När kommer vi att förstå vad som hände hösten 2015?

Det mal varje dag: Hur gick det till? När kom helomvändningen? Varför?

     Regeringen hade just börjat regera. Fascisterna var temporärt ute i marginalen.

Krigen i världen gjorde att allt fler flyktingar sökte sig till Europa och Sverige. Enligt opinionsundersökningarna fick det fascistiska partiet ökat stöd från människor som sa sig inte vilja något ont. Människor som verkligen ville göra ont satte planerade asylboenden i brand flera gånger i veckan. 

Folk dog skeppslastvis i Medelhavet, något som uppmärksammades med tsunamikraft när fotot på en död treåring drunknat i tillräckligt många ögon.

     Solidariteten växte. Stödet för asylsökande och flyktingar värmde. Statsministern höll tal under parollen ”Refugees welcome”, en förträfflig markering.

     Människor som gjorde gott, vanliga volontärer, ställde upp dag som natt. Mötte och bemötte de asylsökande, öppnade provisoriska boenden eftersom de statliga inte räckte till. Småbarn gav bort sina leksaker. Sociala medier spred äkta goda exempel.  

Krigen i världen gjorde att allt fler flyktingar sökte sig till Europa och Sverige. Kommunerna kom med krav på statligt stöd. Volontärerna ville se mer permanenta lösningar.

I det sammanhanget kan det se ut som en detalj att ett litet kristkonservativt parti stack hål på överenskommelsen som gjorde att regeringen kunde regera, och att övriga borgerliga partier tog emot det med illa dold tacksamhet.

     Det gick illa för regeringen. Redan svag försvagades den. Men det var ett normalt politiskt illa på hanterbar politisk nivå.

Krigen i världen gjorde att det gick oerhört illa för människor som inte gjort något som helst ont. De sökte sig till Europa och Sverige för att börja om sitt liv på en ny plats.

     Människor som verkligen ville göra ont iscensatte massmord på flera platser i världen varav en var Paris. Vår förskräckelse inför dådet fick ett flertal statsmän att hålla tal som lät förstå att krigen skulle få bensin på brasan av Europa och Sverige.

Då bestämde sig den svaga regeringen sig för att agera. Vald för sin anständighet valde den ändå att avvisa all solidaritet som redan praktiserats, att betrakta opinionsundersökningar som ett bevis på makt, och att därför kalla det Ordning när den menade Död, fastän inte åt ”oss”.

     Nationalismen har talat. Fascisterna tar emot det med illa dold tacksamhet.

När ska vi förstå vad som hände hösten 2015? Inte förrän socialdemokrater och miljöpartister väljer att berätta. Om ens då. Vet de själva?

     Eller skickade de signaler mot signaler?