed var det fritt fram för alla andra att skämta om ras, sex och våld. Sånt som alla ’vi’ tycker är roligt, ’vi’ som vet precis var gränsen går.
Jag tyckte inte heller att CMR gjort årets mest sensibla inlägg. Öppen diskriminering och rasistiskt våld är viktigare att lyfta än en reklamslogan. Å andra sidan ligger det nära konsensus att vara emot öppen diskriminering och rasistiskt våld. Den omedvetna stereotypiseringen och den nedlåtande raljansen är viktigare att belysa, om man som CMR är en riksorganisation med detta i sitt uppdrag.
’Hur kommer det sig att ett pressmeddelande om rasistisk utformning av reklam får väletablerade människor att förlöjliga pressmeddelandets innehåll genom att frossa i just ras-och sexskämt?’ frågar sig Pripp & Ölander, eftersom de som passade på att nypa till var journalister, seriösa bloggare och även myndighetspersoner. CMR tycks ha ’yttrat sig på ett sätt som föranledde omedebar bestraffning från den svenska offentligheten’.
Det verkar som om CMR:s övertramp bestod i att de dristade sig flytta rasismen ifrån de rakade våldsverkare som alla vi fördömer, till svenskt kapital och omedvetna föreställningar däri.”
Sommaren 2005 övergick kritiken från att handla om ett enskilt och mindre lyckat pressutspel till att gå loss på hela CMR:s organisation. Dels beskylldes de för ekonomiska oegentligheter, vilket revisorerna sedan tillbakavisade, dels för att vara en del i det så kallade statliga åsiktsmaskineriet.
Märkligt, med tanke på att CMR var och är paraplyet för antirasistiska frivilligorganisationer. Möjligen tog det statliga åsiktsmaskineriet över när Alliansen i sin första budget drog in det statliga verksamhetsstödet.
- - -
Andra som bloggat:
No size fits all, kvar i misstänkliggörandet av CMR
Promemorian, mest om yttranden som tillskrivits honom
Recensioner av boken, emot och för:
Sanna Rayman
Mana
tisdag, augusti 05, 2008
Ny & bra
Föreningslivet är i starkt behov av förnyelse, konstateras i SvD. Javisst – nya medlemmar.
Det är medlemmarna som förändrar föreningarna. Det finns inget annat sätt.
Finns det någon som på allvar menar att gamla medlemmar mot sin egen vilja ska förändra föreningens stadgar och verksamhet i en riktning de inte önskar för att på något vis kunna locka till sig helt andra medlemmar som inte ska finna någonting att ändra på, därför att det redan är gjort av de gamla?
Finns det någon som på allvar tror att platt organisation och godare mackor skulle besegra konkurrensen från övertidsarbete, barn, hushåll, underhållning och nätet?
Stefan de Vylder, själv föreningsräv, vojar sig över att det är lätt att bli utmanövrerad på sitt första möte. Som om du på första cocktailpartyt, första vernissagen och första begravningen genast finner dig väl tillrätta och får ett hov av beundrare! Men den som är ny ska inte manövrera alls, utan ta in och fatta galoppen.
Finns det någon som på allvar tycker att de nya ska gå in och tala om hur det ska vara för dem som med varierande resultat arbetat i åratal?
Det kan komma som en överraskning, men orden "ny" och "bra" är faktiskt inte synonyma.
Märk väl, den länkade artikeln var den som ska föreställa vänligt engagerad i föreningsverksamhet. ”Tacka revisorssuppleanten för vårt svenska välstånd” med mera.
Imorgon kommer Rothstein att fnysa åt 60-talet. Låtom oss bäva...
Det är medlemmarna som förändrar föreningarna. Det finns inget annat sätt.
Finns det någon som på allvar menar att gamla medlemmar mot sin egen vilja ska förändra föreningens stadgar och verksamhet i en riktning de inte önskar för att på något vis kunna locka till sig helt andra medlemmar som inte ska finna någonting att ändra på, därför att det redan är gjort av de gamla?
Finns det någon som på allvar tror att platt organisation och godare mackor skulle besegra konkurrensen från övertidsarbete, barn, hushåll, underhållning och nätet?
Stefan de Vylder, själv föreningsräv, vojar sig över att det är lätt att bli utmanövrerad på sitt första möte. Som om du på första cocktailpartyt, första vernissagen och första begravningen genast finner dig väl tillrätta och får ett hov av beundrare! Men den som är ny ska inte manövrera alls, utan ta in och fatta galoppen.
Finns det någon som på allvar tycker att de nya ska gå in och tala om hur det ska vara för dem som med varierande resultat arbetat i åratal?
Det kan komma som en överraskning, men orden "ny" och "bra" är faktiskt inte synonyma.
Märk väl, den länkade artikeln var den som ska föreställa vänligt engagerad i föreningsverksamhet. ”Tacka revisorssuppleanten för vårt svenska välstånd” med mera.
Imorgon kommer Rothstein att fnysa åt 60-talet. Låtom oss bäva...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)