fredag, oktober 09, 2009

Jag saknar ord, en stund iallafall

Behövs egentligen inget inlägg. SvD var hyggliga nog att lägga ut en rad av sina läsarkommentarer. De flesta har raskt kommit över den jag-saknar-ord-paralysi som valet av fredspristagare framkallar och samlat sig till beska omdömen om kryperiet för en krigförande nation vars i och för sig hygglige president ännu inte utfört någonting.

Så infernaliskt barnsligt:
Obama är känd. Han är poppis. Han är en fin kille. Mannen på puben spänner musklerna mot honom, tanterna i stugorna tycker han är söt. Och inte så farligt svart heller, bara lite lagom. Han säger kloka saker om hur det borde vara i världen. Ping - idé! Han får fredspriset!

Arme man! Ena veckan ska han fajtas mot plattskallade fanatiker i den usa:nska kristna extremhögern, nästa vecka omslingras han av de kletigt messianska förväntningarna hos norska nobelkommittén.
Undrar vilket som är värst.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ge fredspris till Obama
är kanske ett sätt att "låsa"
all vidare krigföring-från det hållet?
Ett försök i alla fall-hoppas!

Att framstå som den nya frälsaren
fredsälskaren-förpliktar.
Nu bestämmer han ju inte allt själv
men kan kanske dämpa krigsivrarna.
Hoppas-Gladiatan