fredag, december 28, 2007

Ondska eller organisation

Många gånger under många år har jag svarat på S Norbergs stolligheter angående vänsterpolitik.
Förmodligen är det redan verkningslöst att bemöta en person som tänker i termer av ”krafter, offer, himmelrike, ond värld”, och därmed ohjälpligt verkningslöst att vända sig till en person som utan exemplifiering beskyller andra för dylikt ideologiskt fluff.

Att börja i änden, ”nej Staffan, jag ser mig inte alls som ett offer för onda krafter” anstår mig inte. Låt oss istället ta ett jättekliv till konkret partiverksamhet. S Norberg skriver ”det som internt kallas ’konsten att bygga ett parti’ är en total katastrof”. Vad han syftar på är en arbetande organisationsgrupp som heter, inte kallas, detta något bängliga namn. Jag ingick tills ungefär för ett år sedan i gruppen som jag måste lämna av yrkesskäl. Vilka totala katastrofer som eventuellt har inträffat efteråt känner jag inte till (och det förvånar mig om S Norberg gör det). Gruppen höll regelbunden kontakt med alla 25 partidistrikt, träffade distriktsstyrelser och medlemmar och samlade en omfattande kunskap om läget i partiet på gott och ont. Vi gav ut en organisationshandbok till att bistå vid utåtriktade arrangemang, mottagande av nya medlemmar, vid studier och andra aktiviteter. Vi gjorde genomlysningar av det kvinnopolitiska läget samt satsningarna inför valrörelsen, genomförde styrelseutbildningar och erbjöd hjälp till de distrikt som på grund av låg aktivitet önskade det. Vad jag vet har gruppen idag dragit lärdom av exempel från bland annat Nederländerna när det gäller folkrörelsemobilisering.

Nåja, det kanske inte var så märkvärdigt. Men så paranoid är jag inte att jag på grundval av detta engagemang känner mig medskyldig i totala katastrofer – samma ordval som S Norberg använder om partiets skolpolitik, som jag också har arbetat en hel del med tidigare. Dess innehåll kan vi diskutera när helst S Norberg är på humör att slita sig från sina apokalyptiska visioner.

I början av 2000-talet ”gjorde sig partiet av med” en stor del av sina företrädare, enligt S Norberg. Det säger han, som fick påverka politiken i stort via det verkställande utskottet till år 2003! Själv röstades jag ut ur partistyrelsen redan vid sekelskiftet. Och ändå tror jag inte på onda krafter. Utan på orsaker och maktförhållanden, på politik och argumentation.

5 kommentarer:

erik sa...

Bra sagt av bloggaren. Den där Norberg predikade förresten en ren opportunism när han förespråkade kritiklös anpassning till väljaropinionen som ett mått på framgång.

Mats sa...

Om vänsterpartiet legat på tio eller tolv procent så hade SN med all säkerhet ändå varit missnöjd men istället kallat partiets politik opportunistisk. Metaopportunism.

Hanna Löfqvist sa...

Bra skrivet Helena! Syns imorgon hos Josefin och Åsa?

Staffan sa...

Helena - Ser du inte att partiet förblöder? Har du läst partiets valutvärdering? 31 sidor där allt utom det partiet faktiskt sagt eller gått till val på ifrågasätts?.... Och det efter att 2/3 av väljarna lämnat partiet.....
Ett så deterministiskt synsätt på politik duger inte- men är naturligtvis en del i partiets egen kulturhistoria.

Har du aldrig noterat att partiet nu är tröttare an någonsin och att den organisation som beskrivs i konsten att bygga ett parti inte existerar om vi så räknar in det enorma antal medlemmar som Ung vänster redovisade senast man lämnade in någon sådan redovisning (vilket börjar vara ganska många år sedan.....)

Jag har aldrig ifrågasatt partikongressers eller partilednings rätt att fatta dåliga beslut men jag tar mig rätten att dra slutsatser efter två val och 6 års erfarenhet av den katastrofala politik som blev en blandning av nykommunism, talibantal och död åt familjen som präglade Västeråskongressen och som gav signaler åt väljare och folk att partiet då bytte färdriktning. Detta har sedan ett antal gånger bekräftats i det som jag föredrar att kalla stollerier nästan helt utan folkligt stöd. Vad behövs för inse att det var fel sätt att vinna folkets förtroende?

Den senaste "stick och brinn"-kongressen i Göteborg när partiets egen självbild skulle omsättas i praktiken innebar att inte bara några syndabockar brann utan även 2/3 av väljarna försvann. Den så omhuldade "konsten att bygga ett parti" har i praktisk tillämpning blivit konsten att försingra ett partis förtroende. Om du studer de reservationer och särskilda yttranden som jag gjorde i PS under de år som dagens linje grundlades så skulle du se en viss konsekvens i mitt tyckande.

2 Att vara vänster på ett sätt som kan samla fler än 5% av svenska folket att rösta på är ju inte helt fel om man har ambitionen att kunna påverka människors vardag i praktiken.

Vänsterpartiets egen valanlys på 31 sidor som blev klar i höstas är ett mästerstycke i konsten att lägga ansvar och skuld på alla andra än de som faktiskt utformat och uttalat de frågor som partiet möter väljarna med. Efter så pass många år kanske det är dags att ifrågasätta och ersätta den hårda renläriga retorik som partiet möter väljarna med med en en lite mjukare och inte så uteslutande variant?

Staffan

Helena Duroj sa...

men vi HAR INGEN politik av nykommunism, talibantal etc...

däremot HAR VI en organisation, en liten men som du säger trött sådan.

det var AFTONBLADET som skrev stick & brinn. att en kamrat var korkad nog att upprepa det gör inte NÄSTA kamrat som upprepar det ett spår mindre korkad.