Så många 1 Maj, så många demonstrationer. Nu, för andra året, i stillhet hemmavid. Vi går ut på morgonen med röda draperiet och hänger det i rönnen så har vi hissat fanan. Mitt på dagen håller partiordförande Nooshi Dadgostar årets tal, som vi lyssnar till i telefonen. Hon är bra.
Demonstration när jag var liten: att stå
inklämd mellan tusentals vuxna för att se en liten morfar tåga förbi med en
banderoll. Sedan var det inget mer. Morbröderna lärde mig sjunga Arbetets
söner. Pappa lärde mig sjunga Sköna maj, välkommen, som motvikt. Jag brydde mig mest om att jag tappat min lilla pärlring i folkmassan.
I gymnasiet gick jag med Enhet-solidaritet,
bokstavsvänsterns storsamling. ”Krossa USA-imperialismen!” "Internationell Solidaritet, Arbetarklassens kampenhet!" Tills den underbara
1 Maj 1975, då USA-imperialismen åkt på stryk och det var fred i Vietnam. 50000
pers samlades på Norra Bantorget, Palme höll tal och även vi maoister
uppskattade det.
Vänsterpartiets tåg alla år som följde. ”Daghem ska vi ha, och dom ska vara bra”, "Vi vill ha sex, vi vill ha sex, vi vill ha sex timmars arbetsdag!" och så ”Stoppa borgarna i
papperskorgarna”. Utanför banken: "Känner ni stanken från Enskilda banken", vilken var från en teaterpjäs, men banken bytte namn så ramsan höll en begränsad tid. När vi gick förbi Slottet var det "Var ska vi bo? - DÄR ska vi bo!" eller ”Ockupera Slottet, 800 rum!” Ung Vänster och min
systerdotter gjorde det till slut; sprang uppför en trappa med röda fanor som
togs om hand av högvakten. Så har vi "Inga pigor åt överklassen, låt dem skura de egna dassen!" Min favorit har alltid varit dendär om USA-imperialismen som är så kusligt gångbar i alla tider, men de här känns mer personliga: ”Svarta och vita, tillsammans mot dom
rika!” eller ”Huka er borgare, darra och fly – Här kommer Tensta och Rinkeby!”
Promenaden går över Slussen där ett gäng kulturgubbar förut alltid hängde på balkongen med röd flagga. Några år samlades vi på Gärdet långt bortanför allt, mamma
hade med sig solbullar. Sedan folkfesten i Kungsträdgården där hela stan kunde delta eller iallafall vara
nyfikna. Under partiledarens tal hade vi, ett gäng vänner och kamrater, för vana att samlas på gamla krogen Victoria. Det hände några år på 90-talet att vi inte kom hem förrän sent på natten, mången en pub senare, något som känns mycket avlägset idag.
På 70-talet slängde folk på gatan ofta ur
sig otrevliga kommentarer med stick-till-Sovjet som klassikern. På 2000-talet
glor de mest, glor generat, som om vi gör något opassande.
Har till och med demonstrerat med
socialdemokrater, på fackligt enhetståg i Borlänge. Har demonstrerat med
partilösa när det gällt att visa motstånd mot organiserade fascister. Har
demonstrerat med clowner när Dalarna mot rasism arrangerar och statyn av Jussi
Björling bär clownnäsa och röd halsduk.
Har fått frågan varför vi gör det, det
spelar väl ingen roll, är väl ingen som lyssnar. Ååå så lätt det är för
likgiltiga Svensson att vara hånfull mot dem som tar ställning för Svenssons
egen situation: varför-håller-ni-pååå?
För att det är VÅR högtidsdag. Den
internationella arbetarrörelsen är för långt att säga, det räcker med att dagen
är VÅR. Nej, vi menar inte som i trevlig promenad en vårdag. Vi menar VÅR dag
som VÅRA förföräldrar kämpat sig till. Den dagen vi talar om VÅRA bekymmer med
låga löner och pensioner, med nedskärningar i skolor och vårdinrättningar som
går på sista öret. Den som inte har dessa bekymmer behöver alls inte höra på!
När det är pandemi, då blir det i stillhet
hemmavid. Förra året stod vi framför datorn och sjöng med i Internationalen. I
år gjorde vi inte ens det. För 1 Maj, VÅR dag, har som sin själva mening att vi
är många tillsammans som bryr oss om rättvisa.
Vi hoppas, liksom förra året, på nästa år. Men
ett blogginlägg ska det bli. Det hör till på 1 Maj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar