Två kommentarer till senaste Flamman:
Per Sundgren får avsluta kulturdebatten. Han är besviken över att arbetarklassen inte deltar i det offentligt finansierade kulturlivet och menar därför att vi måste tänka ”nytt”. Se till kulturens innehåll – det låter skrämmande, men Sundgren menar snarare mottagarna; att vi ”i högre grad såg alla medborgare som skapare av både kultur och kulturpolitik”. Jaha – och även som mottagare av kulturstöd? eller ska medborgarna rösta om vem som ska få det? Nej nej nej. Jag har bloggat om detta flera gånger och börjar känna mig tjatig vid dethär laget: Stöd går till verksamhet som behöver det. Inte till verksamhet som flest gillar.
Sedan var det Ann-Charlott Altstadt om barbröstat badande. Vi delar i allt väsentligt uppfattning, och jag är särskilt förtjust i meningen: ”Därför måste kommersiella intressen låtsas som om man bryter tabun på löpande band, samtidigt som man istället ständigt rekonstruerar förbuden.” Här blir det tydligt att varje uppvisning och nakenchock bara höjer hindren för oss andra, vi som inte är ute efter att klä av oss och visa upp oss utan bara vill slänga oss i sjön! För Altstadt blev det så svårt att hon har klätt på sig igen, vilket var trist att höra.
Det är inte vi kvinnor som ska anpassas, inte tänkande människor som ska ge sig. Krinolinernas tid är förbi. Här ska badas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar