Småstan mitt i storstan är det tämligen sanningsenliga varumärket för Sundbyberg. Med trävillor i Duvbo och stenkvarter längs Esplanaden
Kvällsljus över Fredsgatan
lördag, mars 03, 2012
Småstäder X: Småstan mitt i storstan
Småstan mitt i storstan är det tämligen sanningsenliga varumärket för Sundbyberg. Med trävillor i Duvbo och stenkvarter längs Esplanaden
Kvällsljus över Fredsgatan
och solljus över mejeriet, numera stekhus.
Politik och poesi återkommer med storstaden eller byn. Husfoton finns det många av.
fredag, mars 02, 2012
Småstäder IX: Hemma i Hedemora
Vy mot Hökartorget. I fonden fd järnhandeln, numera loppis. En tredjedel av stadens krogbestånd till vänster. Som gammal handelsstad försörjer den sig på att medborgarna säljer saker till varandra.
Nedan en vinterpromenad vid boule-torget.
"Wahlmanska", fd badhus, numera konsthall. Ritat av arkitekten L.I. Wahlman som också präglat en del av stadens villabebyggelse.
Många långa vinterpromenader har det blivit på smågatorna i denna blandning av sten- och trästad.
Välkommen hit! Stadshotellet är förtjusande och har bra pub.
Här var småstads-serien tänkt att sluta. Men eftersom gränserna inte är knivskarpa kommer inom kort förorten som är småstad.
måndag, februari 27, 2012
Hen är smart
Om man har vuxit upp i en tradition där ”flickor får fria” vart fjärde år... om man har gått i en skola där magistrarna sa ”akta er idag, killar” på skottdagen... om man än i denna dag serveras berättelser om Mannens Magiska fråga som lyckliggör den drömska kvinnan... om det är så, då är det inte konstigt om man tycker det är dags att vädra ut unkenheten.
Om man är utredare och dagligen brottas med textkonstruktioner som ”varje elev ska fritt få välja vad han/hon vill göra” eller ”personalen måste vara uppmärksamma på barnet om det är trött” eller ”här kan en flicka eller en pojke hitta den träning som passar henne/honom” eller andra otympligheter, då är det inte konstigt att ordet ”hen” allt oftare kommer till användning.
Dessa två situationer har inte så mycket med varandra att göra. Det tycks finnas en beröringsskräck för ordet ”hen”, som om ett nytt pronomen kunde slita genitalierna från barnen. När det istället handlar om något så torrt som smart språkbruk.
Om detta skriver Mer vänster i Uppsala.
Sedan kan det, som sagt, vara högeligen önskvärt och angeläget att kasta ut könsstereotyperna genom fönstret och ge ungarna chansen till en gränssprängande utveckling. Men för det räcker inga nyord, då är det nytt handlande som behövs.
Om man är utredare och dagligen brottas med textkonstruktioner som ”varje elev ska fritt få välja vad han/hon vill göra” eller ”personalen måste vara uppmärksamma på barnet om det är trött” eller ”här kan en flicka eller en pojke hitta den träning som passar henne/honom” eller andra otympligheter, då är det inte konstigt att ordet ”hen” allt oftare kommer till användning.
Dessa två situationer har inte så mycket med varandra att göra. Det tycks finnas en beröringsskräck för ordet ”hen”, som om ett nytt pronomen kunde slita genitalierna från barnen. När det istället handlar om något så torrt som smart språkbruk.
Om detta skriver Mer vänster i Uppsala.
Sedan kan det, som sagt, vara högeligen önskvärt och angeläget att kasta ut könsstereotyperna genom fönstret och ge ungarna chansen till en gränssprängande utveckling. Men för det räcker inga nyord, då är det nytt handlande som behövs.
söndag, februari 26, 2012
Småstäder VIII: Arkitektur
Sundsvalls stadshus. Sekelskiftesromantik. Gör sig bäst i snö, det var säkert uttänkt.
Ännu mer härlig nationalromantik på Varbergs kallbadhus. Klippor, naket, friluftsliv så in i Norden!
Uppsala är kanske ingen småstad. Men det bästa exempel på 60-talets så kallade tårtpapper i centrum. Antagligen var det konsumhus en gång...
Nu vet ni inte var ni är, men det är Sandviken. Arbetarbostäder ritade av Erskine. Kanske inte vackert, men kul!
Vem som ritat blå lådan i Avesta behöver du inte fundera på. Det står på huset. Hans hus. fredag, februari 24, 2012
Småstäder VII: Rörelser
De små städerna står inte stilla. De skulle inte alls ha varit städer om där inte funnits en rörelse. Butiker, verkstäder, mötesplatser var den lilla stadens hjärta.
Det rundade konditoriet finns i Smålandsstenar
Alla fantasier om överklassens utsvävningar försvinner i centrala Falsterbo
Men det är tveksamt om mjölkcentralen i Eskilstuna ännu bidrar till folkförsörjningen
Minns ni såna här bensinmackar med verkstad? I ett gathörn, under tak. Här i Gävle. Bensin får man inte hantera i innerstan, men längst in finns ett kontor
För snart femtio år sedan var det här de stackars värnpliktiga drack sprit och spelade bort dagpenningen på poker. Hotel Appelbergs, synden i Sollefteå
Det rundade konditoriet finns i Smålandsstenar
Alla fantasier om överklassens utsvävningar försvinner i centrala Falsterbo
Men det är tveksamt om mjölkcentralen i Eskilstuna ännu bidrar till folkförsörjningen
Minns ni såna här bensinmackar med verkstad? I ett gathörn, under tak. Här i Gävle. Bensin får man inte hantera i innerstan, men längst in finns ett kontor
För snart femtio år sedan var det här de stackars värnpliktiga drack sprit och spelade bort dagpenningen på poker. Hotel Appelbergs, synden i Sollefteå
torsdag, februari 23, 2012
Kronprinsessan, Ranelid och mosen
Av alla ställen: Solna-mos. I denna eminenta fejan-grupp fick jag reda på att den nya tronföljaren är född.
Det enda försonande i denna monarkistiska pr-yra var: Solna-mos.
Fast ett sådant kommer flickebarnet aldrig att bli, hur mycket hennes föräldrar än har gått och och bara råkat få ett privatslott i solnabornas egen park.
Den ungen kommer inte att gå i Tallbackaskolan. Hon kommer inte att dricka öl på Fontänen eller Jensens hörna, som inte längre finns, men hon kommer inte heller att dricka öl någonstans där mosen häckar idag. Hon kommer inte ens att ha picknick i Haga med grillkyckling och rosévin, iallafall inte utanför den bernadotteska muren. Hon kommer inte att rida i Huvudsta stall utan på någon ridskola som vi inte ens vet namnet på, och hon kommer inte att ha en aning om hur kvällssolen glöder i de gamla hyreshusen (ursäkta, bostadsrätterna) längs Råsundavägen, för dem kommer hon bara att åka förbi i bil på väg till statsbesök i Oslo.
Stackars barn. Att inte få bli ett Solna-mos!
Resten är bara skit. De oseriösa tidningarna slår rekord i klockslag för värkarna och bebisens vikt. De seriösa ägnar sig åt Allvarliga Konstitutionella Frågor. Som att barnets mor riskerar att slå kungen i popularitet.
Försök själv att urskilja det konstitutionella i den frågan. Nu är också grundlagen en popularitetstävling.
Apropå något helt annat skriver en krönikör att “samtiden måste vara en konstinstallation”.
Precis så känns det när alienationen slår i taket. Krönikören är inne på Ranelids framträdande, att han dödat mellot vilket jag inte tror. Däremot blir jag störd av att en författare med lysande karriär inte kan fullfölja en författares enda plikt inför gud och samtiden: att skriva en bra text.
Vill man hellre göra något annat än att vara författare finns massor med mindre intressanta yrken att välja på. Men vill man vara författare är man skyldig att skriva bra texter. Det finns inget annat.
Men om man vill vara till exempel kronprinsessa så får man inte det. Det är bara en som får, och är det så att hon inte vill har hon inte mycket att välja på för det skulle bli både grundlagskomplikationer och pinsamheter, och vilket är i dagens samhälle värst?
Vi andra tycks inte heller ha mycket att välja på, det inskärps av såväl konstitutionella som populära rubriker. I landet som berömmer sig av frigjord modernitet upprepas ideligen att ALLA nu gläder sig åt barnbarnet Bernadotte.
Om alla gör det innefattar det alla vi som tydligen inte har några egna liv, alla som tycker att Arena-frågan eller bristen på parkeringsplatser vid Karolinska eller omvandlingen till bostadsrätter är viktigare i Solna - eller som menar att jobbet som tar slut i övermorgon eller den egna bebisens vikt är viktigare frågor i de rubrikfria liv som vi ändå lever.
Skit och alienation, eller konstinstallation.
Leve republiken!
Leve Solna-mosen!
Haga ska vara park!
Det enda försonande i denna monarkistiska pr-yra var: Solna-mos.
Fast ett sådant kommer flickebarnet aldrig att bli, hur mycket hennes föräldrar än har gått och och bara råkat få ett privatslott i solnabornas egen park.
Den ungen kommer inte att gå i Tallbackaskolan. Hon kommer inte att dricka öl på Fontänen eller Jensens hörna, som inte längre finns, men hon kommer inte heller att dricka öl någonstans där mosen häckar idag. Hon kommer inte ens att ha picknick i Haga med grillkyckling och rosévin, iallafall inte utanför den bernadotteska muren. Hon kommer inte att rida i Huvudsta stall utan på någon ridskola som vi inte ens vet namnet på, och hon kommer inte att ha en aning om hur kvällssolen glöder i de gamla hyreshusen (ursäkta, bostadsrätterna) längs Råsundavägen, för dem kommer hon bara att åka förbi i bil på väg till statsbesök i Oslo.
Stackars barn. Att inte få bli ett Solna-mos!
Resten är bara skit. De oseriösa tidningarna slår rekord i klockslag för värkarna och bebisens vikt. De seriösa ägnar sig åt Allvarliga Konstitutionella Frågor. Som att barnets mor riskerar att slå kungen i popularitet.
Försök själv att urskilja det konstitutionella i den frågan. Nu är också grundlagen en popularitetstävling.
Apropå något helt annat skriver en krönikör att “samtiden måste vara en konstinstallation”.
Precis så känns det när alienationen slår i taket. Krönikören är inne på Ranelids framträdande, att han dödat mellot vilket jag inte tror. Däremot blir jag störd av att en författare med lysande karriär inte kan fullfölja en författares enda plikt inför gud och samtiden: att skriva en bra text.
Vill man hellre göra något annat än att vara författare finns massor med mindre intressanta yrken att välja på. Men vill man vara författare är man skyldig att skriva bra texter. Det finns inget annat.
Men om man vill vara till exempel kronprinsessa så får man inte det. Det är bara en som får, och är det så att hon inte vill har hon inte mycket att välja på för det skulle bli både grundlagskomplikationer och pinsamheter, och vilket är i dagens samhälle värst?
Vi andra tycks inte heller ha mycket att välja på, det inskärps av såväl konstitutionella som populära rubriker. I landet som berömmer sig av frigjord modernitet upprepas ideligen att ALLA nu gläder sig åt barnbarnet Bernadotte.
Om alla gör det innefattar det alla vi som tydligen inte har några egna liv, alla som tycker att Arena-frågan eller bristen på parkeringsplatser vid Karolinska eller omvandlingen till bostadsrätter är viktigare i Solna - eller som menar att jobbet som tar slut i övermorgon eller den egna bebisens vikt är viktigare frågor i de rubrikfria liv som vi ändå lever.
Skit och alienation, eller konstinstallation.
Leve republiken!
Leve Solna-mosen!
Haga ska vara park!
onsdag, februari 22, 2012
Småstäder VI: Ganska fult
Från det söta till det fula. Städer liksom människor gör sig bäst i viss vinkel.
Höghuset i Örebro är ett gott exempel på centrum från 60-talet - ingen skönhetssyn.
Så tråkigt kan det vara i Sala
Är det Norman Bates hotell? Eller bara en villa i Bollnäs?
Avesta har träkvarter och konst i gamla verket. Och så detta. Oklart varför. 
Inte ens hemma i Hedemora är allting vackert.
Inte ens hemma i Hedemora är allting vackert.söndag, februari 19, 2012
Vakna!
"Hela Sverige har vaknat" sa Björklund när han insåg att profitmotivet inte är det mest pedagogiska drivkraften i en skola.
Något vänstern hittils tutat om för dem som sov.
När Björklund vaknar, vaknar Sverige. Ack, om det bara vore så väl. Men det var bara ett utslag av världsfrånvänd narcissism. Hans Allianskolleger sover fortfarande.
Ska vi slå vad: om en lagändring kommer till stånd, då kommer Björklund att ha "räddat" skolan.
En björklundare till finns här!
Något vänstern hittils tutat om för dem som sov.
När Björklund vaknar, vaknar Sverige. Ack, om det bara vore så väl. Men det var bara ett utslag av världsfrånvänd narcissism. Hans Allianskolleger sover fortfarande.
Ska vi slå vad: om en lagändring kommer till stånd, då kommer Björklund att ha "räddat" skolan.
En björklundare till finns här!
lördag, februari 18, 2012
Småstäder V: Trä eller sten, söta är de
Vad vi väntar oss av småstaden är väl framför allt att den ska vara söt.
Som här, Säter.
Eller bara några mil söderut, några månader senare.
Gatan framåt kyrkan, Sala.
På andra sidan Mälaren finner vi Strängnäs.
Nog är trästaden underbar. Det är stenstaden också.
Till exempel torget i Kalmar.
En bit söderut har vi rena överklasschocken: Båstad.
Lika söt är den.
fredag, februari 17, 2012
Småstäder IV: Inte så smått
Höghuset i Kalmar liknar rena storstaden.
Gamla bakgårdar har en säregen charm oavsett stadens storlek. Ovan, Linköping.
Undrar om detta hörn i Höganäs ännu finns kvar, det är nog femton år sedan.
Nedan, Halmstad.
Storstaden i norr: ständigt detta Sundsvall!
Storstaden i norr: ständigt detta Sundsvall!
onsdag, februari 15, 2012
Småstäder III: nybyggen
Denhär träkåken i Falun är inte ny idag. Men den var det en gång.
Nyheterna i Hudiksvall kan vara från 1960- eller -70tal.
Mer imposanta är skyskraporna i Västerås...
liksom kustbebyggelsen i Sundsvall.
En riktig pärla - biblioteket i Halmstad.
Spelad dumhet att beskriva handfallen vänster
Avsiktlig dumhet är den värsta sorten. I denna gren excellerar idag SvD:s ledarskribent. Enligt honom står vänstern handfallen inför den bristande integrationen, saknar politisk strategi och vägrar delta i konstruktiv debatt.
Vänsterns politiska strategi står alla fritt att ta del av. För den som är intresserad, alltså. Under de senaste åren: Integrationspolitisk plattform, uttalandet Nolltolerans mot rasism och rapporten Integrera även den vita överklassen. Den intresserade kan också lyssna till Kalle Larsson eller Christina Höj Larsen, med flera, i riksdags- och andra debatter.
Det står borgarmedia fritt att avstå från detta. Eller föralldel att tro att det inte finns. Men en storkommentator på ledarsida bör ha skaffat sig viss överblick. Att söka rätt på länkarna här ingår i hans jobb. Inte i mitt!
Det som vållade skribentens partiella blindhet var en artikel av Maria Sveland som Politik och poesi tidigare kommenterat. Texten var delvis problematisk (inte minst redaktionellt) men måste ha fyllt en funktion då den fick Rothstein att publicera en retrospektiv krönika av vad vänstern borde; nämligen göra idag vad (S) gjorde igår.
Så nu är det vårt ansvar att vara socialdemokrater också, eftersom de inte är det själva. Hos (S) kan man tala om brist på strategier i både det ena och andra. Men det är en annan fråga.
Åter till Sveland - på SvD låter det som att det är hon som är vänstern?
Ja, jag vet då inte. Hon är journalist och feministisk debattör. Partitillhörighet okänd, och då har jag kollat både wikipedia och hennes hemsida.
Det var alltså en spretig debattartikel som fick en ledande ledarskribent att ta tillfället att bekantgöra att vänstern ekar av tomhet.
Sveland kunde ha skrivit mer lösningsinriktat, men det är inte hennes uppgift att göra det. Det är politikers uppgift. Vänsterpolitiken finns, om än aldrig så liten.
SvD kunde ha skrivit mer insiktsfullt, men valde spelad ignorans.
Det kan aldrig vara dess uppgift.
Vänsterns politiska strategi står alla fritt att ta del av. För den som är intresserad, alltså. Under de senaste åren: Integrationspolitisk plattform, uttalandet Nolltolerans mot rasism och rapporten Integrera även den vita överklassen. Den intresserade kan också lyssna till Kalle Larsson eller Christina Höj Larsen, med flera, i riksdags- och andra debatter.
Det står borgarmedia fritt att avstå från detta. Eller föralldel att tro att det inte finns. Men en storkommentator på ledarsida bör ha skaffat sig viss överblick. Att söka rätt på länkarna här ingår i hans jobb. Inte i mitt!
Det som vållade skribentens partiella blindhet var en artikel av Maria Sveland som Politik och poesi tidigare kommenterat. Texten var delvis problematisk (inte minst redaktionellt) men måste ha fyllt en funktion då den fick Rothstein att publicera en retrospektiv krönika av vad vänstern borde; nämligen göra idag vad (S) gjorde igår.
Så nu är det vårt ansvar att vara socialdemokrater också, eftersom de inte är det själva. Hos (S) kan man tala om brist på strategier i både det ena och andra. Men det är en annan fråga.
Åter till Sveland - på SvD låter det som att det är hon som är vänstern?
Ja, jag vet då inte. Hon är journalist och feministisk debattör. Partitillhörighet okänd, och då har jag kollat både wikipedia och hennes hemsida.
Det var alltså en spretig debattartikel som fick en ledande ledarskribent att ta tillfället att bekantgöra att vänstern ekar av tomhet.
Sveland kunde ha skrivit mer lösningsinriktat, men det är inte hennes uppgift att göra det. Det är politikers uppgift. Vänsterpolitiken finns, om än aldrig så liten.
SvD kunde ha skrivit mer insiktsfullt, men valde spelad ignorans.
Det kan aldrig vara dess uppgift.
måndag, februari 13, 2012
Kväll i inlandet
Det har inte på länge varit poesi i Politik och poesi. Men apropå småstadsserien...
Kväll i inlandet*
Gatan gåtan låst i sten
sammanfogad grånads massa, tyngd utan skarv
av allt som hade varit
Röster orörligt i hörnen
mellanrummens fotklapper, ekolös tystnad
i förra somrars heta granit
Vad denhär staden behöver:
Flodens rörlighet, grågrönt grumsig under brospanns slam
den oanvända virveln av möjlighet under längtans isar
Utropet
Vattenvägen
Himlafärgen
är vad staden
i inlandet
om kvällen
saknar utan bitterhet
utan minsta skarv
* ur Manifestation, 2004
Kväll i inlandet*
Gatan gåtan låst i sten
sammanfogad grånads massa, tyngd utan skarv
av allt som hade varit
Röster orörligt i hörnen
mellanrummens fotklapper, ekolös tystnad
i förra somrars heta granit
Vad denhär staden behöver:
Flodens rörlighet, grågrönt grumsig under brospanns slam
den oanvända virveln av möjlighet under längtans isar
Utropet
Vattenvägen
Himlafärgen
är vad staden
i inlandet
om kvällen
saknar utan bitterhet
utan minsta skarv
* ur Manifestation, 2004
söndag, februari 12, 2012
Småstäder II: Sten
Från trästad till stenstad. Mindre städer har ibland finare innerstadskvarter än de stora.
