Somliga är dom eller Vardagsrasism

Så många gånger jag hört det sägas: Alla tolkar är inte bra.

     Varför måste det lyftas? Det är självklart att alla yrkesutförare inte är lika skickliga, men vem går och tjatar om det? ”Måste få en tid hos tandläkaren – Men alla tandläkare är inte bra”, ”Ska träffa mäklaren för att sälja trean – Men alla mäklare är inte bra”. Hålla på så, då är man både idiot och översittare. Utom, under alla år, när någon säger att tolk behövs till ett samtal, då kommer det: ”Men alla tolkar är inte bra”.

     Det handlar om vilka som är ”dom”.

När ungen inte vill äta broccoli: ”Nej, de kanske inte gör det.”

     Vilka då? Ungar i allmänhet? Nej, alla miljoner människor i det landet där barnets föräldrar är uppvuxna. Dom är det, som kanske inte äter broccoli.

    

När du blir omkörd av en snorvalp i merca: ”Tänk att de alltid ska ha så flotta bilar.”
     Vilka då? Unga människor? Män? Nej, samtliga invånare i Mellanöstern. Dom är det, som alltid ska ha så flotta bilar.

När kollegan inte vill gå ut efter jobbet: ”Nej, de går väl inte ut utan att mannen är med.”

     Vilka då? Alla som jobbar där? Nej, en hel värld av kvinnor som delar samma religion. Dom är det, som inte går ut utan sin man.  

Dom är det som är fjärrstyrda i sitt val av mat, bilar och umgänge. De som inte kan förhålla sig till sin uppväxt och fatta egna beslut.

     De som aldrig, vad de än företar sig, förväntas handla som individer. Alltid som del av en grupp, kanske representanter för den.

”De borde tänka sig för innan de tänder eld, hur det drabbar de andra.”
     Självklarhet: man ska alltid tänka sig för vid hantering av eld, för om det går snett är det många som drabbas. Men senast jag hörde den meningen betydde det: ”Gäng som bränner upp bilar måste tänka på att deras usla rykte slår över  mot alla andra immigranter.”

     Orsaken till att de bör tänka så, den är förstås att annars hyggliga medborgare låter det gå ut över och färga av sig på flera tänkta medlemmar i en föreställd intressegemenskap. Det vill säga: bilbrännarna är delar av en grupp antingen de vill eller ej, antingen gruppen vill ha dem eller ej. Alla är dom.

Den som inte saboterar utan tvärtom går till jobbet är fortfarande en av dom. På varenda skola finns dåliga lärare, men det som aldrig sägs om idrottslärare eller fransklärare sägs om modersmålslärare: ”Många av dem är inte så bra”. Och den som tillhör flera grupper, är låt oss säga muslim och chef, får vara enbart chef så länge allt går väl. När det går illa heter det: ”De har en helt annan ledarstil som inte funkar.”

     Sedan kan det förstås komma: ”Många av dem är ju bra också.”

Var och en som säger så är inte rasist. Kan vara, men inte nödvändigt. Men var och en som säger så är en del av ett sammanhang som med vardagliga och slappa uttryckssätt förmedlar rasism: immigranten är inte en individ, hen är dom.

     Det kallas vardagsrasism.

Nationalisternas dag. Nu med poesi

Nationaldagsinlägget. En klassiker på Politik och poesi. Har skrivit det så många gånger nu…

- hur vi sjöng Du gamla, du fria framför flaggan på skolan i Rinkeby

- hur nationaldagen förklarades för helgdag efter en undermålig utredning med nationalistiska övertoner

- att motivet för helgdagsfirandet var att alla andra gör det

- att nationalistretoriken inom socialdemokratin redan för tolv år sedan gick ut på att ”vi” inte har fått vara ”stolta”

Nu är detta sagt än en gång. Så ger jag istället tillbaka något av den bekymrade kärlek jag hyser för det land där jag av en tursam tillfällighet fötts och vuxit upp.   

     Kom ihåg det: vårt land och vår planet hotas inte av kärlek. 
     Den stolthet som lever på att förnedra medmänniskan är inte stolthet, utan ynkedom.
     Kärlek är ett ansvar.

Till rasisterna

Nu växer veset med vete

i mognande plogfåror,         

dem vi älskade så mycket.

Ännu är de värda kärlek.

Hårda lerjorden, fattigdomsfälla.

Järnet träet bar sig bättre,

brukades för näring, bäring.

Men ved och veke lyste klent.

Sedan:

vattnens praktverk, veven, elen!

kraft ger makt, belyser rent

Nu växer mycken sly

där hässjorna låg längs med älven,

den vi älskade så mycket.

Ännu är den värd vår kärlek.

Brukspatroner, byggarglädje,

resligt folk på fest, rekordår.

Välfärdsvägen var vår egen.

Ljus durch Freude.

Sly är slutet.

Myndigt folk

och ingen skyldig.

Älven, elen –

vem ser felen?

Furor, fåror, träd och älv.

Ännu är vi kärlek värda

om vi sväljer eget ärvda

Slyet kväver fältens träda

bruk och byar slutar yvas.

Kärlek är vi ännu värda

när vi ser det som vårt hem

det vi gjorde och ska bära.   

Högern hjärta fascismen; vår dystra historia

Du minns inte. Inte heller jag. Men vi är skyldiga att hålla reda på det. Det är vår historia, Europas historia, EU:s. Vår historia av draksådd, vårt koloniala arv.

     Låt oss hoppa till 1900-talet.

När kommunister och nazister slogs på gatorna i Tyskland var högerns inställning: låt Hitler ta hand om kommunisterna så tar vi hand om Hitler sedan, höhöh.

     När kommunisterna redan var fängslade och Hitler inte lät sig tas om hand var högerns aktiva handling att rösta för diktaturen. Socialdemokraterna la ner sina röster. 

     Borgarklassen är medskyldig. De har inte bett om ursäkt. Istället gör de om det.  

   

Ett tag såg det ut som att de åtminstone lärt sig att inte göra om det på samma sätt. Eftersom det inte finns kvar några kommunister uppfanns begreppet vänsterextremister. Dit räknas, enligt vänsterns uppfattning, autonoma våldsförespråkare. Enligt högerns uppfattning, allt till vänster om godsägare Göran Persson. Enligt fascisternas uppfattning, allt utom de själva (alltså: Amnesty, Svenska kyrkan, stora delar av läkar- och advokatkåren, förskollärare som gått en jämställdhetskurs, hygglon som ger pengar åt romer osv). 

     För bara några år sedan betraktades vänsterextremister och sverigedemokrater som lika tunga kålsupare, underförstått att de kunde ta hand om varandra så tar högern hand om hela landet sedan, höhöh.

     Men när vänsterextremisterna inte längre var spännande och landets röstberättigade medborgare inte lät sig tas om hand, då sprack det.

     När det går bra för fascisterna finns ett val: att kämpa emot eller hänga på.

     Högern, samhällets elit, de rika, de som regerar exportindustrin och sticker med skatten, de som har alla tänkbara resurser – de valde att hänga på.

Ali Esbati har i en status på fejsbok beskrivit sambandet mellan högern och fascismen kusligt väl: ”Nästan uteslutande män, förstås. Personer som har det rätt så gott ställt, samtidigt som de är aggressivt kränkta över att människor som de instinktivt ser som underlägsna vågar ta sig ton. Det är verkligen kärnan i proto-fascistisk reaktion: revanschism uppeldad av faktiska och inbillade hot mot egna, faktiska, privilegier. Och den blir så farlig om vi ser på den politiska kompositionen. Både i Sverige och Norge är det anmärkningsvärda den alltmer sömlösa sammanvävningen av ’traditionell’ höger och högerpopulistiska/högerextrema miljöer.”

Esbati fortsätter med att personer från Timbro och Avpixlat kan ha olika åsikter om mycket, men att det är rasismen som binder dem samman. Och att utvecklingen går försvinnande fort. Esbati exemplifierar med att moderaten Hanif Bali betedde sig på ett sätt så att han förut ombads lägga ner på twitter men idag får tala om hur man når ut i sociala medier. Mitt exempel var att kålsuparteorin inte längre behövs. Vad betyder ”förut”? Vi talar om två-fyra år.

Men vi lever post Upplysningen. Förnuftet måste segra. Den småsinta revanschismen kan inte så till den grad fördunkla hjärnor och själar.

     Dock skriver Esbati:

”Det är naivt att tro att det finns en bortre gräns för hur mycket rasistiskt tankegods som kan dammas av och aktiveras vid behov.”  

Just det ja - det vi inte minns, det är vi skyldiga att hålla reda på. 

Det är vår historia, Europas historia. 

Här finns ingen gräns för hur mycket rasism som kan aktiveras.

Religionen som vapen eller Nationalisterna ockuperar både skola och kyrka

Sverige räknas som ett av världens mest sekulariserade länder. Religionen är en privatsak och att vårt skolsystem ska vara sekulärt borde vara självklart. Men i förra veckan fattade riksdagen det smått sensationella beslutet att religiösa inslag ska få förekomma på skolavslutningen.
     En skum allians av höger och liberaler med kristna och nationalister körde över regeringen i den frågan.  

Det började med skolavslutningens lokalisering. Om den får äga rum i kyrkan, eller ej. Vilket den alltså får, eftersom det i de flesta kommuner saknas allmänna, gratis samlingslokaler. Att ateister och icke-kristna fann lokalen obekväm gick att förhandla om lokalt – tills nationalisterna tog över och gjorde kyrksittningen till en fråga om patriotism.  

     Så fort det blev fastslaget att det är fullt lagligt att låna kyrkor till sekulära aktiviteter stod det klart att det inte längre handlade om att lösa ett utrymmesproblem, utan om att flytta fram bisarrt traditionella positioner. Kanske medverkan av en präst också? Kanske lite bön och psalmsång?
     Det självklara svaret är nej. Skolan är sekulär. Men som sagt: regeringen kördes över. Alliansen lät sin minsta medlem bestämma och lånade fascistiskt stöd för denna maktdemonstration.

Var är liberalerna? är en stående fråga i Politik och poesi. När tänker de uppföra sig som liberaler? Sedan när har liberaler ställt upp för ensidig religiös påverkan under skoltid? (Att det är en enda religion det handlar om visas av Kristdemokraternas engagemang.)

     Sverigedemokraterna framställer sig gärna som sekulära när det handlar om att stoppa svartskäggiga våldtänktsmän framfart med sharialagar. Men lite söndagskristendom passar fint om den kan få utlänningarna att känna sig ovälkomna när de går på sommarlov.

Samtidigt börjar man undra hur vidskepliga folk egentligen är. Minns ni Sd:aren som trodde att man blir muslim av att äta halalkött? Något i den stilen uttryckte ateister och muslimer redan när det gällde lokalen. Där kunde de bara inte gå in! – som om de misstänkte att magisk kraft utdunstade ur krucifixet. Är det likadant med Kristdemokraterna? Inbillar de sig att vi får fler kristna om böner läses över deras huvuden?

     Sedan har vi de som inte tar religionen på allvar överhuvudtaget. De genomdriver lugnt ett provokativt och förnuftsvidrigt förslag med argumentet ”det skadar ju ingen, det är högtidligt och fint”.
     Förskona oss från detta trams! Religion är vare sig skrock eller dekor – men att den kommit att uppfattas så är väl ett tecken så gott som något på att vårt samhälle verkligen är sekulärt. Och så ska vara; vi må leva med avarten.   

Flera inom vänstern tror nog idag att vi kristna har vunnit en seger. Men långt ifrån! Detta är inte en tävling!

     Att använda religionen som tillhygge för att skada har praktiserats genom många krig i historien. Men nu ser vi riksdagsledamöter göra det, i ett sekulärt samhälle. Sådant kan man kräkas på.
     Nationalisterna har sett till att göra det obehagligt för folk de inte gillar. Borgarna gick med på det för att sänka regeringen.
Såhär var det på utbildningsutskottet i april