Eric Hobsbawm, den store marxistiske historikern, dog för
ettpar år sedan. Tio år innan gav han ut sin självbiografi; Interesting times.
Den store historikern är inte någon särskilt bra biograf.
Efter en lysande början i Alexandria och Wien och på andra förkrigsplatser
förlorar han sig i namndroppande från Cambridge och de andra universitet som
var hans verkliga hemort.
Men några stycken i boken är lysande, särskilt i slutet när han kommer in på Förenta Staterna. Här några citat, i min översättning:
”Det USAnska imperiet vet inte vad det vill eller kan göra
med sin makt och sina gränser. Det hävdar enbart att de som inte är med det är
emot det. Detta är problemet med att leva i 'det amerikanska århundradet'.
”Världen såg bara en ovanligt dramatisk terrorattack med
ett högt antal offer och en tillfällig offentlig förödmjukelse av Förenta
Staterna - - - Ingen orsak till fara för klotets enda supermakt.
Washington
utropade att elfte september har förändrat allt, och genom att göra det
lyckades de verkligen förändra allt.
De förklarade att de i själva verket var ensamma beskyddare av en världsordning, liksom de som definierar hoten mot den. Vem som helst som inte accepterade
detta var den en potentiell eller verkligen fiende.
Ett stycke om migration:
”Historien behöver rörlighet och förmågan att överblicka
och använda ett stort territorium, det vill säga förmågan att röra sig bortom
sina rötter. Därför kan vi inte vara plantor, oförmögna att lämna sin egen
jord. Vårt ideal kan inte vara redwood-träden, hur majestätiska de än är, utan
flyttfåglarna, hemma i Arktis och tropikerna när de flyger över hela
klotet.”
Det är inte endast historien som behöver migration, Hobsbawm!
Slutligen ett närmast poetiskt citat:
”Det
förflutna förblir ett annat land.
Ett förhållande som jag gång på gång försökt bemästra i lyrik och prosa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar