Mejla riksdagen om biståndet! - antifascistisk motkraft 17

Sveriges bistånd har rötter i kyrkornas och arbetarrörelsens solidaritetsarbete. Men regeringen vill ha en statlig styrning av biståndet, vilket betyder att en rad organisationer blir av med sina resurser och inte längre kan ge det direkta stöd som de gör idag. Det handlar om organisationer som Diakonia, Rädda barnen, Naturskyddsföreningen, ACT Svenska kyrkan, Kvinna till kvinna, Olof Palmes internationella center, Afrikagrupperna, RFSU, Världsnaturfonden, Civil rights defenders… För frivilligorganisationer utomlands betyder det att de inte kan lita på svenskt bistånd. Deras arbete för jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter kanske inte kan fortsätta.

Vilket samhälle och vilken värld vill den svenska regeringen ha? Ska vi vara solidariska och hjälpas åt? Ska vi ge folkrörelserna möjlighet att bygga en hållbar framtid?

Biståndet och är en del av civilsamhället. Solidaritet och tillit är folkrörelsernas fundament. Risken för fascism ökar alltid när det frivilliga solidaritetsarbetet minskar. 

Du kan mejla dessa politiker:

joar.forssell@riksdagen.se (L)

gudrun.brunegard@riksdagen.se (KD)

katarina.tolgfors@riksdagen.se (M)

Ett förslag på mejltext har skickats ut av Diakonia:

Vad vill ni med biståndet?

Om Sida ska ta över folkrörelsebiståndet klipper ni viktiga band mellan det svenska civilsamhället och civilsamhället i biståndsländerna. Detta trots att regeringen i sin reformagenda pratar om att prioritera ett starkt civilsamhälle. Det som händer nu går i motsatt riktning.

Jag hoppas att du verkar för att regeringen snarast visar att ni menar allvar med det som står i reformagendan. Att civilsamhället ska stärkas.

Hälsningar…

Anmäl skiten ur dem! - antifascistisk motkraft 16

 om första region lever nu Blekinge upp till Tidöavtalet genom att införa patientavgift för tolk vid vårdbesök. Avgiften ska betalas av patienten själv, om hen haft uppehållstillstånd två år eller mer.

190 läkare i Blekinge har samlats i ett upprop där de säger att bristande information läkare-patient kan utgöra ett hot mot liv och hälsa. Jurister som granskat beslutet finner att det strider eller riskerar strid mot en rad lagar: förvaltningslagen, kommunallagen, hälso- & sjukvårdslagen, patientlagen, samt mot Europakonventionen och Europeiska sociala stadgan. Vidare är förslaget diskriminerande, då det begränsar och villkorar rätten till vård och liv. Det minskar också patientsäkerheten eftersom viktig information från läkaren eller från patienten riskerar att gå förlorad under bedömning och behandling.  

Syftet med avgiften är att det ska påskynda svenskinlärningen. Men vi som ibland hör SD- och övriga regeringspartier tala tycker mest det låter som ett straff för dem som inte lärt sig svenska på den tid som regeringen anser ska vara tillräcklig.

Civil Rights Defenders kommer att överklaga beslutet – förutsatt att någon i Blekinge tar på sig att göra själva överklagan, då det behövs en regional koppling för detta.

Detta är viktigt för alla antifascister. Det går att göra något!

I flera städer och regioner motionerar bland annat Vänsterpartiet i fullmäktige om att staden inte ska kräva att de anställda följer angiverilagen. Det går att göra något!

Vi behöver inte sitta tysta och vänta på de nationalkonservativas slutliga maktövertagande. Vi måste göra något!

Demonstrera, skriv insändare, håll möten, ta upp det i föreningslivet, kontakta lokaltidningen, prata med folk, delta i språk- och stickkaféer, anmäl skiten ur diskriminerande lagförslag.

Denhär gången har vi turen att ha en del av den bildade övre medelklassen på vår sida. Läkare, advokater, professorer, psykologer… från respektive yrkesgrupp hörs protesterande röster. Det är folk som är vana att man lyssnar på dem. Ta deras röster tillvara!

Socialister, socialliberaler, demokrater, socialdemokrater, miljöpartister, progressiva, fackliga, kristna, frihetliga – det är dags att forma en antifascistisk motkraft.

Läsefrukter från året som gick

År 2023 läste jag 124 böcker, men väldigt få gjorde varaktigt intryck. Och de som gjorde det var i stort sett samtliga skrivna av män, något förvånande. Låt oss börja med två tungviktare: Mikael Löfgrens Kulturstrider och statskonst, Richard Pettersson Kulturell turism. Böckerna liknar inte varandra, men beröringspunkter finns i hur kulturbruket utvecklas och kulturpolitiken bedrivs. Löfgren skildrar kulturstrider genom tiderna, hur kultur används av såväl konservativa nationalister som ikonoklastiska identitetspolitiker och hur statsmakten reagerat på detta. Pettersson skildrar kulturarvet genom tiderna, kulturarvet som nostalgi eller näringsgren, hur man vårdar eller uppfinner ett kulturarv. Det låter sig sägas att "allt” är kulturarv – men blir det då meningslöst? En metaeffekt skapas också: det är kulturarv hur man i olika tider hanterat kulturarv och hur det påverkas av den rådande... kulturen!

Peter Walther skrev Feber, en historisk skildring av tillståndet i Berlin 1931-33, alltså de många små och stora händelserna åren innan demokratin slutgiltigt föll. En tät och detaljrik bok både på politisk nivå och när det gäller personliga önskningar och tillkortakommanden.

Peter Kadhammars fotobok om Stockholm, En förvandlad stad, är väl värd att försjunka i för att jämföra arkitektur, trafik, mode, hygien. Tydligen började boken som Instagram-konto, så något gott kom också därifrån.

Alex Fuentes Den vita sparven befinner sig mitt emellan fakta och fiktion. Den skildrar en ung man ”Alex” under juntans i Chile skräckvälde. Boken är otäck att läsa, tortyrscenerna outhärdliga. Men det är viktigt att vi inte glömmer! Chile-frågan var oerhört viktig för oss från kuppen 1973 och när de första flyktingarna kom med sina vittnesmål. Fascismen är ett jävla mördande. Så är det bara.

Nu till skönlitteraturen. Lundells Vardagar har jag läst delarna 6-9 och blivit allt mer förtjust i. Nåja, inte i hans islamofobi, men skriva kan karln! Alla de många småförargliga detaljerna i ett vardagsliv blir till slut närmast humor, och iakttagelsen att ”det var i det här huset jag blev gammal” är djupt betydelsefull för oss alla i det stadiet på livsvägen.

Bästa omläsning var Lawrence Durrells Alexandriakvartetten. Visst är den pretentiös och mångordig och onödigt detaljerad men vilken miljö, vilka människor! Den snåriga intrigen betyder mindre än den mångkulturella förkrigsvärld som Durrell bygger upp som en myrstack av skönhet. 

Årets bästa idé var att se om filmen Nyckeln till Provence. Den bygger på Marcel Pagnols Le gloire de mon père, så jag beställde boken till biblioteket. Pagnols franska är enkel (bortsett från mängden naturobservationer!) och att läsa boken med filmbilderna kvar i huvudet var underbart. Dels för att förståelsen underlättades enormt, dels för att alla ansikten och röster ur filmen fyllde ut läsningen till en fullödig upplevelse av hyggliga människor i ett förtrollande landskap. Nästa år ska jag ta itu med bok två.

Någon katalog av läsefrukter utan kvinnor blir det bara inte. Så var så god, en bok för nördar: Den flytande världen av Ulla Wagner (red). Konst, teater, musik och mode i främst Edo-tidens Japan, dvs 16-1800-tal i Tokyo. Fascinerande skildring av nöjeskulturens utveckling och dess spridning mellan adel, borgare och andra stadsbor, illustrerad med fantastiska gamla bilder.

Kerstin Ekmans Löpa varg ska inte heller lämnas utanför. Jag brukar tycka Ekman är ganska tråkig, men med denna lilla roman har hon skapat det perfekta.

Autokratisk tendens kräver antifascistisk motkraft (15)

Det är helheten som oroar. Så heter Civil Rights defenders rapport över det år som gått med Tidö-avtalet. Främst berör de kriminal- och migrationspolitik, och analyserna bygger på de fri- och rättigheter som Sverige ska följa. De poängterar att det mesta av Tidö-innehållet ännu är på utredningsstadiet, inte lag. Men riktningen är tydlig.

Forskning visar att ojämlikhet och fattigdom är riskfaktorer för kriminalitet, och att stränga straff inte har någon märkbar effekt. Hårdare straff kan tvärtom försvåra den dömdes återgång till vanligt liv, vilket ökar risken för återfall. Ändå rör sig kriminalpolitiken i Tidö-avtalet bort från rehabilitering mot repression (eller ren hämnd). Här handlar mycket om gängkriminalitet, men det begreppet saknar definition. Ännu ett problem är att flera förslag riktar sig mot människor som inte har begått brott.

Redan nu kan brottsbekämpande myndigheter avlyssna personer utan brottsmisstanke. Något som ska införas är visitationszoner, vilket innebär att samtliga i ett område kan utsättas för kroppsvisitation. Med en sådan politik riskerar flera grupper att misstänkliggöras utan grund, vilket absolut inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Och de förslag som riktar sig till unga lagöverträdare gör det utan att hänsyn tas till Barnkonventionen eller allmän barnpsykologi. Till exempel förslaget att vräka barnfamiljer när barn begår brott. Men ett liv med otrygga boendeförhållanden eller hemlöshet ökar bara risken för upprepad kriminalitet.

Genomgående är att Tidöavtalet och de politiker som ingått det sammanblandar kriminalitet med migration, som om där funnes ett orsakssamband.

Tidöpartierna har redan sänkt antalet kvotflyktingar från 5000/år till 900, och vill helst göra ett urval som inte grundas på behov utan på om personen antas passa in i Sverige (vilket inte är asylgrundande!) Migrationspolitiken som helhet präglas av en strävan att göra det allt svårare att leva i Sverige. Risk att få uppehållstillståndet återkallat försätter människor i djupaste osäkerhet, något som verkligen inte stärker förmågan att engagerat delta i samhällslivet. Detsamma gäller om höga krav för medborgarskap införs; människor som av olika skäl inte uppfyller kraven kommer att ses som andra klassens invånare.

Under året som gått har regeringen velat lagstifta snabbt. Men det är i brådskande lägen som det är viktigt att noga överväga varje möjlig inskränkning av mänskliga rättigheter. 

I sociala media (men inte bara där) märks nu en minskande respekt för politisk opposition. Motargument och politiska manifestationer framställs som osakliga och partiska och därmed säkrast att nonchalera. Ordet aktivism har kommit att stå för något hotfullt, och ordet terrorist används allt oftare om brottslingar eller demonstranter. Det finns idag autokratiska tendenser inom demokratin, och dem måste vi uppmärksamma och hejda.

Vill du få mer material från Civil Rights defenders, gå med i fb-gruppen Backa demokratin! Vill du läsa hela rapporten finns den här  

Bli bäst på att vara sämst - behovet av antifascistisk motkraft 14

Den svenska asylhanteringen ska ses över. Syftet är inte att förbättra eller underlätta för människor, utan tvärtom: det handlar om att begränsa de asylsökandes rättigheter, detta sägs rent ut i kommittédirektiven.

Har Sverige någonsin tidigare tillsatt en utredning som uttryckligen avser att göra livet svårare för utsatta människor? Visst har försämringar blivit resultatet, men då har ändå någon trott eller låtsats tro att förslagen var till allas bästa.

Kanske var försämringarna i sjukförsäkringen någonting i den här stilen. Den gången handlade det om att klämma åt ”fuskare”. De som lyckades komma över lite mer sjukpenning än de hade rätt till påstods sabotera hela systemet, därför skulle cancersjuka infinna sig på arbetsplatsen och mentalpatienter sitta och gissa på sin funktionsgrad i procent. Det gjordes också av en högerregering, förstås.

Ändå är en liten skillnad denhär gången att nu inte sägs att någon alls ska skyddas eller få lättnader genom att andra kläms åt. Det är alla de asylsökande som ska få sina rättigheter beskurna, ty de betraktas inte längre som människor, ännu mindre som medmänniskor. De anses skapa besvär för oss som bor i Sverige, därför stoppar Sverige deras eventuella rättigheter i en pressad situation. 

Detta ska göras genom att anpassa regelverket till miniminivån för EU. Ambitionen är att Sverige ska vara sämst på asylmottagande – ligga i botten!

Redan har det hörts nationalistiska röster som hoppas på att kunna kringgå EUreglerna och så att säga bli sämre än sämst. Därför är det extra illavarslande att utredaren är – häpp! – sverigedemokrat!

Är det så att regeringen ändå tycker det är lite skämmigt att Sverige kryper undan det ansvar vi tidigare tagit, så att de utnämner en SD-are för att kunna skylla ifrån sig efteråt? kanske de till och  med räknar med en så dålig utredning att den inte går att genomföra? Eller kan det vara så att regeringen förstått att SD börjar bli otåliga och irriterade - utsträcker de sitt fjäskande genom att låta SD ta vad de vill ha när det gäller människor som ändå inte räknas?

Det kommer vi aldrig att få veta. Vi ser bara det gamla uttrycket ”att sätta bocken till trädgårdsmästare” blekna till ett intet i jämförelse med: vi har en sverigedemokrat till asylutredare.

Tänker vi låta detta passera i tystnad – igen?

Tänker vi gå med på att bli bäst på att vara sämst?

Tänker vi av ren lättja offra asylsökande människor?  

Eller tänker vi bygga en antifascistisk motkraft.

Barnkonventionen ska följas som all annan lag - antifascistisk motkraft 13

Kampen mot angiverilagen har vuxit till en folkrörelse. Protestmötena i Stockholm och Göteborg samlade tusentals. Imorgon är det Malmös tur!

Den 24 sept kl 14-15 är det samling på Stortorget i Malmö. Arrangörer är en rad fackförbund, elevkårer, Civil Rights Defenders med flera. Delta om du är i Skåne!

De stora problemen med angiverilagen beskrivs i en debattartikel i Göteborgsposten, skriven av flera organisationer, bl a BRIS, Caritas, Rädda barnen, Svenska kyrkan, RFSL, Amnesty och Unicef, den var inte låst idag och finns här. 

I artikeln påpekas att informationsplikt för skolor skulle leda till att vissa barn inte vågar gå dit av rädsla för att bli anmälda och utvisade. Detta riskerar att beröva barnet hens rätt till utbildning vilket strider mot Barnkonventionen. Och om människor kan anmälas när de söker vård är risken stor att de undviker vården helt. Är det inte tryggt att söka vård uppstår onödigt lidande för barnen, trots att rätten till hälso- och sjukvård ingår i Barnkonventionen.

Som du kanske vet ingår Barnkonventionen nu mera i svensk lag. Märkligt då att de som starkast betonar laglydighetens betydelse på sociala medier är de som kyligt ignorerar Barnkonventionen och talar med förakt om övriga FN-konventioner.

Det rör sig i arbetslivet. Kampen mot angiverilagen har blivit en förenande faktor. Finns det mer du kan göra? Vill du nå fram till riksdagen med dina protester? Som enskild eller i en frivilligorganisation kan det vara svårt att nå fram. En rad lärdomar och förslag på hur du kan göra finns här på Ideell arena.

Gör vad du kan! Fortsätt tjata. Ta kontakt med varandra. Det är en samlad #antifascistiskmotkraft vi behöver.

#viangerinte - Antifascistisk motkraft 12

Förra veckan, demo i Stockholm. Nu på söndag: det samma i Göteborg.

#viangerinte!

Engagemanget mot tidöpartiernas angiverilag är stort i hela landet. Det verkar som att just detta: kravet på att yrkesverksamma, ansvarsfulla personer ska frångå sitt egentliga uppdrag för att sätta dit människor på flykt – är det som har fått människor att resa sig och säga ifrån.

Säkert är att de starka reaktionerna når fram. Medan högertwittrare snart har kommit fram till det-är-förbjudet-att-säga-emot-regeringen har sagda regering själv börjat fundera över om några små undantag i den nya lagen kan tänkas. Det räcker inte! Men det visar att de hört.

Politik och poesi har länge efterlyst medial uppmärksamhet för de protester som förekommer här och var i Sverige. Så länge ingen får veta vad som gjorts, tror man förstås att ingenting görs; att folk är någorlunda nöjda. Men äntligen! Demonstrationen i Stockholm fick ett reportage i Flamman (du får inte läsa så mycket, men ta och prenumerera vetja!) 

Demonstrationen i Göteborg samlas 17 september kl 15 på Gustaf Adolfs torg

Gör detta till vad det borde varit för länge sedan: #antifascistiskmotkraft !

Vi anger inte! - antifascistisk motkraft 11

Regeringen och Sverigedemokraterna går vidare med förslaget om en angiverilag. Nytt i förslaget är att det kan bli konsekvenser för den som underlåtit anmäla. Förslaget introducerades i Tidöavtalet och har mötts av stark kritik. Om förslaget röstas igenom av riksdagsmajoriteten kan exempelvis sjukvårdpersonal och lärare tvingas ange papperslösa till polisen. Denna så kallade anmälningsplikt (eller angiveri) kommer säkerligen att hindra papperslösa personer att få tillgång till grundläggande rättigheter så som vård och skola.

Barnkonventionen, som är lag i Sverige, gäller för alla barn oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte. Angiverilagen kommer alltså att medföra brott mot att barnets bästa alltid ska sättas i första rummet.

