Tack skönhetsrådet, som inte vill glasa in Sergels torg. Lika lite som demonstranter och musikanter vill det, eller marknadsförsäljare eller ens fastighetsägarna. Inte för att torget är någon skönhetssyn. Men det är en plats för alla.
Jag minns när det var färdigbyggt, med fria talares tribun och klotterplanket upp mot Brunkebergstorg. I den sittvänliga trappan mot Drottninggatan hölls modsen. Utanför dörrarna mot tunnelbanan var det negrer som sålde knark (jo, man sa så på den tiden). Någon vacker plats var det inte, men Ulf Lundell har i en rapp poetisk bild skildrat hur loskor och duvskit yr över de svartvita plattorna.
Stället hade omedelbar dragningskraft. I det rivna Klara, i den brutalt omdanade staden, skapade 08-or utan hemortsrätt sin egen mötesplats, grinig och uppkäftig som vi själva. Den ska inte in bakom glas och ram, vi behöver inga fler misstag av hysterisk sanering. Pamparna får ståkuk lika hög och bländande som pinnen i fontänen när de gläfser om att ”sätta Stockholm på kartan” – men snart är kartan och så Plattan de enda ställen där denna identitetslösa stad existerar.
ur Olle Adolphsons Lyckodrömsvals:
”Kom lapplisa, kasta blocket min syster, och dansa med gasande förstadsbilister
från Järva och Märsta, från Rågsved och Farsta, från Tyresö, Boo och Trångsund!
Och kom ni med, alla nedlagda bönder och bortlagda jobbare, dansa och glöm
att vi släpas omkring och blir fösta som boskap i lyckoplanerarnas dröm...”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar