Kalle Larsson (V) har i riksdagen frågat vad den svenska regeringen gör mot förföljelsen av romer i Europa. Han tar upp Neapel-pogromerna och den italienska regeringens uttalanden om ”fördrivning” när romerna jagas ifrån sina tältläger, liksom registrering av romska barn genom fingeravtryck. Larsson sätter detta i samband med säkerhetspolitiken mot illegal immigration som också den syftar till att uppfylla vallöftet om att ”jaga romerna ut ur Italien”.
Eftersom Sveriges regering hittills inte har kritiserat den italienska, frågar Larsson hur nu Sverige inom EU-samarbetet ska ställa krav på att medlemsstaterna efterlever konventionen om de mänskliga rättigheterna?
Larsson får svar av utrikesminister Carl Bildt, som inskärper betydelsen av minoriteters rättigheter och vikten av att leva upp till de överenskomna normerna inom EU. Han upplyser om att regeringen visst inte saknar insikter i den italienska situationen. Man känner bland annat till att Italien tidigt informerat EU-kommissionen om sina planer på folkräkning av laglig och olaglig bosättning. Det visade sig då att folkräkningen alls inte är diskriminerande utifrån EU:s ramverk, eftersom ingen specifik folkgrupp var utpekad.
Men den svenska regeringen ska följa utvecklingen. Den tar nämligen avstånd från diskriminering.
Den gör det helst lite på avstånd, skulle jag vilja tillägga.
lördag, november 08, 2008
fredag, november 07, 2008
Skolkrisen
Skolan nästa krisbransch! utropar Fokus i en artikel om överetableringen av skolor. När lycksökarna ska in och konkurrera på marknaden måste någon slås ut. Kanske en skola nära dig..?
Mer om segregationsspiralen skolor och områden emellan och hur den förstärks av skolvalet kan ni läsa i senaste Invandrare och Minoriteter. Där skriver sociologen Nihad Bunar:
"Valfriheten är ett instrument som hittills har betonat gränsdragningar snarare än gränsöverskridande. Det viktigaste just nu för skolor i mångkulturella områden är att bryta den fysiska, sociala och mentala isoleringen. För detta krävs en skolpolitik som befrämjar skapandet av mötesplatser mellan barn coh ungdomar som växer upp i olika delar av staden, till exempel genom att inrätta gemensamma profiler, ha fler utbyten och gemensamma aktiviteter. Att bussa barn mellan olika skolor eller rita om upptagningsområdena kommer inte att fungera därför att valfriheten öppnar möjligheten för medelklassen att rösta med fötterna och lämna ’integrerade’ skolor. Krasst uttryckt behöver vi en skolpolitik som ger föräldrar och elever med migrationsbakgrund det de efterlyser, nämligen mötesplatser med majoritetsefolkningen, utan att för den delen skrämma bort den breda svenska medelklassen.
Samverkan och samarbete istället för ensidig konkurrens kan vara en bra utgångspunkt i ett perspektivskifte som skolan måste genomgå om den ska präglas av ökad likvärdighet och ha en integrationsroll i samhället.”
(citatet något kortat)
Mer om segregationsspiralen skolor och områden emellan och hur den förstärks av skolvalet kan ni läsa i senaste Invandrare och Minoriteter. Där skriver sociologen Nihad Bunar:
"Valfriheten är ett instrument som hittills har betonat gränsdragningar snarare än gränsöverskridande. Det viktigaste just nu för skolor i mångkulturella områden är att bryta den fysiska, sociala och mentala isoleringen. För detta krävs en skolpolitik som befrämjar skapandet av mötesplatser mellan barn coh ungdomar som växer upp i olika delar av staden, till exempel genom att inrätta gemensamma profiler, ha fler utbyten och gemensamma aktiviteter. Att bussa barn mellan olika skolor eller rita om upptagningsområdena kommer inte att fungera därför att valfriheten öppnar möjligheten för medelklassen att rösta med fötterna och lämna ’integrerade’ skolor. Krasst uttryckt behöver vi en skolpolitik som ger föräldrar och elever med migrationsbakgrund det de efterlyser, nämligen mötesplatser med majoritetsefolkningen, utan att för den delen skrämma bort den breda svenska medelklassen.
Samverkan och samarbete istället för ensidig konkurrens kan vara en bra utgångspunkt i ett perspektivskifte som skolan måste genomgå om den ska präglas av ökad likvärdighet och ha en integrationsroll i samhället.”
(citatet något kortat)
torsdag, november 06, 2008
Babbelteve och halal-hälsning
Har läst hundrasjutton bloggkommentarer till Jinge om hur man bör eller inte bör hälsa korrekt (eller halal). Det borde jag väl ha begripit: det är handslaget som är den stora frågan, inte televisionens innehåll och standard!
Och riksmedia hänger på. SVT1 ikväll kl 22 påannonserar:
”Kan man leva i Sverige och samtidigt vägra att ta folk i hand? Frågan ställdes på sin spets i Halal-tv i måndags. Sedan dess har debatten rasat. Är det ohyfsat och avståndstagande av en muslim att inte inte skaka hand? Eller är det rent av rasistiskt att vilja skaka hand med en muslim? Vem har rätt?”
Låt oss ta det långsamt så att alla televisionshjonen förstår:
1. Ja, man kan leva så i Sverige. Folk har gjort det i flera år och det är inte dödligt.
2. Nej, frågan väcktes i Halal-tv genom ett avslöjande som strängt taget låg utanför programmet. Spetsa till en fråga kan man bara göra under en pågående diskussion. Som i tablåtexten ovan där två beteenden ges kategoriska omdömen.
3. Det är inte någon fruktbar öppning att gå in i en diskussion genom att hårdra en fråga och söka efter vem som har RÄTT.
Detta mediaspråk är under all kritik. Inte konstigt att programmen blir nojsiga och debatterna spårar ur när de inte ens försöker tänka.
För att återgå till hälsningsritualer...
så mycket ohyfsat folk som man möter, har Koran-stödd ohyfs åtminstone en förklaring.
Utvisning till jordhåla skulle jag däremot gärna vilja se av dem som högljutt babblar på tunnelbanan.
Den som avstår från att handhälsa visar sin sorts hyfs inför en för mig ogiltig auktoritet. Jag kan säga att jag blir ledsen, och personen i fråga kan beklaga det, men likväl föredra att behålla sina vanor.
Det kan helt enkelt inte vara någonting så besynnerligt i att vi i ett modernt, rörligt samhälle gör saker annorlunda och stör varandra.
Det kan inte heller komma som en nyhet att människor kan vara ganska besvärliga.
Och riksmedia hänger på. SVT1 ikväll kl 22 påannonserar:
”Kan man leva i Sverige och samtidigt vägra att ta folk i hand? Frågan ställdes på sin spets i Halal-tv i måndags. Sedan dess har debatten rasat. Är det ohyfsat och avståndstagande av en muslim att inte inte skaka hand? Eller är det rent av rasistiskt att vilja skaka hand med en muslim? Vem har rätt?”
Låt oss ta det långsamt så att alla televisionshjonen förstår:
1. Ja, man kan leva så i Sverige. Folk har gjort det i flera år och det är inte dödligt.
2. Nej, frågan väcktes i Halal-tv genom ett avslöjande som strängt taget låg utanför programmet. Spetsa till en fråga kan man bara göra under en pågående diskussion. Som i tablåtexten ovan där två beteenden ges kategoriska omdömen.
3. Det är inte någon fruktbar öppning att gå in i en diskussion genom att hårdra en fråga och söka efter vem som har RÄTT.
Detta mediaspråk är under all kritik. Inte konstigt att programmen blir nojsiga och debatterna spårar ur när de inte ens försöker tänka.
För att återgå till hälsningsritualer...
så mycket ohyfsat folk som man möter, har Koran-stödd ohyfs åtminstone en förklaring.
Utvisning till jordhåla skulle jag däremot gärna vilja se av dem som högljutt babblar på tunnelbanan.
Den som avstår från att handhälsa visar sin sorts hyfs inför en för mig ogiltig auktoritet. Jag kan säga att jag blir ledsen, och personen i fråga kan beklaga det, men likväl föredra att behålla sina vanor.
Det kan helt enkelt inte vara någonting så besynnerligt i att vi i ett modernt, rörligt samhälle gör saker annorlunda och stör varandra.
Det kan inte heller komma som en nyhet att människor kan vara ganska besvärliga.
onsdag, november 05, 2008
Grattis
Grattis Obama! skriver Vänsterpolitik
Min USA-hatande vana trogen blev jag lite sur. Hade inte tänkt mig att de nånsin skulle göra rätt däröver. Men nu gjorde de det, så: Grattis Obama.
Hoppas han håller. Och isåfall att han överlever.
Om ni minns så löd frågan från början: Vad står Förenta Staterna lättast ut med, en svart eller en kvinna?
Min USA-hatande vana trogen blev jag lite sur. Hade inte tänkt mig att de nånsin skulle göra rätt däröver. Men nu gjorde de det, så: Grattis Obama.
Hoppas han håller. Och isåfall att han överlever.
Om ni minns så löd frågan från början: Vad står Förenta Staterna lättast ut med, en svart eller en kvinna?
Om bittra och intelligenta personer
Kielos har ofta en del att säga. Senaste toppformulering var: ”Sen när är det ’bittert’ att prata om jämlikhet? Och om det är bittert, kan inte Mona Sahlin bli lite mer bitter? För att inte tala om Reinfeldt. Bitter är det nya vänster. Tydligen.”
Så är det. En smula kritisk till vinstmaximering? En smula skeptisk till att marknaden löser alla problem? Aha, gammal och bitter.
Jag skulle kalla det någorlunda klarsynt. Men jag är ju gammal och bitter själv. Eller med ett normalt språkbruk, vänster.
Därutöver kommer Kielos med upplysningen att Pär Nuder är intelligent. Minsann - så lät det inte när han skulle presentera EMU och pratade om hur underbart det var för ungdomar i öststaterna att få resa utomlands.
Det verkar faktiskt som om han trodde att vi som lyssnade inte var särskilt intelligenta. Men det är ju ett misstag som vem som helst kan göra..?
Så är det. En smula kritisk till vinstmaximering? En smula skeptisk till att marknaden löser alla problem? Aha, gammal och bitter.
Jag skulle kalla det någorlunda klarsynt. Men jag är ju gammal och bitter själv. Eller med ett normalt språkbruk, vänster.
Därutöver kommer Kielos med upplysningen att Pär Nuder är intelligent. Minsann - så lät det inte när han skulle presentera EMU och pratade om hur underbart det var för ungdomar i öststaterna att få resa utomlands.
Det verkar faktiskt som om han trodde att vi som lyssnade inte var särskilt intelligenta. Men det är ju ett misstag som vem som helst kan göra..?
tisdag, november 04, 2008
Tyst i DN, fnitter i teve = halal?
