Lisseko och bespegling - folkkultur

Det är folkmusikfest i Stjärnsund. Det är polska i bygdegården, irländsk fiolverkstad, tango i kyrkan och saxofon i smedjan.

Nere på bruket kommer visst en en mycket liten prideparad…

... nej det är spelmän och amatörskådisar som bjuder på barnvisor och samlar pengar till renovering av kyrkorgeln.

På morgonen är det kulningskurs. Gälla men melodiska lockrop ekar tillbaka mot oss över tjärnen. Att kula är en medeltida fäbodskommunikation. Den var ett sätt att kalla på djur och människor, men också att långa timmar förströ sig med sitt eget eko, eller att skrämma bort varg och vättar och sätta sig i respekt. Den ropande sången har motsvarigheter i alla länder där människor lämnats ensamma på hedar, högslätter eller i villande skogen med ansvaret för en boskapsflock. Här anger läraren tonhöjden:En serie mystiska installationer finns ute på udden, brukspatronernas gamla gravsättningsplats. Mellan två björkar har älvorna bildat formationoch i kanalen mångfaldigas näckrosorna, svajar, sätts i rörelse

Den folkliga kulturen, den äkta och älskliga, går inte att renodla, hålla isär, sätta i reservat.
Varje nationalist må bäva inför detta: människor känner uppriktig glädje i att låta sig inspireras av samma intryck och låna varandras uttryck. Hela tiden, växlande som vädret, lika naturligt som det.

Hälsning från det förflutna

Glöm inte Rostsverige. Mycket fina bilder från en industrialism på tillbakagång, ett stillastående folkhem.
Här är ännu en replik från bondesverige:

Ena grindstolpen in mot den övergivna gården. Ingen grind, bara gran

Främre delen av ladan. Hallonsnår, nässlor och regn

Ovanligt med så fin inkörsport. Idag är den låst, men gråbo och nässlor tar sig igenom

Inre delen av ladan, här har rönnarna tagit över

Ett väl tillbommat dass Fina beslag på ådrade dörrar

I stugan var ingen hemma. Slyet knackar på. Den lilla sidodörren vetter mot en igenväxt terrass, ett senare tillägg. Förstubron hade i stort sett rasat. Men där fann vi en sista öl på verandaräcket. Som om någon just rest sig och gått.

Eller... om det är en regnfylld sejdel med en fimp i...

Maila inte ministryt

Han gjorde det! Förre chefen för språkrådet Olle Josephson har JO-anmält regeringskansliet för brott mot nya språklagen eftersom de ännu skyltar med sina engelska mejladresser. Detta lovade han i en språkspalt redan i maj eftersom det är ”en enkel liten skitfråga med stort symbolvärde” och ”syftet med språklagen är att slå vakt om ett mångspråkigt Sverige med svenska som huvudspråk.”

I papperstidningen står att regeringskansliet vill behålla adresserna så länge Sverige är ordförandeland i EU för att ”inte äventyra något”. Man frågar sig vad? Kan utlänningarna inte göra en korrekt avskrift?
I nätupplagan står det att saken är under utredning. Det låter bra… men det var den redan i maj.

Demokrati eller överstatlighet

EU använder miljarder av våra skattepengar för att göra medborgarna mer positiva till överstatlighet. Den legitima informationen om EU:s verksamhet glider ofta över i politisk propaganda. Informationsmaterial om EU:s historia blir en uppräkning av de framsteg som unionen åstadkommit. Därtill kommer den helt uppenbara propagandan, bland annat ekonomiskt stöd till tankesmedjor och organisationer som verkar för att mer makt ska flyttas över till EU.

Men när EU-medborgarna får en chans att säga sitt brukar svaret vara ett tydligt nej till ökad överstatlighet, ett budskap som byråkrater och politiker i Bryssel uppenbarligen har tagit till sig. Slutsatsen av dialogen med medborgarna är att medborgarna har fel. Därför ska vi upplysas om unionens förträfflighet, för våra egna pengar.

Har jag skrivit detta? Verkar troligt, rabiat socialist och nej-sägare som jag är. Konspiratorisk, som det kallas när jag utgår från att propaganda begagnas i maktutövningen. För att inte tala om krigshetsare, som jag blivit kallad när jag visar internationell solidaritet utanför unionens gränser och återkommande kritiserar unionens rasistiska strukturer.

Men nu är det inte jag som skrivit ovanstående. Jag har klippt och klistrar ur en SvD-ledare som stöder sig på en Timbro-rapport. Häpp!

Jag ger mig, klart flickstackarn måste få ett slott...

Solna är en kommun med flera begivenheter, däribland några slott.

På Karlberg, som ligger på gränsen till Stockholm, kan man se militärpojkarna öva i närheten av gravstenen för Karl XII:s hund, ett djur som han visade större aktning än de flesta människor.

Hufvudsta gård ligger vackert nere vid bassängbad och ridstall, och även om Wiboms inte längre håller lamor gående i parken finns den lilla stugan i skogen kvar, den där Anckarström och de sammansvurna planerade mordet på Gustav III.

Mer livaktiga minnen av Gustav III finns på Haga som är ett härligt utflyktsmål… iallafall till nästa sommar, då det blir prinsessresidens.

Man frågar sig varför när Solna är smockfullt inte bara med attraktiva bostadsrätter och förtjusande gamla villor, utan med ännu flera slott.

Vad är det för fel på Ulriksdal? Detta så kallade lustslott uppfördes redan i mitten av 1600-talet. Senast det var bebott var 1973 av Gustav VI Adolf (nuvarande kungens farfar) och hans hustru Louise. I femtio år höll de sig på slottet, så det var tydligt att de trivdes. Delar av deras våning med finfina Carl Malmsten-möbler finns ännu kvar i familjens ägo, färdigt att ta i besittning för den trettioåring som behöver hjälp med bosättningen.

Ulriksdal är som alla andra slott ett utflyktsmål, men till skillnad från Haga inte någon mötes- eller tummelplats. Till Ulriksdal åker man en eller ettpar gånger i livet för att se den igenvuxna trädgården eller höra opera i Confidencen.
Perfekt avskilt, ändå nära. Öppet för biltrafik fram till boningshuset. Se till att spärra av bland slyet, säkra en p-plats för operabesökarna, damma av möblemanget och släpp in Victoria!

En alla-vinner-lösning: Victoria B får sitt slott, Solna får sin prinsessa, och vi andra får behålla vår park!

Obs! Haga ska vara park - namninsamling . Hjälp till att sprida opinion!

Ett gott exempel på hur allmänheten kan finna glädje i landets slott är Krapperups slott i Skåne, skriver Landskrona från sidan

Foto: www.ekoparken.org

Rinkeby, världens by

Ur Rinkebysvit (-98) hämtar jag följande rader
till minne av dem som förolyckats i branden
och som tack till dem som tröstar, kämpar och älskar


”In our village we speak a language of love in a place called Rinkeby”

Världens by, mitt i världen
byvärld, urcell
mikromakrokosmosmosaikmix

Hembygdskunskap i guld och orange
barnkarta, kurbits, livstycke
feminint livstryck infantilis
Byn är början, runristat påskägg
Det finns alltid en början
stenen, ägget
steget, steg ett

Vi har det vi har, kvadratkilometern mellan villorna och grönlingen
en kvadrat medina
basar, spelhåla, blomsteraffär
Snorungar, har vi gott om
extrapris futurum
Historia har vi, miljonprogram
miljoner historier, miljoner program
individbaserade

Ingen ekonomi
finanser har vi, hoptiggda öronmärkta
eubidrag
inbakade i auberginer jemistés
Åtgärdsbaserade individer
som tillgångar
vars tillgångar
är utbrunna i bilbranden, utrunna i fickan, krängda i mattan
flydda affärer – skolpeng
Moral?
har vi
Vi har inte
så många ateister

Symboler är vi
flaggor, vinddrag
Hur är det?
att växa upp i Rinkeby
snorungarna vet
Vi har inte
så många agnostiker

Vi är dom vi är, sambadrottning boxarkung
viking och gudmor
sagotanter, lingvister, plugghästar
rinkebyhästar@comnet.world
Sörjande familjeförsörjare
sökare och försökare klättrar i fontänen
”Wake up people, it’s time to see
the future of the world is Rinkeby”

Arbetssökande är vi
Abrahams barn
Kids och Rap
projektanställda
regnbågskrigare
det vi är
ÄR

kursiverade engelska rader © Rinkeby Kids och Eric Bibb
bild: konstnär okänd, kopierad tack vare Iris Berggren

Stockholm är bättre än programmet

Stoppa Stockholmsprogrammet – se Flammans ledare.
Eller: tänk att de kom på en metod att hota immigration och integritet samtidigt!
Eller: hur man använder informationsteknologi för att genom polisiärt samarbete stoppa oönskade migranter, terroriststämpla somliga och släppa in de lönsamma individerna.

Förslaget finns här. Men den texten är enligt ministrarna Ask och Billström bara ett av flera lika ointressanta diskussionsunderlag. Själva programmet försvarar de med att ingen vet vad som ska ingå i det!
Häpp! Om ingen vet något förrän det ska antas i december, hur ska då den demokratiska förankringen gå till?

Enligt Europaportalen är det ändå att betrakta som fakta att följande punkter kommer att ingå:
- Utbytesprogram för polis och åklagare i EU
- Bättre informationsutbyte mellan polismyndigheter
- Mer solidaritet mellan länder i flyktingmottagande
- Mer resurser till forskning om säkerhetsteknologi

Sommar

Den 20 juli var det Erik Axel Karlfeldts födelsedag, den store högsommardiktaren.
Här ett utdrag ur Bysantinsk sensommar, ett stycke i hans anda

Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagrarna spelar i lövslyet
över ån nästan stilla.
Sjösystemen mäktar.
Sista dagen, lugna draget
Mäktig dräktig
är Hon ännu

Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagspelet har jag,
rönnbrandens imperium
tungelkrönt kräftmörker
ståtande slåtter.
I vallmodrömmens gravallvar
sväller Hennes hallon ännu
tyst och inom sig
De som inte hör äpplena mogna
de hör inte.

ur Möjligt land -01

Vänskap bland mandariner

På Hedemoras eminenta bibliotek fick jag tag på Eva Franchells Väninnan, boken som berättar om tio år i Anna Lindhs närhet, även under det förfärliga mordet. Att kritisera en bok skriven om en mördad vän känns grinigt, så jag begränsar mig till ett nåja. Enligt min mening är helheten är inte riktigt lyckad.

Däremot finns det detaljer som vi inte skulle få veta på annat sätt, och Franchell har hållit sig ovanför skvallernivån, är journalistiskt korrekt i den mån jag nu kan bedöma det.

Ett stycke jag inte glömmer är när det framgår att Göran Persson systematiskt höll sina underlydande på tå genom att vifta med boken där han antecknade plus och minus i deras karaktärer och prestationer.
En bra chef kan fördela uppgifter och hålla ordning på de anställda utan psykningar. Enbart triumfatorn behöver underställda som ska bindas upp genom hemliga hot.
Föreställ dig den mannen som ledare under en mindre nogräknad, sämre kontrollerad regim...

En stämning som är mer svårgripbar är hur SAP:s mandariner ser på (sin) makt och maktutövning: det är en tekniskt avancerad problemlösning som automatiskt tillkommer dem som i en sluten miljö fostrat varandra till det.
Inom borgerskapet är detdär rundgången av självbekräftelse en självklarhet. Men inom arbetarrörelsen, vars mål en gång var förändring, är den en styggelse. Möjligen är det därför de i fräckt uppkomlingsnit stoltserar med den. Något som gör mig alltmer tvivlande till hur vänstern någonsin ska kunna regera tillsammans med denna konstruerade elit.

