Försökte läsa Sverigedemokraternas invandringspolitiska program, antaget vid deras senaste stora möte. Försökte tänka mig in i att detta är politiker med visst folklig förankring som presenterar en politik som ska bemötas seriöst.
Försökte, alltså.
Första raden, första meningen, lyder: ”Sverigedemokraterna betraktar nationalitetspolitik, biståndspolitik, flyktingpolitik och invandringspolitik som en helhet. Inom detta område...”
Men vänta: nationalitetspolitik???
Idag finns inget vedertaget politikområde som heter så.
För några år sedan fanns inga vedertagna politikområden för jämställdhet, hbt-frågor, ekologi, diskriminering, eller EU. Vi har skapat dessa områden genom envis problemformulering, eller tjat som det brukar kallas.
Sådant tjat är vad Sd håller på med nu, angående nationalismen, och även om jag ville kan jag inte ta ifrån dem den demokratiska rättigheten. Men som de manipulativt populistiska småråttor de är låtsas de att politikområdet redan finns, att det redan är något som diskuteras, att frågor om nationalitet engagerar oss alla, och att de ska röras ihop med frågor om bistånd och migration. Samt givetvis att Sd har goda lösningsförslag.
Att driva sin fråga är en sak. Att låtsas som att alla redan är engagerade i den är måhända listigt, och likafullt något för fega små pissminkar.
Nationalitetsfrågor finns inte.
Min demokratiska tjat-rätt kommer att användas till att blockera dem.
Men varje arrangemang där Sd får träda fram i seriös debatt öppnar för frågor om ”nation” och folk och tillhörigheten i dessa.
För cirka sjuttio år sedan var det utrotningspolitik som bedrevs i Europa. Fullständigt obsolet är den inte. Men enligt min mening är det postulat och diskurser som ska utrotas för att de saknar tillhörighet. Inte folk.
2 kommentarer:
VM i trams. Släpp nazistsnacket om du vill uppfattas som seriös. Det där funkande möjligen på 80-talet men nuförtiden garvar folk bara åt såna som drar upp det där i tid och otid.
Jag är inte sverigedemokrat. Men jag är liberal nationalist och anser att frågan om nationen är essentiell.
Varför är frågan om nationen viktig? Jo, därför att:
1. En demokratisk lagstiftning och stat behöver vara förankrad i väljarmajoritetens vilja för att inte bli repressiv.
2. Sedan är det tanken om nationen som håller folkviljan fästad vid lagen genom diskurser om lagens inneboende etik och rationalitet.
3. Medborgare i ett folk under samma lagstiftning, behöver känna igen sig i varandras grundläggande etik och rationalitet - för att det sociala livet skall förflyta utan obetvingliga konflikter.
4. Detta igenkännande bäddar även för solidaritet mellan medborgare. Det kan vara spontan solidaritet på gatan, i portuppgången, på arbetet etc. Men det kan också röra sig om ett företags solidaritet med medborgarna i landet som det verkar i. Utan sådan solidaritet, ökar de risker för plötsliga fabriksflyttar och plötsliga flyttar av kapital över gränserna, som globaliseringen redan har skapat.
Ditt ideal känns elitistiskt: Du vill förändra folks "diskurser". De som vekligen är duktiga på att styra människors val är reklammakare. Men även de inser att de måste ta sin utgångspunkt i befintliga diskurser - och förstärka dragningen åt olika håll. Strukturerna är nämligen vansinnigt sega i folkdjupet.
Till en grundläggande vana hos människodjuret hör igenkännandets glädje. De allra flesta söker lika för att göra sig själva starkare. Det tror jag faktiskt att även du gör. För dig är nationstillhörighet oviktig. Men hur är det med intellektuell typ? Kan du lika gärna tänka dig att uteslutande umgås med ukrainska bönder, som med dina intellektuella vänner?
För många är nationstillhörigheten en markör för vissa gemensamma åsikter, värderingar, minnen, känslor och stämningar. För mig som är både etnolog och politisk analytiker, så ser nationen inte alls ut att vara oviktig eller obefintlig i människors vardagliga tänkande. Den finns där, trots så många års internationalistisk och multikulturalistisk propaganda från det politiska etablissemanget via statligt finansierad kultur och skola, som har velat vara med och bygga Det Goda Europeiska Huset åt den finansiella överklassen.
Är du exempelvis medveten om varför stigman som "främlingsfientlig" är så flitigt använda av socialdemokrater för att hämma kritik av deras invandringspolitik? Varför går det inte att kritisera anhöriginvandring från Nordafrika och Västasien, den utdragna behandlingen av asylärenden eller den misslyckade integrationen, utan att kallas fula ord? Det är för att denna politik är beställd av storfinansen och skall genomföras till varje pris: "In med fattig arbetskraft så att lönerna kan dumpas! Segregationen bidrar till underklassens stress - det är bra för tröstkonsumtionen! De som blir bidragstagare blir villiga omväljare av systemet! Verkställ!"
Eller känns det helt enkelt bara "rätt" på ett förnmämt sätt att dissa nationalitetspolitik?
Skicka en kommentar