Barbröstat

Äntligen! Bara bröst i badhus. Iallafall i Sundsvall. Och bara om ingen klagar. Men ändå!

Första gången ilsknade jag till när jag var nitton år och jobbade i parkleken. Vid fikat i skuggan slet min nästan lika unge kollega av sig t-shirten med orden ”fan va hett”, satt där sen med svett och grus i porerna. Bredvid honom satt jag i lika äcklig t-shirt. Det var de åren behåar slängdes eller brändes, och att bada utan var självklart. Men jag insåg förstås av mig själv och utan att fundera på det, att gränsen gick vid fikabordet. För att vi tjejer har en kroppskonstitution som tydligen skulle driva en värld till vanvett.

Utvecklingen har därefter tyvärr lämnat bystbefrielsens tid, och idag är jag nästan ensam om bara bröst på stranden. I synnerhet de yngre kvinnorna klär på sig allt mer, och gäller det cancerrisken kan det väl vara klokt med en tröja i solgasset - oavsett kön. Men vem vill simma med en förbannad gummisnodd om överkroppen?

Att man måste vara påklädd i simhallen – om man inte är man - begriper till och med en övervintrad sextioåtta som jag. De minderåriga har numera baddräkt till och med i bastun. Vem har fått dem att vilja det? Det verkar finare, har jag fått höra. Som i FIN FLICKA. Skrämmande.

Vad det gäller badstranden påpekade en bekant att det vore en annan sak om jag var tjugo år och skitsnygg, för ”då kan man ju visa upp sig”. Men barbröstat badande är raka motsatsen till uppvisning. Det handlar om tillfredsställelsen av att glida genom vattnet som den man är. Dummare är jag inte än att jag vet att bröst är erotiska, men det kan hår och händer också vara. Och tänker man på sex, är till och med snöflingorna erotiska. Tänker man inte på sex tror jag man klarar ett besök i simhallen även om KVINNOR finns där med våra bröstvårtor och tånaglar.

Därför gratulerar jag kvinnorna i Sundsvall, hoppas att modet svänger många gånger igen, och att de fina flickorna släpper garden i vattenrutschbanan.