Före kongressfesten får jag tid att surfa runt bland kommentarer i press och bloggosfär, och undrar över den besynnerliga användningen av ordet "mod" - har förresten hört det på kongressen också. Den som vill att andra ska fatta ett beslut försöker med utmaning: är du modig nog? Precis som om den ståndpunkt lilla jag företräder ständigt står för civilkuraget.
Sålunda är det alltså modigt att fortsätta driva sex timmars arbetsdag. Ingen annan gör det och vi måste modigt stå för åsikten.
Samtidigt är det modigt att sluta driva kravet. Inte klamra sig fast vid ett misslyckande utan modigt ompröva politiken.
Givetvis har ingen av uppfattningarna något med mod att göra. De har att göra med hur vi uppfattar partiets strategiska läge och olika slutsatser om läget i klasskampen. Låt oss tala sakfrågor, när sådana behandlas.
Låt oss tala mod, när det behövs. I fråga om att ställa upp för kamrater i en fajt, ta strid för det som dina vänner inte håller med om, eller försvara dina fiender om de gör rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar