Skytte skriver en patetisk ledare om medias ”gullande med gayrörelsen”. Som om inte media skulle gilla alla ytliga, festliga, näringslivsanpassade livsstilar – för det är på så vis de utmålar Pride. Inte som den dynamiska sociala rörelse det skulle kunna vara. Att begulla företeelser är ett oskadliggörande, det borde Skytte veta.
Men nu är han avundsjuk. Eftersom ingen sa emot popkillen Bard som sagt att kristendomen är dum. Den som yttrar sig nedsättande om gaykulturen blir minsann anmäld för det, gnölar Skytte, medan Bard anses ”chic” .
Det senare är en besynnerlig uppfattning. Jag visste inte vem Bard var förrän jag såg honom i Allsången i tisdags, och visste inte att han var en gayprofil förrän Skytte underrättade mig om saken. Om vi ska tävla i världsfrånvänd konservatism, alltså.
Om inte, gå då och anmäl Bard för religiös diskriminering. Nu. Varför är det alltid någon annan som ska göra allting?
lördag, augusti 02, 2008
fredag, augusti 01, 2008
Europa och den röda bollen
SvD varnade för badleksaker, Svensson för extremhögern i Europa.
Säger det något om mediaklimat? om dagordning? om var väsentligheterna finns?
I sitt läsvärda inlägg skriver Svensson att det som krävs för att hejda en högerextrem utveckling i Europa är ett enande av extremvänstern – för mig oklart vilka det innebär – samt ”en plattform som klart deklararerar att man inte kommer att ge stöd till en nyliberal politik och inte sätta sig i en regering med sådan politik. Ty det var just det som ledde till katastrofen för vänstern i Italien i det senaste valet och som lett till problem i opinionen för norska SV. Svenska vänsterpartiet är för full maskin på väg mot samma katastrof.”
Vilken katastrof är Vänsterpartiet på väg mot – regeringsmakt? Ser inte så ut idag. Onekligen är det ett problem att samtidigt som man vill regera vägra ge stöd åt den nyliberala politik som de flesta partier vill föra, och just den motsägelsen är det som V idag försöker omfatta och ge uttryck åt.
Svensson tillägger: ”I Danmark är det ännu värre. Där har ett vänsterparti, SF valt att bli främlingsfientliga för att kunna växa i opinionen.” Detta är en katastrof för socialismen, mycket farligare än de misstag i regeringsställning som hör till parlamentarismens nödvändiga avigsidor.
Ett hopp nu till Cordelia Edvardson som avslutar sina krönikor (för sommaren eller in i pensionen?) genom att be oss ta hand om följande minne:
Jag stod vid porten till Auschwitz-Birkenau - - - /Jag/ hade till uppgift att springa med bud mellan olika SS-män och kvinnor. Dag efter dag kom tågen, dag efter dag skedde selektionerna, de som ännu ansågs kunna slita hund en tid för Tysklands Endsieg, den slutgiltiga segern, viftades till höger, in genom lägerporten med den bittert ironiska inskriften: Arbeit macht frei! Äldre och gamla män och kvinnor, och kvinnor med ett barn på armen eller vid handen till vänster – mot gaskamrarna. Dit fördes de ibland på lastbilar, ibland traskade de till fots den snörraka vägen från rampen till sin slutgiltiga destination. Det var här jag upptäckte pojken med den röda bollen. Sju-åttaåringen lufsade tryggt på bredvid sin mamma som bar ett yngre syskon på armen. Pojken höll hårt i sin röda boll, kanske studsade han litet försiktigt, jag såg inte riktigt, men plötsligt rullade bollen ner i diket. Vid det laget, då det tyska nederlaget kom allt närmare, hade en god del av vaktmanskapet bytts från SS-soldater till äldre, vanliga tyska inkallade. En av dem som övervakade de dömdas disciplinerade marsch böjde sig ner och tog upp bollen. Ett ögonblick såg han vänligt på pojken, så ryckte han på axlarna i en hopplöshetens gest, och kastade bollen tillbaka ner i diket. Han visste ju att pojken mycket snart inte längre skulle ha någon användning för sin röda boll.
Till CE:
Jag lovar att inte släppa taget om den röda bollen.
Säger det något om mediaklimat? om dagordning? om var väsentligheterna finns?
I sitt läsvärda inlägg skriver Svensson att det som krävs för att hejda en högerextrem utveckling i Europa är ett enande av extremvänstern – för mig oklart vilka det innebär – samt ”en plattform som klart deklararerar att man inte kommer att ge stöd till en nyliberal politik och inte sätta sig i en regering med sådan politik. Ty det var just det som ledde till katastrofen för vänstern i Italien i det senaste valet och som lett till problem i opinionen för norska SV. Svenska vänsterpartiet är för full maskin på väg mot samma katastrof.”
Vilken katastrof är Vänsterpartiet på väg mot – regeringsmakt? Ser inte så ut idag. Onekligen är det ett problem att samtidigt som man vill regera vägra ge stöd åt den nyliberala politik som de flesta partier vill föra, och just den motsägelsen är det som V idag försöker omfatta och ge uttryck åt.
Svensson tillägger: ”I Danmark är det ännu värre. Där har ett vänsterparti, SF valt att bli främlingsfientliga för att kunna växa i opinionen.” Detta är en katastrof för socialismen, mycket farligare än de misstag i regeringsställning som hör till parlamentarismens nödvändiga avigsidor.
Ett hopp nu till Cordelia Edvardson som avslutar sina krönikor (för sommaren eller in i pensionen?) genom att be oss ta hand om följande minne:
Jag stod vid porten till Auschwitz-Birkenau - - - /Jag/ hade till uppgift att springa med bud mellan olika SS-män och kvinnor. Dag efter dag kom tågen, dag efter dag skedde selektionerna, de som ännu ansågs kunna slita hund en tid för Tysklands Endsieg, den slutgiltiga segern, viftades till höger, in genom lägerporten med den bittert ironiska inskriften: Arbeit macht frei! Äldre och gamla män och kvinnor, och kvinnor med ett barn på armen eller vid handen till vänster – mot gaskamrarna. Dit fördes de ibland på lastbilar, ibland traskade de till fots den snörraka vägen från rampen till sin slutgiltiga destination. Det var här jag upptäckte pojken med den röda bollen. Sju-åttaåringen lufsade tryggt på bredvid sin mamma som bar ett yngre syskon på armen. Pojken höll hårt i sin röda boll, kanske studsade han litet försiktigt, jag såg inte riktigt, men plötsligt rullade bollen ner i diket. Vid det laget, då det tyska nederlaget kom allt närmare, hade en god del av vaktmanskapet bytts från SS-soldater till äldre, vanliga tyska inkallade. En av dem som övervakade de dömdas disciplinerade marsch böjde sig ner och tog upp bollen. Ett ögonblick såg han vänligt på pojken, så ryckte han på axlarna i en hopplöshetens gest, och kastade bollen tillbaka ner i diket. Han visste ju att pojken mycket snart inte längre skulle ha någon användning för sin röda boll.
Till CE:
Jag lovar att inte släppa taget om den röda bollen.
torsdag, juli 31, 2008
Djupdyk i bloggosfären
Allasmutsigadetaljer har ett bra inlägg om Fejan; facebook.
Hanna har ett bra om vädret och folks töntkommentarer.
Vädret självt har gjort bra inlägg hela veckan.
Själv står jag över denna gång.
Hanna har ett bra om vädret och folks töntkommentarer.
Vädret självt har gjort bra inlägg hela veckan.
Själv står jag över denna gång.
onsdag, juli 30, 2008
Vad tror du på?
Tror du på Gud, på Livet eller på Vetenskapen?
En stor vetenskapare har sagt:
”Kommunismens filosofi har många förtjänster eftersom den handlar om att avskaffa exploateringen av vanliga människor och att fördela varor och arbete efter behov och förmågor. Kommunismen som politisk teori är ett storslaget experiment, men i Ryssland är den oturligt nog ett experiment som utförs i ett dåligt utrustat laboratorium."
Gissa vem?
Det kan du läsa hos Röda raketer som först citerade citatet!
En stor vetenskapare har sagt:
”Kommunismens filosofi har många förtjänster eftersom den handlar om att avskaffa exploateringen av vanliga människor och att fördela varor och arbete efter behov och förmågor. Kommunismen som politisk teori är ett storslaget experiment, men i Ryssland är den oturligt nog ett experiment som utförs i ett dåligt utrustat laboratorium."
Gissa vem?
Det kan du läsa hos Röda raketer som först citerade citatet!
Stöd Expo!
Att stöda Expo är att långsiktigt bidra till arbetet mot rasism. .
Expo är en stiftelse, tidskrift och webbsida som studerar, kartlägger och motverkar högerextremism och rasism. De grupper som sprider rasistiska budskap bevakas sedan flera år av Expo som idag är en en djup och ändå lättillgänglig kunskapskälla i dessa frågor.
Expo är partipolitiskt obunden och stöds av bl.a. Rädda Barnen och Vuxenskolan. De erbjuder också föreläsningar i skolor och på arbetsplatser.
Eftersom Expos verksamhet är ideell drivs den med tidsbegränsade projektpengar. Det långsiktiga arbetet är helt beroendet av stödet till donationsfonden. Privatpersoner, organisationer och företag kan ansluta sig. För en privatperson kostar det 600 kr.
Se: http://www.expo.se/donationsfond.html
Expo är en stiftelse, tidskrift och webbsida som studerar, kartlägger och motverkar högerextremism och rasism. De grupper som sprider rasistiska budskap bevakas sedan flera år av Expo som idag är en en djup och ändå lättillgänglig kunskapskälla i dessa frågor.
Expo är partipolitiskt obunden och stöds av bl.a. Rädda Barnen och Vuxenskolan. De erbjuder också föreläsningar i skolor och på arbetsplatser.
Eftersom Expos verksamhet är ideell drivs den med tidsbegränsade projektpengar. Det långsiktiga arbetet är helt beroendet av stödet till donationsfonden. Privatpersoner, organisationer och företag kan ansluta sig. För en privatperson kostar det 600 kr.
Se: http://www.expo.se/donationsfond.html
tisdag, juli 29, 2008
Mödomsmyten och landstinget
Svårsmält nyhet: att landstinget opererar tillbaka mödomshinnor som aldrig har funnits. Ger ett kortsiktigt handtag åt flickor och kvinnor som säkerligen behöver hjälp - men kanske med någonting helt annat. Visst kände jag till ingreppet, men trodde att det utfördes som privat plastikkirurgi, liksom med andra konstlade, medicinskt tvivelaktiga men svårt upplevda behov.
Men varifrån kommer den, myten om den lilla hinnan? För även om jag aldrig behövt någon, lika litet som nya bröst eller bättre näsa, så "visste" jag tills för bara några år sedan att mödomen fanns.
Den var inget vi brydde oss om i min ungdom, men vi talade om den som ett faktum. ”Tycker du man ska vara oskuld på bröllopsnatten?” var en såndär fråga som ställdes i veckotidningarna. De flesta flickor (frågan var ju ställd till oss!) svarade nej, men frågan var möjlig att ställa, hade någon sorts relevans.
Den felaktiga uppfattningen om mödomshinnan var inte bara muntlig tradition eller kvinnlig folklore. Vi hade sexualundervisning i skolan. Man kan idag undra varför modiga kvinnor och män offrade sitt goda rykte (jag höll på att skriva heder) för att få detta ämne infört när så mycket av det vi fick lära oss var alldeles fel:
1. Alla blir i en viss ålder intresserade av det motsatta könet
2. Pojkar har starkare sexualdrift än flickor
3. Flickor har en mödomshinna som kan göra ont och blöda vid första samlaget
Att flickor har en clitoris fick däremot inte lära oss. Men upplysningen att pojkar onanerar ibland, och att det är helt normalt, ansågs oundgänglig.
I min sjuttiotalistiska förort var mödomsmyten starkare än vetenskapen, och användes avsiktligt som avskräckare inför sexdebuten. Då blir det lite mindre svårt att förstå dess fortsatta grepp om sinnena i de familjer som tror att respektabiliteten sitter i döttrarnas könsorgan.
Men det är inget som ska underblåsas inom medicinen.
Men varifrån kommer den, myten om den lilla hinnan? För även om jag aldrig behövt någon, lika litet som nya bröst eller bättre näsa, så "visste" jag tills för bara några år sedan att mödomen fanns.
Den var inget vi brydde oss om i min ungdom, men vi talade om den som ett faktum. ”Tycker du man ska vara oskuld på bröllopsnatten?” var en såndär fråga som ställdes i veckotidningarna. De flesta flickor (frågan var ju ställd till oss!) svarade nej, men frågan var möjlig att ställa, hade någon sorts relevans.
Den felaktiga uppfattningen om mödomshinnan var inte bara muntlig tradition eller kvinnlig folklore. Vi hade sexualundervisning i skolan. Man kan idag undra varför modiga kvinnor och män offrade sitt goda rykte (jag höll på att skriva heder) för att få detta ämne infört när så mycket av det vi fick lära oss var alldeles fel:
1. Alla blir i en viss ålder intresserade av det motsatta könet
2. Pojkar har starkare sexualdrift än flickor
3. Flickor har en mödomshinna som kan göra ont och blöda vid första samlaget
Att flickor har en clitoris fick däremot inte lära oss. Men upplysningen att pojkar onanerar ibland, och att det är helt normalt, ansågs oundgänglig.
I min sjuttiotalistiska förort var mödomsmyten starkare än vetenskapen, och användes avsiktligt som avskräckare inför sexdebuten. Då blir det lite mindre svårt att förstå dess fortsatta grepp om sinnena i de familjer som tror att respektabiliteten sitter i döttrarnas könsorgan.
Men det är inget som ska underblåsas inom medicinen.
måndag, juli 28, 2008
Grabbarna i grottan
George W Bush som satanist? Åtminstone lätt djävulusiskt anstucken, ser jag i Clas Svahns bok ”Sekter och hemliga sällskap”.
Världens mäktigaste krigsherre ingår i Skull & Bones, en klubb på Yale där årligen ett litet urval väljs in med riter influerade av svart magi och – oförklarligt nog – även av den stackars don Quixote. Med tramset som kitt grottar de i hop sig för att allt framgent under obrottslig lojalitet ta över alla viktiga poster i Förenta Staterna.
Det är så man börjar tycka Lundsberg är rena kulturinstitutionen i jämförelse. Bara för att den svenska överklassen inte är såna förbannade hycklare och aldrig blandar in moraliska skäl för att flyta ovanpå, iallafall inte när vi hör dem.
Så nej, jag tror inte GWB tillber Satan, vilket han gärna skulle få göra om han bara lämnade världen ifred. Men det var intressant att läsa om det fascistoida kamaraderi som fortplantar sig självt, bland annat genom frammjölkade kompishemlisar som ger en framtida utpressningsrisk.