Detta ”signalerar ett oroväckande skifte i vår demokrati” skriver Civil Rights Defenders.

Flera fackförbund inom välfärdsyrkena är starkt kritiska mot förslaget. En facebookgrupp, Vi anger inte, som drivs av en grupp vårdanställda, har sedan i våras drivit en kampanj mot lagförslaget. Offentliganställda i flera olika branscher protesterar mot att de utöver sina vanliga arbetsuppgifter också ska rapportera papperslösa. Om de brukare de möter inte har alla papper i ordning förväntas personalen prioritera migrationspolitiken framför yrkesuppdraget och de yrkesetiska koderna.

Detta vore mycket viktigt att uppmärksamma i riksmedia, utöver fackpress. Här finns början till en #antifascistiskmotkraft som behövs mer än någonsin! Det handlar om att försvara humanismen, barnen, yrkeshedern - och demokratin. 

Sortera människor efter intryck - antifascistisk motkraft 10

Regeringen har kommit med nya riktlinjer. Visserligen är det mycket få kvotflyktingar som ska tas emot i landet, men redan för dessa få krävs det regler. Detta är människor som lever i mycket stor utsatthet, människor som redan varit med om mer än man ska behöva stå ut med och som ännu inte är i säkerhet. Det är dessa människor som högern vill testa, göra urval på. Så att inte folk som högern tycker beter sig felaktigt kommer för att leva i vårt land. 

     Flyktingarna ska visa att de är driftiga och har goda värderingar, säger minister Stenergard eller Stenhjärta som man också kan säga. Denna framåtanda och dessa värderingar ska kvinnor som överlevt sexuell tortyr i krig och barn som ett sina föräldrar skjutas uppvisa, åtminstone om de vill bo i Sverige. Är det så att de kanhända behöver hjälp eller har blivit rädda och misstänksamma av sina upplevelser, ska de inte vända sig till landet där stenhjärtan styr. 

     Detta är att frångå de internationella konventioner Sverige förbundit sig till. Var inte Moderaterna ett parti som brukade respektera lagar och regler och ingångna avtal? Inte nu mera. Konventionerna har fastställts för att tydliggöra vad det innebär att vara människa med fri- och rättigheter, och jag misstänker att om högern en gång respekterade detta så var det själva konventionen; något som man kommit överens om. Innehållet var troligen aldrig viktigt för dem, och de kan nu, med fascisterna i ryggen, lättat lämna det därhän.

Migrationsverket har invänt att direktivet om driftighet och värderingar är luddigt och därför svårt att följa. Moderaterna har alltid värnat om hög kompetens, så Stenhjärta sätter väl då sina bästa jurister på jobbet? Icke! Hon medger att det är svårt att mäta, så Mig-verket ska utgå från det intryck de fick under mötet med flyktingen. 

Såväl rättsosäkert som oseriöst, säger kunniga politiker som uttrycker sig hövligt. Politik och poesi föredrar att vråla: STENEN HAR SPRITT SIG ÄNDA OPP I HJÄRNAN! Det är nämligen ytterst ovanligt att ministrar med avsikt ger så luddiga direktiv att tjänsteutförare med all rätt kan gå på infall och intryck. 

Det var faktiskt sådant som inte fick hända i det gamla myndighets- och ämbets-Sverige. För övrigt, de institutioner som regeringen gradvis vill byta ut mot nationalistiskt sinnade.

Sten på sten. Minns minister Stenhjärta de Vita bussarna? Var det så här: de körde in i Belsen och stannade till vid varje överlevande för att kolla offrets driftighet och värderingar. Om de fick ett intryck av att vederbörande kunde tänkas gå och hänga läpp efter sina svårigheter eller hade tendenser till att stjäla mat, ja då fick de sitta kvar där bland liken och käka jord. 

     Var det så minister Stenhjärta anser att det borde ha varit? Jag får ett intryck av det. 

En #antifascistiskmotkraft blir allt viktigare.

När politiker och myndigheter sviker - #antifascistiskmotkraft 9

Citat från facebookgruppen NU ÄR DET NOG 

”Svarta paraplyer för en anständig svensk migrationspolitik. för vår sorg och medkänsla med det afghanska folket och de afghanska flyktingarna i Sverige. Och för det skydd som det svenska civilsamhället erbjuder när politiker och myndigheter sviker. Nätverket Nu är det nog! kräver 

- amnesti i form a permanenta uppehållstillstånd för alla Sveriges ensamkommande unga, av alla nationaliteter 

- amnesti i form av permanenta uppehållstillstånd för de afghanska flyktingarna i Sverige att Barnkonventionen tillämpas för alla barn i Sverige 

- att permanenta uppehållstillstånd återinförs som norm

Du kan också vara med. Det är enkelt och behöver bara ta tio minuter: Du fäller upp ett svart paraply, fotograferar och lägger ut i sociala medier med hashtaggarna #afghanskalivräknas #sverigekanbättre #nuärdetnog #rivtidöavtalet”

De svarta paraplyerna deltog också i Malmö Pride. Nu när politiker och myndigheter sviker (min kursivering) måste vanligt hyggligt folk gå ut och göra sitt. Nu när inget svenskt parti vågar lyfta frågan om den omänskliga och ändå hårdnande behandlingen av asylsökande och flyktingar, då sviker också media. Ingen tidning jag har tillgång till rapporterar någonsin om civilsamhällets stöd till flyktingar och de protester mot regeringen som genomförs.

Hur kan fascisternas dagliga utspel vara viktigare än att solidariteten fortfarande lever?

Tystnaden - antifascistisk motkraft 8

Fortfarande är det tyst.

Inga massdemonstrationer på Götaplatsen eller utanför Riksdagshuset.

Inga solidaritetsyttringar.

När det görs en koranbränning utanför en moské – då kan man lufta sina åsikter via twitter. Annars är det tyst. Var är den folkliga vreden?

Kanske på  mindre orter. I Hemse genomfördes för första gången ett arrangemang i #taettklivframåt, nämligen en gemensam promenad för demokrati, mänskliga rättigheter och en hållbar framtid. I Hörby fälldes än en gång de svarta paraplyerna upp för en anständig migrationspolitik.

Om detta får vi intet veta i borgerliga media. Dessvärre inte heller i vänstermedia. Jag har mejlat, tipsat, påtalat det viktiga i att sprida goda initiativ så att fler känner det meningsfulla i att engagera sig tillsammans med andra.

Jag har inte fått något svar på varför det är ointressant att bevaka.

Kanske för att det är mindre orter. Som att det där inte bor någon som är intressant. 

Men om det är där någonting börjar? Ska inte vänstermedia vara med då?

Jag får inget svar.

Det är tystnaden som kommer ta död på oss.

Vi anger inte - antifascistisk motkraft 7

Kampen mot stasi-samhället går vidare. Den SD-ledda regeringen har ett lagförslag om att offentliganställda ska tvingas ange om det kommer så kallade papperslösa som efterfrågar medmänskliga tjänster så som skola eller vård.

I Barnkonventionen slås fast att alla barn har rätt till undervisning. Barnet har alltså rätt till det, oavsett förälderns rättsliga status. Varje människa har också rätt att få den vård hen behöver vid sjukdom eller olycka. Andra kommunala tjänster kan helt enkelt vara nödvändiga för att ha en dräglig tillvaro som asylsökande.

Enligt uttalanden från sverigedemokrater ska offentliganställda bara hålla tyst och lyda order. Ifrågasättande, moral och civilkurage ingår inte i SDs samhällsbild. Men många personalgrupper säger istället: Vi anger inte!

Hittills har över 2400 vårdarbetare skrivit under en namninsamling mot angiverilagen. Om denna lag går igenom kan sjuka eller skadade människor avstå från att söka nödvändig vård i sin skräck för att avslöjas och föras ut ur landet. (Jämför med när Anne Frank behövde glasögon under tiden i gömstället, och familjerna resonerade om eventuella möjligheter att besöka en optiker – en risk de inte kunde ta.) Lagförslaget om angiveri är lika moraliskt förkastligt som sökandet efter judar i tyskockuperade länder. Här är sidan Vi anger inte

Inte heller bibliotekarierna uppskattar angiveriförslaget. Hundratals biblioteksanställda svarar i en enkät att det skulle kännas oetiskt att anmäla papperslösa som kommer till biblioteket, och flera skulle säga upp sig eller vägra anmäla om lagen förverkligas. En artikel om enkäten finns här

Nationalistisk SOU för åratal sedan - återanvänd blogg

Ur blogg på nationaldagen 2015:

Sedan år 2005 har nationaldagen 6 juni varit helgdag. Innan dess firades nationaldagen på Skansen, i skolor, av idrottsföreningar och andra. Men det räckte inte till för konservativa borgare som länge velat göra dagen till helg. På 90-talet fick de med sig Socialdemokraterna på detta, och även Vänsterpartiet ställde sig positiva eftersom man såg möjligheten att sekularisera en av kyrkans helger. När reformen var färdig för beslut år 2004 röstade dock V nej, tillsammans med Miljöpartiet, efter viss intern diskussion. 

Här följer information om bakgrunden till nationaldagsreformen, hämtad ur debattartiklar som jag skrev i Flamman och Invandrare & minoriteter år 2004.

6-juni-utredningen

När 6 juni-utredningen tillsattes var uppdraget att lösa genomförandet av ett redan fattat beslut. En helgdag skulle införas – men hur skulle det ske utan att näringslivet skadades? Eftersom resultatet var givet bestod utredningen (SOU 2004:45) mest av ekonomi och jämförelser av hur olika datum skulle slå inom arbetslivet.

Enligt SOUn var ingen av de företrädda remissorganisationerna ”särskilt intresserade eller entusiastiska” över riksdagens beslut att göra 6juni till helgdag. Men det fanns ett beslut som prompt måste genomföras. Därför krävdes en motiverande brödtext. Men istället för normal utredningsprosa presenterades en serie antaganden om vad vi svenskar kanhända tänkte och kände. Det främsta motivet till helgdagsfirandet var ”en nationell identitet”. Visserligen erkände utredarna att detta fenomen är svårt att definiera, men de påstod ändå att en nationell identitet ”blir allt viktigare” för oss, svenskarna som de talade för. Och på grund av identitetens föreställda betydelse borde vi ”hitta tillfällen att fira det vi är stolta över i Sverige”.

Som exempel på gemensam källa till stolthet föreslogs idrotten, föräldraförsäkringen eller mångkulturen. Också språk, historia, kulturarv och samhällssystem räknades upp som delar av den ”nationella identitet” som antas skänka oss denna ”stolthet”. Utredningen gav inga förklaringar till vad som gör dessa företeelser svenska, eller vad vi svenskar, enskilt eller kollektivt, har utfört för att åstadkomma dem. Att de är svenska och att "vi" är stolta var underförstått. Detta är samma sorts rent intuitiva resonemang som man kan finna i Sverigedemokraternas program.

Utredningen menade också att den nya helgen rentav kan vara ett led i integrationspolitiken, eftersom människor med rötter i andra länder ”behöver stärka den nationella identiteten för att forma sin framtid i Sverige”. Man ansåg att  nationaldagsfirandet var ett sätt att verka för ”stoltheten över att leva i Sverige”. Där fanns också med en mening om att Sverige behövde en festdag eftersom alla andra länder har det. På ett ställe beklagade utredningen att det under en tid skulle ha varit ”fult” att använda den svenska flaggan. Några belägg för påståendet fanns inte.

Arbetstid och religion

Den arbetsfria dagen gavs till svenska folket i utbyte mot annandag pingst. Det var aldrig en fråga om att belöna det svenska folket med åtta lediga timmar! Den viktigaste, och svåraste, uppgiften för utredningen var att beräkna hur den nödvändiga helgdagen skulle göra minst skada för näringslivet. Den nationalistiska aspekten av det hela beaktades överhuvudtaget inte utom i den korta motivtexten, som ju var positivt nationalistisk.

Innan beslutet fattades om att instifta en ny helgdag (som det kallades, fast det var fråga om att byta ut en helgdag) fanns en oro för att ledigheten på 1Maj skulle ifrågasättas. Dock vågade sig utredarna inte på den dagen. De skrev defensivt att det blivit något av en folklig tradition att fira våren denna dag. Inte ett ord skrevs om att 1Maj är arbetarrörelsens internationella högtidsdag. Märk väl; huvudutredare var en socialdemokrat, Anita Gradin. 

När flera tänkbara dagar värderats stannade utredarna för att annandag pingst var den som kunde bytas ut, eftersom aktiva kristna remissgrupper, däribland katolikerna, angav synpunkten att trettondagen för deras del var en mer omistlig dag för kyrkligt firande.

Eftersom annandag pingst var en fast dag (måndag) och nationaldagen är rörlig, innebär det att den då och då kommer att infalla på lördag-söndag. Vilket i sin tur innebär att vi måste arbeta mer, inte mindre. Kärnan i V:s argumentation mot, var att vi aldrig kommer att ställa upp på en arbetstidsförlängning; två dagar på sju år.

- - - 

Nu har denna dag firats i snart tjugo år och börjar bli tradition. Fina ceremonier för medborgarskap firas, kulturskolan uppträder på många platser. Visst behöver folk en dag att fira och ha roligt tillsammans! Kom bara ihåg en sak: det är nationalism det handlar om. 

"Vi fortsätter spela rock'n'roll fast vi håller på och dö" - antifascistisk motkraft 6

Rubrikens citat är från Nationalteatern. Det minner om hur arbetarrörelsen från början och långt in på 1970-talet sjöng tillsammans på möten, demonstrationer och fester. Sångböcker fanns i partilokalen, texthäften delades ut vid bordet. Ofta fanns musik tack vare arketypen ung-man-med-gitarr, annars sjöng vi a cappella. Vi lärde oss internationella sånger – Befria Södern var stark under Vietnamkriget – och försökte hålla liv i gamla sånger från t ex världsungdomsfestivalerna.

Nu verkar det inte alls sjungas på samma sätt, även om Bandiera rossa kan höras ibland på 1 Maj. Men nog skulle sång och musik behövas.

”Och vi vill spela för de svaga / och vi vill sjunga för de små / och vi vill dansa så att förtryckarna kan höra hur vi mår!” sjungs det i Danslåt för yttrandefriheten av Hoola Bandoola. Vi måste göra oss hörda!

Twitterhögern påstår ofta att vänstern gråter, rasar, bölar eller beter sig på annat vis barnsligt överdrivet. Men visst kan vi väl lova dem att de inte har hört hälften än! Visst kan vi ljudligt visa att vi existerar; vi kan spela och sjunga och dansa mot fascismen. För kom ihåg: Det är tystnaden som kommer att döda oss.

Twittervänstern hjälptes nyligen åt med att samla ihop till en spellista med bara antifascistiska låtar. Det blev en närmare sex timmar lång musikfestival med massor att upptäcka. Det börjar med Nina Hagen och slutar med Internationalen. Där finns motståndets sånger från Grekland, Chile och Venezuela. Där hörs No Pasaran från inbördeskrigets Spanien och Bella Ciao ur den djupa fattigdomen i Italien. Woody Guthrie sjunger om arbetare och arbetslösa i USA, Ebba Grön vrålar ut sin ilska mot Staten och Kapitalet. Mera från Sverige är fina klassiker av Wiehe och Afzelius plus en överraskning i sammanhanget: ABBAs Visitors. Här finns sånger om flyktingar och skämt med nazism och nationalism. Mycket av det går att sjunga, annat att dansa till, allt går att spela. Listan är givetvis inte fullständig, och ingen kan gilla allt, men alla kan gilla något. Sex timmars antifascism, eller hur?

Låt oss sluta bita ihop om det onekligen dystra politiska läget. Musiken kan vara vår hjälp. Kunde våra kamrater sjunga under krig och förtryck, då kan vi det också. Listan finns här:  Antifascistisk pepp

 

Berätta om protesterna! - antifascistisk motkraft 5

Det är svårt att få media att uppmärksamma protester mot regeringens fascistiska politik. Att  människor är missnöjda med priserna på el och mat är bekant, de initiativ som tas för att försöka förändra det kommer från Vänsterpartiet och uppmärksammas just som vänsterförslag (vilket dessvärre uppfattas som en synonym till ”ogenomförbart”). Att människor är livrädda för klimatkollapsen är också bekant, och deras protester, från banderoller till klister, tas upp som att några udda individer ställer till med problem. Borgarmedia har byggt upp och underhåller den för dem passande bilden att solidaritet och klimatoro är något som så kallat vanligt folk inte bryr sig om.

Därför är det så mördande tyst om de protester som faktiskt genomförs mot regeringens fascistiska politik. Protesterna är inte stora, de är inte många, men kanske skulle de just därför tilldelas nyhetsvärde? Inom journalistiken brukar man hävda att det vanliga är ointressant när man söker efter den speciella berättelsen, men detdär är bara delvis sant (som i klassikern hund bet man bet hund).

Om det nu är självklart och därmed ointressant att vänsterpolitiker och miljöaktivister är ointressanta – sluta mala den grejen då. Lyft det ovanliga och gör det intressant: demokratiska människor på olika ställen tar egna initiativ för att protestera mot vad regeringen håller på att ställa till med i vårt land.

Mot fascism. Mot rasism.

Ett exempel som jag tagit upp tidigare är facebook-gruppen Riv Tidö-avtalet som genomfört demonstrationer bland annat på 1 Maj.

Ett exempel till är Backa demokratin – ett nätverk för alla som vill vara med och skydda Sveriges demokrati. Initiativet kommer från Civil rights defenders, och också de lyfter Tidö-avtalet eftersom det rymmer flera politiska förslag som kränker mänskliga rättigheter och signalerar att demokratin är på väg att nedmonteras. Gruppen finns på facebook och på Civil rights defenders hemsida. Berätta om dem. Eller engagera dig med dem.

Ännu ett exempel är Ta ett kliv framåt, en partipolitiskt obunden folkbildningsrörelse. De tar en promenad sista torsdagen i varje månad och lägger ut bilder. För demokratin, för mänskliga rättigheter, för en hållbar framtid är temat. Nästa promenaddatum är 25 maj på 54 platser från Alingsås till Örnsköldsvik. Finns på Taettklivframat.org

Känner du till mer? Berätta om det. Skriv till tidningarna. Väck opinion, visa att vi finns. Vi måste bygga en antifascistisk motkraft. Det är tystnaden som dödar oss.

Söder på krigsstigen eller Antifascistisk motkraft 4

Björn Söder, SD, har på twitter konstaterat: ”Kulturkriget har börjat.” Han lovar att konservatismen ska vinna. Tiden som förflutit innan de konservativa kulturkrigarna började ändra på förhållandena beskriver han som att ”den dekadenta vänsterns” kulturpolitik varit förhärskande, detta som ett resultat av ”ohämmat socialistiskt inflytande” och ”en kastrerad borgerlighet”.

Äntligen har den liberala partisekreteraren reagerat och opponerat på Söder. Hon står kvar vid att avståndet ska upprätthållas mellan politiker och kulturliv, och anser att Söders partiledning bör ta ett samtal med honom. För att vara en liberal politiker år 2o23 är detta ett framsteg.

Bilden av den kastrerade borgerligheten har funnits med hos den nationella rörelsen i snart hundra år, påpekar Tobias Hübinette. I dagens Tidö-anda skulle borgarna kunna ses som snöpta av sitt bindande ingen-kritik-avtal med SD, men vad Söder menar är att de berövats sin kraft av socialisterna – detta trots att vi socialister aldrig regerat.

Men det är en återkommande befängd uppfattning att det är vänstern som har styrt (i detta fall över kulturpolitiken). Under en kort period (ca 1967-1979) hade vänstern stark tyngd inom kultur- och mediasfären; något som ännu inte upphört att plåga de borgerliga. SD är inte så teoretiska utan förenklar det till att bunta ihop en vänster av allt man ogillar. Senast idag fick jag höra att det är ”den vänster som vill ha dragshow för barn”. Att på så vis slå ihop otrevligheter är ett drag som går igen från den tyska 30-talsnazismen (t ex ”judiska kommunistiska bankirer”).

Ännu en nazimarkör som borde vara pinsam för övriga Tidöpartier är att Söder siktar in sig på den ”dekadenta” vänstern. I det gamla Tyskland stämplades homosexualitet, judiskhet, liberalism, socialism, kvinnofrigörelse, svårbegriplig konst med mera som just dekadent eller urartat (entartete). Med samma fantasifulla lidelse som SD beskriver dragdrottningarnas utsvävningar beskrev nazisterna det förfärliga storstadslivet. Följden blev dels hetsande kampsporter för pojkar, dels bokbål, utrensningar av forskare samt av konst och konstnärer. Kommer nu den självklara invändningen att SD inte alls menar så kan man med fog fråga sig varför de då uttrycker sig så.

Att Söder med så få ord får med så mycket skit är något av en prestation. Men vi går tillbaka till den första meningen: ”Kulturkriget har börjat.” Här har vi en man som menar allvar. Visserligen verkar han lite hög på framgång, lätt naivt trosviss, men det går inte att tvivla på att det är ord som ska följas av handling. Krig innebär att det är något och några som ska bort. De konservativa ska vinna, säger Söder. Var blir det då plats för oss andra?

Vi får inte vara tysta, låtsas som ingenting. Vi måste bygga en bred antifascistisk motkraft. Du kan vara en del av den. Var solidarisk. Berätta om det. Vi börjar så.

För socialism, solidaritet och människovärde!

I år hann vi med två 1 Maj-firanden! I Borlänge möte på Sveatorget med musik och tal, drygt 50 personer. Frikostigt med vimplar, märken och röda klubbor för de små.

I Falun demonstrerade i det närmaste 200 personer mellan Kvarn- och Vasaparken med sång av Internationalen och slagord som dels tog upp orättvisan i att så många inte längre har råd med mat och hyra, dels solidaritet med Ukraina och dess rätt till suveränitet.

Tyvärr blev vädret sämre och sämre med ett kallt regn som övergick i snöblandat. Det känns som att våren måste komma igång på allvar innan vi klarar av att samla oss till motstånd mot den nationalkonservativa regeringen, mot fascism och rasism.

Vi måste bygga en antifascistisk motkraft. För socialism, solidaritet och människovärde!

 

Antifascistisk motkraft 3 - så kan vi börja

 Tystnad ligger över Sverige. Är alla så chockade av regeringens fascistpolitik att vi inte förmår protestera längre? Nu finns allt för mycket att protestera mot! Tidö-avtalet förverkligar SDs agenda. Det innebär dels traditionell fascistisk politik (t ex utredningsdirektiven betr public service och den så kallade cancel culture inom akademin), dels ren rasism som i indragandet av rätten att bo kvar här i landet, krav på att ange gömda familjer och upprepade påståenden om att immigranterna inte försörjer sig.

År 2015 gick vi ut och hjälpte människor att få en anständig start i Sverige. Inte har vi ångrat oss?  Nej, säkert görs insatser lokalt och på eget initiativ, vilket är alldeles utmärkt – utom att andra inte får reda på det. Media är inte intresserade av annat än föraktet för immigranter. Att beskylla dem för brott och påstå att de snott välfärden är politisk huvudfåra. Det är ett skäl till bristen på protest: att humanism framstår som udda. Därför behöver vi bättre än någonsin tryggheten i att vara flera!

Fascismen (och därmed den nuvarande regeringens bärkraft) vilar på människors misstro. När institutionerna förefaller skumma, när medmänniskorna verkar vara ute efter fördelar som Jag skulle ha haft, när brottslingar ser ut att leva gott men de gamla inte får vad de behöver, då stärks det auktoritära, inåtvända, bestraffande styret. Ett styre vars illusion av ordning och gott uppförande döljer det våld som krävs för att hålla somliga människor utanför, borta. Att visa tillit är därför något av en motståndshandling redan det.

Det viktigaste vi kan göra idag är att samla oss till en bred, antifascistisk motkraft. Vi måste göra något, om också litet, och berätta för andra vad vi gör, sprida det.

Det finns en facebookgrupp som heter Riv Tidöavtalet. De genomförde en demonstration i april på flera ställen, och planerar fler i maj. Kanske finns fler grupper som planerar protester, och då är det otroligt viktigt att alla får veta det. Det är tystnaden som håller på att ta död på oss.

Så vad du kan bidra med är att ta upp det som nu görs med Sverige i dina sammanhang: facket, grannsamverkan, idrottsföreningen, musikskolan osv. Tillsammans eller var för sig kan ni:        

• skriva insändare i lokaltidningen
• göra inlägg i sociala medier
• kommentera mängder med dumma högerinlägg på sociala medier
• skicka vykort till eller mejla politiker och framför ditt budskap (mejl: fn.en@riksdagen.se)
• dela ut bra texter som flygblad
• berätta för andra vad du/ni gör
• använd #rivtidöavtalet eller #antifascistiskmotkraft på twitter

 sVi som m fortfarande tror på mänskliga rättigheter, allas lika värde, medmänsklighet och solidaritet måste samverka om detta just nu övergripande intresse: att bevara demokratin och stoppa fascism och rasism.

Alla kan göra något!

Brevet som jag skickade till ett antal föreningar och plattformar fick inte många svar, det hade jag heller inte räknat med. Men tystnaden är ändå talande. Tystnaden är som jag ser det ett stort och illavarslande symtom på tillståndet i samhället. Kanske är man upptagen med sitt och orkar inte stöda fler projekt, men då räcker ett uppmuntrande ord. ”Vi är på gång!” Det är viktigt att få höra!

Folk har vant sig vid att ingen protesterar i tron att det inte ger någonting. Folk har vant sig vid att inte gå samman, därför att misstänksamheten och misstron är vad den här regeringen lever av.

Därför är det viktigt att vi delar – berättar – meddelar andra det som trots allt sker. På Facebook finns gruppen Riv Tidö-avtalet. Gruppen har som motto att alla kan göra något, också små saker som man kan göra hemifrån. Dela nyheter. Sprida hopp. Riv Tidöavtalet finns här. 

I Göteborg och Stockholm förbereds demonstration den 15 april. Ett bra tillfälle att sprida information om. Din förening eller grupp kanske vill ställa sig bakom, gå med eller ordna någonting  lokalt den dagen? Info om demonstrationen finns här.   

Var är folket? Fortsättning på Antifascistisk motkraft

Det är för tyst. Regeringen fortsätter göda de rika och klämma åt immigranter. Vilken saknad efter demonstrationer, fredliga uppror, manifesterandet av medmänsklighet! När de som bäst behövs, äger de inte rum. Varför är det tyst?

Till och med mitt eget parti, Vänsterpartiet, har ett tag legat för lågt när det gäller antirasism. Miljöpartiet formulerar sig tydligare, men ingen bryr sig om dem just nu, vilket är rimligt eftersom de svek sin egen argumentation när de hade chansen att regera. Socialdemokraterna hummar om att regeringspolitiken egentligen är deras egen – det är alltså inte lönt att gå och hoppas på en ny regering!

Var är folket? Det folk som gick ut på gatorna och tog emot asylsökande 2015, det folk som engagerade sig i Black lives matter strax innan coronan tog kål på allt socialt liv, var är det folket idag? Chockskadade av regeringspolitiken, utan tvivel. Tillvanda vid att rasism är normalt, att missunnsamhet och misstro är rimliga förhållningssätt. Inställda på att ”alla” tycker så.

Den unga generationen är starkt högervänlig, för att inte säga högerkonservativ, enligt opinionsundersökningar. Hur kommer det sig? Kanske därför att de aldrig levt i ett fungerande välfärdssamhälle.

Poetkollegan Annika Brink kom med ännu en förklaring: hennes generation

”gjorde uppror som punkare, ockuperade hus och demonstrerade för att vi såg att den metoden lyckats för dem som gått före oss och lyckats rädda almarna och annat bra. De som är unga nu har aldrig sett uppror lyckas åstadkomma något. Antirasisterna lyckades inte mota SD från att komma in i riksdagen och Greta och hennes följare har inte påverkat klimathotet, så vad ska de göra? Då hade vi dessutom en musikrörelse som eldade på med budskap. De finns inte idag.”

Vad kan vi begära av de generationer som vuxit upp med marknadsskola, sjukvårdskris och gnäll på så kallade migranter – utan att någonsin få se att solidarisk handling ger resultat?

En minoritet av ungdomen är förstås vänster, ännu fler är åtminstone demokrater. Dem ska vi inte glömma. Det var fint när någon i samband med senaste valet twittrade: ”Ge inte upp hoppet, de räknar utlandsrösterna. Hela estetklassen på Södra Latin är på studieresa och kommer rösta!” Hoppet om dessa kanske trettio röster värmde hjärtat i en blandning av vördnad och galghumor, ända tills det var kört. Hoppfulla röster behövs, ty vi gamla måste tydligen stå ut ett tag till.

Så låt oss samla ihop oss. Visa att även förlorade uppror har sitt värde, ty sammanhållningen värmer hjärtat. Låt oss inte sitta tysta medan vårt samhälle slås i småbitar.

Vi behöver en bred antifascistisk motkraft. Vi måste visa regeringen att deras politik från Tidö och framåt är inhuman. Vi ska vara solidariska, även om borgerligheten inte förstår det ordet.

Gör någonting, om också något litet. Tala om vad du gör, så andra får veta. Kom igen.