Rinkeby, världens by

Ur Rinkebysvit (-98) hämtar jag följande rader
till minne av dem som förolyckats i branden
och som tack till dem som tröstar, kämpar och älskar


”In our village we speak a language of love in a place called Rinkeby”

Världens by, mitt i världen
byvärld, urcell
mikromakrokosmosmosaikmix

Hembygdskunskap i guld och orange
barnkarta, kurbits, livstycke
feminint livstryck infantilis
Byn är början, runristat påskägg
Det finns alltid en början
stenen, ägget
steget, steg ett

Vi har det vi har, kvadratkilometern mellan villorna och grönlingen
en kvadrat medina
basar, spelhåla, blomsteraffär
Snorungar, har vi gott om
extrapris futurum
Historia har vi, miljonprogram
miljoner historier, miljoner program
individbaserade

Ingen ekonomi
finanser har vi, hoptiggda öronmärkta
eubidrag
inbakade i auberginer jemistés
Åtgärdsbaserade individer
som tillgångar
vars tillgångar
är utbrunna i bilbranden, utrunna i fickan, krängda i mattan
flydda affärer – skolpeng
Moral?
har vi
Vi har inte
så många ateister

Symboler är vi
flaggor, vinddrag
Hur är det?
att växa upp i Rinkeby
snorungarna vet
Vi har inte
så många agnostiker

Vi är dom vi är, sambadrottning boxarkung
viking och gudmor
sagotanter, lingvister, plugghästar
rinkebyhästar@comnet.world
Sörjande familjeförsörjare
sökare och försökare klättrar i fontänen
”Wake up people, it’s time to see
the future of the world is Rinkeby”

Arbetssökande är vi
Abrahams barn
Kids och Rap
projektanställda
regnbågskrigare
det vi är
ÄR

kursiverade engelska rader © Rinkeby Kids och Eric Bibb
bild: konstnär okänd, kopierad tack vare Iris Berggren

Stockholm är bättre än programmet

Stoppa Stockholmsprogrammet – se Flammans ledare.
Eller: tänk att de kom på en metod att hota immigration och integritet samtidigt!
Eller: hur man använder informationsteknologi för att genom polisiärt samarbete stoppa oönskade migranter, terroriststämpla somliga och släppa in de lönsamma individerna.

Förslaget finns här. Men den texten är enligt ministrarna Ask och Billström bara ett av flera lika ointressanta diskussionsunderlag. Själva programmet försvarar de med att ingen vet vad som ska ingå i det!
Häpp! Om ingen vet något förrän det ska antas i december, hur ska då den demokratiska förankringen gå till?

Enligt Europaportalen är det ändå att betrakta som fakta att följande punkter kommer att ingå:
- Utbytesprogram för polis och åklagare i EU
- Bättre informationsutbyte mellan polismyndigheter
- Mer solidaritet mellan länder i flyktingmottagande
- Mer resurser till forskning om säkerhetsteknologi

Sommar

Den 20 juli var det Erik Axel Karlfeldts födelsedag, den store högsommardiktaren.
Här ett utdrag ur Bysantinsk sensommar, ett stycke i hans anda

Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagrarna spelar i lövslyet
över ån nästan stilla.
Sjösystemen mäktar.
Sista dagen, lugna draget
Mäktig dräktig
är Hon ännu

Inte en tanke på abdikation
inte ännu.
Dagspelet har jag,
rönnbrandens imperium
tungelkrönt kräftmörker
ståtande slåtter.
I vallmodrömmens gravallvar
sväller Hennes hallon ännu
tyst och inom sig
De som inte hör äpplena mogna
de hör inte.

ur Möjligt land -01

Vänskap bland mandariner

På Hedemoras eminenta bibliotek fick jag tag på Eva Franchells Väninnan, boken som berättar om tio år i Anna Lindhs närhet, även under det förfärliga mordet. Att kritisera en bok skriven om en mördad vän känns grinigt, så jag begränsar mig till ett nåja. Enligt min mening är helheten är inte riktigt lyckad.

Däremot finns det detaljer som vi inte skulle få veta på annat sätt, och Franchell har hållit sig ovanför skvallernivån, är journalistiskt korrekt i den mån jag nu kan bedöma det.

Ett stycke jag inte glömmer är när det framgår att Göran Persson systematiskt höll sina underlydande på tå genom att vifta med boken där han antecknade plus och minus i deras karaktärer och prestationer.
En bra chef kan fördela uppgifter och hålla ordning på de anställda utan psykningar. Enbart triumfatorn behöver underställda som ska bindas upp genom hemliga hot.
Föreställ dig den mannen som ledare under en mindre nogräknad, sämre kontrollerad regim...

En stämning som är mer svårgripbar är hur SAP:s mandariner ser på (sin) makt och maktutövning: det är en tekniskt avancerad problemlösning som automatiskt tillkommer dem som i en sluten miljö fostrat varandra till det.
Inom borgerskapet är detdär rundgången av självbekräftelse en självklarhet. Men inom arbetarrörelsen, vars mål en gång var förändring, är den en styggelse. Möjligen är det därför de i fräckt uppkomlingsnit stoltserar med den. Något som gör mig alltmer tvivlande till hur vänstern någonsin ska kunna regera tillsammans med denna konstruerade elit.

Boken skildrar ett revir runt regeringen, där allt och ingenting är politik. Franchell själv utropar stolt efter några månader som infoarbetare i en valrörelse att nu, nu är hon politiker! När hon slutat i Rosenbad saknar hon förståeligt nog sitt intensiva yrkesliv med dess konflikter och resor, men trots att hon vare sig knapptryckt i plenum eller eldat medborgarna med sina tal kallar hon det sitt liv "i politiken", ett liv där hon tyckte sig ha makt när hon servade Lindh med underlag.

En anställd kan naturligtvis påverka. Annars räckte det med en sökmotor.
Men anställd är inte förtroendevald!
Fackföreningsrörelsen vet det. Hoppas jag.
Mitt eget parti har den insikten. Hoppas jag.

Att allmänheten rör ihop begreppen är lätt gjort sett från utsidan, men det stärker enbart politikerföraktet om alla som haft något i en valrörelse att göra beskriver sig som "vi" med innegänget och skyltar med att de ingår i en liten elit som byter positioner med varandra.
Det heter förtroendevald. Det ska finnas skäl för det.

Boken recenserades i SvD i januari

Nya avslöjanden!

Altstadt klipper till så det ryker! När Eberhard avslöjas som idisslare (svenskarna är bortskämda och får inte tänka) bör alla populistiska jämlikhetsmotståndare huka sig.
Inte för att jag läst Eberhard. Det räcker med citat som ”Vi skattar bort i stort sett allt vi tjänar” för att jag ska avfärda författaren som okunnig bondfångare. Eftersom jag inte skattar bort allt jag tjänar och inte känner någon som gör det, är det tydligt att Eberhard ute efter något annat när han vill dra in mig i sitt utarmade tanketomma ”vi”.
Även Björnbrum kommenterar.

Annan rolig artikel var den i DN om överklassarna som leker med maten - de champagnesprutande turisterna som inte vill se snickare bli kung i baren. Mer sådant! Överklassen är sorgligt obeforskad och minst av allt tillräckligt skandaliserad. Men tror fortfarande att det är de som vet hur man uppför sig! Det ingen ser har ingen ont av - och ingen är alla vi andra. Vi som njuter av ett glas god champagne någon högtidsdag...

Inte ens konservatismen var bättre förr

Värdekonservatism blev plötsligt inne, konstaterar Elise Claeson belåtet, och avrundar sin KD-hyllning med att konservatism dessutom vinner val! En upptäckt som dessvärre gjordes redan i september -06: att reaktionen söker stöd hos de oroliga medborgare som inte hittat annan trygghet än nostalgin.
Men ängslans längtan kan leda alldeles åt helvete.
Ty de bullbakande mödrarna i det goda gamla bullerbylandet har alltid en motvikt, en negation. ”För länge sedan i fattigdomens dagar” som Astrid Lindgren skrev.

