Årets internationalist

Årets svensk – årets internationalist!
Ett djupt känt grattis till Anita Dorazio!

I åratal har hon varit eldsjäl för flyktingar och asylsökande i Sverige. Gömt, hjälpt, stöttat – och organiserat. Hon har varit en drivkraft i FARR, Flyktinggruppernas och asylkommittéernas riksråd, och startat den första vårdmottagningen för så kallade papperslösa.

Jag har träffat Dorazio i antirasistiska sammanhang och är en varm beundrare av hennes hängivna arbete. I det lilla kontorskrypinet för Fristadsfonden (en fond instiftad av Vänsterpartiet till stöd för asylsökande) har jag sett henne kvällar och helger, ständigt upptagen av det ena angelägna fallet efter det andra, vanligen rasande på myndigheternas blindhet.
Jag hoppas att en utmärkelse i någon mån uppväger den likgiltighet hon ofta tyckte sig möta hos alla oss andra.

”Det är en skam att 20-30 000 gömda flyktingar lever under sämre förhållanden än våra husdjur” säger Dorazio i SvD.

En lika stor skam för den europeiska unionen är att ansökan om asyl inom EU idag inte i något avseende motsvarar förhoppningarna. Eftersom beviljad asyl medför en viss rättslig status har den låg prioritet bland europeiska potentater. En asylansökan leder i många länder till en ändlös väntan i något som mest liknar internering. Idag är det faktiskt möjligt att leva bättre som papperslös illegal arbetare, iallafall innan du blir sjuk.
Varje EU-land behöver en Dorazio. Tyvärr.
Anita, du är årets europé!