fredag, mars 07, 2008

Liberala tvångslagar

Har jag minnesförlust eller har jag jobbat i och med grundskola sedan 1978? Under den tiden borde jag, enligt Folkpartiet och en avhandling, med stöd av lagen ha befriat en femtedel av flickorna från diverse undervisning, enligt DN.
Jag är glad att Fp denhär gången grundar sina förslag i forskning. Men avser avhandlingen flickor som inte deltar eller flickor som fått formell befrielse?

Som skolledare har jag mött barn av båda könen som inte deltagit i vissa undervisningsmoment. Det har varit:
- luciatåg och julpyssel (muslimer, Jehovas vittnen)
- biofilm (pingstvänner)
- fotboll, cykling (muslimer från landsbygden)
- rockmusik (muslimer, Jehovas vittnen, pingstvänner, katoliker)
- tema fred på FN-dagen (Jehovas vittnen)
Jag har också mött föräldrar till flickor som accepterat idrotts- och simundervisning endast under vissa förutsättningar. Till exempel att man särade på flickor och pojkar, eller ändrade den reglementsenliga klädseln.

Inte vid någon av dessa förhandlingar med föräldrarna har det handlat om befrielseparagrafen. Utgångspunkten är alltid att skolan är obligatorisk och alla barn deltar. Men då uppstår situationen när den enskilda individen försöker värja sig mot makten; ett sant liberalt dilemma.

I varje sådant fall försöker vi finna barnets bästa. Ovsett politisk majoritet har skolan givits uppdraget att behålla brukarnas förtroende. Därför var varje uppgörelse i godo en framgång i mina professionella ögon. Barnet var kvar i skolan. Föräldrarna litade på oss. Kanske började ta emot råd.

I politiken kan vi strunta i somliga brukares förtroende och införa tvång. Somliga brukare anpassar sig kanske. Andra kommer inte att lyda under några omständigheter. Men är anpassning och lydnad det vi i första hand vill uppnå? Och vad gör vi med dem som inte följer lagen? I DN-artikeln framstår det som en lösning att de föräldrar som avser att använda sig av EU-rätten att välja uppfostran för sitt barn, de må söka sig till privatskolor. Det kallar jag att lägga sig platt för fanatismens och kapitalismens påbud.


Mest spyr jag på DN:s schablonrekord i rubriken. Att få in orden tvinga, invandrare, flickor och sex i samma mening är en slaskpressbedrift.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Nej, men nu är du väl lite väl politiskt korrekt.
Jag är trött på alla yrkespolitiker som så fort en politiskt motståndare kommer med ett förslag som handlar om muslismer, omedelbart börjar kasta anklagelser om islamofobi och muslimhets. Nu gjorde du inte det, utan Ali Esbati som länkade mig till det här inlägget.

Även om jag inte håller med om förslaget i sak, så förstår jag vad den politiska gärningen syftar till och håller med.
Det handlar inte om att inskränka på religionfriheten, eller att kränka muslimer, utan det handlar att anpassa sig efter det sekulariserade, moderna Sverige.

Helena Duroj sa...

jag är inte yrkespolitiker. jag är yrkespedagog. det torde framgå.

johan vill ha anpassning. förvånar mig när det kommer från SAC-hållet?

Anonym sa...

Jag tycker att ditt blogginlägg är jättebra. Synd att du inte kan publicera inlägget i en tidning. Fler borde läsa det.

Hälsningar
Nina

Anonym sa...

Är det nödvändigtvis korrekt att sätta en liberal stämpel på det som kommer från folkpartiet bara för att de kallar sig liberaler? Ett parti som använder sig av konfliktstrategier och vi-mot-dom-sentiment där makten ställs mot politiskt försvarslösa individer för att ragga röster är inte i någon mening liberalt, oavsett vad de säger själva.

Helena Duroj sa...

du har helt rätt. jag använder ordet liberal för att visa att fp idag gör sig av med liberalismens goda sidor: ifrågasättandet, mångsidigheten och individualismen

Anonym sa...

Eller också är det så att liberalismen befinner sig i ett nytt stadium, så att liberalism numera verkligen har blivit att peta i nation, religion och "etnicitet".