Lockelsen med de här kretsarna sägs vara att de utvalda känner att de tillhör en elit.
Men... första kännetecknet på en elit är väl att det inte ingår en massa andra i den?
Världens mäktigaste krigsherre ingår i Skull & Bones, en klubb på Yale där årligen ett litet urval väljs in med riter influerade av svart magi och – oförklarligt nog – även av den stackars don Quixote. Med tramset som kitt grottar de i hop sig för att allt framgent under obrottslig lojalitet ta över alla viktiga poster i Förenta Staterna.
Det är så man börjar tycka Lundsberg är rena kulturinstitutionen i jämförelse. Bara för att den svenska överklassen inte är såna förbannade hycklare och aldrig blandar in moraliska skäl för att flyta ovanpå, iallafall inte när vi hör dem.
Så nej, jag tror inte GWB tillber Satan, vilket han gärna skulle få göra om han bara lämnade världen ifred. Men det var intressant att läsa om det fascistoida kamaraderi som fortplantar sig självt, bland annat genom frammjölkade kompishemlisar som ger en framtida utpressningsrisk.
Lockelsen med de här kretsarna sägs vara att de utvalda känner att de tillhör en elit.
Men... första kännetecknet på en elit är väl att det inte ingår en massa andra i den?
lördag, juli 26, 2008
fredag, juli 25, 2008
Stolt och onormal
En riktigt lyckad Pride önskas alla!
Första gången jag var på Pride gick jag som vakt vid Blatteflickornas- pojkarnas lastbil. Ungdomarna åkte i berusande festyra. Några av dem hade tagit betydande risker med familjer och nätverk för att våga stå här, och de fick många applåder. Jag hörde också den obetalbara kommentaren från en panikslagen åskådare: ”Nej Maria är inte sån, hon är från Chile!”
Andra gången var jag inbjuden som poesiuppläsare i Pride-huset. Det var mest mycket unga flickor i publiken, och bi-temat gjorde det till en av de mest entusiastiska uppläsningar jag haft.
Ännu ettpar gånger var jag med som hjälpreda i V-tältet, och blev då fundersam över den kompakta stämningen av kärnfamilj och barnalstring. Det ena unga paret efter det andra kom in i tältet, spände ögonen i oss, efterfrågade vår syn på äktenskap, provrör och adoption, och försäkrade att de är helt normala och bara längtar efter en baby!
Ingen kan begära att enkönade par ska vara på tvärs för att underhålla majoriteten, lika lite som urbefolkningen ska vara pittoresk åt turisterna. Men det stör mig att det normala fortfarande framstår som det högsta och mest åtråvärda stadiet.
Det är likhet inför lagen vi begär. Inte lagen om likhet!
Det är inte att undra på att även storföretagen i år passar på att visa sig på Pride. Det om något är normalt. Finns det marknad så finns det tid och intresse – har HBT-rörelsen alltså redan vunnit?
Nej. Se på statistiken över hatbrott. Hör på fåniga vardagskommentarer.
Manifestationen behövs, stoltheten behövs. Erövringen av det normala behövs.
Det blir tydligt när man tar del av ett otal homofoba blogginlägg.
Men sången om det speciellt unika särskilda måste vi ändå sjunga.
- - -
Andra som bloggat utan fobi:
Jinge
Hbt-sossen
och, för säkerhets skull, hela Aftonbladet
Första gången jag var på Pride gick jag som vakt vid Blatteflickornas- pojkarnas lastbil. Ungdomarna åkte i berusande festyra. Några av dem hade tagit betydande risker med familjer och nätverk för att våga stå här, och de fick många applåder. Jag hörde också den obetalbara kommentaren från en panikslagen åskådare: ”Nej Maria är inte sån, hon är från Chile!”
Andra gången var jag inbjuden som poesiuppläsare i Pride-huset. Det var mest mycket unga flickor i publiken, och bi-temat gjorde det till en av de mest entusiastiska uppläsningar jag haft.
Ännu ettpar gånger var jag med som hjälpreda i V-tältet, och blev då fundersam över den kompakta stämningen av kärnfamilj och barnalstring. Det ena unga paret efter det andra kom in i tältet, spände ögonen i oss, efterfrågade vår syn på äktenskap, provrör och adoption, och försäkrade att de är helt normala och bara längtar efter en baby!
Ingen kan begära att enkönade par ska vara på tvärs för att underhålla majoriteten, lika lite som urbefolkningen ska vara pittoresk åt turisterna. Men det stör mig att det normala fortfarande framstår som det högsta och mest åtråvärda stadiet.
Det är likhet inför lagen vi begär. Inte lagen om likhet!
Det är inte att undra på att även storföretagen i år passar på att visa sig på Pride. Det om något är normalt. Finns det marknad så finns det tid och intresse – har HBT-rörelsen alltså redan vunnit?
Nej. Se på statistiken över hatbrott. Hör på fåniga vardagskommentarer.
Manifestationen behövs, stoltheten behövs. Erövringen av det normala behövs.
Det blir tydligt när man tar del av ett otal homofoba blogginlägg.
Men sången om det speciellt unika särskilda måste vi ändå sjunga.
- - -
Andra som bloggat utan fobi:
Jinge
Hbt-sossen
och, för säkerhets skull, hela Aftonbladet
torsdag, juli 24, 2008
Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör!
Häpp – Lotta Gröning skriver historia! Ja hon skriver i vart fall om den: ”Det var socialdemokraterna och vänstern som banande vägen för Hitler på sin tid i Tyskland”.
Nej, som jag skrev den 19 maj var det ”de borgerliga i Tyskland som gav Hitler diktatorisk fullmakt. Socialdemokraterna röstade nej. Kommunisterna var redan fängslade. ”
Visst kan man långsökt få det till att arbetarrörelsen gjorde fel genom att misslyckas med sin påbörjade revolution. Inför en militaristisk tradition, svaga regeringar, ekonomisk kris och med gator kokande av politiskt våld var det så att vi föga ärorikt förlorade.
Varje gång vi förlorar banar vi väg för de enkla lösningarna.
Gröning kommer med en av dem: att "hylla fosterlandet".
Sverigedemokraternas knep, som hon uppenbarligen finner rekommendabelt.
Hon verkar tro att makt och motstånd är ett attitydfråga. Att det bara är den käcka fosterlandskänslan som saknas.
Mänska, försök samla tankarna!
- - -
Andra som bloggat:
Promemorian som bl.a. rätar upp Grönings totalmiss ang antisemitismen
S-info som bättrar på kunskaperna i tysk mellankrigshistoria
Nej, som jag skrev den 19 maj var det ”de borgerliga i Tyskland som gav Hitler diktatorisk fullmakt. Socialdemokraterna röstade nej. Kommunisterna var redan fängslade. ”
Visst kan man långsökt få det till att arbetarrörelsen gjorde fel genom att misslyckas med sin påbörjade revolution. Inför en militaristisk tradition, svaga regeringar, ekonomisk kris och med gator kokande av politiskt våld var det så att vi föga ärorikt förlorade.
Varje gång vi förlorar banar vi väg för de enkla lösningarna.
Gröning kommer med en av dem: att "hylla fosterlandet".
Sverigedemokraternas knep, som hon uppenbarligen finner rekommendabelt.
Hon verkar tro att makt och motstånd är ett attitydfråga. Att det bara är den käcka fosterlandskänslan som saknas.
Mänska, försök samla tankarna!
- - -
Andra som bloggat:
Promemorian som bl.a. rätar upp Grönings totalmiss ang antisemitismen
S-info som bättrar på kunskaperna i tysk mellankrigshistoria
tisdag, juli 22, 2008
Berättigad tilltro?
I juni arrangerade Delegationen för romska frågor ett viktigt seminarium på Rosenbad. Huvudfrågan var: Hur ska den svenska staten kunna försonas med romerna, efter flera sekler av svåra övergrepp och diskriminering?
”I ett integrerat samhälle hyser individen berättigad tilltro till myndigheterna” är ett konstaterande vi gjort i Vänsterpartiet. Många romer ser än idag bara att myndigheterna förtryckt dem. Nu är det allt fler som anmäler diskriminering till DO, vilket kan tyda på att förtroendet ökar. Men utan uppmärksamhet och respekt försvinner det förstås igen.
Som delegationens ordförande Maria Leissner sa apropå pogromerna i Italien: ”Till skillnad från antisemitismen finns ingen skamgräns när det gäller antiziganismen.”
Bra biografier om roma-liv i Sverige:
I betraktarens ögon av Hans Caldaras
Nadia Taikon, tjejen från Tanto av Karine Mannerfelt och Ann Eriksson
samt en fackbok:
Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola av Christina Rodell Olgac
- - -
Rätt ska vara rätt: även Pastey har bloggat i ämnet
Och se, det tar sig: även Gröning, på sitt sätt
”I ett integrerat samhälle hyser individen berättigad tilltro till myndigheterna” är ett konstaterande vi gjort i Vänsterpartiet. Många romer ser än idag bara att myndigheterna förtryckt dem. Nu är det allt fler som anmäler diskriminering till DO, vilket kan tyda på att förtroendet ökar. Men utan uppmärksamhet och respekt försvinner det förstås igen.
Som delegationens ordförande Maria Leissner sa apropå pogromerna i Italien: ”Till skillnad från antisemitismen finns ingen skamgräns när det gäller antiziganismen.”
Bra biografier om roma-liv i Sverige:
I betraktarens ögon av Hans Caldaras
Nadia Taikon, tjejen från Tanto av Karine Mannerfelt och Ann Eriksson
samt en fackbok:
Den romska minoriteten i majoritetssamhällets skola av Christina Rodell Olgac
- - -
Rätt ska vara rätt: även Pastey har bloggat i ämnet
Och se, det tar sig: även Gröning, på sitt sätt
måndag, juli 21, 2008
Ekande tyst protestvåg
I en liten vass kolumn skriver Irka Cederberg, författare med starkt engagemang för romer, om det italienska förslaget om registrering av folkgruppen. Hon knyter ihop förslaget med tidigare erfarenheter i Europa av syndabockstänkande, pogromer och folkmord.
Hon nämner också att inrikesminister Maroni värjer sig mot omvärldens protester.
Det gläder mig att det finns protester att värja sig emot. I svenska media har vi inte hört mycket av dem.
Var är nyhets- och ledarartiklarna? Var är reportrarna som dag för dag bevakar rasismens upptrappning i det härliga, hjärtliga kulturland där tusentals svenskar semestrar varje år? Var är tevesofforna där svenska parlamentariker pressas på aktuella ställningstaganden?
Nej, de lidanden som åsamkas den romska minoriteten är inte viktiga i gajés, majoritetens, ögon. Utom GP som hade en bra artikel i juni om antiziganismen, dess bakgrund och utbredning. Författare var – Irka Cederberg.
Men SvD använder en ledare till gnöl om kärnfamiljen och nyhetsplats till avslöjandet att vitpulvret i kaffeautomaterna inte är mjölk. Sinne för väsentligheter, på min ära.
- - -
Andra som bloggat om detta:
? ? ?
Hon nämner också att inrikesminister Maroni värjer sig mot omvärldens protester.
Det gläder mig att det finns protester att värja sig emot. I svenska media har vi inte hört mycket av dem.
Var är nyhets- och ledarartiklarna? Var är reportrarna som dag för dag bevakar rasismens upptrappning i det härliga, hjärtliga kulturland där tusentals svenskar semestrar varje år? Var är tevesofforna där svenska parlamentariker pressas på aktuella ställningstaganden?
Nej, de lidanden som åsamkas den romska minoriteten är inte viktiga i gajés, majoritetens, ögon. Utom GP som hade en bra artikel i juni om antiziganismen, dess bakgrund och utbredning. Författare var – Irka Cederberg.
Men SvD använder en ledare till gnöl om kärnfamiljen och nyhetsplats till avslöjandet att vitpulvret i kaffeautomaterna inte är mjölk. Sinne för väsentligheter, på min ära.
- - -
Andra som bloggat om detta:
? ? ?
lördag, juli 19, 2008
Öppna landskap
Landets hjältar. Fäbod i drift, öppna marker i storskogen. Ost åt oss, ängsblommor åt fjärilarna, fler insekter åt fåglarna.
Mitt i allt detta finns hoppet om livet efter detta.
måndag, juli 14, 2008
Hemuler bär klänning
Det verkade inte vara så mycket att bry sig om. Högerslynglar som glor och pekar finger, klart Ida Gabrielsson blir irriterad. Men inte var det så viktigt... utom en rad: ”Intressant är det i alla fall att klasskampen nu förs i moderiktiga kläder,” säger Assarsson. Ja-ha?
Det skulle göra skillnad alltså?
Tyvärr, nej. Grabbhalvan lovar mer än han kan hålla. Inte tänker han låta sig imponeras av vänsterrörelsen, om än aldrig så väklädd. Han är bara en omedveten decimal i den pågående trenden titta-jag-kan-också-skriva-mode.
Greiders & Hedvalls Stil och politik vore säkert rolig att läsa, men känns alltför helrätt 2008. Och i intervjun med Greider görs samma trista kategorisering som i Assarssons blogg: att en trasig, ovårdad person ser ut som en typisk vänsterpartist.
Jag väntar mig inte precis att borgerskapet ska vara hyggliga emot oss. Men det vore tacknämligt om de levde upp till sin egen fina uppfostran, ty den innehöll bland annat att man inte skulle peka på människor eller genera dem genom kommentarer om deras utseende.
Det vore också roligt om någon kunde skriva om kläder nångång.
Alltså inte om var man köper kläder (”grymmaste fyndet, want!!”) som modebloggarna.
Inte om vilken livsstil du förväntas iaktta i vissa kläder ("city woman" eller ”långa lata dagar”) som modejournalisterna.
Inte om vilka ståndpunkter och statusanspråk dina kläder förmedlar, som modesociologerna.
Utan låta kläderna tala.
Estetiska, kreativa, kulturhistoriska och biografiska som de är.
- - -
Fler som bloggat: Esbati, Ung vänster
Det skulle göra skillnad alltså?
Tyvärr, nej. Grabbhalvan lovar mer än han kan hålla. Inte tänker han låta sig imponeras av vänsterrörelsen, om än aldrig så väklädd. Han är bara en omedveten decimal i den pågående trenden titta-jag-kan-också-skriva-mode.
Greiders & Hedvalls Stil och politik vore säkert rolig att läsa, men känns alltför helrätt 2008. Och i intervjun med Greider görs samma trista kategorisering som i Assarssons blogg: att en trasig, ovårdad person ser ut som en typisk vänsterpartist.
Jag väntar mig inte precis att borgerskapet ska vara hyggliga emot oss. Men det vore tacknämligt om de levde upp till sin egen fina uppfostran, ty den innehöll bland annat att man inte skulle peka på människor eller genera dem genom kommentarer om deras utseende.
Det vore också roligt om någon kunde skriva om kläder nångång.
