...är tyvärr inte så sällsynta. En del män säger upp oss när vår näsvishet gått för långt. Andra män torterar oss i källaren, och det är den senare kategorin som Stieg Larssons debutbok behandlar förskräckande väl. Men jag kan inte förstå det allmänna hallelujat om denna kriminalroman.
Maxad reklam i metron i Paris: ”Översättningen av den svenska kriminaltrilogin här! Maintenant!” Det var då jag förstod att jag måste läsa Larsson. Men till och med Paris kan ha fel.
Jag träffade aldrig Larsson under hans Expo-tid, men alla visste vem han var. När han dog stod hela det anti-rasistiska Sverige i tyst minut. Det är alltså med största respekt jag närmar mig hans deckar-debut. Men vad får jag? Hundra sidor karlar och pengar (båda ämnena finns på topplistan saker-som-minst-intresserar-mig). Sedan tvåhundra sidor sidospår som vi ska tro eller förledas tro är viktiga; ett genrekrav. Framåt sidan 300 blir det nagelbitarspänning med släktkrönika och sadism, och Larsson öser på med perverst skräckel. Men... angår den här familjen mig, noga taget? Och redan vid pass sidan 450 är vi tillbaka på pengar och karlar, nu med tillskott av datorer. Hur kul är det, i hundra sidor till?
Så mycket onödig text trodde jag var yrkesmord för en slipad journalist. Fråga mig inte hur många gånger de sätter på kaffepannan. Eller hur många gånger han plockar åt sig en cigarrett ur hennes paket. Eller hur många vändor ut och in i sovrummet/köket/farstun han travar för att se att allt är i sin ordning. Fråga mig inte, för jag grindräknade inte på kladdlapp, men borde ha gjort det.
Det hör till saken att jag inte är någon deckarläsare. Jag valde Män som hatar kvinnor för att det var Stieg Larsson, och även för att den ansågs ha en samhällskritisk udd. Det är nu det blir det en smula alarmerande. För om det är samhällskritik att vara emot ekonomisk brottslighet, då har ekobrotten ätit sig långt in i consensus! Varenda journalist borde rycka upp sig och göra något åt det – göra något annat än att applådera Larssons mediokra romandebut.
Samhällskritiken gjorde han på Expo. Tack för den!
Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson (bokrecensioner)
5 kommentarer:
Håller med. Boken är medioker, dialogen usel, karaktärerna stereotypa eller överdrivna och när huvudpersonen vad han nu heter Blomgren eller nåt, till och med får sätta på unga datahackern, då slutade jag läsa. Då blev författarens äckliga våta dröm för mycket.
Vänster eller höger. Karlar vill knulla. Och när de skriver böcker ger de uttryck för dessa fantasier och drömmar. Jag finner det fullkomligt ointressant och ganska ---- äckligt. Förutsägbart inte minst. Hur politiskt aktiva och brinnande de än är för saken - ska de alltid sätta på tjejen. Och i fiktionens värld lyckas de alltid...
Jag jobbar på bibliotek och det är helt "fantastiskt" att se folks intresse för "millenieserien".
Jag tror inte att jag har hört en enda negativ kommentar om ngt av böckerna.
Själv försökte jag läsa första delen men redan efter första sidan gav jag upp. Det var inte jag och det är inte den typ av böcker jag läser. Men jag har förstått att det är en rå stämning i boken och det är sånt folk vill läsa.
Beklagligt tycker jag när det finns så mycket annan helt fantastisk litteratur att läsa.
bra, bra. förvånar mig vilken respons jag fått på att kritisera dendär förbaskade boken.
och då tog jag inte ens upp det som anonym säger, att alltid ska dom sätta på tjejen. men hon har så jätterätt i det...
Min spontana reaktion i höstas när jag läst ettan och tvåan finns här.
http://blogg.aftonbladet.se/3180/perma/543323
Beträffande sätta på: Jag minns inte exakt hur det gick till i berättelsen men Lisbeth Salander är hela tiden skildrad på ett respektfullt sätt och det kan väl inte uteslutas att det också är Blomkvist som blir påsatt ...
Filmen är helt klart ett litterärt stolpskott som bara använder schabloner för att sälja bra och "engagera". En bok i svartvitt där läsarna skall få reda på vilka som är onda och vilka som det skall tyckas synd om. Vi som ville ha en spännande deckare att lösa blir besvikna. Betyg= snudd på rådynga.
Skicka en kommentar