Trist och oupplyst

Fruktansvärt trist att läsa om burkaförbudet i Frankrike. Ett land som jag alltid högaktat för dess rationalitet kommer fortsättningsvis att bötesbelägga den kvinna som bär burka, och kräva ett högre bötsbelopp av den man som tvingat henne till det.
Alltså går franska staten in för samma typ av brott som den tänkte maken: att utöva tvång mot individens klädsel. Ty i ett modernt, upplyst samhälle borde det vara så att ingen kan påtvingas ett klädesplagg, och ingen kan förbjudas ett klädesplagg.

Ett argument som stundom används är att vissa yrken inte kan utföras i alla sorters klädsel. Detta är uppenbart och utrett, och hävdar man sin rätt att gå i ansiktsmask eller naken kan man inte få alla typer av arbeten. Den som vill jobba på bank får inte gå i shorts. I årets värmebölja är det fjantigt, men arbetsgivaren får bestämma även de fjantigaste saker. Klädseln har vi rätt att behålla, men kanske inte försörjningen. Och hotet om fattigdom är väl en av de starkaste påtryckningar som finns.
Ett annat argument är att alla människor måste gå att identifiera. Vilket går, om alla människor bär ID-handlingar. Numera gör vi vanligen det, har med oss det som i min ungdom kort kallades ett leg. Det var före 1914 man kunde resa genom Europa utan pass - inte under unionstiden.

Att opåkallat efterfråga en medborgares leg på öppen gata anses brutalt och fascistiskt. Men det görs. I synnerhet franska polisen har dåligt rykte därvidlag, och jag försvarar inte oskicket. Men att i terroristbekämpningssyfte avkräva en fundamentalist ett för henne motbjudande klädskick är olycksbådande kontraproduktivt.
När identiteten av någon anledning måste bekräftas är det leget som gäller. Inte kläderna, och i en storstad knappast ansiktet!