Under rubriken ”Sverige tillät raslagar” skriver SvD idag (0405) om den svinaktiga behandlingen av judar under åren 1935-45. I Sverige alltså. 430 par tvingades bevisa att de inte var judar för att få gifta sig (=skaffa avkomma). Detta av respekt för Nürnberglagarna i grannlandet Tyskland. Ännu mer förödande för den som drabbades var återsändandet av 80 tyska desertörer (till garanterat dödsstraff). Och på längre sikt bidrog avväpnandet och interneringen av nazimotståndare från Danmark och Norge till att förlänga kriget och nazisternas övertag.
Om detta må man berätta. Det är vad Vetenskapsrådet gjort i en rapport.
Nyheten beledsagas av några finstilta rader. Fakta eller teoribakgrund brukar trycks på så vis. Men detta handlar om en helt annan forskningsrapport: Svenska media var tysta om Sovjetunionens brott mot mänskliga rättigheter på 1930-talet!
Den mediegranskningen hade säkert varit intressant i en fristående artikel. Men vad fyllder den för funktion kopplad till en text om antisemitiska raslagar och nazifjäsk?
Ny-logisk objektivitet! Kålsuparmodellen ska hädanefter tillämpas så konsekvent att kritik av nazismen endast får publiceras i samband med kritik av sovjetkommunismen.
Annars skulle det bli orättvist. Någon kunde känna sig sårad. Till exempel riktigt gamla läsare, som inte vill bli påminda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar