För en human migrationspolitik - början till antifascistisk motkraft

I helgen anordnades demonstrationer för en human migrationspolitik i mellan 30 och 40 städer runt om i Sverige. Arrangör var Skiftet, en frivilligorganisation som mobiliserar människor som försvarar ett rättvist, hållbart och demokratiskt Sverige.

Du vet själv hur det ser ut: Ungdomar och unga vuxna utvisas just som livet börjar. Familjer trasas samman. Ännu fler kommer att få se sin tillvaro slås i stycken om regeringen rycker undan deras permanenta uppehållstillstånd.

I Borlänge var vi ca 150 pers som gick från Sveatorget till Kupolen. Unga och gamla, infödda och hitflyttade. En av dem som talade var en 17-årig pojke som tillsammans med två yngre syskon ska skickas till ett land han lämnade vid fyra års ålder och där han inte behärskar språket. Han vill gärna bo kvar hemma, gå ut skolan och skaffa ett jobb. Tack.

Äntligen påbörjas något av det Politik och poesi drömt om sedan 2022. Äntligen genomför vanligt folk någonstans i Sverige enkla manifestationer för sina medmänniskor. Äntligen ser vi solidaritet och humanitet på torgen.

Kan det vara ett myrsteg mot den antifascistiska motkraft som var nödvändig redan för fyra år sedan?

Läsefrukter under 2025

Det gångna året läste jag 141 böcker. Ett nytt försök att läsa deckare gav ingen som helst utdelning, och då valde jag ändå Börjlinds, ett par som jag uppskattat som manusskribenter. Men böckerna är krångliga, konstlade, osannolika och bemannade med stereotyper. Hellre läser jag då autentisk krim – Jon Jordås Sista boken om mordet på Olof Palme var högst läsvärd och förefaller lösa gåtan.

 Starka politiska böcker var Hermeles Inte som lamm till slakt, som beskriver judiskt motstånd under 2VK och Förintelsen, och Den vilda rättvisan, som tar upp överlevarnas behov inte endast av rättvisa utan av hämnd. Båda böckerna är otäcka, den senare rentav obehaglig, och belyser väl vår otäcka värld.

Ta-Nehisi Coates Vi hade makten i åtta år behandlar hopp och motgångar under Obama-åren och hur den ingrodda rasismen i USA präglar historien och förstör människors liv. Här görs historien närgången och närmast fysiskt påtaglig.

 Mer uppsluppen, utan att vara ytlig, är Åsa Linderborgs Tjabo. Här är en fullödig biografi över Carl Gustaf Bernadotte med kloka insikter i hur monarkin styr oss utan att det märks. Linderborg låter fakta tala för sig själva så att humoristiska effekter uppnås, samtidigt som det blir svårt också för en rojalist att fortsätta tro att kungen är såväl underbar som betydelselös. Ännu en välskriven och riktigt rolig fackbok är Paul Tenngarts Det litterära Nobelpriset som går igenom pristagare och -bedömningar genom tiderna, varför priset hamnat där det gjort och vilka som inte fått det. Oerhört kunnigt och intresseväckande!

Men skönlitteratur? Ja där är det svårt att hitta något riktigt bra. Men årets komet var Caitlin Rozakis och hennes Grimmoir Grammar school PTA. En ironisk skildring av medelklassföräldrar, en detaljerad och rolig fantastik-roman om den lilla varulvsungen i magiska skolans förskoleklass.

Annars läser jag gärna om böcker. Hela Kulla-Gulla-serien av Martha Sandwall Bergström drog jag igenom i somras. Utmärkt miljöskildring, medmänsklighet och socialistisk tendens.

Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri var ett lyckat återseende, jag hade nästan glömt boken och upptäckte att den gör starkt intryck också sedan åren gått. Khemiris konstruerade förortsspråk är en prestation med poetiska dimensioner!

Låt oss inte glömma Helena Durojs Så gick ett 1900-tal, en orättvist förbigången roman där förra seklet skildras med ett år i taget och de historiska händelserna ses genom individernas ögon. En tunn volym fylld av människor och deras plats i tiden. Skaffa den, yngre personer kommer att behöva den.

1 Maj, en antifascistisk motkraft (nr 23) i sig själv

 Samling i bostadsområde i Borlänge. Ett 70-tal personer lyssnar till utmärkt tal av regionoppositionsrådet och till kommunistisk punkmusik som är riktigt bra. Medelåldern är över medelåldern. Det är mulet och lugnt, folk går ut på sina balkonger och hör på. Kanske lite för lugnt för att vara riktigt roligt - men om någon fått för sig att demonstrationer är olaglig aktivism av asociala terrorister borde de ändra sig. 

Vi fortsätter i Falun. Omkring 200 stycken är vi som tågar längs affärsgatorna. En oavsiktlig poäng med att affärerna inte längre är helgstängda är att fler människor ser och hör oss. Och nog får de höra! Slagorden ropas ut nästan oavbrutet: 

"Migration är inget brott / låt dem stanna här för gott!" 

"Sluta snylta på den som är minst / ingen skola ska gå med vinst"

"Granska Pehrsons aktiehandel / typexempel på bristande vandel!"

"Alla ska ha råd / med mat och hyra och vård!"

