Söder på krigsstigen eller Antifascistisk motkraft 4

Björn Söder, SD, har på twitter konstaterat: ”Kulturkriget har börjat.” Han lovar att konservatismen ska vinna. Tiden som förflutit innan de konservativa kulturkrigarna började ändra på förhållandena beskriver han som att ”den dekadenta vänsterns” kulturpolitik varit förhärskande, detta som ett resultat av ”ohämmat socialistiskt inflytande” och ”en kastrerad borgerlighet”.

Äntligen har den liberala partisekreteraren reagerat och opponerat på Söder. Hon står kvar vid att avståndet ska upprätthållas mellan politiker och kulturliv, och anser att Söders partiledning bör ta ett samtal med honom. För att vara en liberal politiker år 2o23 är detta ett framsteg.

Bilden av den kastrerade borgerligheten har funnits med hos den nationella rörelsen i snart hundra år, påpekar Tobias Hübinette. I dagens Tidö-anda skulle borgarna kunna ses som snöpta av sitt bindande ingen-kritik-avtal med SD, men vad Söder menar är att de berövats sin kraft av socialisterna – detta trots att vi socialister aldrig regerat.

Men det är en återkommande befängd uppfattning att det är vänstern som har styrt (i detta fall över kulturpolitiken). Under en kort period (ca 1967-1979) hade vänstern stark tyngd inom kultur- och mediasfären; något som ännu inte upphört att plåga de borgerliga. SD är inte så teoretiska utan förenklar det till att bunta ihop en vänster av allt man ogillar. Senast idag fick jag höra att det är ”den vänster som vill ha dragshow för barn”. Att på så vis slå ihop otrevligheter är ett drag som går igen från den tyska 30-talsnazismen (t ex ”judiska kommunistiska bankirer”).

Ännu en nazimarkör som borde vara pinsam för övriga Tidöpartier är att Söder siktar in sig på den ”dekadenta” vänstern. I det gamla Tyskland stämplades homosexualitet, judiskhet, liberalism, socialism, kvinnofrigörelse, svårbegriplig konst med mera som just dekadent eller urartat (entartete). Med samma fantasifulla lidelse som SD beskriver dragdrottningarnas utsvävningar beskrev nazisterna det förfärliga storstadslivet. Följden blev dels hetsande kampsporter för pojkar, dels bokbål, utrensningar av forskare samt av konst och konstnärer. Kommer nu den självklara invändningen att SD inte alls menar så kan man med fog fråga sig varför de då uttrycker sig så.

Att Söder med så få ord får med så mycket skit är något av en prestation. Men vi går tillbaka till den första meningen: ”Kulturkriget har börjat.” Här har vi en man som menar allvar. Visserligen verkar han lite hög på framgång, lätt naivt trosviss, men det går inte att tvivla på att det är ord som ska följas av handling. Krig innebär att det är något och några som ska bort. De konservativa ska vinna, säger Söder. Var blir det då plats för oss andra?

Vi får inte vara tysta, låtsas som ingenting. Vi måste bygga en bred antifascistisk motkraft. Du kan vara en del av den. Var solidarisk. Berätta om det. Vi börjar så.