Förortsexposé X

Från förort ful till förort vacker. Ovan, en härligt designad arbetsplats i Tumba, Botkyrka.
Nedan höghus, vilka gör sig bäst på håll. I en extrem innerstadsmiljö som Manhattan ser man dem inte alls. Man myrkryper under dem. Men se Liljeholmen..!

Lamellhus i Storskogen, Sundbyberg. Antagligen engelskt inspirerade. Visst ser det ut som om någon skulle sätta ut mjölkflaskan vid ytterdörren? Vanliga kommunala hyreslägenheter är det. Än så länge. Flemingsberg, Huddinge. Färggrant, högt, brett, smaklöst och ganska härligt faktiskt. Med sjukhus och högskola som grannar.

Ointressant miljonprogrambygge, södra Huvudsta i Solna. Den enas barndom, den andras by. Med vårar som ingen annanstans, i lindallén ned mot sjön.

Raden i Penny Lane: "Beneath the blue suburban skies/ I see them with my eyes" handlar egentligen inte om någonting annat

Förortsexposé IX

Det finns mycket i förorten som är vackert. Dit räknar jag inte miljonprograms- nej - dit räknar jag inte miljonärsvillan ovanför.

Inte heller de bilder jag samlat här.

Det finns förorter som ser ut som om ingen borde sätta sin hand eller fot där. Ändå bor det folk där. Överallt bor det folk, överallt bor deras käraste i porten bredvid, överallt finns mötesplatsen under stjärnorna.

Från centrum beskrivs förorten som antingen instängd eller utestängd. Fotot ovan bekräftar detta. Men fotot nedan...

...är inte mycket vackrare, bara en förort bland så många.

Men där det bor folk finns det hjärtan

och där hjärtat finns, där ser det liksom vackert ut.

En död muslim gör ingen helgdag

Socialdemokraterna har aldrig utmärkt sig för några genombrott i den antirasistiska kampen. När Jämtin försöker sig på mångkultur genom att föreslå en muslimsk helgdag blir det så fel, så fel...
Låt henne gå hem till partiet och försöka riva upp det alltigenom patriotiska beslutet att helgdagsförklara nationaldagen! Då ska hon få höra hur viktigt det är för Oss Svenskar att få visa upp oss. Att i denna konsensus vara bussig och ge bort en helgdag till ett Annat trossamfund (än det Vanliga) gör inget från eller till. Det vill säga, det gör inget för att stoppa diskrimineringen och inget för att främja demokratiskt deltagande.

Gör 8 mars till helgdag. Eller minnesdagen av Förintelsen. Gör det utan att ta bort någon annan dag, så vi slipper de fåniga förhandlingarna. Eller vi kan väl, i detta individualismens tidevarv, få X antal arbetsfria dagar att spendera efter egna preferenser?

Nima Dervish skriver så bra om detta att jag inte behöver fortsätta längre. Förutom två invändningar: Dervish påpekar att Jämtins förslag ökar attraktionen hos Sverigedemokraterna, vilket kan vara riktigt men inte i sig är ett skäl att avstå från att lägga det. Om ett förslag bra ska det drivas utan att låta Sd styra. Men dethär var inget bra förslag.
Min andra invändning är att Dervish utpekar vänstern som att vi ägnar oss åt identitetspolitik. Läs på! Mp har ägnat sig åt sådant. Vi driver jämlikhetspolitik.

- - -
Min dumma fråga om den stora usanska segern på slagfältet i Abbottabad ska rubriceras som mord, var inte så dum. Om folkrättsexperter funderar på saken kan väl Politik och poesi göra det också.

Förortsexposé VIII

Kollektiva kommunikationer i Midsommarkransen sker horisontellt

Flemingsberg kommunicerar med världen via cirklar

I Kista sker kommunikationen på engelska. Detta är ett Tower!

Täby lutar lite åt höger...

...och Masmo åt vänster!

Förortsexposé VII

Några av förorternas arbetsplatser: Liten livsmedelsbutik i Gröndal

Huddinge sjukhuskomplex i Flemingsberg

Del av Konstfack, Hägersten

Solna stadshus - utsikten är bättre än utsidan!

Tomteboda postterminal, en imponerande glasfasad

Förortsexposé VI

Några av förortens byggstilar:
Kyla kan förmedlas i hyreslängor i Alby (Botkyrka), om än apelsinfärgade.
Liksom i elegant designade villor på Ekerö Schweizisk stugby åt det monumentala hållet - Myrstuguberget (i Huddinge)

Japansk minimalism av funkistyp -Tulemarken (Sundbyberg)Grön hantverkarglädje från den tid då arbetarna byggde hus med sina egna händer - Hässelby (Stockholm)Det kommer fler bilder, ty jag har muntligen fått många positiva omdömen. Kanske är det inte bara jag som gillar att titta på hus. En rad i kommentarsfältet uppskattas, anonymt om du så vill.

Ber om ursäkt för onödiga radbrytningar. Blogspot har inte på länge fungerat som jag vill.

Hämnd och triumf

Hur vet de det? var min första tanke när jag fick höra att bin Laden är död.
Det lär ska vara detsamma som Dorothy Parker sa när president Hoover avled. Han hade inte heller rört på sig på flera år.

Min andra tanke var: Är det inte mord, detta att utan rättegång skjuta någon i hans bädd?
Men jag har läst mig till att terroristledaren genom sina gärningar betraktas som krigförande part och därmed lagligt mål; det är väl rimligt. Även om krigsförbrytartribunalen vore ett lämpligare ställe än en blodpöl på sovrumsmattan.

Nåväl, Förenta staternas armé har gjort slut på motståndarsidans ledare, såsom det går till i krig. Men i svenska tidningar, talas det, eftersom vi också är med i kriget, om HÄMND och TRIUMF.
Ursäkta, vilken sida var det som bestod av primitiva traditionalister med svart-vit moralisk världsbild?

Utrikesministern gör oss generade å hans uppdrags vägnar när han oblygt demonstrerar naiva världsbild: ”En värld utan bin Laden är en bättre värld” kommenterar Bildt, inte slarvigt på twitter utan på regeringens hemsida.
En gubbjävel mindre - men terrorn kommer att fortsätta, afghanerna kommer att klämmas åt, fler attacker kan det bli. Är det HÄMND och TRIUMF som skapar en bättre värld?

I USA firas presidenten. Obama höll på att åka av på en rättvis sjukvårdsreform och blir sedan hjälte inför jublande folkmassor efter en vedergällningsaktion.
Finns det ännu någon som hyser förtroende för detdär livsfarligt självgoda landet?

Folket som USA skulle hjälpa tycks iallafall ha tröttnat rejält. Läs detta inlägg från Svenska Afghanistakommittén!
Eller läs om hur de behöver varandra, USA-imperialismen och terrorismen, på Uppkäftiga Uppsala

Leve 1 Maj!

Leve 1 Maj! Här börjar vi med blåsorkester Välfärd för alla, och buss för dem som inte orkar gå hela vägen från Medborgarplatsen till Kungsträdgården. I år betade jag i ett infall av mångfald av demonstrationståget bakifrån och framåt. Gick med latinogruppen under Ches porträtt, gick med socialistiska läkare, med kritiker av Libyen-kriget, en kort bit med Fi!, sedan var jag homosexuell och skarpnäckare och solnabo ett tag.
Hamnade tillslut hos iranska kommunister som sjöng Internationalen - de sjöng på persiska, jag och en till sjöng på svenska - som det kan vara, som det ska vara.
Ovan: rött, grönt, kollektivtrafik och några hjärnor. Utanför Slottet drog jag igång med: "Pensionera kungen / Inför republik!" Många hängde på, men fler borde det vara!

Nedan: Vem sa att politik är tråkigt? Den är en eldsprutande drake!
Och nu till den sista frågan - den enda viktiga:
I Kungsträdgården talade Dror Feiler om solidariteten med Palestina och Josefin Brink om välfärden. Välfärd åt alla, välfärd istället för privata vinster. Lars Ohly var i Göteborg och talade om välfärd före skattesänkningar. Välfärd var temat för dagen.

Leve 1 Maj, arbetarrörelsens högtidsdag!

Riktigt fina bilder finns hos Ung vänster

Aftonbladet frågar om det är viktigt att fira 1Maj? Gå in och rösta och förbättra det trista resultatet.

FörortsexposeV

Höghus som tittskåp - Brommaplan

Höghus med utsikt över sjön - Huvudsta (Solna)

Höghus byggt under lokal högkonjunktur - Upplands Väsby

Radhus i tallbacke vid Mälaren - Träkvista (Ekerö)

Radhus mera anonymt - Salem

Bloggen som just nu kan kallas Förort och foto kommer att fortsätta. Men vi förbereder oss inför morgondagen, så ett inlägg från 1Maj lär det bli.

För övrigt: Med tanke på att kungen inte blir fattigpensionär, inte tänker på sitt orangea kuvert som något i stil med sparka-mig-mer, kort sagt inte lär ha några försörjningsproblem - kan någon då begripa varför karln inte går i pension när han har åldern inne?

SÅ förfärligt besvärligt kan ju inte kungandet vara då.

Förortsexposé IV

Gammal förortsmiljö - morgon i Aspudden och Sundbyberg i kvällsljus

Olle Olsson-huset i Hagalund, och en skymt av Blåkulla

Trädgårdsstad från tidigt 1900-tal - Gamla Enskede

Trädgårdsstad från tidigt 2000-tal - Tullinge

Förortsexposé III

Några offentliga byggnader söder och norr om stan: På den tiden man byggde skolor för luft och ljus - 50talet, Aspudden

En helt annorlunda, tidlös skolarkitektur - Kristofferskolan, Bromma

Vällingby torg, 50-tal. Idag i konkurrens eller samlevnad med Wingårds snövita galleria

Människor på marsch mellan jobben i Globen-området, o0-tal

Funkisritade Sundbybergs Folkets hus skulle vara kulturhistoria om det användes av folket. Kvalitetsbio och Finska föreningens danskvällar höll sig kvar in på 90-talet, men idag är hela huset sedan länge företagsägt.

Förortsexposé i bild

Radhus med sjötomt... LidingöNybrutalt med känsla för folkliv... Fittja, Botkyrka

Kontorslandskapens nya värld... KistaNormalitetens mittpunkt... Vireberg, Solna
Vägen till eller ifrån... Rågsved

Förortsexposé i Storstockholm

Vad är en förort? Det är ett samhälle som ligger utanför ett större samhälle. Ändå är Sundborns by inte en förort till Falun. Djursholm däremot, en klunga villor i den lantliga delen av Danderyds kommun, är absolut en förort även om djursholmarna själva inte vill bli betraktade som förortsbor.
Det ville inte solnaborna heller när jag var barn. Solna var en stad, poängterades det.´Vilket inte spelar någon roll när staden ligger en bit västerut från Sankt Eriksplan och härbärgerar hela regionens genomfartstrafik. Solna är en så rejäl förort att den skaffat sig egna förorter, som Bergshamra eller Frösunda.
Aspudden har aldrig varit egen stad. Däremot vill aspuddingarna gärna ha det till att de bor i stan, eftersom stora delar av bebyggelsen är stadslik med gator och bakgårdar.

Om en förort är en plats där de boende säger att de inte bor i förort, är det inte så märkligt som det låter. Inte med tanke på de förnedrande föreställningar som knutits till begreppet. (Se gårdagens inlägg.)

Botkyrka är den konstigaste bofinken av alla, ty det är inte ens en ort. Kommunen är uppkallad efter sin vackert åldrade kyrka, och det är resterna av Tumba gamla stationssamhälle som med galleria och kommunhus ska föreställa centrum för en flock av satellitbosättningar; stugbyar eller höghus ute i skogen, tvivelaktigt sammanfogade av motorleder. En förort är det, men till Stockholm eller Södertälje?

Hur känner vi igen förorten? Ful, säger folk utanför. Det måste gälla Hagsätra förstås - för Huvudsta kan aldrig bli fult för den som tillbringade sin tonårstid där... Liksom i stan eller på landet är det minnena och mötena som gör platsen vacker, även om många förorter har gröna parker, badsjö och arkitektoniska pärlor.
Alla förorter är likadana, brukar folk också påstå. Inget kunde vara mer fel. Vällingby konstruerades som nytt område en halvtimme från innerstaden och hör till Stockholms kommun. Lilla Sundbyberg är egen kommun med samlad rutnätsbebyggelse och tät detaljhandel i stadskärnan. Helt olika i boende och förutsättningar, men båda är förorter.
Anhopningen av utslätade villor i moderattäta Täby har hög status, trots att det ligger nedgångna höghus i närheten av travbanan. Måttlig status men gott rykte har till exempel delar av Farsta (i Stockholm) och Vireberg (i Solna), tack vare välplanerade bostadsrätter i gedigna 50-talshus. Dåligt rykte men hög hipfaktor finner du i de trevånings betonglådorna i moderatglesa Tensta och Rinkeby, och på andra sidan Järvafältets kolonilotter finns Kista, med intensiv koncentration av kontorsarbetsplatser i futuristiska glashus utanför den stora gallerian. Årsta och Rågsved går tämligen obemärkt förbi, trots deras kulturhistoriska torg, medan det är nästan omöjligt att ta sig runt jättehusen runt Södra Station, de moderna kolosserna mitt på Södermalm, och sedan har vi jugendhusen i Midsommarkransen som mest liknar Birkastan... en förort kan se ut hur som helst.

Ändå går förorten att identifiera. Någonting i luften får oss att känna att vi inte är i en by eller stad.
”Under the blue suburban skies” som McCartney skrev i Penny Lane.
En aning om ständig förändring. Inte uppbrott, inte isolering, utan något däremellan. Inte framtidstro, inte nostalgi, utan något däremellan.
Det är vad förorterna är - mellanrummen, öppna åt alla håll.




- - -
Om du imponerades av Zarembas tendentiösa skolartiklar, läs en annan idéhistoriker idag. Samma slappa skolkritik världen runt!

Kriget mot förorten

Den som bor i förort och den som inte gör det har all anledning att läsa Per Wirténs alldeles förträffliga bok Där jag kommer från – kriget mot förorten.


Under en sexton timmar lång fotvandring från Kungens kurva till Gullmarsplan kartlägger Wirtén områdena med punkthus, torghandel, radhusgator, köpcentra och parkeringsplatser som han passerar. Liksom de fornminnen från vikingatid till 1920-tal som ligger insprängda mellan dem. Finns det en typisk förort? Är allting i själva verket en förort till någonting annat?
”Hela mitt vuxna liv har jag undrat vad en förort egentligen är och varför det ser ut som det gör där jag kommer från” är Wirténs programförklaring.

Att bebyggelsen ser olika ut under olika epoker är inte konstigare än vilken modeutveckling som helst. Men den självutnämnda kultureliten som alltid utgår från sig själva som centrum har ständigt hånat och förolämpat inte bara förorten utan också dem som bor där. Den stora medieslakten av Skärholmen år 1968 var inte början, utan gjorde föraktet synligt. Föraktet mot arbetare, kvinnor, ungar och utlänningar som genom historien karaktäriserat stadens på malmarna förhållande till sin omgivning.

Förorterna ansågs så fula att människorna som bodde i dem ansågs sakna själ. Blandningen av förakt och kladdigt medlidande blir tydligt i mängden pressklipp som Wirtén har samlat, bara det en kulturgärning i genren grävande journalistik.
Varför den svenska förorten betraktas som alltigenom föraktlig har Wirtén inget svar på, och det vore med bokens ringa omfång mycket begärt. Att det handlar om klassförakt och cementering av makten kan vi se, men varför just i Sverige och med denna oerhörda konsekvens?

Vi som är uppvuxna i förort tycker de är vackra. Och framför allt omväxlande. Med en optimal kombination av hembygd och frihet.
Men då menar jag förstås en bra förort.

Wirtén och jag är inte överens om allt. Hans förtroende för att något miljömässigt acceptabelt skulle gå att utvinna ur radhusmattor uppbyggda på biltrafik kan jag inte dela, lika lite som hans uppskattning av nässlebevuxna ödetomter, överblivna mellan industriområden och gallerior.

Mycket finns kvar att diskutera när det gäller förorten, och Wirténs bok är en given ingång. Jag tror inte ens att alla ger samma svar på frågan vad en förort är..?



Här är boken.
Här ett recensionsklipp