Nu bidrar även SvD till granskningen av utbildningsmajorens listfusk, men Björklund själv tycker att anklagelserna handlar om överdrifter. Nu ja - nu går det bra att gnälla om överdrift, efter år av svartmålning av landets skolor! Ändå tror Björklund inte att hans trovärdighet skadas av dethär, och det är dessvärre mycket möjligt. Han har redan lyckats skada trovärdigheten hos studerande och pedagoger så gravt att det sedan länge varit omöjligt att få genomslag för nyanserade skildringar.
Med sin karaktäristiska faiblesse för det självklara hävdar Björklund att ”det finns stora ordningsproblem. Det förändras inte av det här.”
Ordningsproblem förändras inte av regeringens grodor, ej heller av deras stilblommor. Inte ett pedagogiskt motiverat förslag har ännu kommit därifrån*.
Med lika karaktäristisk trosvisshet konstaterar majoren att han kommer att kunna visa att resultaten i skolan sjunker. Förvisso, bara han får välja ämne. Insikterna i Snoilskys diktning är numera begränsade, medan de små liven är ena hejare på kommunikation. Eller ska vi testa kartgeografi i en värld där gränserna förökar sig genom delning, eller skriva uppsats om ”Livet på Mars”, som jag fick göra? Och vad tror han utfallet blir om barnen ska sjunga Tryggaräkan eller Änglamark?
Med karaktäristisk skolpojksentusiasm avslutar ansvarig minister med att han ”gärna tar debatter om situationen i skolan”.
Attans bussigt av honom att göra sitt jobb.
Imponansfaktor noll komma ett.
IG.
* Alliansen brukar motivera sin skolpolitik med vad /de tror att/ föräldrarna vill ha. Bäst hittills var att lagstiftningen om beslagtagande av elevernas ägodelar uppdaterades gentemot praxis.
1 kommentar:
Helt riktigt Helena. Jag har under hela Björklunds svartmålningsepok arbetat inom skolan och varken jag eller mina kollegor har känt igen oss i bilden.
Ta mobilerna som exempel. Har det någon gång ringt så har eleven snabbt stängt av och bett om ursäkt eller gått ut om det varit ett viktigt samtal. Många elever använder mobilen som räknare i matten eller som musikspelare om de arbetar enskilt. I kemi använder de mobilen för att ta bilder på laborationer. Vi lever på 2000-talet!
Jag gapar inte och skriker och det är fritt på mina lektioner. Jag vill ha elevernas förslag och synpunkter på upplägg. Däremot så ställer jag alltid upp för eleverna, berömmer så jag känner mig tjatig, ger komplimanger om beteende, kläder, frisyrer etc. När de gör något riktigt dumt så ser jag alltid till att samtidigt ha något positivt att komma med. Det avdramatiserar, eleverna förstår vad som var fel och vad som förväntas.
Jag verkligen hatar den skola Jan Björklund vill ha. Den uppmuntrar pennalism och avskärmar med sitt "vi-och dom"tänkande skolan från samhället utanför. Demokrati och ömsesidig respekt ska gälla även i skolan!
Skicka en kommentar