Alltså inte om var man köper kläder (”grymmaste fyndet, want!!”) som modebloggarna.
Inte om vilken livsstil du förväntas iaktta i vissa kläder ("city woman" eller ”långa lata dagar”) som modejournalisterna.
Inte om vilka ståndpunkter och statusanspråk dina kläder förmedlar, som modesociologerna.
Utan låta kläderna tala.
Estetiska, kreativa, kulturhistoriska och biografiska som de är.
- - -
Fler som bloggat: Esbati, Ung vänster
lördag, juli 12, 2008
fredag, juli 11, 2008
Jane Austens bokklubb har talat!
I dagens Flamman hittar jag en recension av Martina Haags senaste bok. Den verkar inte vara särskilt bra. Därför blir jag ordentligt uppretad när jag mitt i den försiktiga sågningen ser en komplett onödig referens till en av de allra största engelska författarna. Haags bok tänks vara ett modernt svar på Jane Austen, som till och med benämns ”föregångare”.
Recensenten har iakttagit att både Austen och Haag skildrar ”fina och halvfina människor som efter vissa besvär till slut gifter sig” (ja det var ett otroligt sammanträffande!), och fortsätter med att även Austens tema är kvinnan av folket och mannen av börd.
Klasskillnaderna på äktenskapsmarknaden har hos Austen en speciell och reell betydelse. Hon förespråkade den för sin tid moderna idén om kärleksäktenskap, men menade att de måste bygga på materiell grund. Paret måste kunna klara sin försörjning. En av hennes tidiga titlar, Sense and sensibility eller Förnuft och känsla, skulle kunna stå som motto för författaren själv. Det hon gång på gång skriver om är att kvinnor inte ska tvingas välja mellan förhållningssätten utan ges möjlighet att efter mogen begrundan förena dem.
I dessa skildringar är Austen intellektuell, lågmäld och lyhörd. Hon vet exakt vad hon skildrar och varför. Hennes ironi och inlevelse är så finstämda att de kanske upptäcks först vid en omläsning – för hennes böcker bör läsas om, först då får vi miniatyrkomedin fullt utfylld med meningsbärande detaljer ur vardagslivet.
Skulle hon vara en föregångare till det som recensenten benämner ”sötsliskiga praliner” hos Haag? Och om Haag är ett ”svar”, vilken var frågan?
Recensenten avrundar med att Haags bok förefaller hopkommen för att tjäna pengar. Hittar vi kanske här en likhet iallafall?
Som ogift dotter, syster och moster var det för Austen livsviktigt att kunna dra in pengar till hushållet där hon levde utan egna tillgångar. Brödskriveri var på inget vis en föraktlig gärning, och hon utförde den till fulländning. Så nog var hon på många vis en föregångskvinna. Men kanske inte just till Haag.
Vill man absolut racka ner på engelska författare, varför inte ta till storsläggan? Dickens, by Jove! Hos denne "föregångare" finns också lockelsen hos det glittrande framgångslivet, de underhållande karaktärerna och den sentimentala familjefesten på slutet. Skrev för att tjäna pengar gjorde även han. Men skrev bra - åter denna förargliga skillnad.
Recensenten har iakttagit att både Austen och Haag skildrar ”fina och halvfina människor som efter vissa besvär till slut gifter sig” (ja det var ett otroligt sammanträffande!), och fortsätter med att även Austens tema är kvinnan av folket och mannen av börd.
Klasskillnaderna på äktenskapsmarknaden har hos Austen en speciell och reell betydelse. Hon förespråkade den för sin tid moderna idén om kärleksäktenskap, men menade att de måste bygga på materiell grund. Paret måste kunna klara sin försörjning. En av hennes tidiga titlar, Sense and sensibility eller Förnuft och känsla, skulle kunna stå som motto för författaren själv. Det hon gång på gång skriver om är att kvinnor inte ska tvingas välja mellan förhållningssätten utan ges möjlighet att efter mogen begrundan förena dem.
I dessa skildringar är Austen intellektuell, lågmäld och lyhörd. Hon vet exakt vad hon skildrar och varför. Hennes ironi och inlevelse är så finstämda att de kanske upptäcks först vid en omläsning – för hennes böcker bör läsas om, först då får vi miniatyrkomedin fullt utfylld med meningsbärande detaljer ur vardagslivet.
Skulle hon vara en föregångare till det som recensenten benämner ”sötsliskiga praliner” hos Haag? Och om Haag är ett ”svar”, vilken var frågan?
Recensenten avrundar med att Haags bok förefaller hopkommen för att tjäna pengar. Hittar vi kanske här en likhet iallafall?
Som ogift dotter, syster och moster var det för Austen livsviktigt att kunna dra in pengar till hushållet där hon levde utan egna tillgångar. Brödskriveri var på inget vis en föraktlig gärning, och hon utförde den till fulländning. Så nog var hon på många vis en föregångskvinna. Men kanske inte just till Haag.
