torsdag, augusti 20, 2009

Trots, tröst, möjlighet

Någon gång under sommaren hade SvD en läsvärd understreckare om Adorno. Filosofen som bland mycket blivit känd för sitt yttrande att poesiskrivande är barbariskt efter Auschwitz. Jag har tidigare resonerat om det, kommit med motförslaget att kanhända är endast poesin möjlig efter förnuftets sammanbrott. I artikeln tolkar kritikern Halldin yttrandet som att Adorno menar att ”världen efter Auschwitz har blivit en ovärdig plats för mänskligt liv” och diktande om skönheten blir en bortförklaring av ondskan. Den enda trösten är att gå rakt på det förfärliga och först med ”oförsonande medvetenhet om negativiteten” drista sig till att hålla fast möjligeten att något kan vara bättre.

Detta innebär på inget vis att Adorno skulle vara emot konsten. Tvärtom tänkte han att ett konkret politiskt tänkande inte är något värt utan att balanseras av tron på konsten som transcenderande kraft - märk väl utan banal optimism. ”Konsten utgör det trotsiga motstånd som paradoxalt nog visat sig möjlig. Det trösterika i stora konstverk ligger inte så mycket i vad de uttalar som i att de kunnat avtvingas världen sådan den är.”

Författaren Imre Kertesz som lyckats skriva prosa om personlighetens nedbrytning i koncentrationsläger, säger: /Om vi ska lära för livet/ ”borde jag hela tiden, uteslutande, ha fått lära mig om Auschwitz.”
Detta är den oförsonande medvetenheten.
Det finns företeelser du inte kan ta dig till annat med än att se. Inte vända bort blicken.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Det behövs Mer dikter,lyrik-poesi
efter ofattbara grymheter.
Just för att balansera,skapa fred
påminna människorna om att..
skönhet, godhet finns mitt i mörkret.

De största poeterna
den bästa lyriken
uppstår oftast från lidande.
Spelar ingen roll om den är själslig
eller upplevd i verkligheten.
Det är resultatet-poesisamlingen
lidandet lämnat åt eftervärlden
som berikar den i decennier.

Ofattbart lidande pågår överallt
människor dör i hunger,sjukdomar
barnsäng och detta sker dagligen
dag efter dag....
Ändå existerar det poetiska tankar
mitt i kaoset-människor som skriver
om skönhet, de aldrig upplevt.
Det är känslan av den
som är viktigast!

Tycker Gladiatan

Erik Rune sa...

"Det finns företeelser du inte kan ta dig till annat med än att se."

Borde det inte heta:

"Det finns företeelser du inte kan ta dig till annat än genom att se."

Eller:

"Det finns företeelser du inte kan ta till dig annat än genom att se."

Helena Duroj sa...

erik rune, har läst alla meningarna flera gånger och de stämmer allesammans. men som så ofta gillar jag min egen bäst.

dock: för full begriplighets skull borde jag kanske ha skrivit:
det finns företeelser du inte kan göra något annat med än att se på dem