Augusti

Augusti rymmer sin egen glödande mystik
Morgnarnas djupa tystnad bryts av oroliga vindbyar
Tranornas rop ekar och Pomona regerar

Frihet och/eller dumhet

Hatgrupperna blir fler i USA. Nåja, inte bara där - konservatism och nationalism ökar hela vägen från Ural. Det specifika med Förenta staterna är att den antihumanistiska vågen verkar hänga ihop med den relativt nyligen installerade presidenten.
Inte trodde jag det var något särskilt märkvärdigt med den välborstade yankeen Obama, utom att både pigmentet och hjärncellerna var starkare än hos föregångaren. Men onekligen imponerar han genom att framkalla sådan motvilja bland såväl mediamoguler som fotfolk.

När Obama försöker reformera ett sjukvårdssystem som är ett av de sämsta inom i-världen blir han kallad både fascist och marxist. Här har en folkstorm som inte enbart är rasistisk blåsts upp genom absurda konspirationsteorier framförda också i respekterade media. Så kallade vanliga medborgare försvarar sitt land och dess orättvisor, måna om sina ynka skattekronor och den allmänna andan av sköt-dig-själv-tills-du-dör-av-det. Ett av deras argument är att reformerad sjukvård blir som i Ryssland (där man åtminstone tidigare hade hyfsad tillgång till vård??)

Ett rykte som ökar mot styv kuling är att Obama inte alls är född på Hawaii, utan i Kenya. Om ryktet är sant, ja då kan han - simsalabim - inte vara Förenta Staternas president, enligt en tolkning av konstitutionen att medborgarskap sitter i födelselandet.
Hans födelsecertifikat har publicerats men antas förstås vara falskt av högerreaktionen.
”Inte bara det: tidningarna på Hawaii förfalskades också och läkarna svors till tystnad” förmedlar usablogg om envetenheten hos den så kallade Birthers-rörelsen som nu omattar miljontals usa:ner.
Den hysteriska diskussionen handlar om var Obama är född och om han är en bedragare. Den tar vad jag hunnit se inte upp något om förändringar i den otidsenliga konstitutionen, utan grundantagandet är ett och detsamma: endast den som är född på den mark USA stulit av ursprungsbefolkningen är värdig presidentämbetet!

Martin Gelin på USA-bloggen känner sig föranlåten att påpeka att USA:s medborgare inte är mer korkade än folk är mest. Givetvis är det så. ”Den ’korkade’ medelamerikanen är ett bekvämt sätt att slippa förklara mer komplicerade problem” säger han, en fälla jag helst vill undvika. Samtidigt har han den intressanta infallsvinkeln att det möjligen är enklare att vara ignorant i USA än exempelvis här i landet.
Som välindoktrinerad usa:n kan man välja att se också det som en frihet, nu i sin yttersta potens: att få va hur dum som helst.

Det obehagliga är att när de där människorna matats tillräckligt, är de beredda att dö som flugor. För friheten. Eller dumheten.

Farligaste ögonblicket

Som så många andra har jag just börjat arbeta. Då är nyheten om skolbranden i Hovsjö förfärlig. När det drar ihop sig till hösttermin och alla ska samlas igen, när barnen börjat se fram emot det - då finns ingen skola kvar.
Branden var ett slag för Hovsjö. Stadsdelen har kämpat med sitt rykte, och trots sociala problem utmärker den sig för en viss sammanhållning, vilket inte är helt ovanligt i miljonprogramsområdena.
Skolan var nyrenoverad och en massa ungdomar hade under sommaren frivilligt jobbat med uppsnyggning i området.
Det är något jag känner igen i detdär.
Det farligaste ögonblicket är just när vi tror att vi börjat bygga upp något.

En skolbrand av sådana dimensioner har jag aldrig upplevt. Men jag vet att för dem som krossar fönster känns det aldrig så nödvändigt som när nya rutor har satts in för 350 000 kronor. Jag har märkt att det mörka behovet att elda och slå sönder på lekplanen aldrig är så starkt som när den är städad, nymålad och planterad.

Ett förtvivlans trots, ett ångestens motstånd. Det får inte gå bra. Det får inte vara bra, vi måste bevisa att vi är värst, oss lurar dom inte, det var så länge sen det gick för långt...
Nej, jag säger inte att jag förstår det. Men jag känner dessvärre igen det.
Fler tänkbara orsaker till skolbränder finns hos Röda Malmö

- - -
Missa inte Stockholmsvänstern om romernas rättigheter!

Pittkultur

Malte Perssons beskriver i en artikel positioneringen och åsiktskonsumtionen i media; namnet som varumärke, uppmärksamheten som valuta. Mest gillar jag det han skriver, men ett spontant irritationsmoment är att han inleder med en kritik mot vänstern. Nog för att det finns småskurna vänsterskribenter, men det är inte vi som äger media. En annan irritation är att han avslutar med en känga till bloggosfären, det vill säga alla vi uppmärksamhetssuktare som inte får skriva i Expressen utan befinner oss på ett ”kaotiskt basarområde”. Ja var skulle vi annars befinna oss, helst hålla klaffen kanske? Men bortsett från det - det mesta är bra.

Det tycker inte Marcus Birro, som slänger ur sig en åldershatande förolämpningssvada under namnet ”pittmönstring”. Inte skulle jag bry mig, om det inte vore för att Birro lyfts fram som folklig poet och även själv braverar med att han minsann haft uppläsningar på såväl Dan Andersson-veckan som Allsång på Skansen. Birro är alltså inte direkt nån outsider, trots sina anklagelser mot Persson för intellektuellt förtryck, och hans misstanke att Persson lider av dålig självkänsla bumerangar väl mot honom själv.

Näste man på plan är Eklund som i SvD hävdar att Birro saknar poäng. Hans egen poäng är att vi bör återgå till den behagliga situation när den som vet mest om litteratur får utnämna vad som är bra och dåligt utan att bli emotsagd.

Just en fin smet av självkänslor! Persson framför berättigade klagomål på den åsiktsmarknad han själv befinner sig på, Birro går ut starkt som antiintellektuell utan att våga släppa taget om den grupp han gärna vill tillhöra, och Eklund tar Birro, av alla, till intäkt för att objektiv ”kunskap om” måste återupprättas. Så kanhända är det dumt att hänga på. Men min blogg är så liten att den märks nog inte alls.

Efter avslutad pittmönstring är herrarna välkomna till basaren. Den är en något mer direkt och oförblommerad marknad, och här finns både politik och poesi.

- - -

Apropå kulturintresse, glöm inte i dessa prinsessiga förlovningstider att Haga ska vara park. Annars flyttar väl Madeleine Bernadotte in på Skansen endera dagen. Namnlista finns här

Vänsterfeminism x 3

Eva-Britt Svensson skriver om hur genant lite de svenska politikerna gör för jämställdheten inom EU. Borgare som vill ha gemensamma regler för hela unionen gör sedan ingenting för att använda dem och åtminstone försöka bidra till rättvisa villkor för kvinnor och män. Eva-Britt som är ordförande i EU-parlamentets jämställdhetsutskott har en annan dagordning – läs ETC.

Lars Ohly sa i sitt sommartal i Gnesta att den nya regering vi siktar på ska ta som en av sina viktigaste uppgifter att minska skillnaderna i makt, inflytande och lön mellan kvinnor och män. Den politiken måste börja i hemmen, med villkor som gör det naturligt att dela lika på hemarbete och vård av barn. Den viktigaste förändringen är en individualiserad föräldraförsäkring, men också en utbyggd förskola med en god pedagogik. Läs mer här.

Josefin Brink kopplar greppet om arbetsgivar-Alliansens förhållande till sjukdom. Hon skriver i Folkbladet

...hade vi flugit

Vore vi tornseglare
de som sover i luften
parar sig där fastän ingen har sett det
vore vi, hade vi flugit

skrev jag i dikten Höststrategi*.
Idag skriker tornseglarna högt och vilt i bona under takpannorna. Men ett litet ägg gick förlorat, låg krossat nedanför i gräset, och innanför skalkraset fanns embryot, tornseglaren som aldrig kommer att flyga.

Vingen liknar en hand, näbben är bara ett blänk. Ögonen en rymdvarelses, lika stora som på den fågel som kunde ha blivit.

Vore vi tornseglare, hade vi flugit.

*ur Möjligt Land -01

Lätta att trötta ut, minsann

Jämställdhet blir aldrig en moderat valfråga, spår Alliansfritt Sverige.
Det skulle iallafall vara mycket svårt.
På ledarplats i SvD varnas Moderaterna för att de senaste dagarnas jämställdhetsutspel är oförsiktiga. De måste tänka på sina borgerliga väljare – som helt enkelt kan ”få nog”.

Det är inte jag som säger det, utan deras egen tidning:
borgarna tröttnar på jämställdhetstjatet innan det ens börjat!

Kultur är hälsa

Företagarmegafonen Timbro har gjort det igen. Räknat ut hur vi låg- & medelavlönade medborgare bör omfördela välbehövliga resurser mellan oss, så att krisen för guds skull inte ska märkas för dem som har mest!
Idag är det Idergard som går ut i debatt med det för högern föga överraskande budskapet: "Behåll välfärden genom att dra in på kultur och fritid!"
Det låter väl återbrukat, jag tycker moderaterna har sagt det i varenda budgetdebatt vartenda år, kris eller ej. Gärna med lite populistanstrykning: Vill ni ha en ishall för kärnfriska killar eller vill ni som vi ta vård om våra gamla? Ska pengarna gå till bleka poeter och musiker som pysslar i sina källare eller ska barnen i förskolan få sina uteleksaker?

Alltså, den motsättning högern tycker sig se mellan välfärd och kultur-fritid är ingen nyhet, om nu DN-opinion trodde det. Allt detta handlar om folkhälsofrågor!
Men när borgarväljarna börjar känna sig lite matta efter all mödosam skatteplanering kan de själva köpa sin rekreation, gärna så långt bort att de slipper besväras av att ogifta mammor står och röker utanför Ica. Vilket de stundom gör när parkleken stängt.

För så kallade vanliga kommunmedborgare är det kultur, gemensamma fritidsaktiviteter och föralldel även idrott som gör oss friskare, klokare och modigare. Det behövs. Det är en helhet.

Till kultur, motion, natur och lite bildning därtill hör att kunna vandra omkring i Hagaparken. Glöm inte namninsamlingen Haga ska vara park!

Rävarnas Sverige

Körde under ettpar dagar genom några av de mest fascinerande delarna av landet, de nedlagda jordbrukens och stängda hyttornas Sverige, det höggradigt produktiva och lönsamma storskogsbrukets Sverige, det småföretagande, folkliga, kollektiva och kooperativa Sverige.

Varje gång samma fråga: Vad lever folk på? Oftast är svaret: Varandra. Den ene lagar bilen åt den som passar barnen åt dem som gör så mycket plåt eller pizza som bilreparatören behöver.
Ibland är svaret: Kringfolk. Det vill säga, hela byn samlar sig under säsong kring turistinsatsen för att resten av året köra snöskoter, jaga och i leva av varandra.
Men ibland går svaret inte att avläsa för kringfolk som vi. Inga jobb finns att leva på, men folk gör det ändå. Då tar vi till svaret: vadsomhelst. Byn som ifjol hade bästa hemgjorda glassbaren har i år hemgjord honung, linnedukar eller bäversafari. Vadsomhelst är allt som du kan göra själv och ställa om, sådant som med nödvändiga lån, bidrag och skatteregler ger bäring ett år eller två tills turisterna har sett det och sviker eller reglerna ändras. Då måste du hitta på nästa. Här kommer och försvinner i företag i en takt som får storföretagens nedläggelser att te sig som dinosaurier i tempo. Här blir folk avskedade, går i konkurs, hänger sig, flyttar, går ihop med grannen, hittar på något annat, biter sig i svansen, börjar om, ty med en bäversvans och en slagborr kan man utföra om inte mirakel så åtminstone de hemgjorda handskar som ger levebröd ett tag till.

Glest utspridda byar i skogen, hur långt har de till jobbet? Sex eller tio mil? Till närmaste akutapotek, tjugo mil. Men avståndet mellan skolorna, omkring fem mil, tyder på ett grundläggande välstånd.
Landsändan är inte lönsam men skolorna är en minsta gemensam nödvändighet. När skolan läggs ner dör byn, människor ger upp.
En kommun har rätt som säger att de små avlägsna byskolorna tär på resurserna. På skolpengen, på skolförvaltningens resurser ja. Men de ska drivas som en gemensam kommunal insats för arbetsmarknadens och folkhälsans skull – om man överhuvudtaget menar allvar med att det är viktigt att hålla bygden vid liv så att folk kan klara sig själva.









Folk är inga offer. De är listiga, och finner oftast på något.

Lisseko och bespegling - folkkultur

Det är folkmusikfest i Stjärnsund. Det är polska i bygdegården, irländsk fiolverkstad, tango i kyrkan och saxofon i smedjan.

Nere på bruket kommer visst en en mycket liten prideparad…

... nej det är spelmän och amatörskådisar som bjuder på barnvisor och samlar pengar till renovering av kyrkorgeln.

På morgonen är det kulningskurs. Gälla men melodiska lockrop ekar tillbaka mot oss över tjärnen. Att kula är en medeltida fäbodskommunikation. Den var ett sätt att kalla på djur och människor, men också att långa timmar förströ sig med sitt eget eko, eller att skrämma bort varg och vättar och sätta sig i respekt. Den ropande sången har motsvarigheter i alla länder där människor lämnats ensamma på hedar, högslätter eller i villande skogen med ansvaret för en boskapsflock. Här anger läraren tonhöjden:En serie mystiska installationer finns ute på udden, brukspatronernas gamla gravsättningsplats. Mellan två björkar har älvorna bildat formationoch i kanalen mångfaldigas näckrosorna, svajar, sätts i rörelse

Den folkliga kulturen, den äkta och älskliga, går inte att renodla, hålla isär, sätta i reservat.
Varje nationalist må bäva inför detta: människor känner uppriktig glädje i att låta sig inspireras av samma intryck och låna varandras uttryck. Hela tiden, växlande som vädret, lika naturligt som det.

Hälsning från det förflutna

Glöm inte Rostsverige. Mycket fina bilder från en industrialism på tillbakagång, ett stillastående folkhem.
Här är ännu en replik från bondesverige:

Ena grindstolpen in mot den övergivna gården. Ingen grind, bara gran

Främre delen av ladan. Hallonsnår, nässlor och regn

Ovanligt med så fin inkörsport. Idag är den låst, men gråbo och nässlor tar sig igenom

Inre delen av ladan, här har rönnarna tagit över

Ett väl tillbommat dass Fina beslag på ådrade dörrar

I stugan var ingen hemma. Slyet knackar på. Den lilla sidodörren vetter mot en igenväxt terrass, ett senare tillägg. Förstubron hade i stort sett rasat. Men där fann vi en sista öl på verandaräcket. Som om någon just rest sig och gått.

Eller... om det är en regnfylld sejdel med en fimp i...

Maila inte ministryt

Han gjorde det! Förre chefen för språkrådet Olle Josephson har JO-anmält regeringskansliet för brott mot nya språklagen eftersom de ännu skyltar med sina engelska mejladresser. Detta lovade han i en språkspalt redan i maj eftersom det är ”en enkel liten skitfråga med stort symbolvärde” och ”syftet med språklagen är att slå vakt om ett mångspråkigt Sverige med svenska som huvudspråk.”

I papperstidningen står att regeringskansliet vill behålla adresserna så länge Sverige är ordförandeland i EU för att ”inte äventyra något”. Man frågar sig vad? Kan utlänningarna inte göra en korrekt avskrift?
I nätupplagan står det att saken är under utredning. Det låter bra… men det var den redan i maj.

Demokrati eller överstatlighet

EU använder miljarder av våra skattepengar för att göra medborgarna mer positiva till överstatlighet. Den legitima informationen om EU:s verksamhet glider ofta över i politisk propaganda. Informationsmaterial om EU:s historia blir en uppräkning av de framsteg som unionen åstadkommit. Därtill kommer den helt uppenbara propagandan, bland annat ekonomiskt stöd till tankesmedjor och organisationer som verkar för att mer makt ska flyttas över till EU.

Men när EU-medborgarna får en chans att säga sitt brukar svaret vara ett tydligt nej till ökad överstatlighet, ett budskap som byråkrater och politiker i Bryssel uppenbarligen har tagit till sig. Slutsatsen av dialogen med medborgarna är att medborgarna har fel. Därför ska vi upplysas om unionens förträfflighet, för våra egna pengar.

Har jag skrivit detta? Verkar troligt, rabiat socialist och nej-sägare som jag är. Konspiratorisk, som det kallas när jag utgår från att propaganda begagnas i maktutövningen. För att inte tala om krigshetsare, som jag blivit kallad när jag visar internationell solidaritet utanför unionens gränser och återkommande kritiserar unionens rasistiska strukturer.

Men nu är det inte jag som skrivit ovanstående. Jag har klippt och klistrar ur en SvD-ledare som stöder sig på en Timbro-rapport. Häpp!

Jag ger mig, klart flickstackarn måste få ett slott...

Solna är en kommun med flera begivenheter, däribland några slott.

På Karlberg, som ligger på gränsen till Stockholm, kan man se militärpojkarna öva i närheten av gravstenen för Karl XII:s hund, ett djur som han visade större aktning än de flesta människor.

Hufvudsta gård ligger vackert nere vid bassängbad och ridstall, och även om Wiboms inte längre håller lamor gående i parken finns den lilla stugan i skogen kvar, den där Anckarström och de sammansvurna planerade mordet på Gustav III.

Mer livaktiga minnen av Gustav III finns på Haga som är ett härligt utflyktsmål… iallafall till nästa sommar, då det blir prinsessresidens.

Man frågar sig varför när Solna är smockfullt inte bara med attraktiva bostadsrätter och förtjusande gamla villor, utan med ännu flera slott.

Vad är det för fel på Ulriksdal? Detta så kallade lustslott uppfördes redan i mitten av 1600-talet. Senast det var bebott var 1973 av Gustav VI Adolf (nuvarande kungens farfar) och hans hustru Louise. I femtio år höll de sig på slottet, så det var tydligt att de trivdes. Delar av deras våning med finfina Carl Malmsten-möbler finns ännu kvar i familjens ägo, färdigt att ta i besittning för den trettioåring som behöver hjälp med bosättningen.

Ulriksdal är som alla andra slott ett utflyktsmål, men till skillnad från Haga inte någon mötes- eller tummelplats. Till Ulriksdal åker man en eller ettpar gånger i livet för att se den igenvuxna trädgården eller höra opera i Confidencen.
Perfekt avskilt, ändå nära. Öppet för biltrafik fram till boningshuset. Se till att spärra av bland slyet, säkra en p-plats för operabesökarna, damma av möblemanget och släpp in Victoria!

En alla-vinner-lösning: Victoria B får sitt slott, Solna får sin prinsessa, och vi andra får behålla vår park!

Obs! Haga ska vara park - namninsamling . Hjälp till att sprida opinion!

Ett gott exempel på hur allmänheten kan finna glädje i landets slott är Krapperups slott i Skåne, skriver Landskrona från sidan

Foto: www.ekoparken.org

Rinkeby, världens by

Ur Rinkebysvit (-98) hämtar jag följande rader
till minne av dem som förolyckats i branden
och som tack till dem som tröstar, kämpar och älskar


”In our village we speak a language of love in a place called Rinkeby”

Världens by, mitt i världen
byvärld, urcell
mikromakrokosmosmosaikmix

Hembygdskunskap i guld och orange
barnkarta, kurbits, livstycke
feminint livstryck infantilis
Byn är början, runristat påskägg
Det finns alltid en början
stenen, ägget
steget, steg ett

