Kultur som bärare av förändring - det var temat för ett vänsterkafé på ett kommunalt slott. Se där, redan i inledningsfrasen har vi klarat av två kulturella sammansättningar: vänstern driver kaféverksamhet, kommunen håller ett slott. Utmärkt!
Med rappare under barocktaket, Amelin i trapphuset, en landstingspolitiker och en estradpoet blir det inte sämre. Blandning är bravo. Kultur är förändrande och föränderligt.
Vänstern rymmer åtminstone två kultursyner, möjligen fler. I detta sammanhang syftar jag inte på odling eller matvanor eller barnuppfostran eller idrott, utan det mer begränsade ”konst”. Och menar att ena vänstern säger att konsten är något som ska erövras från överklassen och användas som ett verktyg, medan andra vänstern, dit jag hör, ser konst som frigörande i sig.
På vänsterkaféet i slottet sa jag: politiken är vårt verktyg för att förändra samhället, konsten är det vi gör för att bli mer och mer människa. Genom ord, färg, ton, steg och form berättar vi för oss själva vilka vi är.
En obetingad och primitiv tro på den ädla människovilden kan leda till uppfattningen att vi skulle klara oss bäst utan samhällsbygge, civilisation och därmed politik. En motsatt men lika obetingat primitiv tro på förnuftskonstruktioner kan leda till en uppfattningen om att konst är lyx eller att den går att reducera till enbart verktyg.
Men människan har alltid, oavsett stadium av primitiv civilisation, byggt samhällen och skapat konst. Vi tycks inte ha kunnat existera ett halvsekel på jorden utan att göra det.
På något vis har de båda som mål att vi ska stå ut med varandra. Politiken begränsar oss, konsten gör oss fria. Båda är nödvändigt.
6 kommentarer:
Det kan väl inte stå "0 comments"-du är SKITbra-bästa bloggen jag läst.
Du vet väl hur många JAG läser?
Lilla Hallonet
jo. jag är skitbra.
Visst är du det, Helena!
Men här har du fel, tycker jag. Jag tycker att du ställer fel krav på konsten om du begär att den ska vara frigörande i sig. Ställer du sådana krav på musik också? Vad finns i så fall kvar att lyssna till?
Viss konst gör dig fri, annan gör dig lycklig, eftertänksam, irriterad, illamående, sur eller bara förvirrad.
En institutionell konstdefinition är den enda hållbara enligt min mening. Konst är vad vi kallar konst. Punkt.
/Emil med egen konstblogg.
det är inte precis ett krav jag ställer, utan min erfarenhet att konstnärligt skapande gör oss klokare, modigare och vackrare.
delvis därför att bild, musik, dans, litteratur &c besitter makten och möjligheten att drabba oss med irritation eller förvirring på områden där vi annars inte skulle gå.
din definition har jag inget emot. bortsett från punkten
Jag gillar punkten. Den hindrar spekulationer, men visst är den förhandlingsbar.
För övrigt så tycker jag att detta är riktigt intressant. Därför ger jag mig inte riktigt än.
Jag håller med om att konstnärligt skapande kan innehålla allt det du skriver, däremot behöver det inte göra det. Det finns gott om självtillräckliga, uppblåsta, inskränkta och "fula" konstnärspersonligheter också.
Min poäng: jag tror inte att människans eventuella inneboende godhet kommer till någon slags absolut uttryck i konstnärlig verksamhet. Det finns människor som blir goda av att springa maraton, gå på krogen, titta på hockey, jobba, dela flygblad utanför kommunfullmäktige, eller bara sitta och stirra också.
Och de som inte blir ett dugg bättre av att måla tavlor eller spela teater.
Skicka en kommentar