Boken skildrar ett revir runt regeringen, där allt och ingenting är politik. Franchell själv utropar stolt efter några månader som infoarbetare i en valrörelse att nu, nu är hon politiker! När hon slutat i Rosenbad saknar hon förståeligt nog sitt intensiva yrkesliv med dess konflikter och resor, men trots att hon vare sig knapptryckt i plenum eller eldat medborgarna med sina tal kallar hon det sitt liv "i politiken", ett liv där hon tyckte sig ha makt när hon servade Lindh med underlag.

En anställd kan naturligtvis påverka. Annars räckte det med en sökmotor.
Men anställd är inte förtroendevald!
Fackföreningsrörelsen vet det. Hoppas jag.
Mitt eget parti har den insikten. Hoppas jag.

Att allmänheten rör ihop begreppen är lätt gjort sett från utsidan, men det stärker enbart politikerföraktet om alla som haft något i en valrörelse att göra beskriver sig som "vi" med innegänget och skyltar med att de ingår i en liten elit som byter positioner med varandra.
Det heter förtroendevald. Det ska finnas skäl för det.

Boken recenserades i SvD i januari

Nya avslöjanden!

Altstadt klipper till så det ryker! När Eberhard avslöjas som idisslare (svenskarna är bortskämda och får inte tänka) bör alla populistiska jämlikhetsmotståndare huka sig.
Inte för att jag läst Eberhard. Det räcker med citat som ”Vi skattar bort i stort sett allt vi tjänar” för att jag ska avfärda författaren som okunnig bondfångare. Eftersom jag inte skattar bort allt jag tjänar och inte känner någon som gör det, är det tydligt att Eberhard ute efter något annat när han vill dra in mig i sitt utarmade tanketomma ”vi”.
Även Björnbrum kommenterar.

Annan rolig artikel var den i DN om överklassarna som leker med maten - de champagnesprutande turisterna som inte vill se snickare bli kung i baren. Mer sådant! Överklassen är sorgligt obeforskad och minst av allt tillräckligt skandaliserad. Men tror fortfarande att det är de som vet hur man uppför sig! Det ingen ser har ingen ont av - och ingen är alla vi andra. Vi som njuter av ett glas god champagne någon högtidsdag...

Inte ens konservatismen var bättre förr

Värdekonservatism blev plötsligt inne, konstaterar Elise Claeson belåtet, och avrundar sin KD-hyllning med att konservatism dessutom vinner val! En upptäckt som dessvärre gjordes redan i september -06: att reaktionen söker stöd hos de oroliga medborgare som inte hittat annan trygghet än nostalgin.
Men ängslans längtan kan leda alldeles åt helvete.
Ty de bullbakande mödrarna i det goda gamla bullerbylandet har alltid en motvikt, en negation. ”För länge sedan i fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skrev.

En mer vaken tänkare är Lena Andersson som med befriande klarsyn upplyser om att konservatismen alltid ter sig bättre i samtiden än efterhand, att vi ska vara glada att någon tänker och ifrågasätter gängse normer, och att vanligheten kan vara farlig.

Det vanliga, det upprepade, vardagens instängdhet, normala små fördomar som inte ens syns.
Kirche Kinder Küche hade också sin bakåtblickande lockelse.
På dem byggdes det farligaste samhälle som någonsin funnits.


Bara rent apropå förslaget om abortregister, som Marita Engström bloggat utmärkt om!

Harry Potter och barnuppfostran

Mugglarna på Aftonbladet är på hugget och har inom en vecka två kolumner där Harry Potters värld analyseras.
Båda riktigt roliga.
Att det finns all anledning att granska magiska fenomen framgår av den lilla blänkaren om rekordmiljonerna som redan intjänats på senaste filmen. Visst gillade jag den, men kanske inte mer än alla andra premiärer någonsin.

