Gammal, äldre, äldst

Satt på seminarium med Fi, V och Kd. Temat var äldreomsorgen. Att alla ville de gamla väl var uppenbart. Att ingen var överens om hur det ska gå till var inte lika tydligt, ty publiken ville hellre höra visioner än budgetposter.

Vad jag mest tänkte mest på var språkbruket. Inte för första gången, det går igen i all kommunal planering: inte en jävel är gammal. Det finns bara äldre.
Den idiotin avslöjar, lika väl som budgetposterna, den bristande respekten för dem som levat länge och faktiskt är gamla.

Jag är 50 år. Jag är äldre. Äldre än Ali Esbati, exempelvis. Men jag är inte ”äldre”. CH Hermansson är äldre än jag, och han är dessutom ”äldre”. Det betyder att han är gammal. Fast yngre än de äldsta, hundraåringarna.

Ordet gammal undviks konsekvent därför att det tänks föra med sig negativa associationer. Tänk bara på gammal köttfärs!
Nej, varför det? Tänk gammal skulptur, gammal åkermark, gammal filosofi.

Får jag välja, vill jag nämligen inte ha äldre köttfärs heller. Däremot vårdar jag gärna ett gammalt fruktträd.