Som här i Halmstad, eller nedan en tidig morgon i Härnösand.
Den klassiska stenstaden är Sundsvall - civilisationens sista utpost på väg norrut?
Den regniga västkusten - här Uddevalla
Tegel är inte sten men ger karaktär. Ystad är fint!
fredag, februari 10, 2012
Småstäder I: trä
När jag avslutade den uppskattade serien om förorten utlovade jag en om småstäder. Efterfrågan har inte varit skriande - men vi kör ändå.
Låt oss börja med den klassiska trästaden. Från norr till söder tur och retur.
Ett regnigt Lysekil - ett hett och vindstilla Östersund
En soltimme mitt på midvinterdagen i Luleå
Kära Hudiksvall, välkomnande i alla väder
Farväl från Filipstad!
Låt oss börja med den klassiska trästaden. Från norr till söder tur och retur.
Ett regnigt Lysekil - ett hett och vindstilla Östersund
En soltimme mitt på midvinterdagen i Luleå
Kära Hudiksvall, välkomnande i alla väder
Farväl från Filipstad!
Röda Korset kan. Högern kan inte.
En stor och djup lättnad. Röda Korset får fortsätta att driva vården av tortyrskadade i Stockholms län. Det är det viktigaste: människor i behov av hjälp kan få den.
En skön triumf: Filippa R och hennes alliansare i landstinget åker dit i förvaltningsrätten. Lag och ordning? Kunskap och ordning? Nej, det förstår de sig inte på.
Ett litet glädjeämne: Om lagen står på rättvisans sida, gör också juristerna det.
Om du glömt, så var det Stockholms läns landsting som genomförde en ny upphandling. Röda Korsets långa erfarenhet och goda rykte förlorade mot ett litet företag som aldrig mött tortyrskadade överhuvudtaget. Det lilla företaget var nämligen billigare och kunde antagligen inte erbjuda vad som krävs.
Orsaken till att förvaltningsrätten nu kan backa hela affären är att politikerna i sitt upphandlingsunderlag hade krävt beprövad erfarenhet från de aktörer som la anbud. Det lilla företaget hade ingen sådan erfarenhet och vann iallafall. Detta var landstingsalliansens fetfel. Deras kallsinnighet inför tortyrskadade är inte i första hand en juridisk fråga.
Förvaltningsrätten har bestämt att det ska göras en ny värdering av anbuden och att det lilla företaget då inte ens får ingå. ”Det innebär i praktiken att Röda Korsets verksamhet räddas” skriver Aftonbladet.
Ett bra beslut! - det var på tiden.
En skön triumf: Filippa R och hennes alliansare i landstinget åker dit i förvaltningsrätten. Lag och ordning? Kunskap och ordning? Nej, det förstår de sig inte på.
Ett litet glädjeämne: Om lagen står på rättvisans sida, gör också juristerna det.
Om du glömt, så var det Stockholms läns landsting som genomförde en ny upphandling. Röda Korsets långa erfarenhet och goda rykte förlorade mot ett litet företag som aldrig mött tortyrskadade överhuvudtaget. Det lilla företaget var nämligen billigare och kunde antagligen inte erbjuda vad som krävs.
Orsaken till att förvaltningsrätten nu kan backa hela affären är att politikerna i sitt upphandlingsunderlag hade krävt beprövad erfarenhet från de aktörer som la anbud. Det lilla företaget hade ingen sådan erfarenhet och vann iallafall. Detta var landstingsalliansens fetfel. Deras kallsinnighet inför tortyrskadade är inte i första hand en juridisk fråga.
Förvaltningsrätten har bestämt att det ska göras en ny värdering av anbuden och att det lilla företaget då inte ens får ingå. ”Det innebär i praktiken att Röda Korsets verksamhet räddas” skriver Aftonbladet.
Ett bra beslut! - det var på tiden.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)