"Israel är högerextremt / mördar folk som inte gjort fel!"

och så den gamla, alltid välbehövliga "Internationell solidaritet / Arbetarklassens kampenhet"

och den omtyckta "Vi vill ha sex", förstås. (Sex timmars arbetsdag, om du inte varit med.)

Det är inte många som bryr sig. Utom en arg förbipasserande som tycker vi varit dörrmatta åt S för länge. Men dethär är vad vi har. Det är här vi är, det här är vad vi gör. 

Vi är för demokrati, solidaritet och rättvisa. Vi är mot fascism. 

Vi kunde säkert göra mer. Men ingen borde faktiskt göra mindre. 

Yttrandefriheten hotas av regeringen. (Antifascistisk motkraft 22)

Känner du till Vandelsutredningen? Det är en utredning beställd av regeringen för att göra det lättare att utvisa människor för att de uttryckt sin åsikt.

Informationen som följer är från Civil Rights Defenders, som är starkt kritiska. Om utredningen antas och blir till lag skulle helt rimliga åsiktsyttringar kunna leda till utvisning. Vissa människor skulle bli straffade för yttranden som är helt lagliga för andra. Det vill säga, yttrandefriheten begränsas för De Andra. 

Martin Nyman som är biträdande chefsjurist på Civil Rights Defenders sa när han intervjuades av DN : ”Det finns en uppenbar risk för självcensur, där personer med uppehållstillstånd inte vågar delta i samhällsdebatten även i situationer där man kanske vill framföra en rent legitim kritik.”

På Civil Rights Defenders hemsida kan du lära dig mer: https://crd.org/sv/backademokratin/#53774

Vandelsutredningen är bara ett av många tecken på att vår demokrati är hotad av dem som är satta att förvalta den. Nuvarande Tidö-regering är inte att lita på! Om yttrandefriheten inskränks för personer med uppehållstillstånd imorgon – vilken grupp tystas i övermorgon? En annan lag som är på gång, är att det kan bli förbjudet att förolämpa tjänsteutförare. Visst, man ska inte förolämpa någon. Men vad som utgör en förolämpning är högst godtyckligt. Förslaget är alltså ännu ett steg på vägen mot minskad yttrandefrihet. 

Varning för autokratisering - antifascistisk motkraft 21

Vi hör det ibland sägas att demokratin är hotad. Många skrattar då till lite och tycker det låter otroligt – vi har det ju inte som i DDR! Men det finns faktiskt kriterier för hur en demokrati monteras ned och skadas. Detta tillvägagångssätt beskriver Civil rights defenders i ett mejl vars text jag till större delen förmedlar här.

1. En grupp demoniseras

Populistiska ledare lovar att rädda landet eller återge makten till folket. En eller flera grupper utpekas som hot mot landet. Folket splittras genom idén vi mot dem, där de andra ofta är en utsatt grupp som av humaniseras och används som syndabock för landets problem.

 2. Kritiska röster tystas

Sanningen förvrängs genom desinformation och smutskastning. De som säger ifrån tystas genom hat och hot, i värsta fall våld eller fängelse.

 3. Makten konsolideras

Demokratiska institutioner undermineras (bl a genom att deras kunskap och oberoende ifrågasätts). Opartiska domare ersätts med lojala. Oberoende medier får minskade anslag eller indragna licenser. Nya lagar stiftas för att legalisera förtrycket, och för att behålla makten så länge som möjligt.

Denna process kallas autokratisering. Även stabila demokratier som vår egen påverkas - eller hur? Nog känner du igen flera av stegen från vårt eget land. 

Det är är Civil rights defenders kommer in. De arbetar för att stärka modiga röster, t ex journalister som avslöjar maktmissbruk, jurister som utkräver ansvar och aktivister som kämpar för att demokratiska principer och mänskliga rättigheter ska respekteras.

Du kan gå med i Backa demokratin 

Eller stöd Civil rights defenders ekonomiskt, swishlänk finns på hemsidan: https://crd.org/sv/

Läsefrukter från det gångna året

Under år 2024 var det nästan enbart facklitteratur som utgjorde de stora och viktiga läsupplevelserna – om man bortser från min egen bok förstås, romanen Så gick ett 1900-tal som utkom tidigt på året. Jag tycker också mycket om Grossmans trilogi om the Magician, ett stort fantastikbygge som utspelas både i vår egen värld och i det fiktiva Fillory, med många blinkningar till såväl Narnia som H Potter. 

Ett annat storbygge är Svensk barn- och ungdomslitteratur, dess historia från 1500-talet till nutid. Två tjocka volymer redigerade av Westin & Warnqvist. Här ryms det mesta, och även om man kan ha invändningar mot urval och tyngdpunkt är det ett oerhört fint arbete, nödvändigt för alla som är intresserade av barns läsning. Ett särskilt plus för att bilderböckerna och de illustrerande konstnärerna uppmärksammas efter förtjänst.

Under året har två historiska verk berett mig särskild glädje. Den förträfflige Dick Harrison har i Englands historia (två delar) klarat ut betydelsen av alla de namn och företeelser som vi svenskar hört så många gånger men ofta har vaga begrepp om: Guy Fawkes, Anne Boleyn, London blitz osv. För att inte tala om min favorit kung Arthur – existerade han eller ej? När kapitlen blir för överlastade med torrfakta är det bara att hoppa till något intressantare; Shakespeare t ex. Den andra historieboken var Harald Jähners Hisnande tider, Tyskland åren 1918-1933 där vi fördjupar oss i Weimar-republikens styrkor och svagheter och kampen om demokratin, allt med inblickar i såväl vardags- som kulturliv. Jähners Vargatider som behandlar efterkrigstiden utkom tidigare och är lika viktig.

Biografi är nästan alltid intressant. Johan Hilton har skrivit om Benny Fredriksson, Den siste teaterdirektören. Trots att jag knappast visste vem Fredriksson var är boken mycket fängslande för den som är intresserad av teatervärlden, ledarskapsproblem och ryktesspridning. Den som vill veta mer om en oförbätterlig nazist kan läsa om Vera Oredsson i Veras resa, författad av hennes bror Folke Schimanski. Någon bättre förklaring till hennes inbitna nazism än att ungdomen i Tyskland var hennes bästa tid ges inte – eller finns inte.

Det mest udda, läsvärda och nördiga under året är Susan Orleans Biblioteket, som ingående skildrar Los Angeles centralbibliotek. Dess uppförande, dess utveckling, branden som nästan förstörde det, dess renovering, och människorna i och kring biblioteket. Det är detaljerat, kärleksfullt, närgånget, bisarrt och ger känslan av allkonstverk fastän det bara är en bok. Ofta frågar jag mig som läsare: Varför läser jag det här? och svarar: För att det är roligt! En mötesplats för bibliofiler.

Tre nobelpristagare avverkade jag under året. Solsjenitsyns En dag i Ivan Denisovitjs liv var alldeles utmärkt, Ernaux  Une femme trevlig men lite platt, Modianos Dansösen tämligen trist och meningslös. Så inte ens de stora lyckas jämt. Läs Så gick ett 1900-tal istället!

Mejla regeringen om höjt högkostnadsskydd!

Det är tid för regioner och organisationer att skicka remissvar till regeringen om vad de anser om förslaget till höjt högkostnadsskydd för läkemedel. Du vet väl att också enskilda kan svara?

Mejla regeringen före 17 feb. Ämnesraden ska vara: Yttrande över promemoria: Uppdaterat högkostnadsskydd för läkemedel, diarienummer S2024/02135

Adresserna är s.remissvar@regeringskansliet.se, s.sl@regeringskansliet.se samt kopia till mimmi.lovbom@regeringskansliet.se

Du kan också skriva till din region och påminna dem om att de ska skriva ett negativt remissvar. Vår text var denna: 

YTTRANDE ÖVER PROMEMORIA: Uppdaterat högkostnadsskydd för läkemedel, dnr S2024/02135

Läkemedel är redan idag en dryg kostnad för sjuka och många gamla. Även barnfamiljer som haft oturen att få svårt allergiska barn eller barn med npf-diagnos drabbas. Det vill säga:

Dyrare mediciner slår helt och hållet mot dem som har det svårast i samhället.

Att vara sjuk är ingen njutning, och att bli av med sin sjukdom är ingen lyx som vi kan välja eller välja bort. Reumatism, njursvikt, hjärtflimmer, högt blodtryck, bipolaritet – listan är lång över kroniska tillstånd som vi inte själva valt, men som regeringen anser att vi själva till stor del ska bekosta.

Varför? Vilket är regeringens skäl till att klämma åt de redan drabbade? Det enda vi fått höra är att läkemedel är dyra. JA! Alla priser har gått upp, så även medicin. Det är därför ett högkostnadsskydd är så nödvändigt.

Efter att ha genomfört sina frikostiga bidrag i form av skattesänkningar för dem som redan har det gott ställt, efter att ha låtit våra inbetalade skattemedel rinna in hos utbildningsföretag (några inte ens Sverige-baserade), efter att ha skämt bort de välbeställda med hushållstjänster och efter att passivt ha sett elpriserna stiga skyhögt utan någon som helst åtgärd – efter det säger regeringen: Nu ska vi se till att det blir dyrare att vara sjuk!

Detta är inte längre rimlig borgerlig politik. Detta är ren elakhet, en bestraffning av oturen. Detta är folkförakt.

BEHÅLL HÖGKOSTNADSSKYDDET FÖR LÄKEMEDEL!

Eller tvärtom, sänk det.

 

Angiverilagen krympte i protesternas torktumlare - antifascistisk motkraft 20

Som du vet var det ett något nedbantat förslag till angiverilag som presenterades av regeringen. Nu är ingen sådan lag av godo i en human demokrati, och frågan är hur mycket skillnaden kommer att betyda i praktiken, när människorna som hotas redan har skrämts. Men ändå: förslaget undantar vissa personalgrupper, t ex inom skola och vård, och detta undantag hade ALDRIG kommit på pränt om det inte varit för den opinionsstorm mot lagen som bl a facken drev, då tusentals privatpersoner och en mängd organisationer skrev på upprop, demonstrerade, markerade i lokalpress och till sina politiker.

Det är en vinst – om inte annat, så för folkrörelseandan. Sverige har varit alldeles för tyst alldeles för länge. Men nu fick vi än en gång se det klassiska mönstret: när många går samman och engagerar sig byggs en kraft som påverkar makten.

Det är vad jag i över ett år har menat med att bygga en antifascistisk motkraft. Gör något! Och när du gjort det, låt andra veta. Om vi inte solidariskt håller ihop mot fascismen, är det slut.

Rasistregeringen slår till - antifascistisk motkraft 18

Att betala människor för att bli av med dem kan aldrig sägas vara humant eller värdigt. Vår rasistregering är beredd att skänka bort 350 000 kronor till den som ska återvända till annat land.

Många har skojat om att de gärna skulle flytta, de har hittat en dansk morfar eller italiensk mormor och alla behöver väl pengar? Men det är inte humor alls. För det gäller inte er. Det är i själva verket starkt begränsat vilka människor som det till och med är värt att offra pengar för att bli av med.

Enligt Migrationsverket gäller återetableringsstödet länderna: Afghanistan, Centralafrikanska republiken, Demokratiska republiken Kongo, El Salvador, Eritrea, Irak, Jemen, Libyen, Nigeria, Pakistan, Somalia, Palestina, Sudan, Sydsudan, Etiopien.

Där är det svårt att etablera sig pga säkerhetsläget, påpekar Mig-verket. Men hur är det tänkt att några hundratusen ska hjälpa dig om du blir utbombad i Palestina eller slängs i sudanskt fängelse?

En utredning har redan konstaterat – inte att åtgärden är inhuman och ovärdig, nej – att åtgärden inte förmodas leda till någonting som helst, att risken är stor att det är pengar kastade i sjön. Regeringen har svarat att de är beredda att pröva vad som helst.

 

Vår rasistregering är beredd att pröva vad som helst för att göra sig av med medmänniskor från en rad utsatta länder. 

Det är en skam. Vi måste bygga en antifascistisk motkraft innan tillståndet i landet fullständigt normaliserats och svenskarna tror att det är så här det ska vara. För vad som helst kan vara väldigt mycket och leda väldigt långt. 

Demonstrationer emotses! - antifascistisk motkraft 18

Läste någonstans att franska le Mondes Norden-korrespondent är något chockad över utvecklingen i Sverige. Hon har bott här i över 22 år och är överraskad av hur radikal förändringen varit – och hur svaga reaktioner det har gett.

Ja, det är i sanning förbluffande. Människor borde protestera över hela landet! Tystnaden som lagt sig över Tidö-Sverige är det mest skrämmande av allt.

Men inför valet till EU-parlamentet händer det en del, åtminstone i Stockholm:

2 juni anordnar Tillsammans mot rasism en demonstration på Norra Bantorget kl 13 för gång mot Gustav Adolfs torg där det är avslut kl 15. Parollerna är:

- Nej till angiveri och visitationszoner

- Återinför rätten till asyl

- Bekämpa rasism, militarism och hetsen mot muslimer

- Kamp mot fascistiskt våld och terror

5 juni anordnar Demokratiuppropet möte på Mynttorget mot regeringens politik (däribland angiverilagen, flyktnigpolitiken, nedskärningarna till folkbildning och civilsamhälle) och för klimat, rättvisa och demokrati.

Säkert sker det saker också på andra ställen i Sverige. Uppmuntra press och teve att berätta om det!

 

Mejla riksdagen om biståndet! - antifascistisk motkraft 17

Sveriges bistånd har rötter i kyrkornas och arbetarrörelsens solidaritetsarbete. Men regeringen vill ha en statlig styrning av biståndet, vilket betyder att en rad organisationer blir av med sina resurser och inte längre kan ge det direkta stöd som de gör idag. Det handlar om organisationer som Diakonia, Rädda barnen, Naturskyddsföreningen, ACT Svenska kyrkan, Kvinna till kvinna, Olof Palmes internationella center, Afrikagrupperna, RFSU, Världsnaturfonden, Civil rights defenders… För frivilligorganisationer utomlands betyder det att de inte kan lita på svenskt bistånd. Deras arbete för jämställdhet, demokrati och mänskliga rättigheter kanske inte kan fortsätta.

Vilket samhälle och vilken värld vill den svenska regeringen ha? Ska vi vara solidariska och hjälpas åt? Ska vi ge folkrörelserna möjlighet att bygga en hållbar framtid?

Biståndet och är en del av civilsamhället. Solidaritet och tillit är folkrörelsernas fundament. Risken för fascism ökar alltid när det frivilliga solidaritetsarbetet minskar. 

Du kan mejla dessa politiker:

joar.forssell@riksdagen.se (L)

gudrun.brunegard@riksdagen.se (KD)

katarina.tolgfors@riksdagen.se (M)

Ett förslag på mejltext har skickats ut av Diakonia:

Vad vill ni med biståndet?

Om Sida ska ta över folkrörelsebiståndet klipper ni viktiga band mellan det svenska civilsamhället och civilsamhället i biståndsländerna. Detta trots att regeringen i sin reformagenda pratar om att prioritera ett starkt civilsamhälle. Det som händer nu går i motsatt riktning.

Jag hoppas att du verkar för att regeringen snarast visar att ni menar allvar med det som står i reformagendan. Att civilsamhället ska stärkas.

Hälsningar…

Anmäl skiten ur dem! - antifascistisk motkraft 16

 om första region lever nu Blekinge upp till Tidöavtalet genom att införa patientavgift för tolk vid vårdbesök. Avgiften ska betalas av patienten själv, om hen haft uppehållstillstånd två år eller mer.

190 läkare i Blekinge har samlats i ett upprop där de säger att bristande information läkare-patient kan utgöra ett hot mot liv och hälsa. Jurister som granskat beslutet finner att det strider eller riskerar strid mot en rad lagar: förvaltningslagen, kommunallagen, hälso- & sjukvårdslagen, patientlagen, samt mot Europakonventionen och Europeiska sociala stadgan. Vidare är förslaget diskriminerande, då det begränsar och villkorar rätten till vård och liv. Det minskar också patientsäkerheten eftersom viktig information från läkaren eller från patienten riskerar att gå förlorad under bedömning och behandling.  

Syftet med avgiften är att det ska påskynda svenskinlärningen. Men vi som ibland hör SD- och övriga regeringspartier tala tycker mest det låter som ett straff för dem som inte lärt sig svenska på den tid som regeringen anser ska vara tillräcklig.

Civil Rights Defenders kommer att överklaga beslutet – förutsatt att någon i Blekinge tar på sig att göra själva överklagan, då det behövs en regional koppling för detta.

Detta är viktigt för alla antifascister. Det går att göra något!

I flera städer och regioner motionerar bland annat Vänsterpartiet i fullmäktige om att staden inte ska kräva att de anställda följer angiverilagen. Det går att göra något!

Vi behöver inte sitta tysta och vänta på de nationalkonservativas slutliga maktövertagande. Vi måste göra något!

Demonstrera, skriv insändare, håll möten, ta upp det i föreningslivet, kontakta lokaltidningen, prata med folk, delta i språk- och stickkaféer, anmäl skiten ur diskriminerande lagförslag.

Denhär gången har vi turen att ha en del av den bildade övre medelklassen på vår sida. Läkare, advokater, professorer, psykologer… från respektive yrkesgrupp hörs protesterande röster. Det är folk som är vana att man lyssnar på dem. Ta deras röster tillvara!

Socialister, socialliberaler, demokrater, socialdemokrater, miljöpartister, progressiva, fackliga, kristna, frihetliga – det är dags att forma en antifascistisk motkraft.

Läsefrukter från året som gick

År 2023 läste jag 124 böcker, men väldigt få gjorde varaktigt intryck. Och de som gjorde det var i stort sett samtliga skrivna av män, något förvånande. Låt oss börja med två tungviktare: Mikael Löfgrens Kulturstrider och statskonst, Richard Pettersson Kulturell turism. Böckerna liknar inte varandra, men beröringspunkter finns i hur kulturbruket utvecklas och kulturpolitiken bedrivs. Löfgren skildrar kulturstrider genom tiderna, hur kultur används av såväl konservativa nationalister som ikonoklastiska identitetspolitiker och hur statsmakten reagerat på detta. Pettersson skildrar kulturarvet genom tiderna, kulturarvet som nostalgi eller näringsgren, hur man vårdar eller uppfinner ett kulturarv. Det låter sig sägas att "allt” är kulturarv – men blir det då meningslöst? En metaeffekt skapas också: det är kulturarv hur man i olika tider hanterat kulturarv och hur det påverkas av den rådande... kulturen!

Peter Walther skrev Feber, en historisk skildring av tillståndet i Berlin 1931-33, alltså de många små och stora händelserna åren innan demokratin slutgiltigt föll. En tät och detaljrik bok både på politisk nivå och när det gäller personliga önskningar och tillkortakommanden.

Peter Kadhammars fotobok om Stockholm, En förvandlad stad, är väl värd att försjunka i för att jämföra arkitektur, trafik, mode, hygien. Tydligen började boken som Instagram-konto, så något gott kom också därifrån.

Alex Fuentes Den vita sparven befinner sig mitt emellan fakta och fiktion. Den skildrar en ung man ”Alex” under juntans i Chile skräckvälde. Boken är otäck att läsa, tortyrscenerna outhärdliga. Men det är viktigt att vi inte glömmer! Chile-frågan var oerhört viktig för oss från kuppen 1973 och när de första flyktingarna kom med sina vittnesmål. Fascismen är ett jävla mördande. Så är det bara.

Nu till skönlitteraturen. Lundells Vardagar har jag läst delarna 6-9 och blivit allt mer förtjust i. Nåja, inte i hans islamofobi, men skriva kan karln! Alla de många småförargliga detaljerna i ett vardagsliv blir till slut närmast humor, och iakttagelsen att ”det var i det här huset jag blev gammal” är djupt betydelsefull för oss alla i det stadiet på livsvägen.

Bästa omläsning var Lawrence Durrells Alexandriakvartetten. Visst är den pretentiös och mångordig och onödigt detaljerad men vilken miljö, vilka människor! Den snåriga intrigen betyder mindre än den mångkulturella förkrigsvärld som Durrell bygger upp som en myrstack av skönhet. 

Årets bästa idé var att se om filmen Nyckeln till Provence. Den bygger på Marcel Pagnols Le gloire de mon père, så jag beställde boken till biblioteket. Pagnols franska är enkel (bortsett från mängden naturobservationer!) och att läsa boken med filmbilderna kvar i huvudet var underbart. Dels för att förståelsen underlättades enormt, dels för att alla ansikten och röster ur filmen fyllde ut läsningen till en fullödig upplevelse av hyggliga människor i ett förtrollande landskap. Nästa år ska jag ta itu med bok två.

