Stad i världen eller Fatta!

Det var en gång en stad. Dit kom de vandrande, lantisar och positivhalare, dit kom de från sjön, köpmännen och flyktingarna. Staden tog emot dem alla. Några skapade sig ett nytt liv, andra tiggde och stal sig fram. De levde i olika kvarter, de byggde och bodde så gott det lät sig göras.

En av dem som skildrat lantisens väg mot 08 är Per Anders Fogelström i sin Stad-pentalogi (1960-68). Litteraturhistoriskt bortglömd eftersom den är skriven på barnsligt enkel prosa.

Som politisk samhällsdebattör är Fogelström ännu mer bortglömd eftersom han var idealistisk socialdemokrat.

     Eller kanske, riktig socialdemokrat.

     Den art som utrotningshotas av sina egna. 

De som kommer bygger staden, eller landet.

     Vi som bevarar traditionerna gör det också.

     Tillsammans bygger vi upp, river ned, förändrar. Finns inget annat sätt.

Nya socialdemokrater: bara ta det från en riktig socialdemokrats penna. Och försök att fatta!

När kommer vi att förstå vad som hände hösten 2015?

Det mal varje dag: Hur gick det till? När kom helomvändningen? Varför?

     Regeringen hade just börjat regera. Fascisterna var temporärt ute i marginalen.

Krigen i världen gjorde att allt fler flyktingar sökte sig till Europa och Sverige. Enligt opinionsundersökningarna fick det fascistiska partiet ökat stöd från människor som sa sig inte vilja något ont. Människor som verkligen ville göra ont satte planerade asylboenden i brand flera gånger i veckan. 

Folk dog skeppslastvis i Medelhavet, något som uppmärksammades med tsunamikraft när fotot på en död treåring drunknat i tillräckligt många ögon.

     Solidariteten växte. Stödet för asylsökande och flyktingar värmde. Statsministern höll tal under parollen ”Refugees welcome”, en förträfflig markering.

     Människor som gjorde gott, vanliga volontärer, ställde upp dag som natt. Mötte och bemötte de asylsökande, öppnade provisoriska boenden eftersom de statliga inte räckte till. Småbarn gav bort sina leksaker. Sociala medier spred äkta goda exempel.  

Krigen i världen gjorde att allt fler flyktingar sökte sig till Europa och Sverige. Kommunerna kom med krav på statligt stöd. Volontärerna ville se mer permanenta lösningar.

I det sammanhanget kan det se ut som en detalj att ett litet kristkonservativt parti stack hål på överenskommelsen som gjorde att regeringen kunde regera, och att övriga borgerliga partier tog emot det med illa dold tacksamhet.

     Det gick illa för regeringen. Redan svag försvagades den. Men det var ett normalt politiskt illa på hanterbar politisk nivå.

Krigen i världen gjorde att det gick oerhört illa för människor som inte gjort något som helst ont. De sökte sig till Europa och Sverige för att börja om sitt liv på en ny plats.

     Människor som verkligen ville göra ont iscensatte massmord på flera platser i världen varav en var Paris. Vår förskräckelse inför dådet fick ett flertal statsmän att hålla tal som lät förstå att krigen skulle få bensin på brasan av Europa och Sverige.

Då bestämde sig den svaga regeringen sig för att agera. Vald för sin anständighet valde den ändå att avvisa all solidaritet som redan praktiserats, att betrakta opinionsundersökningar som ett bevis på makt, och att därför kalla det Ordning när den menade Död, fastän inte åt ”oss”.

     Nationalismen har talat. Fascisterna tar emot det med illa dold tacksamhet.

När ska vi förstå vad som hände hösten 2015? Inte förrän socialdemokrater och miljöpartister väljer att berätta. Om ens då. Vet de själva?

     Eller skickade de signaler mot signaler?   

Stänga bron eller konfiskation - tävlan mellan grannländer

Vårt södra grannland tycks ha blivit oroliga för att halka efter. När Sverige hotar med att stänga Öresundsbron (inte långt ifrån den kulspruta som en av fascisterna talade om tidigare under hösten) bestämmer sig den danska regeringen för en hittills oprövad version i modern tid: konfiskation.

     Klocka, vigselring och mobiltelefon plus 3000 danska kronor. Varsågod, asylsökande i Danmark. Resten ska konfiskeras. Det anses inte ”rimligt” att det av skatter nedtyngda danska folket ska stå för uppehället.

     Alldeles nyss tycktes det vara självklart att vi som har ska hjälpa dem som behöver det! Danska regeringen poängterar att det är förmögna människor de talar om; folk som lyckats få med sig en del av förmögenheten under sin flykt – för att starta ett nytt företag, ett nytt liv kanske? 

     Så kan inte fattiga flyktingar göra. Att detta är orättvist har vi socialister begripit bättre än de flesta andra. Rika människor klarar sig bättre än fattiga. 

     Men inte någon regering i världen tänker gör någonting åt den ekonomiska orättvisan. Den danska regeringen har varit tydlig med en sak: att alla utlänningar ska vara lika utblottade!

Politik och poesi har skrivit om detta helt nyligen. Då när förslaget var nytt hände det att det på sociala medier sammankopplades med bilder på tänder, glasögon och skor. Konfiskationens sista stadium, långt in i Auschwitz.

     Sådana inlägg möttes av hård kritik. Låg debattnivå. Orättvis jämförelse. Dra inte alltid in nazisterna…

     Att jämförelsen är låg kan jag principiellt sett hålla med om. Den principen kan underförstås som att Auschwitz alltid är oberörbart. 

     Men vem har hittat på den andra principen: den som går ut på att rasismens kritiker alltid måste vara balanserade, hövliga och faktabaserade? Rasismen får bära sig åt hur som helst med privatpersoner och deras ägodelar, medan antirasisterna inte får säga prutt. 

     Låt då Auschwitz vila och erinra om de många innerstadslägenheter i tyska städer som, efter tvångsevakuering, tömdes på allt av värde som de fördrivna inte i all hast lyckades få med sig.

     Tredje riket överlevde länge på vanliga människors förnödenheter. Det var inte så att man kokade tvål - man kom över den i hundratusentals tvättrum och skafferier.  

Politik och poesi kan bara inte avstå från obehagliga historiska påminnelser när den danska lagstiftningen är på tal.

     Därför avslutar vi med en alltigenom sympatisk mezzosopran:

”Just nu pågår som bekant en kapplöpning mot medmänsklighetens botten... Danmark återtar idag täten när dom introducerar ’rån mot flykting’ - allt utöver mobil, klocka, vigselring och 3000kronor beslagtas av dansk polis för att ’finansiera asylprocessen’. Dansk polis ska alltså lägga arbetstid på att genomsöka flyktingarnas fickor och packning och sen sälja det dom hittar. På blocket, förmodar man. Detta är förstås ett så kallat signalpolitiskt budskap för att toppa Sveriges förslag på att stänga Öresundsbron.”

Så skriver Malena Ernman på Facebook. Tack!