Behövs egentligen inget inlägg. SvD var hyggliga nog att lägga ut en rad av sina läsarkommentarer. De flesta har raskt kommit över den jag-saknar-ord-paralysi som valet av fredspristagare framkallar och samlat sig till beska omdömen om kryperiet för en krigförande nation vars i och för sig hygglige president ännu inte utfört någonting.
Så infernaliskt barnsligt:
Obama är känd. Han är poppis. Han är en fin kille. Mannen på puben spänner musklerna mot honom, tanterna i stugorna tycker han är söt. Och inte så farligt svart heller, bara lite lagom. Han säger kloka saker om hur det borde vara i världen. Ping - idé! Han får fredspriset!
Arme man! Ena veckan ska han fajtas mot plattskallade fanatiker i den usa:nska kristna extremhögern, nästa vecka omslingras han av de kletigt messianska förväntningarna hos norska nobelkommittén.
Undrar vilket som är värst.
1 kommentar:
Ge fredspris till Obama
är kanske ett sätt att "låsa"
all vidare krigföring-från det hållet?
Ett försök i alla fall-hoppas!
Att framstå som den nya frälsaren
fredsälskaren-förpliktar.
Nu bestämmer han ju inte allt själv
men kan kanske dämpa krigsivrarna.
Hoppas-Gladiatan
Skicka en kommentar