Vad är det främsta hotet: vänstern, eller fyra år till med en borgerlig regering?
Det frågar sig vänsterföreträdare i Stockholms län i en replik till de lokala s-politiker som försökte sig på ett ultimatum till Ohly.
DN tog inte in repliken. Den saken får vi som vanligt sköta själva.
Eftersom datorn strular passade jag på att se Halal-tv. Det var fnissigt, fjantigt och ytligt som teve brukar. Ett positivt inslag var bilden på en hijab-försedd väderuppläsare. Den gick okommenterad förbi, men faktum är att den dag det går att urskilja någon språklig eller utseendemässig mångfald i den grå raden av nyhetsankare, väderspåmän och frågesportbabblare, den dagen behöver inte särskild halal-tv göras.
Svensson har bloggat
Det frågar sig vänsterföreträdare i Stockholms län i en replik till de lokala s-politiker som försökte sig på ett ultimatum till Ohly.
DN tog inte in repliken. Den saken får vi som vanligt sköta själva.
Eftersom datorn strular passade jag på att se Halal-tv. Det var fnissigt, fjantigt och ytligt som teve brukar. Ett positivt inslag var bilden på en hijab-försedd väderuppläsare. Den gick okommenterad förbi, men faktum är att den dag det går att urskilja någon språklig eller utseendemässig mångfald i den grå raden av nyhetsankare, väderspåmän och frågesportbabblare, den dagen behöver inte särskild halal-tv göras.
Svensson har bloggat
söndag, november 02, 2008
Företagsamhet
Detta är ett test. Har fortfarande datorstrul. Entreprenörshjärtana som reparerade skiten, reparerade inte skiten.
När jag efterfrågade vissa funktioner som inte funktionerade, fick jag till svar:
- Jag kunde väl inte kolla allt det!
Om vi anställda (miss)sköter våra uppdrag på det sättet blir det disciplinåtgärd, kanske en anmälan till högre ort. Måste hålla servicenivån, heter det i offentlig sektor idag.
Kunden har alltid rätt, hette det i privat sektor i förrgår. Man kan bli konservativ för mindre. Liksom företagsam! Gneta som en tok för att skaffa sig en tjänst man betalar för!
Men bloggfunktionen tycks vara igång..?
När jag efterfrågade vissa funktioner som inte funktionerade, fick jag till svar:
- Jag kunde väl inte kolla allt det!
Om vi anställda (miss)sköter våra uppdrag på det sättet blir det disciplinåtgärd, kanske en anmälan till högre ort. Måste hålla servicenivån, heter det i offentlig sektor idag.
Kunden har alltid rätt, hette det i privat sektor i förrgår. Man kan bli konservativ för mindre. Liksom företagsam! Gneta som en tok för att skaffa sig en tjänst man betalar för!
Men bloggfunktionen tycks vara igång..?
torsdag, oktober 30, 2008
Underbar rektor
Lärarfackbasen Metta Fjelkner drar slutsatsen att den berömda Rinkebyskolan inte är värd sina priser. Sen kommer det ut att den inte mindre berömde rektor Ehrstrand själv har tjänat miljoner på föreläsningar, som bisyssla till rektorsuppdraget.
På Rinkebyskolans egen blogg verkar allt frid, fröjd och framgång. Men svidande kritik kommer från Dimitra, och från Mamman ett nyanserat inlägg med påföljande intressant diskussion.
Än jag då - förvånad? Inte alls. Ehrstrand är kapabel att snacka omkull en dörr. Men han har också fått mycket uträttat. En av hans starka sidor är att välja fantastiska medarbetare. De som hållit ställningarna när rektor turnerat runt och varit underbar.
Jo, det var så folk utanför Rinkeby sa: Åhh, känner du dendär underbara rektorn?
Som om vi inte var fler skolledare i byn! Det var på tiden Rinkebyskolan byggdes ut för hundratusentals kronor med modern ”kulturarena”. Men på min skola måste vi ta av barnens pengar för att kunna skaffa det de önskade mest av allt, en skiljevägg i duschen.
Våra visioner om Kunskapens hus, praktiskt-estetiskt lärande och Barnens hus hade inte samma grandiosa dille som Världensbästaskola.
Men framgångarna för den som är bred i käften är noga taget inte snackarens eget fel. I Rinkeby bildade grabbgubbarna den typiska massiva ryggdunkarfronten. Det var klonade kommunalförvaltare: svenska män i samma ålder på samma chefsnivå med samma kavajstuk och samma fixering vid sina egna lekar. De kunde två: bygga förortslego och herre-på-täppan.
En del av dem var hyfsat begåvade, men särskilt underbara var de inte, och att Rinkebyskolan inte är världens bästa kan bara förvåna den som gick på det.
Nu vill jag inte höra talas om att mer pengar ska pumpas in för att rädda Rinkebyskolan (rädda barnens kunskaper eller rektors ansikte?) Den uppgiften har alla vi underbara rektorer att kämpa med - utan vare sig budget eller ryggdunk.
På Rinkebyskolans egen blogg verkar allt frid, fröjd och framgång. Men svidande kritik kommer från Dimitra, och från Mamman ett nyanserat inlägg med påföljande intressant diskussion.
Än jag då - förvånad? Inte alls. Ehrstrand är kapabel att snacka omkull en dörr. Men han har också fått mycket uträttat. En av hans starka sidor är att välja fantastiska medarbetare. De som hållit ställningarna när rektor turnerat runt och varit underbar.
Jo, det var så folk utanför Rinkeby sa: Åhh, känner du dendär underbara rektorn?
Som om vi inte var fler skolledare i byn! Det var på tiden Rinkebyskolan byggdes ut för hundratusentals kronor med modern ”kulturarena”. Men på min skola måste vi ta av barnens pengar för att kunna skaffa det de önskade mest av allt, en skiljevägg i duschen.
Våra visioner om Kunskapens hus, praktiskt-estetiskt lärande och Barnens hus hade inte samma grandiosa dille som Världensbästaskola.
Men framgångarna för den som är bred i käften är noga taget inte snackarens eget fel. I Rinkeby bildade grabbgubbarna den typiska massiva ryggdunkarfronten. Det var klonade kommunalförvaltare: svenska män i samma ålder på samma chefsnivå med samma kavajstuk och samma fixering vid sina egna lekar. De kunde två: bygga förortslego och herre-på-täppan.
En del av dem var hyfsat begåvade, men särskilt underbara var de inte, och att Rinkebyskolan inte är världens bästa kan bara förvåna den som gick på det.
Nu vill jag inte höra talas om att mer pengar ska pumpas in för att rädda Rinkebyskolan (rädda barnens kunskaper eller rektors ansikte?) Den uppgiften har alla vi underbara rektorer att kämpa med - utan vare sig budget eller ryggdunk.
onsdag, oktober 29, 2008
Vänner och fiender
Min dator beter sig som en gammal lodis.
Men läs hos Röda Malmö om romernas situation!
Har också hittat en gammal nyhet: I barnböckerna från andra världskrigets tid framställs fienden som det kommunistiska Sovjet. Inte det nazistiska Tyskland.
Vilket är värt att ägna en tanke. Vilket Boëthius förtjänstfullt gjort.
Men läs hos Röda Malmö om romernas situation!
Har också hittat en gammal nyhet: I barnböckerna från andra världskrigets tid framställs fienden som det kommunistiska Sovjet. Inte det nazistiska Tyskland.
Vilket är värt att ägna en tanke. Vilket Boëthius förtjänstfullt gjort.
tisdag, oktober 28, 2008
Tänk om, och le!
Nu har Socialdemokraterna själva lagt sin budget 35 miljarder högre än regeringen. Rätt så. Det handlar alltså om utgiftstakens höjd - inte om att slaviskt följa en tre år gammal regel.
Detta och annat vettigt om ett eventuellt samarbete kan du läsa i Ohlys svar på Fokus' Tio frågor. Det är helt klart läge att börja diskutera.
Fastän några griniga stockholmslokala S-politiker hade en liten snyftis i DN om lågavlönades rätt till villaboende. Vars kontenta förstås var: ...och därför kan vi inte samarbeta förrän Ohly tänker om!
Kom igen, koalitionskamrater, gör som er egen ledare. Tänk om, och le!
Vad Fokus beträffar hade Ohly kunnat fråga i retur varför tidskriften i sitt förra nummer kallade Vänsterpartiets valda ledning för ”maktklicken”. Det är ett förtäckt förtal som de inte använder om något av de andra partierna.
Detta och annat vettigt om ett eventuellt samarbete kan du läsa i Ohlys svar på Fokus' Tio frågor. Det är helt klart läge att börja diskutera.
Fastän några griniga stockholmslokala S-politiker hade en liten snyftis i DN om lågavlönades rätt till villaboende. Vars kontenta förstås var: ...och därför kan vi inte samarbeta förrän Ohly tänker om!
Kom igen, koalitionskamrater, gör som er egen ledare. Tänk om, och le!
Vad Fokus beträffar hade Ohly kunnat fråga i retur varför tidskriften i sitt förra nummer kallade Vänsterpartiets valda ledning för ”maktklicken”. Det är ett förtäckt förtal som de inte använder om något av de andra partierna.
måndag, oktober 27, 2008
ÄGA RUM
ÄGA RUM - en feministisk antologi av Moa Elf Karlén och Johanna Palmström. Något av en hur-gick-det-sen? De som redan som flickor blev väckta, medvetna, aktiva feminister, vad gjorde de sedan?
De olika artiklarna är alltså skrivna av aktivister, de som funnit ett sätt att omsätta sina idéer i handling och gör något konkret inom musik, media, stödgrupper och så vidare.
Textsamlingen formligen blåser positiv energi på dig! Bläddra i den en dyster dag och se hur mycket som finns att göra, hur stor god vilja det finns. Bokens upplägg medger en viss ungdomlig spretighet som understryker det friska och rörliga, men tro inte för den skull att den är anti-teoretisk! Här ryms resonemang både om intersektionalitet och transidentitet.
En enda undran: är alla aktivister unga? Ja, kanske är det så. Möjligheten finns också att aktivism i sig har kommit att definieras som något som unga människor gör.
ÄGA RUM säljs bl.a. via Adlibris
De olika artiklarna är alltså skrivna av aktivister, de som funnit ett sätt att omsätta sina idéer i handling och gör något konkret inom musik, media, stödgrupper och så vidare.
Textsamlingen formligen blåser positiv energi på dig! Bläddra i den en dyster dag och se hur mycket som finns att göra, hur stor god vilja det finns. Bokens upplägg medger en viss ungdomlig spretighet som understryker det friska och rörliga, men tro inte för den skull att den är anti-teoretisk! Här ryms resonemang både om intersektionalitet och transidentitet.
En enda undran: är alla aktivister unga? Ja, kanske är det så. Möjligheten finns också att aktivism i sig har kommit att definieras som något som unga människor gör.
ÄGA RUM säljs bl.a. via Adlibris
lördag, oktober 25, 2008
À la mode en Maroc
Det vore enkelt att säga att i Essaouira går alla i långrock på gatan.
Det vore också lika exakt som att säga i Stockholm bär alla något tvådelat. Men i Stockholm är kläderna lättare att beskriva – i Marocko saknar jag bestämningsnyckeln till de skillnader som ändå, efter några dagar, är uppenbara. Jag har inte benämningar för plaggens delar, kan inte heller avgöra vad som är betingat av personlig smak, mode, etnicitet, religion eller kostnad?
Men majoriteten bär långrock, med variationer. Det kan vara ljusa nattskjortor i linne (endast män). Beige-grå eller randiga framknäppta rockar eller lager-på-lager varvat till ett paket (unisexmode). Skimrande silke i pastellfärger eller lysande nyanser (endast kvinnor). Ett elegant mode är att under rocken bära byxor i en färg som matchar sjalen, och de mest utsökt stajlade har svarta spetsbyxor och lyckas med en sorts ringning över axlarna, under sjalen.
De flesta kvinnor bär axellång sjal. Några har en slarvig turban, vilket jag uppfattar som lantligt. En del är praktiska och drar upp rockens kapuschong över huvudet, andra försöker skyla sig undre tunt flor. Ett fåtal är barhuvade, och ungefär lika få döljer ansiktet bakom en svart eller vit näsduk.
När det gäller skor dominerar två sorter: högklackade tåspetsiga slippers eller flip-floppar i plast med tjocka sockor i.
Ögonmejken är utstuderad i alla åldrar från tjugo och uppåt och några har hennatatueringar. De vuxna kvinnorna håller sig oftast till en stil, men flickorna kombinerar dem så vi ser småflickor i jeans och tröja med sjal, som i Sverige, medan andra går barhuvade i vita skoluniformsjackor.
Inte heller verkar de göra skillnad i sitt sällskapsliv, utan jeansfolket går hand i hand med kaftanbärarna.
Lilianes butik skyltar med det senaste. Kraftiga lila och gröna brokader för vintern.
Det vore också lika exakt som att säga i Stockholm bär alla något tvådelat. Men i Stockholm är kläderna lättare att beskriva – i Marocko saknar jag bestämningsnyckeln till de skillnader som ändå, efter några dagar, är uppenbara. Jag har inte benämningar för plaggens delar, kan inte heller avgöra vad som är betingat av personlig smak, mode, etnicitet, religion eller kostnad?
Men majoriteten bär långrock, med variationer. Det kan vara ljusa nattskjortor i linne (endast män). Beige-grå eller randiga framknäppta rockar eller lager-på-lager varvat till ett paket (unisexmode). Skimrande silke i pastellfärger eller lysande nyanser (endast kvinnor). Ett elegant mode är att under rocken bära byxor i en färg som matchar sjalen, och de mest utsökt stajlade har svarta spetsbyxor och lyckas med en sorts ringning över axlarna, under sjalen.
De flesta kvinnor bär axellång sjal. Några har en slarvig turban, vilket jag uppfattar som lantligt. En del är praktiska och drar upp rockens kapuschong över huvudet, andra försöker skyla sig undre tunt flor. Ett fåtal är barhuvade, och ungefär lika få döljer ansiktet bakom en svart eller vit näsduk.
När det gäller skor dominerar två sorter: högklackade tåspetsiga slippers eller flip-floppar i plast med tjocka sockor i.
Ögonmejken är utstuderad i alla åldrar från tjugo och uppåt och några har hennatatueringar. De vuxna kvinnorna håller sig oftast till en stil, men flickorna kombinerar dem så vi ser småflickor i jeans och tröja med sjal, som i Sverige, medan andra går barhuvade i vita skoluniformsjackor.
Inte heller verkar de göra skillnad i sitt sällskapsliv, utan jeansfolket går hand i hand med kaftanbärarna.
Lilianes butik skyltar med det senaste. Kraftiga lila och gröna brokader för vintern.
Det är inte mycket jag vet om arabiskt/muslimskt mode. Utom att det finns.
tisdag, oktober 21, 2008
Smuts och konst
Essaouira – asSawira. Hamnstad på Marockos västkust. Bebodd av fiskare och handlare, besökt av turister, konstnärer och haschnomader. Labyrintiska gator i blått och vitt, mosaik, gamla innerstadshus med skuggig patio eller riad. Stan är ett världsarv, ett välförtjänt sådant.
Norr om stadsmuren ligger ett modernt bostadsområde – en slags arabisk funkis med raka gator och kubformade cementbyggen. Här syns fattigdomen, det påvra, renrakade. Här är det ingen som försöker locka in oss i keramik- eller intarsiabutiker. Det är ingen som ser oss överhuvudtaget, eftersom de redan med en blick förstår att vi inte har här att göra.
Men vid en stor rivningstomt (möjligen efter ett sjukhus med tanke på mängden utkastade järnsängar på hjul) är ett gäng lokala återbrukare i farten. De sorterar upp byggmaterial, järnskrot och gummi i olika högar, de lappar däck och hamrar ut armeringsjärn. Av någon anledning gör de ett optimistiskt intryck, även om de bor i minimala kabiner som står i rader utmed soptippen.
En gubbe går mitt i skiten och sopar. Från den dammiga stigen mellan kabinerna sopar han skräp och damm. När han ser oss bjuder han in oss på ”expo”, ett myller av färgsprakande naivistiska tavlor. Det är flera konstnärer som hålls här, de arbetar i den typiska Essaouira-stilen som inspirerats av impressionister och afrikansk lore. ”Vi är extremisterna” förklarar mannen. De bor på en soptipp, de älskar sin stad, de håller undan skiten.
Det kan man också kalla konstens mening.
När vi ska tillbaka till hamnen blir vi överoptimistiska och försöker klättra över klipporna innan tidvattnet kommer. Men det är en annan historia.
Norr om stadsmuren ligger ett modernt bostadsområde – en slags arabisk funkis med raka gator och kubformade cementbyggen. Här syns fattigdomen, det påvra, renrakade. Här är det ingen som försöker locka in oss i keramik- eller intarsiabutiker. Det är ingen som ser oss överhuvudtaget, eftersom de redan med en blick förstår att vi inte har här att göra.
Men vid en stor rivningstomt (möjligen efter ett sjukhus med tanke på mängden utkastade järnsängar på hjul) är ett gäng lokala återbrukare i farten. De sorterar upp byggmaterial, järnskrot och gummi i olika högar, de lappar däck och hamrar ut armeringsjärn. Av någon anledning gör de ett optimistiskt intryck, även om de bor i minimala kabiner som står i rader utmed soptippen.
En gubbe går mitt i skiten och sopar. Från den dammiga stigen mellan kabinerna sopar han skräp och damm. När han ser oss bjuder han in oss på ”expo”, ett myller av färgsprakande naivistiska tavlor. Det är flera konstnärer som hålls här, de arbetar i den typiska Essaouira-stilen som inspirerats av impressionister och afrikansk lore. ”Vi är extremisterna” förklarar mannen. De bor på en soptipp, de älskar sin stad, de håller undan skiten.
Det kan man också kalla konstens mening.
När vi ska tillbaka till hamnen blir vi överoptimistiska och försöker klättra över klipporna innan tidvattnet kommer. Men det är en annan historia.
söndag, oktober 19, 2008
Bo lyckligt
Visst ar bostaden en rattighet. Och kan gora dig lycklig.
Men denna affisch i sitt sammanhang, utanfor en stor byggplats i Essaouira, Marocko, menar att det ar besittningsratten och det privata agandet som skapar lyckan.
Visst ar mycket olikt. Men en del ar likt sig ocksa.
onsdag, oktober 15, 2008
Mot horisonten
Nu räcker det.
Här får man ingenting uträttat.
Jag drar mot horisonten, till Essaouira. Marockansk fiskestad mellan havet och öknen.
Du kan läsa min väninna Jane med Poesi och politik, så länge.
Marknadsföring eller parlamentarism?
Magnus Ahlkvist påminner om: ”...Miljöpartiets kniv i ryggen på Vänsterpartiet vid förhandlingarna om flyktingamnesti...” Ja det var fina grejer, det! Till och med lokala miljöpartister gick på den, kom och frågade varför V hade svikit. - Nej, det är era språkrör som luras, var svaret.
Men de blev inte särskilt upprörda. Tyckte istället att det var berömvärt att komma ut så fint!
Som att sanningen är det som kommer ut. Inte fakta. Berättelsen viktigare än händelsen. Myten större än verkligheten.
Det är den förvisso ibland. När det gäller Jesus Kristus och så.
Dagens politiker är inte riktigt på den nivån.
För övrigt skriver Ahlkvist bra om regeringsalternativen och Ohlys debattartikel, ”vi arbetar för att inte bara byta regering, utan också byta politik.”
Någon annan som jag nu inte kan hitta skrev att vänsterpartister faktiskt tror att det är styrkeförhållandena partierna emellan efter ett val som avgör regeringsbildningen.
Ja, det systemet kallas parlamentarism. Såvitt jag vet har det ännu inte onödigförklarats.
Men de blev inte särskilt upprörda. Tyckte istället att det var berömvärt att komma ut så fint!
Som att sanningen är det som kommer ut. Inte fakta. Berättelsen viktigare än händelsen. Myten större än verkligheten.
Det är den förvisso ibland. När det gäller Jesus Kristus och så.
Dagens politiker är inte riktigt på den nivån.
För övrigt skriver Ahlkvist bra om regeringsalternativen och Ohlys debattartikel, ”vi arbetar för att inte bara byta regering, utan också byta politik.”
Någon annan som jag nu inte kan hitta skrev att vänsterpartister faktiskt tror att det är styrkeförhållandena partierna emellan efter ett val som avgör regeringsbildningen.
Ja, det systemet kallas parlamentarism. Såvitt jag vet har det ännu inte onödigförklarats.
tisdag, oktober 14, 2008
AB och de populära populisterna
Åsa Beckman i DN gör rättvis reklam för annan Åsa, nämligen Linderborg när hon i Aftonbladet smular sönder ”Bengtzons byk” - det vill säga avslöjar klass- & kulturhatet hos den Marklund vars deckargestalt av någon anledning beskrivs som vänster. Av de ruskiga citaten att döma är den fiktiva deckarn någon sorts vulgär populist.
Bortsett från Linderborg finns inte mycket gott på Aftonbladets kultursida. Varför måste populärkulturen försvaras? undrar Beckman. Ja säg!
Är det verkligen så att den arma massmarknaden, förtryckt av trist opera och kyliga avantgardeuppläsningar, behöver redaktör Magnussons uppställning för att inte förtvina
i denna poetiska värld?
Efter att ha sett Magnussons usla blogg undrar man över såväl kvalitets- som kulturbegreppen. Men låt hoppet spira. Hon har inte uppdaterat sedan bokmässan.
Och AB:s kultursida har iallafall Nina Hemmingsson! Fast hon inte varit med sedan i juli.
Bortsett från Linderborg finns inte mycket gott på Aftonbladets kultursida. Varför måste populärkulturen försvaras? undrar Beckman. Ja säg!
Är det verkligen så att den arma massmarknaden, förtryckt av trist opera och kyliga avantgardeuppläsningar, behöver redaktör Magnussons uppställning för att inte förtvina
i denna poetiska värld?
Efter att ha sett Magnussons usla blogg undrar man över såväl kvalitets- som kulturbegreppen. Men låt hoppet spira. Hon har inte uppdaterat sedan bokmässan.
Och AB:s kultursida har iallafall Nina Hemmingsson! Fast hon inte varit med sedan i juli.
måndag, oktober 13, 2008
Stor i orden...
Skönt att Sahlin fick bakläxa. Det är bara det att ringa runt till
distriktsordförander brukar man göra före, inte efter, ett stort kontroversiellt utspel. I demokratiska partier brukar man till och med ge sig tid att förankra nyheten i distrikten. så jag undrar: hade Sahlin inte ens fattat att det var kontroversiellt?
Skönt med bakläxa, men taktikpoäng ger den inte. Därför ställer man i detta spöklikt lojala parti villigt upp med beskäftiga omformuleringar:
”Det blev inte tydligt. Vi menade bara att vänstern inte är med just nu. Det formulerades olyckligt. Det kan tolkas som att vi stängde dörren.”
Ja tänk precis så kunde det tolkas! Och troligt är väl att Mp fortfarande tolkar det precis så.
”Dåligt och osmart” tycker Ohly, för i hans position måste man vara lite fin i kanten.
Som bloggare kan man uttrycka sig mer oförblommerat. Som här Approximationer angående rikets finanser:
"Vänstpartiet är det ENDA svenska parti som konsekvent har röstat NEJ till den sadomasochistiska flumbubbla som övriga partier i sin oändliga upplysthet varit övertygade om skulle hålla samman den här gången, eftersom en klase ekonomer med tveksamma trackrecords men trovärdiga kostymer lovade att allt blir baaara bra om vi gör såhär"
distriktsordförander brukar man göra före, inte efter, ett stort kontroversiellt utspel. I demokratiska partier brukar man till och med ge sig tid att förankra nyheten i distrikten. så jag undrar: hade Sahlin inte ens fattat att det var kontroversiellt?
Skönt med bakläxa, men taktikpoäng ger den inte. Därför ställer man i detta spöklikt lojala parti villigt upp med beskäftiga omformuleringar:
”Det blev inte tydligt. Vi menade bara att vänstern inte är med just nu. Det formulerades olyckligt. Det kan tolkas som att vi stängde dörren.”
Ja tänk precis så kunde det tolkas! Och troligt är väl att Mp fortfarande tolkar det precis så.
”Dåligt och osmart” tycker Ohly, för i hans position måste man vara lite fin i kanten.
Som bloggare kan man uttrycka sig mer oförblommerat. Som här Approximationer angående rikets finanser:
"Vänstpartiet är det ENDA svenska parti som konsekvent har röstat NEJ till den sadomasochistiska flumbubbla som övriga partier i sin oändliga upplysthet varit övertygade om skulle hålla samman den här gången, eftersom en klase ekonomer med tveksamma trackrecords men trovärdiga kostymer lovade att allt blir baaara bra om vi gör såhär"
lördag, oktober 11, 2008
Kärlek, sex, makt, njutning, skitprat
För varje dag blir vi bättre och bättre...
det var visst en psykiskt stärkande träningsmetod från 50-talet. Man skulle säga det varje dag framför spegeln. Eller hela företaget i peppkör.
Att idag sitta på chefsutbildning får mig att sakna något av 50-talet. Framstegsoptimismens metalliska glassmaskin, Doris Days isiga sexualitet. Insatser som inte ockrade på personligheten. Idag ska vi vara emotionellt involverade, vara ”varandras kärleksfulla kritiker”. Det klarar inte jag. Inte det kärleksfulla alltså, men kritiker går bra. När jag blir lärd att...
- Lönen är ett styrmedel.
Då har jag blivit manipulerad tjugo dagar i månaden hela mitt yrkesverksamma liv. Jag som trodde att lönen var ersättningen för min tid och energi.
- Chefer och politiker behöver mångfald för det ger dem input.
Vilket betyder att ledare är friska vita män, men utlänningar och funktionshindrade behövs för att serva med nya insikter för att bli bättre styrda.
- Storytelling är en ny metod för att stärka ett varumärke.
Verbalt traderad lore har begagnats frekvent sedan grottåldern. Nytt blir det först när man blandar in engelska glosor och kallar en vikingatida kommun för ett varumärke.
- Personalen känner alltid oro vid en omorganisation, men ert uppdrag är att coacha dem till att se möjligheterna. Ni ska ju fixa det tillsammans, som team!
Det sista var kanske ett utslag av storytelling. Eller dreamweaving. Eller bullshit.
Men några av ledarämnena får glassiga ögon av det. Bara möjligheten till makt är lite suktsexigt.
Uniformsbög, kallades det när jag var ung. Eller ”korpralssjukan” hos Svejk – sätt en stjärna i mössan på dem och de svullnar till dubbla storleken.
Fastän beviset på att vi saknar makt är att vi måste sitta här.
det var visst en psykiskt stärkande träningsmetod från 50-talet. Man skulle säga det varje dag framför spegeln. Eller hela företaget i peppkör.
Att idag sitta på chefsutbildning får mig att sakna något av 50-talet. Framstegsoptimismens metalliska glassmaskin, Doris Days isiga sexualitet. Insatser som inte ockrade på personligheten. Idag ska vi vara emotionellt involverade, vara ”varandras kärleksfulla kritiker”. Det klarar inte jag. Inte det kärleksfulla alltså, men kritiker går bra. När jag blir lärd att...
- Lönen är ett styrmedel.
Då har jag blivit manipulerad tjugo dagar i månaden hela mitt yrkesverksamma liv. Jag som trodde att lönen var ersättningen för min tid och energi.
- Chefer och politiker behöver mångfald för det ger dem input.
Vilket betyder att ledare är friska vita män, men utlänningar och funktionshindrade behövs för att serva med nya insikter för att bli bättre styrda.
- Storytelling är en ny metod för att stärka ett varumärke.
Verbalt traderad lore har begagnats frekvent sedan grottåldern. Nytt blir det först när man blandar in engelska glosor och kallar en vikingatida kommun för ett varumärke.
- Personalen känner alltid oro vid en omorganisation, men ert uppdrag är att coacha dem till att se möjligheterna. Ni ska ju fixa det tillsammans, som team!
Det sista var kanske ett utslag av storytelling. Eller dreamweaving. Eller bullshit.
Men några av ledarämnena får glassiga ögon av det. Bara möjligheten till makt är lite suktsexigt.
Uniformsbög, kallades det när jag var ung. Eller ”korpralssjukan” hos Svejk – sätt en stjärna i mössan på dem och de svullnar till dubbla storleken.
Fastän beviset på att vi saknar makt är att vi måste sitta här.
fredag, oktober 10, 2008
Politik med astrologi eller ansvar?
Ännu en promemoria att reta mig på:
Att Ohly och vi andra inte vill lägga ut dörrmattan åt en lillborgerlig tvåpartiregering anser Jonas M (1008) vara ”ett strategiskt misstag – åtminstone om man är angelägen att få en annan regering än en borgerlig”.
Han menar: annan än en rent och uttalat borgerlig.
Han syftar på: vänsterns urgamla gisslanfunktion, det moraliska kravet att göra det minst dåliga för folkflertalet.
Han tror: att någon annan än vi själva har rätt att ockra på det.
Han fortsätter: ”Det kan nu bli så att Lars Ohly petas av sina egna och innan valet ersätts av en vänsterledare som förmår kombinera radikal samhällskritik med moget ansvarstagande.”
Men hur i all världen skulle det kunna bli just så?
Var utom i hans eget horoskop finns tecken på att Vänsterpartiet plötsligt skulle avsätta vår ordförande i raseri över att han inte tackar Sahlin för utfrysningen?
Och även om vi ville – tror han att vi är såna strategiska missfoster att vi i en känslostorm skulle byta partiledare under en förvalskongress?
Vår ordförande och vår långa rad av folkvalda kan bättre än de flesta kombinera kritik och ansvar. Det må verka gåtfullt för somliga, men rent generellt finns inget som hindrar en ansvarsfull kritik av ekonomistiska fixeringar, eller ens av större partier.
I vår lilla stad tar vi till exempel ansvar genom tröttande försök att förhindra socialdemokraternas vidlyftiga skattesänkartävling. Den som de såg behov av såhär i början av en lågkonjunktur.
Att Ohly och vi andra inte vill lägga ut dörrmattan åt en lillborgerlig tvåpartiregering anser Jonas M (1008) vara ”ett strategiskt misstag – åtminstone om man är angelägen att få en annan regering än en borgerlig”.
Han menar: annan än en rent och uttalat borgerlig.
Han syftar på: vänsterns urgamla gisslanfunktion, det moraliska kravet att göra det minst dåliga för folkflertalet.
Han tror: att någon annan än vi själva har rätt att ockra på det.
Han fortsätter: ”Det kan nu bli så att Lars Ohly petas av sina egna och innan valet ersätts av en vänsterledare som förmår kombinera radikal samhällskritik med moget ansvarstagande.”
Men hur i all världen skulle det kunna bli just så?
Var utom i hans eget horoskop finns tecken på att Vänsterpartiet plötsligt skulle avsätta vår ordförande i raseri över att han inte tackar Sahlin för utfrysningen?
Och även om vi ville – tror han att vi är såna strategiska missfoster att vi i en känslostorm skulle byta partiledare under en förvalskongress?
Vår ordförande och vår långa rad av folkvalda kan bättre än de flesta kombinera kritik och ansvar. Det må verka gåtfullt för somliga, men rent generellt finns inget som hindrar en ansvarsfull kritik av ekonomistiska fixeringar, eller ens av större partier.
I vår lilla stad tar vi till exempel ansvar genom tröttande försök att förhindra socialdemokraternas vidlyftiga skattesänkartävling. Den som de såg behov av såhär i början av en lågkonjunktur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)