Vi har det vi har, kvadratkilometern mellan villorna och grönlingen
en kvadrat medina
basar, spelhåla, blomsteraffär
Snorungar, har vi gott om
extrapris futurum
Historia har vi, miljonprogram
miljoner historier, miljoner program
individbaserade

Ingen ekonomi
finanser har vi, hoptiggda öronmärkta
eubidrag
inbakade i auberginer jemistés
Åtgärdsbaserade individer
som tillgångar
vars tillgångar
är utbrunna i bilbranden, utrunna i fickan, krängda i mattan
flydda affärer – skolpeng
Moral?
har vi
Vi har inte
så många ateister

Symboler är vi
flaggor, vinddrag
Hur är det?
att växa upp i Rinkeby
snorungarna vet
Vi har inte
så många agnostiker

Vi är dom vi är, sambadrottning boxarkung
viking och gudmor
sagotanter, lingvister, plugghästar
rinkebyhästar@comnet.world
Sörjande familjeförsörjare
sökare och försökare klättrar i fontänen
”Wake up people, it’s time to see
the future of the world is Rinkeby”

Arbetssökande är vi
Abrahams barn
Kids och Rap
projektanställda
regnbågskrigare
det vi är
ÄR

kursiverade engelska rader © Rinkeby Kids och Eric Bibb
bild: konstnär okänd, kopierad tack vare Iris Berggren

Stockholm är bättre än programmet

Stoppa Stockholmsprogrammet – se Flammans ledare.
Eller: tänk att de kom på en metod att hota immigration och integritet samtidigt!
Eller: hur man använder informationsteknologi för att genom polisiärt samarbete stoppa oönskade migranter, terroriststämpla somliga och släppa in de lönsamma individerna.

Förslaget finns här. Men den texten är enligt ministrarna Ask och Billström bara ett av flera lika ointressanta diskussionsunderlag. Själva programmet försvarar de med att ingen vet vad som ska ingå i det!
Häpp! Om ingen vet något förrän det ska antas i december, hur ska då den demokratiska förankringen gå till?

Enligt Europaportalen är det ändå att betrakta som fakta att följande punkter kommer att ingå:
- Utbytesprogram för polis och åklagare i EU
- Bättre informationsutbyte mellan polismyndigheter
- Mer solidaritet mellan länder i flyktingmottagande
- Mer resurser till forskning om säkerhetsteknologi

Sommar

Den 20 juli var det Erik Axel Karlfeldts födelsedag, den store högsommardiktaren.
Här ett utdrag ur Bysantinsk sensommar, ett stycke i hans anda

Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagrarna spelar i lövslyet
över ån nästan stilla.
Sjösystemen mäktar.
Sista dagen, lugna draget
Mäktig dräktig
är Hon ännu

Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagspelet har jag,
rönnbrandens imperium
tungelkrönt kräftmörker
ståtande slåtter.
I vallmodrömmens gravallvar
sväller Hennes hallon ännu
tyst och inom sig
De som inte hör äpplena mogna
de hör inte.

ur Möjligt land -01

Vänskap bland mandariner

På Hedemoras eminenta bibliotek fick jag tag på Eva Franchells Väninnan, boken som berättar om tio år i Anna Lindhs närhet, även under det förfärliga mordet. Att kritisera en bok skriven om en mördad vän känns grinigt, så jag begränsar mig till ett nåja. Enligt min mening är helheten är inte riktigt lyckad.

Däremot finns det detaljer som vi inte skulle få veta på annat sätt, och Franchell har hållit sig ovanför skvallernivån, är journalistiskt korrekt i den mån jag nu kan bedöma det.

Ett stycke jag inte glömmer är när det framgår att Göran Persson systematiskt höll sina underlydande på tå genom att vifta med boken där han antecknade plus och minus i deras karaktärer och prestationer.
En bra chef kan fördela uppgifter och hålla ordning på de anställda utan psykningar. Enbart triumfatorn behöver underställda som ska bindas upp genom hemliga hot.
Föreställ dig den mannen som ledare under en mindre nogräknad, sämre kontrollerad regim...

