Före detta hus 1: den lilla staden

I en gammal stad på landsbygden är alla hus före detta någonting annat.

     Det är ekologisk byggnadsvård av timmerhus i den före detta turistbyrån, en utsökt timmerbyggnad från 1700-talet som var före detta apoteket, innan alla apotek privatiserades och uppstod i ett flertal smärre lokaler. 
     I före detta ålderdomshemmet är det asylboende, eftersom de gamla numera bor ensamma hemma i sina små ettor och tvåor. I före detta Tingshuset har Migrationsverket sedan länge haft sin verksamhet, men när de inom kort flyttas till en något större stad blir det före detta Migrationsverket; möjligt att hyra.

     I det före detta polishuset ligger dam- och herrfriseringar i alla före detta kontorsrum. Som gemensamt företagskontor fungerar de före detta cellerna där gallren är kvar framför fönstren, en pittoresk detalj. På före detta Systemet drivs idag en pub som ibland försöker sig på night club; här ser vi näringsfång med reella beröringspunkter. Dagens Systembolag ligger i före detta Domus, ett på sin tid rekorderligt varuhus som låg bredvid Esso-macken som idag är parkeringsplats. Av före detta Domus finns endast kvar den dåtida innovationen; den lilla stadens första och enda rulltrappa. 

     I före detta järnhandeln försiggick under lång tid andrahandsförsäljning av kläder och möbler, men idag är lokalerna nyrenoverad bank med konstsamling. När banken flyttade uppstod förstås en före detta bank, där det numera säljs begagnade kläder och möbler. Så går det runt, från pengar till armod, från armod till pengar, åtminstone lite pengar, så att det går runt ett år, innan det blir en lokal att hyra.

     Konst har nu aldrig genererat pengar utom till ett fåtal samlare, så den ställs ut där det blir plats över, som i före detta badhuset eller den inom-kort-före-detta bokhandeln. Annat är det med blomsterhandeln! Tvärs över gatan och tillbaka har den flyttat så många gånger att ingen längre minns var de köpte blommorna till bröllopet, dopet, studenten eller begravningen. På samma småstadsgata var det, och där ligger begravningsbyrån kvar i samma lokaler sedan ståndsriksdagens tid, ty glesbygdens tätort har också sina lönsamma småföretag. Det är bara husen och rummen som förändras när de byter människor och rörelse med varandra.  

     Varje gång någonting blir före detta är det tråkigt – men se där skapas någonting nytt, inte alltid, men ofta! Före detta leksaksaffären blev nagelverkstad en tid, även om den för närvarande gapar tom. När före detta Försäkringskassan flyttades till en något större stad öppnade en för sin tid modern Kina-restaurang, idag är före detta Kina-restaurangen ett företagshotell – som om lokalerna vore den stora kostnaden för en nyföretagare i en liten landsbygdsstad*.

     I den före detta biografen är det träningslokal, och den andra före detta biografen erbjuder kommunal teater- och musikverksamhet. Den före detta busstationens biljetthall blev biljardhall, numera libanesisk krog. I före detta slakteributiken huserar hämtmat av thai-typ. 

     Vad som vilket år som helst kommer att öppna i de för närvarande livaktiga kebab- och pizza-serveringarna, det vet vi inte.

     Några lokaler blir tomma, som utslagna tänder. Andra fylls av nyföretagande, kanske bara för ett år eller två.

     Men vad blir kvar i rummen? Kanske en affärsmässig anda. Kanske känslan av att vara på uppgång, eller på nedgång. Kanske förhoppningen att bli kvar längre än ett år. Kanske en möjligen rimlig idé att det inte är så viktigt vad som görs, bara någonting blir gjort. 
     Det kan vara mycket viktigt att få någonting gjort i en liten stad på landsbygden.  

* Stavningskontrollen föreslår: landsbygdsstöd. Var vänlig observera detta.