Hämnd och triumf

Hur vet de det? var min första tanke när jag fick höra att bin Laden är död.
Det lär ska vara detsamma som Dorothy Parker sa när president Hoover avled. Han hade inte heller rört på sig på flera år.

Min andra tanke var: Är det inte mord, detta att utan rättegång skjuta någon i hans bädd?
Men jag har läst mig till att terroristledaren genom sina gärningar betraktas som krigförande part och därmed lagligt mål; det är väl rimligt. Även om krigsförbrytartribunalen vore ett lämpligare ställe än en blodpöl på sovrumsmattan.

Nåväl, Förenta staternas armé har gjort slut på motståndarsidans ledare, såsom det går till i krig. Men i svenska tidningar, talas det, eftersom vi också är med i kriget, om HÄMND och TRIUMF.
Ursäkta, vilken sida var det som bestod av primitiva traditionalister med svart-vit moralisk världsbild?

Utrikesministern gör oss generade å hans uppdrags vägnar när han oblygt demonstrerar naiva världsbild: ”En värld utan bin Laden är en bättre värld” kommenterar Bildt, inte slarvigt på twitter utan på regeringens hemsida.
En gubbjävel mindre - men terrorn kommer att fortsätta, afghanerna kommer att klämmas åt, fler attacker kan det bli. Är det HÄMND och TRIUMF som skapar en bättre värld?

I USA firas presidenten. Obama höll på att åka av på en rättvis sjukvårdsreform och blir sedan hjälte inför jublande folkmassor efter en vedergällningsaktion.
Finns det ännu någon som hyser förtroende för detdär livsfarligt självgoda landet?

Folket som USA skulle hjälpa tycks iallafall ha tröttnat rejält. Läs detta inlägg från Svenska Afghanistakommittén!
Eller läs om hur de behöver varandra, USA-imperialismen och terrorismen, på Uppkäftiga Uppsala