Medelklasstjat i media

Det ser faktiskt ut som om den borgerliga regeringen har ansträngt sig för att bli av med väljare. Dels via myten om det verkliga folket contra politikerna. Dels genom att fackföreningarna angrips och arbetarna splittras. Med sjunkande organisering blir våra gemensamma kontaktytor färre, och var och en sitter för sig själv med medias verklighetsbeskrivning. Och vilken är den? Jo en verklighet där förmögenhetsskatten (som berör en procent av befolkningen) behandlas som en större och farligare fråga än bortslumpandet av hela den offentliga sektorn.

Till medias verklighetsbild hör förstås också fixeringen vid Sverigedemokraterna och upplåtelsen av utrymme för deras dagordning. Den återkommande betoningen av hur viktigt det är att ”ta debatten” fick Mona Sahlin att sätta sig i teve mittemot Åkesson och svara på frågor på hans villkor. Hade hon vägrat, skulle det givit honom seger på walk-over.
Inte i något europeiskt land har demokrater vunnit mediamatchen mot rasister - helt enkelt för att den gjorts omöjlig att vinna.

Idag fortsätter tidningarnas ledarsidor sitt medelklasstjat och råder socialdemokratin att hitta på något fräscht som lockar out-arna (=Odrägliga Urbana Typer).
Att var tredje S-väljare bytte block på grund av Ohly, konstateras i ännu en opinionsundersökning där ett påstående att ta ställning till var om partiet ”representerar mig och min livssituation” - se där ett exempel på den uppsplittrade, privatlivsfixerade synen på politik.
Slutsatsen i artikeln var naturligtvis att S måste vinna tillbaka medelklassväljarna. Som om det inte funnes tillräckligt många partier som fjäskar för dem?
De S-väljare som väljer bort det parti som kallas ”Ohly” har också valt bort Mp, och antagligen är det just de S-väljare som tidningarna annars raljerar friskt med. De som lever i tron på att deras gamla riktiga dominerande socialdemokrati en gång ska komma tillbaka, något som aldrig kommer att hända.
Historien upprepar sig inte, och såväl Mäster Palm som minister Palme är död.

Det är bara att inse att kampen om medelklassen är förlorad. De har fortfarande en möjlighet att klara sig på en privatiserad välfärd, om de får behålla hälsan och jobbet.
Nu handlar det om arbetarklassen! Vi har för många rasister - och alldeles för få socialister.
Det problemet berör någonting mycket större än att man som villaägare kan vara bekymrad över fastighetsskatten.

Har lånat lite från Pelaseyed
Intressant statistik om det fåtal som är var tredje väljare finns hos Arena