En stämning som är mer svårgripbar är hur SAP:s mandariner ser på (sin) makt och maktutövning: det är en tekniskt avancerad problemlösning som automatiskt tillkommer dem som i en sluten miljö fostrat varandra till det.
Inom borgerskapet är detdär rundgången av självbekräftelse en självklarhet. Men inom arbetarrörelsen, vars mål en gång var förändring, är den en styggelse. Möjligen är det därför de i fräckt uppkomlingsnit stoltserar med den. Något som gör mig alltmer tvivlande till hur vänstern någonsin ska kunna regera tillsammans med denna konstruerade elit.

Boken skildrar ett revir runt regeringen, där allt och ingenting är politik. Franchell själv utropar stolt efter några månader som infoarbetare i en valrörelse att nu, nu är hon politiker! När hon slutat i Rosenbad saknar hon förståeligt nog sitt intensiva yrkesliv med dess konflikter och resor, men trots att hon vare sig knapptryckt i plenum eller eldat medborgarna med sina tal kallar hon det sitt liv "i politiken", ett liv där hon tyckte sig ha makt när hon servade Lindh med underlag.

En anställd kan naturligtvis påverka. Annars räckte det med en sökmotor.
Men anställd är inte förtroendevald!
Fackföreningsrörelsen vet det. Hoppas jag.
Mitt eget parti har den insikten. Hoppas jag.

Att allmänheten rör ihop begreppen är lätt gjort sett från utsidan, men det stärker enbart politikerföraktet om alla som haft något i en valrörelse att göra beskriver sig som "vi" med innegänget och skyltar med att de ingår i en liten elit som byter positioner med varandra.
Det heter förtroendevald. Det ska finnas skäl för det.

Boken recenserades i SvD i januari

Nya avslöjanden!

Altstadt klipper till så det ryker! När Eberhard avslöjas som idisslare (svenskarna är bortskämda och får inte tänka) bör alla populistiska jämlikhetsmotståndare huka sig.
Inte för att jag läst Eberhard. Det räcker med citat som ”Vi skattar bort i stort sett allt vi tjänar” för att jag ska avfärda författaren som okunnig bondfångare. Eftersom jag inte skattar bort allt jag tjänar och inte känner någon som gör det, är det tydligt att Eberhard ute efter något annat när han vill dra in mig i sitt utarmade tanketomma ”vi”.
Även Björnbrum kommenterar.

Annan rolig artikel var den i DN om överklassarna som leker med maten - de champagnesprutande turisterna som inte vill se snickare bli kung i baren. Mer sådant! Överklassen är sorgligt obeforskad och minst av allt tillräckligt skandaliserad. Men tror fortfarande att det är de som vet hur man uppför sig! Det ingen ser har ingen ont av - och ingen är alla vi andra. Vi som njuter av ett glas god champagne någon högtidsdag...

Inte ens konservatismen var bättre förr

Värdekonservatism blev plötsligt inne, konstaterar Elise Claeson belåtet, och avrundar sin KD-hyllning med att konservatism dessutom vinner val! En upptäckt som dessvärre gjordes redan i september -06: att reaktionen söker stöd hos de oroliga medborgare som inte hittat annan trygghet än nostalgin.
Men ängslans längtan kan leda alldeles åt helvete.
Ty de bullbakande mödrarna i det goda gamla bullerbylandet har alltid en motvikt, en negation. ”För länge sedan i fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skrev.

En mer vaken tänkare är Lena Andersson som med befriande klarsyn upplyser om att konservatismen alltid ter sig bättre i samtiden än efterhand, att vi ska vara glada att någon tänker och ifrågasätter gängse normer, och att vanligheten kan vara farlig.

Det vanliga, det upprepade, vardagens instängdhet, normala små fördomar som inte ens syns.
Kirche Kinder Küche hade också sin bakåtblickande lockelse.
På dem byggdes det farligaste samhälle som någonsin funnits.


Bara rent apropå förslaget om abortregister, som Marita Engström bloggat utmärkt om!