En mer vaken tänkare är Lena Andersson som med befriande klarsyn upplyser om att konservatismen alltid ter sig bättre i samtiden än efterhand, att vi ska vara glada att någon tänker och ifrågasätter gängse normer, och att vanligheten kan vara farlig.

Det vanliga, det upprepade, vardagens instängdhet, normala små fördomar som inte ens syns.
Kirche Kinder Küche hade också sin bakåtblickande lockelse.
På dem byggdes det farligaste samhälle som någonsin funnits.


Bara rent apropå förslaget om abortregister, som Marita Engström bloggat utmärkt om!

Harry Potter och barnuppfostran

Mugglarna på Aftonbladet är på hugget och har inom en vecka två kolumner där Harry Potters värld analyseras.
Båda riktigt roliga.
Att det finns all anledning att granska magiska fenomen framgår av den lilla blänkaren om rekordmiljonerna som redan intjänats på senaste filmen. Visst gillade jag den, men kanske inte mer än alla andra premiärer någonsin.

En av de saker jag gillar är att barn och vuxna kan arbeta tillsammans för ett gemensamt mål. Oerhört ovanligt i barnlitteraturen, där de vuxna antingen är oförståndigt elaka eller har funktionen av deus-ex-machina, liksom i vuxenlitteraturen där barnen är attribut på gott och ont i det riktiga livet.

För att inte tala om i verkligheten där det går ut på att gulla eller skälla. Men barn blir inte sockerdrogade skojvåldskonsumenter om vi inte dompterar dem med det betet. Det ska inte behövas en alltigenom magisk värld för att de ska ha en uppgift.

- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park!

Stolt utan klichéer

Mona Sahlin mer hetero än Obama, det är resultatet av ett mystiskt litet twitter-test. När jag testar godkänns jag eftersom jag inte använder klichéartade ord.
Nej verkligen! Men har svårt att få ihop det med min sexuella läggning eller queerinställning.

”Exempel på typiska heteroord är husvagn och camping, icke-hetero är till exempel ordet schlager” säger en Pride-arrangör. Mycket möjligt? Men de uppräknade orden är inga klichéer i sig själva utan används här som livsstilsstereotyper, och detta just av Pride-arrangören.
Shit pomfritt däremot, och me like – klar klichévarning. Liksom fokusera fokusera fokusera. Samt förstås ”varning” i uttryck som kliché-varning.

Men årets Pride-tema är Hetero som ska visa på heteronormens konsekvenser, vilket sannerligen behövs. Den börjar 27 juli.


Här i Dalarna är julis begivenheter marknader, spelmansstämmor och bilkryssning (cruising). Jag råkade hamna på det senare med en karavan av fantastiska gamla USA-bilar och en och annan tramp-Saab. Etanolbränsle var närmast ett skällsord i sammanhanget, och den pigge presentatören utropade ideligen ”Kitt banan!” när han fick syn på ett riktigt fränt arsel (= snyggt designad bakvagn). Den svadan var det minst klichéiga jag hört på länge.

Som stereotypiker vore det lätt att tro att hela folkfesten var en enda hetero-pride, men faktum är - jag vet inte. De elva procenten gäller nog även där.

Kitt banan, här har det varit riktigt fränt badväder hela dagen!

Stolthet och fördom - pride and prejudice

På Bajens fans hemsida* finns ett ovanligt barnsligt brev som uppmanar Hammarby till att inte ställa upp i Stockholms Pride-festival. (Tack till Nathalie för tipset.) Fanklubben som skrivit är noga med att påpeka att deras ståndpunkt inte är moralisk - och visar därmed att de tror att homo- bi- och transsexualitet är en moralfråga. Vad deras ståndpunkt går ut på är att klubben inte ska göra politiska ställningstaganden - och därmed visar de att de tror att mänskliga rättigheter är en politiskt kontroversiell fråga.

Vilken smörja. Men det finns även politiker som har svårt att sortera.

Exempelvis den bloggande kristdemokrat som kläckt meningen:
Ja till ”alla” människors lika värde.
Begrunda det.

För några år sedan drev jag en antirasistisk sajt som hette Alla-betyder-alla. Det visade sig vara en svårare mening än jag trott. Somliga kan inte riktigt acceptera FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna – alltså ta in att ALLA betyder ALLA.
Varje gång.
Utan inskränkning.

Vad kristdemokraten menar med ”alla” människor vill jag inte ens gissa. Men Alliansfritt Sverige som gjorde fyndet jämför med det tankeväckande alternativet:
Ja till alla ”människors” lika värde…
Intressant, eller hur?

För att vara småtråkig språkvårdare: kristdemokraten rubricerar blogginlägget som att det är funderingar ”i nuläget”. Alltså har han bara lite svårt för korrekt applicering av citattecken.
Så hur kom det sig att markeringen hamnade på ”alla”? Istället för på ”människor”?

Så taskig brukar jag inte vara. Men ”nångång” kan det väl ”passera”?

(*alltså inte Hammarby IF, vilket min första version fick det att låta som)

Man måste inte vara republikan, men det underlättar

Man måste inte verkligen inte vara republikan för att vilja bevara den fria rörligheten i nationalstadsparken Haga.
Men det gör det tydligen lättare att se riskerna med en prinsessbosättning.

Jag föreställde mig att även rojalister ville ut och ströva, leka, flörta och fika i stadens grönområden. Tänkte att det borde vara ännu roligare för dem i ett område fullt av kungliga minnen. Jag missade en sak: för rojalisterna är prinsessans trivsel överordnat intresse!
Gärna en promenad i parken. Vi ska inte vara ivägen. Vad trevligt att få stå och titta på staketet!

Inte ett ord hittills har jag hört om de bernadotteska transporterna. Var ska tjänstebilarna och säkerhetsfolket köra? Får vi behålla gångstigarna - eller ska Victoria verkligen vänta på buss 515?

Jag trodde också att oppositionspolitikerna i Solna skulle reagera på frågor om miljö, kultur och demokrati i hemkommunen. Men nääe. En av socialdemokraterna välkomnar ”barnfamiljen” och är mest bekymrad över att familjen Bernadotte inte ska få förskoleplats!

Namnlista för påskrift: Haga ska vara park

Idag var Politik och poesi med i SvD:s bloggcitat. Inte mer än rätt så ofta som tidningen citeras här!

Modig förlorare mot myglarna

Vänsterns Eva-Britt Svensson fick 89 röster mot 555 i valet av ny talman i EU-parlamentet.
En liten siffra som tyder på stort mod.
Eva-Britt ställde upp för att fästa uppmärksamhet vid att valet var riggat. De konservativa och EU:s socialdemokrater har gjort upp om att dela på posten.
Det får vi reda på idag, när allt är klart.
Av någon anledning vill gam-media inte rapportera om myglet bland unionspamparna.

En fråga till sossarna i Sverige: skulle ni lika gärna slumpa bort högstatusutnämningar här i landet om borgarna lovade att dela med sig efter halva tiden?
Eller känns det tryggare inom unionsinstitutionerna. Där ingenting någonsin märks...

Sic itur as astra har bloggat

Hurra för mer pengar åt dem som har!

En jublande Corazza Bildt vars livs dröm det är att tjäna 86000/månaden, det är vad SvD tycker är en passande nyhet idag.

Idag när talmansvalet äger rum och Eva-Britt Svensson, svensk vänsterpartist, kandiderar.

Ynkligt av media att inte berätta.

Ynkligt av sossarna att hellre stöda de konservativa. Men förklaringen kommer senare, alltså ett inlägg oppåt...

foto: Öberg, SvD

Demo mot Stockholmsprogrammet

Nu i veckan samlas inrikes- och justitieministrar från hela EU i Stockholm för ett toppmöte vars mål är ett nytt säkerhetsprogram – ”Stockholmsprogrammet”.

Syftet med programmet är att stärka polis- och säkerhetsarbetet inom EU i kampen mot terrorism och organiserad kriminalitet. Metoden är förstås ökad övervakning och förföljelse av unionens medborgare.
På förslagslistan finns ett centralt befolkningsregister, och förfinade övervakningsinstrument för att kontrollera internet bl.a. med hjälp av detaljerade ”profiler” där information om människors politiska och privata liv effektivt kan samlas.
Stockholmsprogrammet avser också att förstärka gränskontrollerna, trots att tusentals människor dör redan idag då de försöker ta sig förbi murarna runt Festung Europa, samt att upprusta militärt för att redan i ursprungslandet hindra människor från att emigrera. Nya fångläger för flyktingar ska också byggas i EU:s gränsstater.

Stockholmsprogrammet innebär ett allvarligt hot mot immigranter och kan ses som en del av den rasistiska offensiven mot ”de andra” i hela Europa. Åtgärderna kan också ge större möjligheter för de rika att genom militär eller polis hejda dem som utmanar deras intressen, liksom det minskar medborgarnas integritet som bl.a. Expressen skriver.

Nätverket mot Rasism och Aktion mot Deportation samlar till demonstration onsdag 15 juli. Mötesplatsen är Södermalmstorg / Slussen kl 17. Parollerna är:
För inre och yttre frihet!
Stoppa Stockholmsprogrammet!

Alliansfritt Sverige och Kulturbloggen har också skrivit

Ohly vågar

Äntligen!
Den första kända politiker som vågar yttra sig kritiskt om prinsessbosättningen i Haga är Vänsterpartiets Lars Ohly. Dels vänder han sig emot att Victoria Bernadotte inte får betala sitt boende själv när hon nu faktiskt har råd med det, dels tar han upp riskerna med minskad tillgänglighet i parken.

Beskedet som Ohly får från ståthållaren på Stockholms slott är att det blir fortsatt promenadväg längs Brunnsviken. Fantastiskt - om det går att hålla.
Ekegren, folkpartistiskt kommunalråd i Solna, ser diskussionen om Hagaparken som en del av monarki-republik-frågan. Det är naturligtvis svårt att undvika en sådan vinklig eftersom det är en djupt odemokratisk institution vi har att göra med. Men huvudsakligen är det en miljö- och demokratifråga. Även om kungamakten för rojalisterna är av överordnat intresse.
"Det stora flertalet är givetvis oerhört positiva" säger kommunalrådet. Det tror jag säkert. Inte ens i dessa jakttider på terrorister verkar det som om folk tänker på säkerhetsaspekten. Men varför säger Ekegren "givetvis"? Det betyder att om han tycker det är bra, tycker givetvis alla andra det också...

Andra bloggar är Johannes och Stockholmsvänstern

Och så finns namnlistan Haga ska vara park för påskrift

Sverige är fantastiskt för en del

Känner du igen den? Det är logon för Sveriges ordförandeskap i EU och bör vara mer än bekant - den är nämligen något för oss svenskar att samlas kring, enligt minister Malmström enligt Flamman.

I logons manual står att den är grundstenen för visuell identitet. På något mystiskt grafiskt vis sammankopplar den nordiska ljusfenomen med öppenhet och transparens.

Kort sagt, de tar i så de spricker. Om nu Sverige är så fantastiskt, varför ägnas inte vänsterns Eva-Britt Svenssons kandidatur till talman i EU-parlamentet någon som helst uppmärksamhet?

- - -
I dagens sommarprogram talade Birgitta, Victoria Bernadottes faster, om hur trevligt det ska bli när prinsessparet flyttar in i Haga slott. Sommarprogrammet karaktäriseras av generöst tilltagen talartid, ingen polemik, inga debattfrågor. När någon säger det oväntade blir det lyssnarstorm, men intrånget i nationalstadsparken verkar inte vara någon debattfråga.

Prinsessan Birgitta har i alla år varit välkommen att promenera eller picknicka med oss andra i Haga, bara hon håller golfklubban i styr. Hotbilden mot henne kan inte heller vara överväldigande. Men jag vet inte om hon har besökt Haga sedan barnsköterskan Nenne slutade duka saftkalas i lekstugan.
För överklassen är det så att en nationalklenod som alla har glädje av deklasseras.

Både republikanska och rojalistiska föreningen har fått fler medlemmar efter den kungliga förlovningen, och den klassiska rubriksättningen är att Sverige är "splittrat". Det tror jag nu inte. Övervägande delen av folket föredrar detta odemokratiska system. Men jag hade faktistk trott att medborgarna skulle vara lite mer vakna för sin park, sin miljö och sin rörelsefrihet.

Namnlista för Haga som park finns här

Undan, undersåtar!

Victoria Bernadotte och hennes fästman har varit och mätt upp gardiner till Haga slott samt givit besked om vilka ombyggnader de önskar, eftersom slottet är i rätt nedgånget skick invändigt.


När slottet var nytt i början av 1800-talet landade det kungliga kisset i pottor som bars ut av tjänstefolket, men när Victorias fastrar bodde där hade de säkert toa och badrum.


När slottet byggdes om för utländska gäster inreddes det med en hel hop små sovrum med tillhörande pyttetoalett, och antagligen är dessa kvar från 60-talet. Det är förståeligt att ett ungt par i karriären inte vill bo bland ett tjog dvärgtoaletter. Därför kvarstår frågan varför deras hem prompt måste ligga i ett gästgiveri i en välbesökt och älskad park, när det finns flotta bostadsrätter i Solna och eleganta villor på Ekerö.


”Ingen lade märke till de civila polisbilarna som i går smög upp på grusgången utanför Haga slott” enligt Expressen, ty en vardag mitt i juli har förortsborna annat för sig än att häcka i Hagaparken. Annat blir det en söndag i september. Ska poliser och säkerhetsfolk ligga i lämmeltåg på promenadvägarna bland hundar och barnvagnar?


Statens fastighetsverk ser över vilka säkerhetsarrangemang och avspärrningar som krävs, enligt Politik och poesi och Expressen, de enda jag hittills sett skriva om affären. Enligt mejl från SFV är ingenting klart, så därför får vi inget veta. Enligt Expressen är det klart att ett stort område ska avspärras, larmas och kameraövervakas.

När tänker folk reagera? Eller är det som en av kommentatorerna till bloggen sagt: att monarkin liksom fotbollshuliganer får breda ut sig var som helst utan att någon egentligen reagerar?

Namnlista för påskrift finns här

Eva-Britt mot toppen och Hägglund mot kulturen

För den som är intresserad av vad som tilldrar sig inom den europeiska unionen kan jag berätta att Eva-Britt Svensson, Vänsterpartiet, eller i dethär fallet GUE/NGL-gruppen är nominerad till talman av en enig partigrupp. I Bryssel pågår en spännande kampanj inför den 14 juli då valet står mellan Eva-B och en konservativ gubbe.

Svenska media som annars alltid brukar hänga på när det luktar EU har denna gång inte rapporterat ett skit. Utom notisen att chansen att Svensson ska bli vald är liten.
Ja inte ökar chansen om mediauppbackningen i hemlandet sköts av sådana småskurna avundsamma minkar! Men det förstås – det är jobbigt med drivna, socialistiska kärringar som får saker uträttat.

Mer lätthanterliga politiker är till exempel lilltomten Hägglund. I en krönika på Newsmill skriver han om något han kallar ”kulturdekadensen”.
Ett så vedervärdigt ord kan bara ge associationer till ett håll, till de brunas utrensning av entartete Kunst. Men Hägglund verkar inte själv vara säker på vad han menar utan vill helst delge oss sina känslor. Han har upptäckt att kultur är viktigt, och vill att politikerna ska bestämma vilken sorts kultur som är värdefull nog att få stöd. Detta leder honom in på den gamla frågan om litterär kanon, när han låtsas att det finns somliga som vill ”gömma undan kulturskatten.” Finns det inom hela Alliansen inte en infosekreterare som kan få dem att släppa dendär tekniken att tillskriva motståndaren inbillade åsikter?