Vill man absolut racka ner på engelska författare, varför inte ta till storsläggan? Dickens, by Jove! Hos denne "föregångare" finns också lockelsen hos det glittrande framgångslivet, de underhållande karaktärerna och den sentimentala familjefesten på slutet. Skrev för att tjäna pengar gjorde även han. Men skrev bra - åter denna förargliga skillnad.
torsdag, juli 10, 2008
Beslutsfattande via prästkrage
En lättnadens suck i kvällningen när jag går igenom dagens bloggerier. Jag får bekräftat att mitt parti inte behöver "markera" avstånd till högerextremister. Vi håller det.
Men S och Mp presenterar det som världsnyheten: nu har de bestämt sig, de ska inte samarbeta med Sverigedemokraterna!
Gick det åt mycket svett för att komma fram till det?
Och så fort de bestämt sig tänker de följdriktigt att alla andra inte har det utan går där och tvekar med prästkragsbladen: rasism ja, nej, ja, nej...
”Det är dags för alla riksdagspartier att klart och tydligt lova väljarna att inte samarbeta med Sverigedemokraterna om de skulle ta plats i riksdagen. Våra två partier sätter nu ned foten,” skriver S och Mp.
Men gode makter, våra tänkta samarbetspartier: Var hade ni foten förut? Bakom örat??
Det är inte dags att lova. Det är inte heller dags att spekulera i valutgången.
Det är dags och i senaste laget att föra ut en politik så uppenbart skild från högerextremister och populister att ett samarbete utesluts på sin egen orimlighet. Nolltolerans, som vi brukar kalla det inom vänstern.
Tack Ohly, för att du inte undertecknade något så patetiskt som detta "beslut". Hade det hänt skulle jag fanimej sätta ner alla fötter jag har. Hårt.
Fler som bloggat är die Quelle och Jinge
Men S och Mp presenterar det som världsnyheten: nu har de bestämt sig, de ska inte samarbeta med Sverigedemokraterna!
Gick det åt mycket svett för att komma fram till det?
Och så fort de bestämt sig tänker de följdriktigt att alla andra inte har det utan går där och tvekar med prästkragsbladen: rasism ja, nej, ja, nej...
”Det är dags för alla riksdagspartier att klart och tydligt lova väljarna att inte samarbeta med Sverigedemokraterna om de skulle ta plats i riksdagen. Våra två partier sätter nu ned foten,” skriver S och Mp.
Men gode makter, våra tänkta samarbetspartier: Var hade ni foten förut? Bakom örat??
Det är inte dags att lova. Det är inte heller dags att spekulera i valutgången.
Det är dags och i senaste laget att föra ut en politik så uppenbart skild från högerextremister och populister att ett samarbete utesluts på sin egen orimlighet. Nolltolerans, som vi brukar kalla det inom vänstern.
Tack Ohly, för att du inte undertecknade något så patetiskt som detta "beslut". Hade det hänt skulle jag fanimej sätta ner alla fötter jag har. Hårt.
Fler som bloggat är die Quelle och Jinge
Under Stockholms broar
På Stockholms stadsmuseum kan man under sommaren se en bild som ser ut ungefär såhär, som denna jag tog någonstans under Slussen.
Bilden på muséet är fotograferad av Andreas Feininger, "en av de ledande arkitekturfotograferna" och avbildar ett brospann i svartvitt.
Skönheten i Stockholm finns på udda platser.
onsdag, juli 09, 2008
Än slank hon hit, än slank hon dit
Att S sedan tidigare inte var främmande för avlyssning visste vi. Antingen det gällde kommunister i fackföreningarna eller FRA-spaning. Det har därför varit glädjande men inte helt övertygande med deras stöd i den senaste tidens intensiva proteströrelse.
Däremot litade jag på Mp:s inställning. Man ska visserligen aldrig lita på en miljöpartist (inget ont menat, men de har som politisk kultur att ändra sig hela tiden), och ändå trodde jag att motståndet mot FRA var grundmurat inom Mp just på grund av deras individualist-opportunistiska framtoning. Maria Wetterstrand har också satt upp som absolut krav för regeringssamarbete att avlyssning inte ska förekomma.
Men nu har de gröna fullföljt sin linje. Det vill säga ändrat den. Tillsammans med S kan de tänka sig att genomföra lagändringen, bara de får ministerposter – nej ursäkta, bara frågan utreds på nytt, menade jag förstås.
Vill du veta mer, läs Lars Ohly eller Alice Åström och Rick Falkvinge
Däremot litade jag på Mp:s inställning. Man ska visserligen aldrig lita på en miljöpartist (inget ont menat, men de har som politisk kultur att ändra sig hela tiden), och ändå trodde jag att motståndet mot FRA var grundmurat inom Mp just på grund av deras individualist-opportunistiska framtoning. Maria Wetterstrand har också satt upp som absolut krav för regeringssamarbete att avlyssning inte ska förekomma.
Men nu har de gröna fullföljt sin linje. Det vill säga ändrat den. Tillsammans med S kan de tänka sig att genomföra lagändringen, bara de får ministerposter – nej ursäkta, bara frågan utreds på nytt, menade jag förstås.
Vill du veta mer, läs Lars Ohly eller Alice Åström och Rick Falkvinge
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)