Rinkeby, by i världen

Helvetet bröt loss tillslut. Anlagda bränder och stenkastning mot polis och brandkår i Rinkeby. Världens by har kvalificerat sig som internationellt krisområde som South Bronx, les banlieus eller sydliga favelor. Jag är rasande på de ungdomar (unga män, misstänker jag) som låter sin aggression och frustration gå ut över, i första hand hjälppersonal, i andra hand hela sitt eget område.
Som den vintern när idioterna stoppade tunnelbanan. Deras föräldrar och syskon fick gå miltals över fälten för att komma till jobbet. Alla andra på linjen fick åka förbi stationen.
Sådant är självdestruktivt.

Hittills har jag läst ett dussin blogginlägg i frågan, som alla är våldsamt kritiska antingen mot immigration - som om stenkastning är en etnisk markör eller konsekvensen av att flytta? - eller mot introduktionen i Sverige - som om myndigheterna accepterar stenkastning bara den är multikulturell och i övrigt daddar de notoriskt otacksamma. Den bilden är fel. Att bli en accepterad del av Sverige är mycket svårt. Men en annan sak som var fel i inläggen var att de flesta tycktes tro att upplopp är typiska för Rinkeby.
Istället var det så att vi klarade oss ovanligt länge.

Fattigdom föder våld. Ständiga besvikelser och utsläckt hopp kan dessvärre framkalla en hastigt uppblossande destruktivitet. Efteråt minns ingen varför de slogs. Men de är dubbelt föraktade och den onda cirkeln har förstärkts.

På 90-talet tillfrågades jag ofta av utländska studiebesökare och journalister om hur den relativa stabiliteten i Rinkeby skulle förklaras. Jag kunde bara spekulera i svar som...
- en liten by med stark social kontroll på gott och ont
- gemensamma traditioner som karneval och festival
- starka föreningar, blomstrande kulturliv
- närvarande och synliga politiker och byråkrater
- skolor där barnen blev välkomna och sedda

Det var denna goda tradition som fick rinkebyborna att gå på stadsdelsnämndens möte och försvara poesitävlingar, bokmässa och festival mot borgerliga nedskärningar. Det var den som fick upprörda mödrar att tåga till förvaltningshuset och kräva möten med ansvariga chefer under en misstänkt pedofilincident.
Samma förvaltningshus som nu rivits, men som i vintras ockuperades för att befolkningen behöver träfflokaler och ungdomsbostäder.

Men fattigdom, ständiga besvikelser och utsläckt hopp föder våld. Den lokala makten har flyttat, centrum rustas ned, och arbete och demokrati för alla nådde inte ända hit. De rinkebybor som är utless på att alltid komma i sista hand känner vrede mot dem som kravallar, dem som ser till att tunnelbanan stoppas och bevakningen förstärks.
Detta var just det sista som behövdes.

Ansvariga politiker måste någon gång lära! Den som betraktas som sista klassens medborgare blir ingen vidare medmänniska.

En bloggare som ser förstörelsen som en följd av klassojämlikhet och krossade drömmar är Alla smutsiga detaljer

Det kan vara så att flera av kravallarna inte var bosatta i Rinkeby utan rest dit för att slåss med poliser. En möjlig förklaring till starten på det hela är, enligt några ögonvittnen, att ungdomar som nekats tillträde till en fest börjat bråka, och att den tillkallade polisen ska ha skjutit i luften. Om detta stämmer visar det vad polisen borde ha vetat: man kan inte skjuta i Rinkeby. Det bara inte går. Tillräckligt många exploderar själva av att höra det.