Hägglund skriver: ”De som ägnar hela eller delar av sina liv åt kulturen bär också med sig en del av vår historia. Det arv som berättar om varifrån vi kommer och vilka vi är. Det knyter ihop historien med nutid och framtid. Den skapar en gemensam identitet och trygghet, men har också förmågan att splittra och skapa oro.”
Det är lite svårt att gissa sig till vad karln vill säga med detta sentimentaliserande av kulturskaparnas samhälleliga sammanhang. Den sista meningen är en truism: kultur väcker känslor och det stämmer att den kan göra just det som står där. Hägglund påstår inte att det ena är bättre än det andra, men med hans allmänt utslätande kulturuppfattning och önskemål om statlig kvalitetsstämpel befarar jag att det är tryggheten han vill ha, inte den oroande konsten.
Så varför inte tillgripa hans egen debatteknik:
Kristdemokraterna vill förbjuda all konst de inte tycker om.
Ha!

Mer om Hägglund hos Utsikt från höjden
Om både Hägglund och Sabuni hos Ola Möller

Verka utan att synas - obeforskad överklass

Avslutade just Pontus Herins: I Djursholm och Tensta kindpussar vi varandra, en underbar titel på en fullt ut läsvärd bok. Herin är ekonomijournalisten från Djursholm som under ettpar år flyttar från innerstan till Tensta för att ta reda på hur det är. Han upptäcker att Tensta är en trevlig boplats men att han ändå trivs bäst ihop med likasinnade. Under tiden som går reflekterar han över klasskillnader, diskriminering, boendemönster och så vidare.


Jag instämmer inte med Herin i allt – i synnerhet inte när han tror sig vara den första som "vågar" diskutera segregationsproblem, vilket bara visar hur lite insatt han var från början. Men hans skildring är sympatiskt öppen och vänder på en del fördomar. Helt klart mest intressant är dock hans bilder av livet i Djursholm.

I Tensta är jag hyfsat hemmastadd och ler åt bekanta namn som om det vore en kändisspalt. Djursholm är nytt för mig, och något som författaren verkligen är väl insatt i. Här blir boken spännande som en djungeltripp: det arroganta isolatet med dess statuskamp och självtillräcklighet samt tonåringarnas fylleexpeditioner och vandalisering… vilket sanslöst ställe! Det är så man får lust att flytta dit ettpar år och skriva en bok.

Men medan Herin kunde skaffa bakgrund till sin Tensta-skildring genom att söka upp politiker, organisationer och forskare, är informationen om Djursholm ringa. När det gäller Tensta, Rinkeby, Rosengård och så vidare finns gott om stoff att ta fram, både vetenskapligt och åsiktsmässigt. Men ifråga om Djursholm, Saltsjöbaden, Vellinge och så vidare finns bara högst privat erfarenhet, så den som överhuvudtaget lyckas skaffa sig en bostad får svårt att få ihop sin bok. Ingen urban- eller IMER-forskning står till buds, inga arkiv med pressklipp. Fina människor lägger man inte under mikroskop.

När ska media och forskarsamhälle börja med saklig granskning av överklassen?
När ska politkerna fråga sig om detdär livet verkligen är nyttigt för dem?
Herin tog sig ur isoleringen om så bara för ettpar år. Vad de andra överklassarna verkar behöva är lite hjälp att komma in i det svenska samhället.

Recension av Herins bok fanns i SvD I april -08

Kalsingar och behå

Förvirrat kåserande om kläder och nakenhet på SvD:s idagsida.
Att ungdomar viker ut sig på nätet är fint, de har tagit makten över sin sexualitet.
Deras mammor däremot bör tänka sig för innan de går med bar mage – tänka på sin ålder och om de verkligen tål att visas upp.
Den äldre generationen ska acceptera att äta lunch i skolmatsalen med utsikt över den yngre generationens kallingar - de har ju fräscha kläder på sig! Att gamla tanter inte ska visa trosorna står inte, men säkert vore det opassande om vi nu kom på den idén.
Mellan raderna går det nämligen att läsa sig till att yngre kroppar är attraktiva för uppvisning på livets hinderbana, medan äldre kroppar inte är det. Med det undantaget att tanter faktiskt får klä sig så valkarna syns. Men inte för att tanterna tycker det är behagligt, utan för att det kan vara lite oväntat sexuellt utmanande!

Föreningen Bara Bröst kan enligt tidningen gå och dra en gammal behå över sig. Bara bröst är otrendigt och vi som ger oss på det kan bli betraktade som ”ganska hopplösa”. För de som har någonting att visa upp, som det heter, de vill vara fiiina och klär på sig till och med i bastun.

Förvirrat ja, men att vi inte klär oss för vår egen skull utan för andras genomsyrar artiklarna.

Försök som omväxling att för ett ögonblick släppa dendär favorittanken att du är ett objekt. Att din mage, dina valkar och ditt uppförande ska granskas och kontrolleras av andra, och att allting går ut på SEX.

Tänk sedan saker som kropp, luft, vatten.
Upplev sådant som frihet, trygghet, rörlighet.
Ge kroppen en chans. Utan andras ögon, begär eller motvilja.

De som vill visa upp sig kan väl sitta och tävla i eleganta baddräktsskärningar för sig själva.
Det var inte för den skull vi gick i simskola!

Dialog och demokrati

Rapporten om politiskt våld som jag skrev om igår finns att ladda ner från BRÅ:s hemsida. Där de skriver något mycket viktigt:
”Extremismens svartvita världsbild med enkla svar på svåra frågor fungerar som en magnet för vissa. Att vuxenvärlden utmanar denna förenklade världsbild är därför viktigt. Genom att föra en dialog med politiska grupperingar, nätverk och ungdomsrörelser som är för dialog och ta dem på allvar kan rekryteringsbasen minska…”
Men idag myntas också i politikens huvudfåra allt fler enkla svar, allt fler svartvita lösningar. Mediaträning betyder bland annat att du ska haspla ur dig en enrading på tre sekunder, ty längre lyssnar inte journalisten.
Om inte vuxna orkar leva i en komplicerad värld, hur kan vi då begära det av unga människor? och allra minst av de som är svikna och utanför i alla händelser.
"Föra dialog" låter lite sävligt, men det finns inget annat sätt. Ju fler som engagerar sig i demokratiska rörelser, desto färre kvar som vågar slå.

- - -
Vad demokrati beträffar har jag ännu inte sett någon konsekvensbeskrivning när det gäller tillgängligheten till Hagaparken nästa sommar. Hänvisad från den ena instansen till den andra hamnade jag på Statens Fastighetsverk, som visserligen svarar (till skillnad från regeringen) men bara kortfattat med att de inga svar har att ge, eftersom ingenting är bestämt ännu.

Med andra ord: när allting redan är klart får vi medborgare säkert med påfallande tydlighet veta vilka stigar vi inte får beträda!

På sin hemsida skriver Statens Fastighetsverk lyriskt om Haga som engelsk park, anlagd med upplevelsen som mål! SFV visar också en karta över de ljudguider som besökarna kan ringa upp från mobilen och sedan följa genom parken, bland annat förbi Haga slott.
Det står inte: Passa på i år!

Nästa år kan det vara försent, då får du stå vid avspärrningen, titta på vakttornen och tänka ”därinne håller dom en levande prinsessa”. För vissa människor är detta en höjdpunkt i livet. Det gör inte alls saken bättre.
Monarkin är fredad från demokrati, och folk trivs med det!

- - -
Glöm inte namnlistan Haga ska vara park! Skriv på och sprid:
http://www.namnlista.se/haga-ska-vara-park