Till minne av Miep Gies

Miep Gies dog, hundra år gammal.
I sin ungdom var hon kontorist på en marmeladfabrik. Det var hennes uppskattade arbetsgivare som bad henne att med största risk för liv och säkerhet ställa upp och försöka rädda två familjer från etnisk rensning.
Gies fuskade med ransoneringskort och svarta-börs-affärer. Hon smög och ljög och teg inför polis och militär och skötte sitt dagliga jobb i ständig oro för att ljud eller ljus skulle avslöja gömstället. Om nätterna låg hon vaken med ångest under flyganfall och bortforsling av människor. Efter jobbet gick hon upp på vinden och tog emot tunga personliga förtroenden och instängdhetens fasa från skyddslingarna, som ivrigt krävde henne på nyheter samtidigt som hon försökte skona dem från att höra de värsta vedervärdigheterna.
Under två år bar hon och hennes make denna psykiska press - endast för att tvingas konstatera att det inte räckte till. Familjerna Frank och van Daan hämtades av Gestapo i augusti 1944.
Gies hittade Anne Franks dagboksanteckningar och gav dem till fadern som var den ende av de gömda som överlevde vintern i koncentrationsläger.
Hon plågades resten av sitt liv av känslan av att ha misslyckats, inte ha gjort tillräckligt. Som om en ensam kvinna kunde övervinna nazismens terror och utrotning.

Miep Gies var en enastående människa. En alldeles vanlig människa som gjorde det hon tyckte var rätt. Nu är hon borta efter ett långt och intensivt liv.
Läs här på svenska.
Läs hennes minnen som hon själv har berättat dem!