Detta är min arbetsplats. Sopor, klotter, glaskross och enstaka vådeld.
Det är här vi ska utforma omsorgen om människor och miljö.
Jag vet inte ens vem som är skyldig. Eller ansvarig.
Jag vet bara att skit skapar uppgivenhet.
1 kommentar:
Anonym
sa...
Är det dagisbarnen, när de växer upp´som sprider sitt förakt för samhället, som sopor?De får lära sig att inte kräpa ner och att föra återvinningssopor´men struntar i allt då de kommer bort från rutinerna, ledningen!Känner de uppgivenhet, frustraktion då de kastas ut i livet utan skyddsnät?Föräldrarnas auktoritet räcker inte så långt´då de inte ser ledan, föraktet-soporna?Borde man kanske låta allt ligga och sen bjuda in föräldrarna?MVH Gladiatan
1 kommentar:
Är det dagisbarnen, när de växer upp´som sprider sitt förakt för samhället, som sopor?De får lära sig att inte kräpa ner och att föra återvinningssopor´men struntar i allt då de kommer bort från rutinerna, ledningen!Känner de uppgivenhet, frustraktion då de kastas ut i livet utan skyddsnät?Föräldrarnas auktoritet räcker inte så långt´då de inte ser ledan, föraktet-soporna?Borde man kanske låta allt ligga och sen bjuda in föräldrarna?MVH Gladiatan
Skicka en kommentar