Allahu akbar och andra utrop

Polisen fattade rätt beslut: Moskén i Fittja fick tillstånd till böneutrop, eftersom det inte anses kunna störa någon. 

Moskén i Fittja ligger mellan en sjö och en parkering, praktiskt taget under en motorväg. Om böneutropet överröstar den ständigt brusande trafiken på E4 blir jag förvånad. Moskén är dessutom det enda vackra huset på kilometers avstånd.

I diskussionerna om moskén framhålls ibland att i vårt sekulära samhälle ska ingenting som gör reklam för religion vara tillåtet, varken kyrkklockor eller böneutrop. I det sammanhanget brukar också hävdas att religionsfrihet även ska innebära en frihet från religion.

Det ligger något i det. Ingen vill pådyvlas propaganda eller påminnas om dumheter som man anser rent skadliga.

Men man kan också vända på det och fråga varför just religionen, i ett genommedialiserat samhälle, skulle vara den enda sociala funktion som inte får höras eller synas. Kapitalismen påminner oss  genom sina idealiserade yttringar ständigt om dumheter som är rent skadliga; profitbegär och sexistiskt våld till exempel.

Ett sekulärt samhälle som det vi har betyder inte att kyrkklockor, böneutrop eller hare-krishna-tamburiner är förbjudna, bara att du inte behöver bry dig om dem. Staten och lagen vare sig framhåller eller förkastar någon trosriktning.

Ett sekulärt samhälle som det vi har påbjuder inte ateism, inte heller att oliktänkande ska hålla sig hemma.

Ett sekulärt samhälle kan, som i Frankrike, innebära att symboler för tro inte få bäras på offentlig plats. Särskilt praktiskt är det inte. Då måste samhället investera i tid och intresse för att reda ut om kors, sjal och turban är en modegrej eller en trosbekännelse? Om ikonen är en antik dyrgrip eller ett föremål för tillbedjan? Om davidsstjärnan är en religiös eller politisk markör? Den enda anledningen att ödsla tid på sådant är att man blir ofantligt provocerad av just religion.

Men den åkomman - att vara religionsöverkänslig - är ingenting som ett sekulärt samhälle behöver ömka sig om. När religionen är privat bör den för omgivningen vara tämligen ointressant.

Ett annat argument mot böneutrop är att de stör. Det är den kritiken som Botkyrkas politiska nämnder och nu senast polisen har prövat. De fann att det inte stör, inte där mellan motorvägen och sjön. Om beslutet är fel må de omkringboende klaga.

Så som man gör, när det stör.

Tyvärr kan man inte alltid göra det. Med risk för att bli rättshaverist kan du framhärda i att anmäla körsång, korvgrillning, vandrande pinnar och grannens skuggande ek. Men det är bara början på allt som stör. 
Kapitalism, militarism och sexism gör sig dagligen påminda. Ovanpå det hela den vardagliga omgivningen som väsnas och blippar och stinker. Folk håller på med en massa trams hela tiden! - och jag anser att vi borde lägga ner mer tid på att anmäla systematisk orättvisa, och mindre tid på att avsky yttringar av det mänskliga. 

 

Utom, förstås, dendär sekten som gastar OMAJGAAAD! vitt och brett i det offentliga livet.
Efter det yra utbrottet brukar de prata om vanliga saker. Om ofantligt banalt vanartigt vanliga saker som av varje estet borde anmälas som störande, och så bara bävar man, för snart kommer utropet igen: OMAJGAAAD!

Är det en åkallan av Gud, språkförbistring eller bara dålig uppfostran? Vilken instans ska man vända sig till? Det pågår ju hela vägen hem från jobbet!

Böneutropet i Fittja kommer att inträffa varje fredag under fem minuter mitt på dagen. Glad fredag på er!

Hellre muezzi än mobil

Politik och poesi har tidigare bloggat om hur fult det är längs med E4 söder om Stockholm där köplador och industrilandskap avlöser varandra. Som en oas nedanför tunnelbana och motorväg ligger där Fittjas moské, en ljus kvadratisk byggnad med minaret.
I denna kapitalistiska bråte finns det folk som anser att just moskén är det störande inslaget.

Den senaste veckan har media uppmärksammat ett kommunalpolitiskt ärende i Botkyrka. Ett medborgarförslag har lämnats in om att tillåta böneutrop en gång i veckan, till fredagsbönen, och det ser ut som om kommunen kommer att bifalla förslaget efter sedvanlig beredning och bedömning av miljöskäl.

Detta har förorsakat en storm i kommentarsfälten, till exempel efter denna ledartext. Människor är bestörta över att religionsfrihet kan tolkas som friheten att utöva sin religion – det är en missuppfattning som kommer att leda till sharialagar, påstås det med en fullkomligt osannolik koppling, eftersom just sharialagar inte gjort sig kända för sin tolerans mot andras religionsutövning.

Det finns också ett förment historisk argument. Eftersom böneutrop inte tidigare hörts i Sverige, bör de heller inte höras i Sverige. Här ska bara sådant höras som alltid har hörts. Till exempel folk som kvackar i mobil för att överrösta pendeltågens bromsljud. Sådana läten var det gamla bondesverige fyllt av.  

Att kornknarren inte längre hörs i Sverige tycker jag är ett större problem än att en muezzin ropar sina melodiska slingor en gång i veckan. Hellre fler ljud än färre. Fast helst inte mobilsnack, om ni frågar mig. Men med ett liberalt sinnelag inser jag att jag ensam inte kan avgöra den frågan. Jag kan inte avfärda mobilpladdret som orimligt eller okulturellt eller ett svinaktigt övergrepp på vår kultur. Men det kan intoleranta debattörer säga, angående böneutrop.

Det lustiga i nätdebatten är att en myriad av ateister kommit ut ur garderoben. Äntligen vädrar de sitt avståndstagande från all religion. Böneutrop och kyrkklockor borde förbjudas som den vidskepelse de är. I ett modernt samhälle ska alla tycka lika!

Alla ska tycka att det är fel att rensa ut rasistiska serier från biblioteket. Alla ska tycka att det är rätt att rensa ut religiösa ljud ur gatubilden.

Slutligen finns det också en rädsla för att Botkyrkas politikers beslut ska bli prejudikat. Om en moské får ha böneutrop kommer alla att ha det – Sverige kommer att genljuda av muezzi fem gånger om dagen och vips styrs vi av sharialagar också.

Turligt nog ligger det inte till så. Det handlar om kommunalt självstyre, en gammal svensk tradition om någon, om nu somliga orkar fatta den. Varje förfrågan om att höja ljudnivån kommer att prövas i den kommun som det berör. Varje störning av friden på orten kan de boende anmäla och få bedömd av miljönämnd eller motsvarande – utom när det gäller fotbollsmatcher förstås,de står över allt sådant. 
 
Religionsfrihet är en god sak. Demokrati är en ännu större. Lägg medborgarförslag, låt demokratin  arbeta. Eller arbeta med den själv! 

Att gnälla via internet har sin tid, och att vara politiskt aktiv har sin tid, som Predikaren skrev.