Ganska bra betyder inte idealisk

Canada som immigrationsland – varför inte?
Canada som ideal – varför?

I en SvD-artikel förmedlas än en gång den bekanta bilden av Canada som ett migrationspolitiskt ideal. Det är sant att där bedrivs en aktiv mottagning och att inflyttarna snabbt kommer i arbete därför att de förväntas bidra till samhällsutvecklingen. Men det finns en del annat att tillägga innan vi kopierar modellen:
- Canada har ingen större flyktingmottagning. De rekryterar välutbildade professionella från många utvecklingsländer, vilket i ett globalt perspektiv kan kallas både ansvarslöst och kolonialt.
- Frivilligorganisationer, i synnerhet de kyrkliga samfunden, står för en stor del av mottagandet. Men i Sverige måste väl även den som önskar en större del av kyrklig välgörenhet fråga sig var alla dessa aktiva församlingsbor finns? och om den bild av landet som förmedlas i första hand ska vara den andliga?
- I varje fall för tio år sedan såg den canadensiska statistiken ut ungefär såhär: Vietnameserna fanns i topp i den etniska försörjningshierarkin. Därefter kom vita européer och canadensare, osv osv alltefter hudfärg, med immigranter från Afrika - nej, inte sist, utan näst sist. I botten på listan fanns, utslagna och förtigna, de synnerligen infödda ursprungsfolken.
- För tio år sedan fick jag också lära mig att ordet immigrant har en positiv klang i Canada. Medan ordet flykting är negativt laddat; någon som inte kan klara sig själv, som behöver hjälp.

Canada har många goda infallsvinklar på mångkultur. På arbetsmarknaden tycks man ha löst det i Sverige oöverstigliga problemet med att ekvivalera utländska examina. Där finns mycket att lära. Men "idealet" är precis som Sverige ett rasistiskt samhälle. Och om det stämmer att ordet ”skyddsbehov” har en negativ klang, blir det riktigt otäckt.