söndag, april 20, 2008

Krämarmentalitet

Pedagogisk diskussion om entreprenöriellt lärande. Hur det ska se ut i klassrummen när eleverna efter projektandet blir företagsamma, aktiva, kreativa och kommer med egna idéer. ”Ha, förr kallade vi det demokrati”, anmärker jag surt, och de andra skrattar till och ser ut som ja-tänk-alla-dessa-projekt. Vilket givetvis inte var vad jag menade.

Eftersom alltför många ser utbildning som ett drygt decennielångt experiment, eller å andra sidan som ett instrument att kalibrera med forskningsstatistik och/eller politisk maktutövning, blir det platt fall av försök att belysa den ideologiernas kamp som utkämpas där.

Barn kan tränas till vissa goda egenskaper som till exempel handlingskraft, men skulle det inte spela någon roll om det är entreprenörskap eller demokrati som är målet?

En betydelsefull skillnad är den mellan individ och kollektv. Entreprenör är du för dig själv, demokrat för alla. Idag ska skolan ge barnen stöd i att förverkliga sin privata lyckodröm. Igår ville vi ge verktygen för gemensam aktion till allas bästa. Att svenskt näringsliv är pådrivande bakom agendabytet är inte förvånande. Men om vänstern anser det ointressant kommer det som en obehaglig överraskning.
”Det är bara skola. Det är bara idéer. Det är bara ett projekt.” Javisst. Med barn inuti.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Kommersialisera barnen mera-lära dem förmögenhetsuppbyggnad´för att de skall klara sig?Utan pengar är du ingenting-ingen lyssnar på dina ord,förslag, som en nolla rör du dig i periferin och får se på då de stora elefanterna-entrepenörerna roar sig?Förr´då lärde barnen sig att samla tompavor,plocka bär och bära torv-arbeta, för farligt i dag´måste prestera mera,som sen kan fördelas!En för alla´alla för en?? MVH Gladiatan

Helena Duroj sa...

hej gladiatan och tack för dina kommentarer! alltid uppfriskande!
/ hd