Någon katalog av läsefrukter utan kvinnor blir det bara inte. Så var så god, en bok för nördar: Den flytande världen av Ulla Wagner (red). Konst, teater, musik och mode i främst Edo-tidens Japan, dvs 16-1800-tal i Tokyo. Fascinerande skildring av nöjeskulturens utveckling och dess spridning mellan adel, borgare och andra stadsbor, illustrerad med fantastiska gamla bilder.

Kerstin Ekmans Löpa varg ska inte heller lämnas utanför. Jag brukar tycka Ekman är ganska tråkig, men med denna lilla roman har hon skapat det perfekta.

Autokratisk tendens kräver antifascistisk motkraft (15)

Det är helheten som oroar. Så heter Civil Rights defenders rapport över det år som gått med Tidö-avtalet. Främst berör de kriminal- och migrationspolitik, och analyserna bygger på de fri- och rättigheter som Sverige ska följa. De poängterar att det mesta av Tidö-innehållet ännu är på utredningsstadiet, inte lag. Men riktningen är tydlig.

Forskning visar att ojämlikhet och fattigdom är riskfaktorer för kriminalitet, och att stränga straff inte har någon märkbar effekt. Hårdare straff kan tvärtom försvåra den dömdes återgång till vanligt liv, vilket ökar risken för återfall. Ändå rör sig kriminalpolitiken i Tidö-avtalet bort från rehabilitering mot repression (eller ren hämnd). Här handlar mycket om gängkriminalitet, men det begreppet saknar definition. Ännu ett problem är att flera förslag riktar sig mot människor som inte har begått brott.

Redan nu kan brottsbekämpande myndigheter avlyssna personer utan brottsmisstanke. Något som ska införas är visitationszoner, vilket innebär att samtliga i ett område kan utsättas för kroppsvisitation. Med en sådan politik riskerar flera grupper att misstänkliggöras utan grund, vilket absolut inte hör hemma i en demokratisk rättsstat. Och de förslag som riktar sig till unga lagöverträdare gör det utan att hänsyn tas till Barnkonventionen eller allmän barnpsykologi. Till exempel förslaget att vräka barnfamiljer när barn begår brott. Men ett liv med otrygga boendeförhållanden eller hemlöshet ökar bara risken för upprepad kriminalitet.

Genomgående är att Tidöavtalet och de politiker som ingått det sammanblandar kriminalitet med migration, som om där funnes ett orsakssamband.

Tidöpartierna har redan sänkt antalet kvotflyktingar från 5000/år till 900, och vill helst göra ett urval som inte grundas på behov utan på om personen antas passa in i Sverige (vilket inte är asylgrundande!) Migrationspolitiken som helhet präglas av en strävan att göra det allt svårare att leva i Sverige. Risk att få uppehållstillståndet återkallat försätter människor i djupaste osäkerhet, något som verkligen inte stärker förmågan att engagerat delta i samhällslivet. Detsamma gäller om höga krav för medborgarskap införs; människor som av olika skäl inte uppfyller kraven kommer att ses som andra klassens invånare.

Under året som gått har regeringen velat lagstifta snabbt. Men det är i brådskande lägen som det är viktigt att noga överväga varje möjlig inskränkning av mänskliga rättigheter. 

I sociala media (men inte bara där) märks nu en minskande respekt för politisk opposition. Motargument och politiska manifestationer framställs som osakliga och partiska och därmed säkrast att nonchalera. Ordet aktivism har kommit att stå för något hotfullt, och ordet terrorist används allt oftare om brottslingar eller demonstranter. Det finns idag autokratiska tendenser inom demokratin, och dem måste vi uppmärksamma och hejda.

Vill du få mer material från Civil Rights defenders, gå med i fb-gruppen Backa demokratin! Vill du läsa hela rapporten finns den här  

Bli bäst på att vara sämst - behovet av antifascistisk motkraft 14

Den svenska asylhanteringen ska ses över. Syftet är inte att förbättra eller underlätta för människor, utan tvärtom: det handlar om att begränsa de asylsökandes rättigheter, detta sägs rent ut i kommittédirektiven.

Har Sverige någonsin tidigare tillsatt en utredning som uttryckligen avser att göra livet svårare för utsatta människor? Visst har försämringar blivit resultatet, men då har ändå någon trott eller låtsats tro att förslagen var till allas bästa.

Kanske var försämringarna i sjukförsäkringen någonting i den här stilen. Den gången handlade det om att klämma åt ”fuskare”. De som lyckades komma över lite mer sjukpenning än de hade rätt till påstods sabotera hela systemet, därför skulle cancersjuka infinna sig på arbetsplatsen och mentalpatienter sitta och gissa på sin funktionsgrad i procent. Det gjordes också av en högerregering, förstås.

Ändå är en liten skillnad denhär gången att nu inte sägs att någon alls ska skyddas eller få lättnader genom att andra kläms åt. Det är alla de asylsökande som ska få sina rättigheter beskurna, ty de betraktas inte längre som människor, ännu mindre som medmänniskor. De anses skapa besvär för oss som bor i Sverige, därför stoppar Sverige deras eventuella rättigheter i en pressad situation. 

Detta ska göras genom att anpassa regelverket till miniminivån för EU. Ambitionen är att Sverige ska vara sämst på asylmottagande – ligga i botten!

Redan har det hörts nationalistiska röster som hoppas på att kunna kringgå EUreglerna och så att säga bli sämre än sämst. Därför är det extra illavarslande att utredaren är – häpp! – sverigedemokrat!

Är det så att regeringen ändå tycker det är lite skämmigt att Sverige kryper undan det ansvar vi tidigare tagit, så att de utnämner en SD-are för att kunna skylla ifrån sig efteråt? kanske de till och  med räknar med en så dålig utredning att den inte går att genomföra? Eller kan det vara så att regeringen förstått att SD börjar bli otåliga och irriterade - utsträcker de sitt fjäskande genom att låta SD ta vad de vill ha när det gäller människor som ändå inte räknas?

Det kommer vi aldrig att få veta. Vi ser bara det gamla uttrycket ”att sätta bocken till trädgårdsmästare” blekna till ett intet i jämförelse med: vi har en sverigedemokrat till asylutredare.

Tänker vi låta detta passera i tystnad – igen?

Tänker vi gå med på att bli bäst på att vara sämst?

Tänker vi av ren lättja offra asylsökande människor?  

Eller tänker vi bygga en antifascistisk motkraft.

Barnkonventionen ska följas som all annan lag - antifascistisk motkraft 13

Kampen mot angiverilagen har vuxit till en folkrörelse. Protestmötena i Stockholm och Göteborg samlade tusentals. Imorgon är det Malmös tur!

Den 24 sept kl 14-15 är det samling på Stortorget i Malmö. Arrangörer är en rad fackförbund, elevkårer, Civil Rights Defenders med flera. Delta om du är i Skåne!

De stora problemen med angiverilagen beskrivs i en debattartikel i Göteborgsposten, skriven av flera organisationer, bl a BRIS, Caritas, Rädda barnen, Svenska kyrkan, RFSL, Amnesty och Unicef, den var inte låst idag och finns här. 

I artikeln påpekas att informationsplikt för skolor skulle leda till att vissa barn inte vågar gå dit av rädsla för att bli anmälda och utvisade. Detta riskerar att beröva barnet hens rätt till utbildning vilket strider mot Barnkonventionen. Och om människor kan anmälas när de söker vård är risken stor att de undviker vården helt. Är det inte tryggt att söka vård uppstår onödigt lidande för barnen, trots att rätten till hälso- och sjukvård ingår i Barnkonventionen.

Som du kanske vet ingår Barnkonventionen nu mera i svensk lag. Märkligt då att de som starkast betonar laglydighetens betydelse på sociala medier är de som kyligt ignorerar Barnkonventionen och talar med förakt om övriga FN-konventioner.

Det rör sig i arbetslivet. Kampen mot angiverilagen har blivit en förenande faktor. Finns det mer du kan göra? Vill du nå fram till riksdagen med dina protester? Som enskild eller i en frivilligorganisation kan det vara svårt att nå fram. En rad lärdomar och förslag på hur du kan göra finns här på Ideell arena.

Gör vad du kan! Fortsätt tjata. Ta kontakt med varandra. Det är en samlad #antifascistiskmotkraft vi behöver.

#viangerinte - Antifascistisk motkraft 12

Förra veckan, demo i Stockholm. Nu på söndag: det samma i Göteborg.

#viangerinte!

Engagemanget mot tidöpartiernas angiverilag är stort i hela landet. Det verkar som att just detta: kravet på att yrkesverksamma, ansvarsfulla personer ska frångå sitt egentliga uppdrag för att sätta dit människor på flykt – är det som har fått människor att resa sig och säga ifrån.

Säkert är att de starka reaktionerna når fram. Medan högertwittrare snart har kommit fram till det-är-förbjudet-att-säga-emot-regeringen har sagda regering själv börjat fundera över om några små undantag i den nya lagen kan tänkas. Det räcker inte! Men det visar att de hört.

Politik och poesi har länge efterlyst medial uppmärksamhet för de protester som förekommer här och var i Sverige. Så länge ingen får veta vad som gjorts, tror man förstås att ingenting görs; att folk är någorlunda nöjda. Men äntligen! Demonstrationen i Stockholm fick ett reportage i Flamman (du får inte läsa så mycket, men ta och prenumerera vetja!) 

Demonstrationen i Göteborg samlas 17 september kl 15 på Gustaf Adolfs torg

Gör detta till vad det borde varit för länge sedan: #antifascistiskmotkraft !

Vi anger inte! - antifascistisk motkraft 11

Regeringen och Sverigedemokraterna går vidare med förslaget om en angiverilag. Nytt i förslaget är att det kan bli konsekvenser för den som underlåtit anmäla. Förslaget introducerades i Tidöavtalet och har mötts av stark kritik. Om förslaget röstas igenom av riksdagsmajoriteten kan exempelvis sjukvårdpersonal och lärare tvingas ange papperslösa till polisen. Denna så kallade anmälningsplikt (eller angiveri) kommer säkerligen att hindra papperslösa personer att få tillgång till grundläggande rättigheter så som vård och skola.

Barnkonventionen, som är lag i Sverige, gäller för alla barn oavsett om de har uppehållstillstånd eller inte. Angiverilagen kommer alltså att medföra brott mot att barnets bästa alltid ska sättas i första rummet.

Detta ”signalerar ett oroväckande skifte i vår demokrati” skriver Civil Rights Defenders.

Flera fackförbund inom välfärdsyrkena är starkt kritiska mot förslaget. En facebookgrupp, Vi anger inte, som drivs av en grupp vårdanställda, har sedan i våras drivit en kampanj mot lagförslaget. Offentliganställda i flera olika branscher protesterar mot att de utöver sina vanliga arbetsuppgifter också ska rapportera papperslösa. Om de brukare de möter inte har alla papper i ordning förväntas personalen prioritera migrationspolitiken framför yrkesuppdraget och de yrkesetiska koderna.

Detta vore mycket viktigt att uppmärksamma i riksmedia, utöver fackpress. Här finns början till en #antifascistiskmotkraft som behövs mer än någonsin! Det handlar om att försvara humanismen, barnen, yrkeshedern - och demokratin. 

Sortera människor efter intryck - antifascistisk motkraft 10

Regeringen har kommit med nya riktlinjer. Visserligen är det mycket få kvotflyktingar som ska tas emot i landet, men redan för dessa få krävs det regler. Detta är människor som lever i mycket stor utsatthet, människor som redan varit med om mer än man ska behöva stå ut med och som ännu inte är i säkerhet. Det är dessa människor som högern vill testa, göra urval på. Så att inte folk som högern tycker beter sig felaktigt kommer för att leva i vårt land. 

     Flyktingarna ska visa att de är driftiga och har goda värderingar, säger minister Stenergard eller Stenhjärta som man också kan säga. Denna framåtanda och dessa värderingar ska kvinnor som överlevt sexuell tortyr i krig och barn som ett sina föräldrar skjutas uppvisa, åtminstone om de vill bo i Sverige. Är det så att de kanhända behöver hjälp eller har blivit rädda och misstänksamma av sina upplevelser, ska de inte vända sig till landet där stenhjärtan styr. 

     Detta är att frångå de internationella konventioner Sverige förbundit sig till. Var inte Moderaterna ett parti som brukade respektera lagar och regler och ingångna avtal? Inte nu mera. Konventionerna har fastställts för att tydliggöra vad det innebär att vara människa med fri- och rättigheter, och jag misstänker att om högern en gång respekterade detta så var det själva konventionen; något som man kommit överens om. Innehållet var troligen aldrig viktigt för dem, och de kan nu, med fascisterna i ryggen, lättat lämna det därhän.

Migrationsverket har invänt att direktivet om driftighet och värderingar är luddigt och därför svårt att följa. Moderaterna har alltid värnat om hög kompetens, så Stenhjärta sätter väl då sina bästa jurister på jobbet? Icke! Hon medger att det är svårt att mäta, så Mig-verket ska utgå från det intryck de fick under mötet med flyktingen. 

Såväl rättsosäkert som oseriöst, säger kunniga politiker som uttrycker sig hövligt. Politik och poesi föredrar att vråla: STENEN HAR SPRITT SIG ÄNDA OPP I HJÄRNAN! Det är nämligen ytterst ovanligt att ministrar med avsikt ger så luddiga direktiv att tjänsteutförare med all rätt kan gå på infall och intryck. 

Det var faktiskt sådant som inte fick hända i det gamla myndighets- och ämbets-Sverige. För övrigt, de institutioner som regeringen gradvis vill byta ut mot nationalistiskt sinnade.

Sten på sten. Minns minister Stenhjärta de Vita bussarna? Var det så här: de körde in i Belsen och stannade till vid varje överlevande för att kolla offrets driftighet och värderingar. Om de fick ett intryck av att vederbörande kunde tänkas gå och hänga läpp efter sina svårigheter eller hade tendenser till att stjäla mat, ja då fick de sitta kvar där bland liken och käka jord. 

     Var det så minister Stenhjärta anser att det borde ha varit? Jag får ett intryck av det. 

En #antifascistiskmotkraft blir allt viktigare.

När politiker och myndigheter sviker - #antifascistiskmotkraft 9

Citat från facebookgruppen NU ÄR DET NOG 

”Svarta paraplyer för en anständig svensk migrationspolitik. för vår sorg och medkänsla med det afghanska folket och de afghanska flyktingarna i Sverige. Och för det skydd som det svenska civilsamhället erbjuder när politiker och myndigheter sviker. Nätverket Nu är det nog! kräver 

- amnesti i form a permanenta uppehållstillstånd för alla Sveriges ensamkommande unga, av alla nationaliteter 

- amnesti i form av permanenta uppehållstillstånd för de afghanska flyktingarna i Sverige att Barnkonventionen tillämpas för alla barn i Sverige 

- att permanenta uppehållstillstånd återinförs som norm

Du kan också vara med. Det är enkelt och behöver bara ta tio minuter: Du fäller upp ett svart paraply, fotograferar och lägger ut i sociala medier med hashtaggarna #afghanskalivräknas #sverigekanbättre #nuärdetnog #rivtidöavtalet”

De svarta paraplyerna deltog också i Malmö Pride. Nu när politiker och myndigheter sviker (min kursivering) måste vanligt hyggligt folk gå ut och göra sitt. Nu när inget svenskt parti vågar lyfta frågan om den omänskliga och ändå hårdnande behandlingen av asylsökande och flyktingar, då sviker också media. Ingen tidning jag har tillgång till rapporterar någonsin om civilsamhällets stöd till flyktingar och de protester mot regeringen som genomförs.

Hur kan fascisternas dagliga utspel vara viktigare än att solidariteten fortfarande lever?