Någon Engström var i senaste Fokus fullständigt ifrån sig över 60-talet. Han anser sig hjärntvättad av ett decennium - men tror att revolution innebär att omfamna träd, klä av sig naken och röka brass.
Denna hysteri är bara ett symtom på traumat som skapades hos borgerligheten under de få år då radikalismen fick fäste inom media och högskolor. SAF, Svenska arbetsgivarföreningen, svor på att detta tillfälliga glapp i hegemonin aldrig finge uppstå igen.
De lyckades tämligen väl med sin strategiskt-ideologiska motattack. Därför är det rätt fantastiskt att de där åren runt -68 upplevdes som så förfärliga att de aldrig kan spys upp tillräckligt.
”Underdånigt, unket och bakåtsträvande” skriver Engström.
Likaledes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar