onsdag, juli 10, 2019

Känslor kan nog vara bra på sitt sätt, men...


Många tycker det är bra med politiker som ”visar känslor” och inte alltid uttrycker sig korrekt. Känslor kan väl vara bra – att gråta vid världskatastrofer eller medge att man missat en debatt för att dottern är på sjukhus är helt rimligt oavsett yrkesroll – men att uttrycka sig med ett visst mått av korrekt- och exakthet borde väl vara ett minimikrav för politiker!
Annars får vi dethär känslofjamset som pågått ett tag nu… ”Sverige känns inte svenskt… Jag känner inte igen mig i Sverige… Min känsla är att någonting har gått väldigt väldigt snett i vårt land…”

Ta det från början. Sverige är inte invaderat av främmande makt, så landet är utan tvivel svenskt. Känns det inte så, ta då reda på vad det beror på. 1) Ökat antal skogsbränder, 2) Sociala mediers avtryck IRL, 3) Det går mörkhyade personer på gatorna
Om ditt svar är tre, ta då än en gång reda på vad det beror på. Om mörkhyade personer är den enda förändring du kan iaktta som du uppfattar som osvensk, då är något snett i din uppfattning. Du kanske sneddar lite åt det rasistiska hållet, vem vet.
Om du inte känner igen dig i Sverige, då kanske du är någonstans där du aldrig har varit. Ställ av mig vid raukarna mitt i natten och jag får lätt ångest, hamnar jag i Abisko är den panikartad. Främlingskänslor! Osäker på håll och riktning! Men vänta… vad beror på det på att jag inte känner igen mig? Jo, att jag aldrig har varit där förut! Så om du inte känner igen dig när det går mörkhyade personer på gatorna beror det nog på att upplevelsen är ny för dig, vilket vare sig Sverige eller de mörkhyade kan rå för. Så se till att vänja dig, för migration är ett naturligt fenomen i mänsklighetens historia.

Slutligen: Visst har någonting gått väldigt väldigt snett i vårt land! Välfärden har sålts ut och solidariteten raserats. Detta har pågått sedan 1980-talet under en väldigt medveten och hårt styrd politik från arbetsgivare-näringsliv och högerpolitiker. De har skapat sig ett skattesmitarsamhälle där det arbetande folket bestraffas om de blir sjuka, och där det i allt högre grad accepteras om man skyller dessa illdåd på immigranterna och deras barn.
Någonting har gått väldigt väldigt snett i vårt land, och du har antagligen åkt på värsta blåsningen om du inte ens kan se vilka som förorsakat det.  
Det känns som om det beror på människor med annorlunda hudfärg… Så har många i historien känt det före dig. Det har alltid slutat i katastrof.

Tänk efter en gång till. Vilket Sverige vill du känna igen dig i imorgon? Det med Hylands hörna, eller det med levande människor i?

2 kommentarer:

Björn Nilsson sa...

Jag har stått bland jättestora gullvivor och betraktat gotländska raukar i solnedgång. Jag har nästan blivit bedövad av av den stränga skönheten i fjällen vid Torne träsk och Abisko. Ändå tror jag mig ha lite omdöme kvar.

Tror du den kvinna som mördades av en afghan i Grums nyligen tänkte på raukar och fjäll i sina sista sekunder i livet? Hon var jämnårig med mig, och borde alltså ha haft åtminstone 15 år kvar att leva om inget otrevligt hände. Men det gjorde det ju.

Tror du att den drygt åttioåriga kvinna som mördades (också av en afghan) i ett litet samhälle långt norrut tänkte på raukar och Lapporten i sin sista stund? Hon var tillräckligt pigg för att vara ute och gå med sin rollator. Krutgummor kan leva länge. Vad hade hon gjort för ont för att drabbas av detta? Kunde hon inte ha fått leva ut sitt liv?

Det vet vi inte. Men den flicka som för några år sedan grovt våldtogs av ett gäng marockaner(bara några kilometer från där detta skrivs) kanske lever fortfarande och kan berätta om sina prioriteringar vad det gäller vyer?

Det enda som "vänstern" inte nyttjat för att driva arbetarklassen högerut är väl direkt våld. Annars verkar de flesta medel och hur usla argument som helst användas. Och medan arbetarna går högerut bort från den "vänster" som svikit dem tjoar "vänstern" något som Lenin citerade från en rysk folksaga, där en tok ropar om liktåget: "Hurra, hurra, måtte det aldrig ta slut!".

HD sa...

Hej Björn, håller med dig om att mord är fruktansvärt i alla situationer. Var mördaren är född, gör faktiskt ingen skillnad.