Finns inget annat att göra

Inte ska jag påstå att det var klackarna i taket på Vänsterpartiets valvaka. Men vi hoppade glatt till Esteches discoyra kampanjlåt och tackade varandra för en som alltid tuff och rolig valrörelse.

CH Hermansson, 92 år, tidigare partiledare, intervjuades i teve och sammanfattade Alliansens styrka på klart och tydligt marxistiskt vis med att de har den ekonomiska makten, den politiska makten och makten över media.

Tillfrågad om Sverigedemokraternas framgångar påminde CH om att han ju var med redan på 30-talet när nazisterna var en akut risk i svensk politik, och "vad gjorde vi? Vi bekämpade dem! Finns inget annat att göra nu heller."

Finns inget annat att göra! Vänsterpartiets antirasistiske talesperson Kalle Larsson intervjuades också han, och lovade att imorgon startar det breda motståndet. Inte mot Sverigedemokraterna specifikt, som ju får de röster de får, utan motståndet mot rasistiska idéer och förslag hos de borgerliga partierna. Motståndet mot den utveckling som vi sett i Europa där det inom politikens huvudfåra blivit rumsrent att avvisa asylsökande och utvisa romer.

När Ny Demagogi första gången kom in i riksdagen fällde jag kommentaren att det var ett europeiskt val. Att Sverige aldrig så tydligt visat att vi är en del av vår kontinents mörka arv. Inte många förstod eller ville förstå vad jag menade.

Men idag var det flera kamrater som konstaterade att "nu har vi blivit ett vanligt skitland i EU" - ett vanligt skitland med svag socialdemokrati, bristande arbetsrätt, stigande arbetslöshet, ovärdig asylpolitik, starka konservativa underströmmar riktade framförallt mot kvinnor, punkterad välfärd och normaliserad orättvisa.

Finns inget annat att göra än att bekämpa det, som sagt.

Även Approximation ser det som bister EU-anpassning