Kasta skit på vänstern, en gammal hobby

Under valrörelsen gick en våg av protester och manifestationer över landet. Överallt var vänstern var på plats med banderoller, tysta ryggar, skramlande nycklar. Vi var stolta, kände att antirasismen börjar få folkligt genomslag. Tyvärr räckte det inte till i EU-valet, även om det svenska resultatet var bättre än i flera andra europeiska länder. Men Vänsterpartiet gjorde ett högst mediokert val.

Då ska vi förstås ha skit. För allting, gärna.

Enligt Linderborg kommer vänstern att förlora en hel ungdomsgeneration för att vi inte accepterar våld under demonstrationer.

Enligt en del av våra egna ska vi sluta demonstrera för att istället gå in för rejäl klasspolitik i bostadsområdena.

Enligt borgarmedia blåser det vänstervindar som består av två liberalprogressiva partier; Miljöpartiet och Fi.

Efter långt och tålmodigt arbete mot rasism får vi nu stoppat i halsen att det inte var vi som mobilisesrade – det var Fi! Vänsterpartiet satt bara på rumpan och förtalade vandaler, samtidigt som vi rantade runt på torgen och försummade klasskampen.

Vem begriper något av det utom att – vänstern ska ha skit.

Antagligen ska vi vara tacksamma för att Linderborg överhuvudtaget nämner oss. Övriga media gör det ju inte. På valdagen saknades i stort sett bevakning av vårt parti.

Vem begriper något av det utom att – vänstern ska tystas ihjäl.  

Något ligger det i vad Linderborg säger. Inte minst blir det tydligt av den rad internetkamrater som applåderar texten. Ja nu får vi till och med höra att Vänsterpartiet aktivt motarbetat antirasistisk kamp!

En befängd förolämpning. Men det ser ut som att våldsromantiker och mediaputtar är överens åtminstone om värdet av att klämma åt vänstern så de skriker.  

Det är inte något vackert läge vi befinner oss i. Nazisterna ska in i skolor om de så önskar, och vänstern ska inte finnas. Dessvärre är det inte nytt. Men gatuslagsmål som kampmetod har aldrig lyckats! 

Vårt mål är inte att fascisterna ska må sämst när vi går hem från torgmöten. Vårt mål är att så många människor som möjligt vågar stå upp för solidaritet och rättvisa. Vi kom en liten bit på väg. Vem tror på allvar att vi kommer längre genom våld och sabotage?

Metoder är inte verknings- eller meningsfulla bara för att de höjer självkänslan för individualistiska frasradikaler.