torsdag, november 18, 2010

Legitimerad läxutdelare ett flumyrke

- Vet du vad kvart över heter på engelska, frågade den lilla flickan på pendeltåget.
- A quarter past, sa henne mor, och kom sen på: Men gud, du hade ju klockan i LÄXA!
- Jag vet, suckade flickan olyckligt.
Mor och dotter såg på varandra, ett utbyte av trötthet och bekymmer. En dålig dag hade bara börjat.
Vad var de så oroliga för? Att den lilla inte kan hålla reda på tiden när hon kommer till England? Inte alls. De var oroliga för LÄXAN. Fröken kan bli arg och flickan kanske inte blir godkänd i kärnämnena plikt, flit och gott minne.
Utbildningsmajoren skulle ha sugit i sig deras dystra blick som en frukostmazarin.
I senaste numret av Grundskoletidningen skriver Maja Keszei att vi måste granska läxorna. Deras tilltänka och verkliga betydelse för barnens studier, deras utformning och status, framför allt frågan om deras berättigande.

Läxan är som bekant inte valfri för eleven. Den skrivs till och med in i åtgärdsprogram för barn som redan fått svårigheter (exempelvis med läxorna). Många familjer säger att läxor stressar sönder deras privatliv och ökar konflikterna hemma. Men somliga kan lösa problemet genom att köpa läxhjälp med statligt rut-avdrag. Trots att det är lag på att skolan ska vara kostnadsfri för alla kan man betala för privat hjälp med den obligatoriska undervisningen.

Barn som går i grundskola är inte skyldiga att arbeta mer än högst åtta timmar per dag och inte över helger eller skollov (nya Skollagen 7 kap 17§). Sex timmar borde sannerligen räcka, men inte ens åtta timmar räcker till när pedagogerna tar sig rätten att förlänga arbetsdagen genom att ge hemuppgifter.
Uppgifter, måste vi då understryka, vars värde ingenstans finns belagt i forskningen. Ingen vetenskapare har fastslagit att läxor är den bästa lärometoden. Ingen teoribildning finns om hur läxor ska ges, och när och av vilken typ.
Läxor är en stående ingrediens i barns utbildning. Men inte för att de är erkänt överlägsna. Läxor finns därför att de är oupplösligt infattade i vår schablonbild av vad skola ska vara.

Lite mer vetenskaplighet och lite mindre det-säger-alla-flum skulle både barn och personal i den svenska skolan vinna på. Istället slänger borgarna ur sig förslag som går ut på att det ska höras mycket!
Lärarlegitimation är ett förslag som såg ut som bara en i raden majorens muskelspänningar i skolans mest avlägsna korridorer. Därför är denna debattartikel en stark ögonöppnare: Det håller inte att jämföra läraryrket med läkaryrket. Förutsättningarna är för olika, pedagogik är inte medicin. De nya lärarna kommer att få hanka sig fram på vikariat tills de finner en lämplig introduktionstjänst som kan legitimera dem. Detta höjer på intet vis yrkets status.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Här passar det med lite humor:
Läraren ser frågande på eleven.
-Olle' för första gången har du alla rätt
på matteläxan-hur kommer det sig?
-Den här gången hade pappa inte tid att
hjälpa mej!Svarar eleven glatt(Det Bästa)
Ingenting blir bättre, genom att göras
svårare.I synnerhet inte lärande!
Gladiatan

Anonym sa...

I Japan har eleverna 240 läsårsdagar, vi har 180. De har läxor, vi vill inte ha läxor. Slutsats: vi är mer intelligenta än japaner.

Helena Duroj sa...

vilken forskning vilar den japanska läroplanen på?

magda sa...

Väl skrivet! :)

Peter sa...

Jag hade läxor hela min skolgång. Jag har aldrig hört talas om någon som inte haft läxor. Läxorna hjälpte mig att utveckla ämnet, hade jag bara suttit av tiden i skolan hade jag inte lärt mig mycket. Men visst var det jobbigt, men det var framförallt på högstadiet. Håller dock inte med dig att läxor inte behövs, där går gränsen för vad jag kallar flumskola.

Helena Duroj sa...

gränsen för flum, för min del, går vid att redovisa personlig upplevelse och vad alla säger som giltigt underlag.