En av de saker jag gillar är att barn och vuxna kan arbeta tillsammans för ett gemensamt mål. Oerhört ovanligt i barnlitteraturen, där de vuxna antingen är oförståndigt elaka eller har funktionen av deus-ex-machina, liksom i vuxenlitteraturen där barnen är attribut på gott och ont i det riktiga livet.

För att inte tala om i verkligheten där det går ut på att gulla eller skälla. Men barn blir inte sockerdrogade skojvåldskonsumenter om vi inte dompterar dem med det betet. Det ska inte behövas en alltigenom magisk värld för att de ska ha en uppgift.

- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park!

Stolt utan klichéer

Mona Sahlin mer hetero än Obama, det är resultatet av ett mystiskt litet twitter-test. När jag testar godkänns jag eftersom jag inte använder klichéartade ord.
Nej verkligen! Men har svårt att få ihop det med min sexuella läggning eller queerinställning.

”Exempel på typiska heteroord är husvagn och camping, icke-hetero är till exempel ordet schlager” säger en Pride-arrangör. Mycket möjligt? Men de uppräknade orden är inga klichéer i sig själva utan används här som livsstilsstereotyper, och detta just av Pride-arrangören.
Shit pomfritt däremot, och me like – klar klichévarning. Liksom fokusera fokusera fokusera. Samt förstås ”varning” i uttryck som kliché-varning.

Men årets Pride-tema är Hetero som ska visa på heteronormens konsekvenser, vilket sannerligen behövs. Den börjar 27 juli.


Här i Dalarna är julis begivenheter marknader, spelmansstämmor och bilkryssning (cruising). Jag råkade hamna på det senare med en karavan av fantastiska gamla USA-bilar och en och annan tramp-Saab. Etanolbränsle var närmast ett skällsord i sammanhanget, och den pigge presentatören utropade ideligen ”Kitt banan!” när han fick syn på ett riktigt fränt arsel (= snyggt designad bakvagn). Den svadan var det minst klichéiga jag hört på länge.

Som stereotypiker vore det lätt att tro att hela folkfesten var en enda hetero-pride, men faktum är - jag vet inte. De elva procenten gäller nog även där.

Kitt banan, här har det varit riktigt fränt badväder hela dagen!

Stolthet och fördom - pride and prejudice

På Bajens fans hemsida* finns ett ovanligt barnsligt brev som uppmanar Hammarby till att inte ställa upp i Stockholms Pride-festival. (Tack till Nathalie för tipset.) Fanklubben som skrivit är noga med att påpeka att deras ståndpunkt inte är moralisk - och visar därmed att de tror att homo- bi- och transsexualitet är en moralfråga. Vad deras ståndpunkt går ut på är att klubben inte ska göra politiska ställningstaganden - och därmed visar de att de tror att mänskliga rättigheter är en politiskt kontroversiell fråga.

Vilken smörja. Men det finns även politiker som har svårt att sortera.

Exempelvis den bloggande kristdemokrat som kläckt meningen:
Ja till ”alla” människors lika värde.
Begrunda det.

För några år sedan drev jag en antirasistisk sajt som hette Alla-betyder-alla. Det visade sig vara en svårare mening än jag trott. Somliga kan inte riktigt acceptera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – alltså ta in att ALLA betyder ALLA.
Varje gång.
Utan inskränkning.

Vad kristdemokraten menar med ”alla” människor vill jag inte ens gissa. Men Alliansfritt Sverige som gjorde fyndet jämför med det tankeväckande alternativet:
Ja till alla ”människors” lika värde…
Intressant, eller hur?

För att vara småtråkig språkvårdare: kristdemokraten rubricerar blogginlägget som att det är funderingar ”i nuläget”. Alltså har han bara lite svårt för korrekt applicering av citattecken.
Så hur kom det sig att markeringen hamnade på ”alla”? Istället för på ”människor”?

Så taskig brukar jag inte vara. Men ”nångång” kan det väl ”passera”?

(*alltså inte Hammarby IF, vilket min första version fick det att låta som)

Man måste inte vara republikan, men det underlättar

Man måste inte verkligen inte vara republikan för att vilja bevara den fria rörligheten i nationalstadsparken Haga.
Men det gör det tydligen lättare att se riskerna med en prinsessbosättning.

Jag föreställde mig att även rojalister ville ut och ströva, leka, flörta och fika i stadens grönområden. Tänkte att det borde vara ännu roligare för dem i ett område fullt av kungliga minnen. Jag missade en sak: för rojalisterna är prinsessans trivsel överordnat intresse!
Gärna en promenad i parken. Vi ska inte vara ivägen. Vad trevligt att få stå och titta på staketet!

Inte ett ord hittills har jag hört om de bernadotteska transporterna. Var ska tjänstebilarna och säkerhetsfolket köra? Får vi behålla gångstigarna - eller ska Victoria verkligen vänta på buss 515?

Jag trodde också att oppositionspolitikerna i Solna skulle reagera på frågor om miljö, kultur och demokrati i hemkommunen. Men nääe. En av socialdemokraterna välkomnar ”barnfamiljen” och är mest bekymrad över att familjen Bernadotte inte ska få förskoleplats!

Namnlista för påskrift: Haga ska vara park

Idag var Politik och poesi med i SvD:s bloggcitat. Inte mer än rätt så ofta som tidningen citeras här!

Modig förlorare mot myglarna

Vänsterns Eva-Britt Svensson fick 89 röster mot 555 i valet av ny talman i EU-parlamentet.
En liten siffra som tyder på stort mod.
Eva-Britt ställde upp för att fästa uppmärksamhet vid att valet var riggat. De konservativa och EU:s socialdemokrater har gjort upp om att dela på posten.
Det får vi reda på idag, när allt är klart.
Av någon anledning vill gam-media inte rapportera om myglet bland unionspamparna.

En fråga till sossarna i Sverige: skulle ni lika gärna slumpa bort högstatusutnämningar här i landet om borgarna lovade att dela med sig efter halva tiden?
Eller känns det tryggare inom unionsinstitutionerna. Där ingenting någonsin märks...

Sic itur as astra har bloggat

Hurra för mer pengar åt dem som har!

En jublande Corazza Bildt vars livs dröm det är att tjäna 86000/månaden, det är vad SvD tycker är en passande nyhet idag.

Idag när talmansvalet äger rum och Eva-Britt Svensson, svensk vänsterpartist, kandiderar.

Ynkligt av media att inte berätta.

Ynkligt av sossarna att hellre stöda de konservativa. Men förklaringen kommer senare, alltså ett inlägg oppåt...

foto: Öberg, SvD

Demo mot Stockholmsprogrammet

Nu i veckan samlas inrikes- och justitieministrar från hela EU i Stockholm för ett toppmöte vars mål är ett nytt säkerhetsprogram – ”Stockholmsprogrammet”.

Syftet med programmet är att stärka polis- och säkerhetsarbetet inom EU i kampen mot terrorism och organiserad kriminalitet. Metoden är förstås ökad övervakning och förföljelse av unionens medborgare.
På förslagslistan finns ett centralt befolkningsregister, och förfinade övervakningsinstrument för att kontrollera internet bl.a. med hjälp av detaljerade ”profiler” där information om människors politiska och privata liv effektivt kan samlas.
Stockholmsprogrammet avser också att förstärka gränskontrollerna, trots att tusentals människor dör redan idag då de försöker ta sig förbi murarna runt Festung Europa, samt att upprusta militärt för att redan i ursprungslandet hindra människor från att emigrera. Nya fångläger för flyktingar ska också byggas i EU:s gränsstater.

Stockholmsprogrammet innebär ett allvarligt hot mot immigranter och kan ses som en del av den rasistiska offensiven mot ”de andra” i hela Europa. Åtgärderna kan också ge större möjligheter för de rika att genom militär eller polis hejda dem som utmanar deras intressen, liksom det minskar medborgarnas integritet som bl.a. Expressen skriver.

Nätverket mot Rasism och Aktion mot Deportation samlar till demonstration onsdag 15 juli. Mötesplatsen är Södermalmstorg / Slussen kl 17. Parollerna är:
För inre och yttre frihet!
Stoppa Stockholmsprogrammet!

Alliansfritt Sverige och Kulturbloggen har också skrivit

Ohly vågar

Äntligen!
Den första kända politiker som vågar yttra sig kritiskt om prinsessbosättningen i Haga är Vänsterpartiets Lars Ohly. Dels vänder han sig emot att Victoria Bernadotte inte får betala sitt boende själv när hon nu faktiskt har råd med det, dels tar han upp riskerna med minskad tillgänglighet i parken.

Beskedet som Ohly får från ståthållaren på Stockholms slott är att det blir fortsatt promenadväg längs Brunnsviken. Fantastiskt - om det går att hålla.
Ekegren, folkpartistiskt kommunalråd i Solna, ser diskussionen om Hagaparken som en del av monarki-republik-frågan. Det är naturligtvis svårt att undvika en sådan vinklig eftersom det är en djupt odemokratisk institution vi har att göra med. Men huvudsakligen är det en miljö- och demokratifråga. Även om kungamakten för rojalisterna är av överordnat intresse.
"Det stora flertalet är givetvis oerhört positiva" säger kommunalrådet. Det tror jag säkert. Inte ens i dessa jakttider på terrorister verkar det som om folk tänker på säkerhetsaspekten. Men varför säger Ekegren "givetvis"? Det betyder att om han tycker det är bra, tycker givetvis alla andra det också...

Andra bloggar är Johannes och Stockholmsvänstern

Och så finns namnlistan Haga ska vara park för påskrift

Sverige är fantastiskt för en del

Känner du igen den? Det är logon för Sveriges ordförandeskap i EU och bör vara mer än bekant - den är nämligen något för oss svenskar att samlas kring, enligt minister Malmström enligt Flamman.

I logons manual står att den är grundstenen för visuell identitet. På något mystiskt grafiskt vis sammankopplar den nordiska ljusfenomen med öppenhet och transparens.

Kort sagt, de tar i så de spricker. Om nu Sverige är så fantastiskt, varför ägnas inte vänsterns Eva-Britt Svenssons kandidatur till talman i EU-parlamentet någon som helst uppmärksamhet?

- - -
I dagens sommarprogram talade Birgitta, Victoria Bernadottes faster, om hur trevligt det ska bli när prinsessparet flyttar in i Haga slott. Sommarprogrammet karaktäriseras av generöst tilltagen talartid, ingen polemik, inga debattfrågor. När någon säger det oväntade blir det lyssnarstorm, men intrånget i nationalstadsparken verkar inte vara någon debattfråga.

Prinsessan Birgitta har i alla år varit välkommen att promenera eller picknicka med oss andra i Haga, bara hon håller golfklubban i styr. Hotbilden mot henne kan inte heller vara överväldigande. Men jag vet inte om hon har besökt Haga sedan barnsköterskan Nenne slutade duka saftkalas i lekstugan.
För överklassen är det så att en nationalklenod som alla har glädje av deklasseras.

Både republikanska och rojalistiska föreningen har fått fler medlemmar efter den kungliga förlovningen, och den klassiska rubriksättningen är att Sverige är "splittrat". Det tror jag nu inte. Övervägande delen av folket föredrar detta odemokratiska system. Men jag hade faktistk trott att medborgarna skulle vara lite mer vakna för sin park, sin miljö och sin rörelsefrihet.

Namnlista för Haga som park finns här